Könsdimorfism: Victoria Dyring väljer genusideologi över vetenskap

Vetenskapens Värld hävdar med programmet ”Därför är kvinnor kortare än män” en märklig tes: att kvinnor är kortare än män orsakas av matdiskriminering. http://www.svt.se/vetenskapens-varld/se-program/del-24-13

Programmets är så flummigt, att jag inte ens är klar över vad deras tes egentligen är?

Tolkning 1: De hävdar att mänskliga gener kodar för samma längd för män och kvinnor (eller att kvinnor skulle vara längre), och att orsaken till att kvinnor blir kortare är att kvinnor som individer blir matdiskriminerade – genom historien och i alla kulturer.

Tolkning 2: De hävdar att kvinnor under evolutionär tid utsattes för sådan matdiskriminering, att det därför blev en överlevnadsfördel för kvinnor att vara mindre, därför så kodar de mänskliga generna olika längd för män och kvinnor.

Det känns märkligt att de är så ospecifika att man inte vet vad det är de drar som slutsats. De tar upp sin lösning i samband med att de tittar på olika evolutionära förklaringar till att varför längden skiljer, vilket antyder att de menar att det är matdiskriminering under evolutionär tid. Men de hävdar också att åtgärdande av sådan diskriminering skulle kunna göra att kvinnor växer ikapp; alltså att längdskillnaden är kulturellt driven, och inte genetiskt driven.

”Enligt flera antropologer skulle det kunna vara årtusenden av särbehandling som ligger bakom storleksskillnaden mellan män och kvinnor. Det skulle också kunna innebära att det på sikt finns förutsättningar för kvinnor att växa ikapp, och kanske till och med bli längre än männen.” http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/darfor-ar-kvinnor-kortare-an-man

Dessa båda tolkningar finns dessutom i två olika varianter; om det är matdiskriminering av flickor relativt pojkar, eller matdiskriminering av kvinnor relativt män. De diskuterar både matdiskriminering av unga flickor och av vuxna kvinnor, utan att riktigt klargöra vilken av dem som var relevant, eller om de hävdar att båda skulle vara relevanta för deras hypotes. Det spelar roll för vilka skillnader i tillväxt som man borde förvänta sig, när man även beaktar ålder.

Effektivaste sågningen hittills levererades av programmet ”Medierna” i P1. De kontaktade flera av forskarna som intervjuades i filmen, och fick svar från ungefär en tredjedel. Dessa har inte sett det färdiga resultatet, trots löften från de franska producenterna, och de är tydligt avvisande till filmens tes. ”När filmen påstår att det är kultur, alltså kvinnornas tillgång till mat som orsakat storleksskillnaderna, så menar forskarna istället att det är natur. De där skillnaderna har skapats långt innan mänsklig kultur. Så såg det ut hos förmänniskor, så ser det ut hos de andra stora aporna, som orangutanger, gorillor, och de två arterna schimpanser”. Birgitta Tullberg: ”Storleksskillnaden har minskat, i linjen som leder fram till vår art idag”. De är också kritiska till att tala om forskarstrid, eftersom forskarna är enigt kritiska. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2795&grupp=9346&artikel=5672576

Här följer en något längre genomgång av programmets teser.

Låt oss börja med gener och evolution

”Kan förklaringen vara att det finns en lång-gen för män och en kort-gen för kvinnor?”

Frågan borde antagligen snarare vara, kan det vara så att generna som påverkar längden kodar för ett beroende på något annat könat, såsom könshormoner?

”Forskare formulerade en hypotes om en mutation som bara inträffade hos män. Mutationen gav större kroppsstorlek, och sen gick den i arv till mannens söner men inte till döttrarna. Om storleken var till fördel för fortplantningen så spreds den och gjorde så att män i allmänhet växte ifrån kvinnor.”

Det är som sagt mycket mer troligt att mutationen är i de normala, könsgemensamma generna, och kodar för ett könsberoende, t.ex. ett beroende på könshormon, än att det är kodat direkt på y-kromosomen, som är den enda kromomen som är unik för män.

Poängen med sexuell fortplantning är att man blandar anlagen. Om olika individer i populationen har bra mutationer i olika anlag, så kan dessa blandas. Efter tillräckligt många generationer så kommer alla de bra anlagen vara rikligt förekommande i populationen, många individer kommer ha ärvt alla de bra anlagen. Detta gäller även om anlagen sitter på olika varianter av samma kromosom. När två sådana varianter av samma kromosom hamnar i en individ, mixas kromosomerna i det kromosomparet, så att båda anlagen kan hamna på samma kromosom, så att senare individer kan ärva alla de bra egenskaperna.

Detta gäller dock inte för y-kromosomen; den ärvs direkt från far till son, utan att kunna mixas med andra y-kromosomer. Den paras aldrig med någon annan y-kromosom, utan bara med x-kromosomen. Om det finns flera bra mutationer på olika anlag i olika y-kromosomer, skulle inte dessa kunna blandas; de olika varianterna av y-kromosomen konkurrerar med varandra, och kan inte uppta bra anlag från konkurrerande y-kromosomer. Det är p.g.a. denna evolutionära ineffektivitet som y-kromosomen är så kort, det är bättre att ha anlagen på andra kromosomer.

Deras illustration börjar med att visa upp män och kvinnor som lika långa, en mutation gör att vissa av de manliga avkommorna blir längre, varefter det naturliga urvalet av någon orsak gynnar de längre männen så att det till slut bara är långa män. Denna illustration är ren lögn. Enligt fossila fynd så har männen hela tiden varit längre bland våra anfäder, ju längre tillbaks man går desto större skillnader ser man. Skillnaden har existerat sedan förkulturell tid, och blivit mindre.

”Hos skogsödlan är honorna alltid större än hanarna, men hos exempelvis sköldpaddor påverkas dimorfismen av miljöfaktorer. Under vissa omständigheter blir honorna störst men under motsatta betingelser blir hanarna större. Dimorfism är alltså inte nödvändigtvis konstant. Hos människan kan samma processer förekomma så jag anser inte att längdskillnaden mellan könen är konstant. Så män skulle kunna bli mindre än kvinnor, i likhet med ödlorna. Det är ingen konstig tanke för en evolutionsbiolog.”

Hur könsdimorfismen ser ut, och om den beror på miljöfaktorer eller inte, bestäms av generna. En art kan ha gener som säger att ena könet växer sig större under alla omständigheter, en annan art har gener som gör att könen reagerar olika på olika omständigheter. Det kan rent av vara så, att inom en arts population finns olika gener, som kodar för olika sådana beroenden; så att en del av individerna har en dimorfism, en annan del har en annan dimorfism; om någon av dessa varianter ger överlevnadsfördel kommer evolutionen att efter ett stort antal generationer göra den vanligare.

Detta betyder inte att människor har gener som påtagligt gör att längdens beroende på miljöfaktorer skiljer mellan könen. Frågan blir, vad kodar mänskliga gener för? De gener vi har, de har vi, om vi nu inte vill börja med genmanipulation i genusvetenskapens namn. Att dimorfismen skulle uppvisa ett sådant beteende, även om det inte finns inkodat i generna, det vore en mycket konstig tanke. Antingen är det inkodat eller inte. Har man inte observerat något sådant miljöberoende för längdskillnaden, har vi antagligen inget sådant beroende, åtminstone inget med uppenbar miljöfaktor och påtaglig effekt. Den tanke som inte skulle vara konstig för en evolutionsbiolog, är att vi under andra evolutionära omständigheter, hade kunnat ha gener som kodade att storleksförhållandet var ett annat, eller att dimorfismen berodde på miljöfaktorer.

Det verkar som att de bakom programmet inte förstår dylikt.

Här tillkommer epigenetiken. Beroende på miljöfaktorer aktiveras eller avaktiveras olika gener, och en del av dessa av/aktiveringar kan gå i arv till barnen, eller rent av till barnbarnen.

“In the Överkalix study, Marcus Pembrey and colleagues observed that the paternal (but not maternal) grandsons of Swedish men who were exposed during preadolescence to famine in the 19th century were less likely to die of cardiovascular disease. If food was plentiful, then diabetes mortality in the grandchildren increased, suggesting that this was a transgenerational epigenetic inheritance. The opposite effect was observed for females—the paternal (but not maternal) granddaughters of women who experienced famine while in the womb (and therefore while their eggs were being formed) lived shorter lives on average.” / “The estimation of percentage of human genes subject to parental imprinting is approximately 1-2%” källa: Wikipedia

Måhända kan tidigare generations svält påverka längd?

“Moreover, the children of the women who were pregnant during the [Dutch] famine were smaller, as expected. However, surprisingly, when these children grew up and had children those children were also smaller than average. These data suggested that the famine experienced by the mothers caused some kind of epigenetic changes that were passed down to the next generation.” Källa: http://en.wikipedia.org/wiki/Dutch_famine_of_1944#Scientific_legacy

Programmet har aldrig formulerat någon epigenetisk hypotes, och det vore väldigt långsökt att det skulle spela någon signifikant roll, så jag kommer inte beakta sådana möjligheter under resten av inlägget.

Varför är män längre än kvinnor, eller varför är kvinnor kortare än män?

”Många människor har frågat sig vad könsdimorfism beror på. De flesta har ställt en fråga, som faktiskt är en sexistisk fråga, utan att inse det. Frågan de ställt är ”Varför är hanar större än honor”? Kvinnor betraktas som en stillastående jämförelsepunkt. Och det naturliga urvalet har av någon anledning gjort männen större. Men istället för att fråga varför män är större än kvinnor kan vi fråga varför kvinnor är mindre än män”

Det finns ingen skillnad på frågorna, de är ekvivalenta. Varför är 3 större än 2, varför är 2 mindre än 3? Ekvivalent.

Om ena alternativet är mer specifikt/avvikande/diskussionsämne och det andra mer generellt/normalt/referenspunkt, bör man normalt ta det specifika/avvikande/diskussionsämnet först, t.ex., varför är ek vattentåligare än andra träslag? Varför är kenyaner bättre långdistanslöpare än andra etniska grupper? Men här finns inga sådana faktorer, frågorna är likvärdiga. Om hannar och honor betraktas som två likvärdiga jämförelsepunkter, ingendera evolutionärt statisk, och de jämförs med varandra, så finns inga sådana grunder; frågorna är ekvivalenta, de är lika bra. Ingendera är sexistisk.

Men i programmet hävdas att ena frågan är sexistisk. Jag svarar att det som antagligen är sexistiska är att säga att någondera fråga är sexistisk; det implicerar att det är det ena könet som man bör intressera sig för, och att man bör betrakta det andra som referenspunkt.

Något måste tillföras för att man skall kunna säga att ena frågan är bättre än den andra. Om man t.ex. tror att de evolutionära krafter som har betydelse för kvinnors längd, är relativt oberoende av männens längd, medan de evolutionära krafter som avgjort männens längd är relativt beroende av kvinnors längd, skulle det vara motiverat att välja den första frågan över den andra (och vice versa).

Programmet anser att det inte bara är en skillnad mellan kvinnor och män, utan även mellan kvinnor och hur kvinnor borde ha varit. Då kan man ju förstå att de vill ha frågan på ett format där kvinnornas längd avviker från en referenspunkt, men skall man få med förhållandet till vilken längd kvinnor ”borde” ha haft blir man tvungen att välja en annan fråga.

Erik: ”Det är inte en sexistisk fråga. Anledningen att kvinnor ofta betraktas som en mer stillastående jämförelsepunkt än mannen (inget av könen står stilla) är att kvinnor har sammansättningen XX medan män har sammansättningen XY.” http://genusdebatten.se/svt-vetenskapens-varld-darfor-ar-kvinnor-kortare-an-man-del-1/

Jag håller ju med om att frågan inte är sexistisk, men om man skall tolka resten som att Erik anser att det är rätt fråga, att den är bättre än den andra, så håller jag inte med. Det påtalas ofta att män i många avseenden har större spridning än kvinnor, men det gäller spridning för individer i en population, jag har inte hört det hävdas för evolutionär förändringshastighet. Även om så skulle vara fallet, att ena könet anpassar sig snabbare medan det andra är mer stillastående, hur skulle det motivera att göra skillnad på frågorna? Antagligen har evolutionen haft tillräcklig tid för att anpassa båda könens längd, även om det ena skulle anpassats snabbare än det andra. Att vi har XX och XY är ingen orsak att föredra den ena av de två ekvivalenta relativa frågor.

Vad påverkar hur långa vi blir?

Vi vet att det finns en genetisk komponent, längd är ärftligt, även om vi inte är klara över vilka generna är eller hur det fungerar.

En andra faktor är miljö. Bra mat ger mer längd, både att den skall vara tillräcklig mängd och tillräckligt allsidig. Vid svält och sjukdom kan tillväxten reduceras eller tillfälligt stängas av.

Kön spelar roll. Män blir längre än kvinnor.

“Mature height can be predicted on the basis of midparental height. The adjusted midparental height (target height) is calculated by adding 13 cm (the difference between the 50th percentiles for adult men and women) to the mother’s height (for boys) or subtracting 13 cm from the father’s height (for girls) and then taking the mean of the height of the same-sex parent and the adjusted height of the opposite-sex parent. Adding 8.5 cm above and below the midparent target height will approximate the target height range of the 3rd to 97th percentile for the anticipated adult height for that child adjusted for his or her midparental stature” (Det säger i och för sig inget om huruvida det är genetiskt eller socialt arv). / “Worldwide, the single most common cause of growth retardation is poverty-related malnutrition. In the United States, nutritional growth retardation (also known as nutritional dwarfism) and delayed pubertal development among suburban upper-middle- and upper-class adolescents more often result from self-induced restriction of nutrient (energy) intake.” http://ajcn.nutrition.org/content/72/2/521s.full

”Vårt genetiska arv samverkar alltså med yttre omständigheter för att bestämma hur långa vi blir som vuxna. Kroppslängden är alltså ett resultat av både gener och miljö.”

Om man beaktar att kön bestäms av generna, så kan man hoppa över att specifikt nämna kön.

”Barn som lever i ett hälsosamt tempo och som inte tvingas till hårt arbete, har större potential att växa sig stora. Så när historikerna studerar folks storlek så får de ledtrådar om levnadsförhållandena i olika grupper under olika tider. … Man kan se att tjänstemän var längre än arbetare. … I England är skillnaderna som allra störst i början av 1800-talet. I tonåren var en aristokrat hela 15 centimeter längre än någon ur arbetarklassen. Där har vi den igen, skillnaden på 15 centimeter. Storleken är alltså en indikator på samhällsklass, levnadsförhållanden, kost och hälsa.”

Ja. Och kön. De hoppar över att nämna det, måhända för att användandet av längd som indikator på de andra faktorer, skall kunna indikera att män har en privilegierade levnadsförhållanden? Alltså, som om kvinnor och män i dagens Sverige – likväl som i andra kulturer och tidsperioder – har skillnader i levnadsstandar som motsvarar skillnaden mellan aristokrater och arbetarklass i England i början av 1800-talet. Lite väl orimligt.

”Pojkar och flickor växer på ungefär samma sätt. Flickorna börjar växa tidigare men växer mindre under puberteten. Pojkarna har mer tid att växa före puberteten och växer mer under den. Den kronologiska skillnaden och tillväxtperiodens omfattning ligger till grund för längdskillnaderna mellan män och kvinnor.”

Det här är någonting så relevant att det förtjänar ett diagram.

Bildtext: “Average velocity and distance curves of growth in height for healthy girls (dashed lines) and boys (solid lines), showing the postnatal stages of human growth. In the velocity curves, note the spurts in growth rate at mid-childhood and adolescence for both girls and boys. The post-natal stages: I, infancy; C, childhood; J, juvenile; A, adolescence; and M, mature adult. In traditional human societies, weaning of infants from any breastfeeding occurs at an average age of 30 months, with a range of 6–60 or more months (Dettwyler 1995; Sellen, chapter 5, this volume). The figure is based on original material from Bogin (1999a).” Källa: “Modern Human Life History – The Evolution of Human Childhood and Fertility” av Barry Bogin, http://grammar.ucsd.edu/courses/hdp1/Readings/BOGIN_SAR.pdf

Vi kan ju börja med att konstatera att de prepubertala flickorna växer ju lika bra som de prepubertala pojkarna. Det kan alltså inte vara så att längdskillnaderna orsakas av att flickor som individer utsätts för så mycket mer svält än pojkar, att de som individer blir kortare p.g.a. sådan svält; det skulle synas i deras prepubertala tillväxt. Det blir extra löjligt i 12-års åldern när flickorna rent av växer ifrån pojkarna.

Den därpå följande tillväxtskillnaden är extrem. Om den skulle orsakas av att svältande kvinnor växer långsammare, skulle detta förutsätta åt flickor just i åldern 13-18 år påtvingas en extrem svält relativ pojkarna.

Detta är orimligt. Det enda rimliga är att generna kodar för könsskillnad i tillväxt under puberteten.

Vi kan säga en sak till utifrån likheten i prepubertal tillväxt. Det var inte svält av prepubertala flickor under evolutionär tid som orsakat det; en sådan skillnad skulle måhända ökat de relativa överlevnadschanserna för flickor som prepubertalt hade kortare kroppar än pojkarna, men en sådan skillnad observeras ju inte, det är först i puberteten som pojkarna drar ifrån. Detta innebär att deras påståenden om utbredd matdiskriminering av flickor i bästa fall är irrelevanta.

Den enda tolkning av programmets huvudtes, att matdiskriminering orsakat längdskillnaden, som överlever diagramet ovan, är att det är matdiskriminering av kvinnor under evolutionär tid.

Finns denna könsskillnad även i fossil?

“Frågan är, om man hittar två olika fossiler på samma plats, och de är ganska lika, är det då en stor hane och en liten hona? Eller tillhör de två olika arter? Arkeologerna bestämde att Lucy var hona, eftersom hon var så liten. På samma plats hittade man stora exemplar, och de kallades för hanar. Det som är säkert är att det finns små exemplar och stora exemplar. Frågan är hur vi kan veta att de små är honor och de stora är hanar. Faktum är att hos vissa primater är honorna större än hanarna. Jag tror att man drog en förhastad slutsats. Eftersom hon var liten, så antogs hon vara en hona. Det blir ett cirkelresonemang, så det hela är en öppen fråga. Jag vet inte vad som är rätt. Det är möjligt att honorna är mindre än hanarna, men det kan även röra sig om två olika arter. Och det finns inget vetenskapligt sätt att bli helt säker.”

”Vissa forskare har alltså ansett det vara så självklart att män är större än kvinnor, att Lucy direkt förklarades vara en kvinna, enbart p.g.a. storleken. Vår uppfattning om storleksskillnaden är tydligen så cementerad att den till och med påverkar vetenskapliga analyser.”

Men det normala är att kön för hominidfossiler i första hand avgörs utifrån bäckenet, så även för Lucy: “Johanson assessed it as female, based on the one complete pelvic bone and sacrum, which indicated the width of the pelvic opening.” / “Scientific historian Londa Schiebinger questions the claim that Johanson’s team made concerning Lucy’s gender, citing that they wrote ”the pelvic opening in hominids has to be proportionately larger in females than in males to allow for the birth ….” Källa: http://en.wikipedia.org/wiki/Lucy_%28Australopithecus%29

“In humans, gender can often be determined by noting skeletal differences of the pelvis, or hip region.  These differences are due to modifications needed for a broad birth canal in females.” http://anthro.palomar.edu/time/time_1.htm

Alltså, de individer som har ett bäcken anpassat för barnafödande, antas vara honor, de som inte har det, antas vara hanar. Det observeras också ett antal andra egenskaper som också skiljer, såsom längd och kranium; hittar man fossil där man inte hittar bäckenet, kan sådana faktorer användas, förutsatt att man känner igen arten och från andra sådana fossil vet vilka dessa andra kännetecken är; men det primära är bäckenet.

Och det här att det är honorna som föder barn, det kan vi väl ändå konstatera som en biologisk realitet, det är inte en social konstruktion.

När man har väldigt få fossil, och dessa är partiella, blir det spekulativt. Men har man många fossil, som liknar varandra, och där det då är två varianter, en variant med breda bäcken för barnafödande, en variant med smala bäcken, blir det orimligt att det skulle kunna vara två olika arter. Varför skulle man ha en mångfald av barnafödande individer från den ena arten, och en mångfald av icke-barnafödande individer från den andra, men inga från de andra två art/kön-kombinationerna? Här blir enda rimliga tolkningen att det är hanar och honor av samma art.

Jonte: ”[Programmet var] fullt med lögner, som att vi könsbestämt fossil av våra förfäder efter kroppslängd och därför antagit att män varit större än kvinnor när sanningen är att fossilen har könsbestämts främst efter bredden på bäckenet vilket måste vara bredare hos kvinnor pga födsel. Och de individer hos exempelvis Homo Erectus som hade bredare bäcken (dvs kvinnor) var också kortare än de med smalare bäcken (dvs männen) och den skillnaden i könsdimorfism har minskat genom evolutionen snarare än ökat. Könsdimorfismen i storlek hos Homo Erectus var ca 25% större än [hos] Homo Sapiens. Det räcker för att motbevisa hela hypotesen. Hela våran fossila historia visar att kvinnor inte behöver vara lika långa som män för att ha bredare bäcken och den visar också att män alltid varit längre än kvinnor och att skillnaden minskat snarare än ökat. Sinnessjukt lågt bottennapp av SVT.” http://genusdebatten.se/svt-vetenskapens-varld-darfor-ar-kvinnor-kortare-an-man-del-1/#comment-46207

Om Homo Erectus: “The sexual dimorphism between males and females was slightly greater than seen in H. sapiens, with males being about 25% larger than females, but less than that of the earlier Australopithecus genus.” http://en.wikipedia.org/wiki/Homo_erectus

Neandertalare hade ungefär samma könsskillnad i längd som moderna människor: “Males stood 164–168 cm (65–66 in) and females about 152–156 cm (60–61 in) tall.” http://en.wikipedia.org/wiki/Neanderthal

”Using hindlimb joint size of specimens of relatively certain taxonomy and assuming these measures were more like those of modern humans than of apes, the male and female averages are as follows: Australopithecus afarensis, 45 and 29 kg; A. africanus, 41 and 30 kg; A. robustus, 40 and 32 kg; A. boisei, 49 and 34 kg; H. habilis, 52 and 32 kg. These values appear to be consistent with the range of size variation seen in the entire postcranial samples that can be assigned to species.” http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/ajpa.1330870404/abstract

Vad är det för faktorer under evolutionär tid som orsakat skillnaden?

De egenskaper, vars bärare har fler framgångsrika barn, de egenskaperna blir vanligare. Att kvinnor är kortare än män, betyder alltså att under evolutionär tid, har ”optimal” längd för män varit större än för kvinnor. Vad är orsaken till skillnaden?

I vissa avseenden är det en fördel att vara större, t.ex. har man bättre chanser att vinna en strid, och man kan se längre bort.

I vissa avseenden är det en fördel att vara mindre, t.ex. uppfattas man inte som hotande, lägre belastning på hjärta, blodkärl, och leder, och vid svält klarar man sig på mindre föda. ”Men det finns nackdelar. Är man stor, behöver man mer mat, och är det ont om föda, är risken större att man svälter. Så vid svår svält, hos arter där hanarna är påtagligt större än honorna, löper hanarna mycket högre risk att svälta ihjäl än honorna. Så hanarna betalar ett pris för skillnaden i storlek.”

Att män blir större än kvinnor, skulle innebära att det finns könsskillnader för hur lämpligt det är att ha olika längd. Vilka sådana fördelsskillnader är det som drivit fram skillnaden i längd?

Var männen större för att det gav dem fördel i strid?

”Efter Darwin har männens ökade storlek ofta förklarats med att de största och starkaste har segrat och överlevt. Men skiljer sig inte män från brunstiga kronhjortshannar? Är det bara styrkan som avgör?”

Frågorna är oseriösa och skruvade; dylikt handlar inte om forskning utan polemik. Ingen har hävdat att det bara är styrkan som avgör, eller att den spelar lika stor roll för män som för kronhjortshannar; frågan är om styrkans påverkan på hur framgångsrikt man reproducerar sig, om den påverkan är större för män än för kvinnor. Är den det borde män bli starkare än kvinnor. Istället för att förhålla sig till en position, att det finns en könsskillnad i vilken betydelse styrkan har, så gör man en karikatyr av den position, låtsas att alternativet är extremen att det bara är styrkan som avgör – syftet är antagligen att förlöjliga altenativet.

”Skillnaderna hänger samman med fortplantningen. Hos polygama arter, där en hane parar sig med flera honor, är hanarna större än honorna. Och det finns andra arter där hanar och honor är lika stora. Hos monogama arter, som gibbonapor, där djuren vanligen bildar par för livet, leder det naturliga urvalet inte till att hanar blir större än honor, så hanar och honor är ungefär lika stora. Så hos alla monogama däggdjur är hanar och honor nästan alltid lika stora. Mänskliga hanar och honor är ju inte lika stora. Män är något större än kvinnor, vilket kan vara ett tecken på att vi en gång varit huvudsakligen polygama. Enskilda män har alltså parat sig med flera kvinnor.”

Människan hamnar mitt emellan. Studier av generna säger att under evolutionär tid förde 80% av kvinnorna sitt arv vidare, men bara 40% av männen.

[* Tillägg: Studier av gener indikerar att bland våra förfäder under evolutionär tid, alltså bland de som framgångsrikt fört sina gener vidare, var det dubbelt så många som var kvinnor som var män. Vilket skulle innebära att om 80% av kvinnorna förde sitt arv vidare, var det bara 40% av männen. “… our results indicate that the [non-recombining portion of the Y chromosome (NRY)] tends to have an approximately twofold smaller [effective population size] and TMRCA than [mitochondrial DNA (mtDNA)] within human populations. There is no indication from our data that this difference is caused by different forms or intensities of natural selection acting on mtDNA and the NRY. Instead, we favor a hypothesis whereby sex-specific demographic processes act to reduce the male breeding population size. … Shen at al. (2000) observed an approximately 5:1 ratio of autosomal to NRY variability in their global survey of nucleotide variation. This observation differs significantly from neutral expectations based on a one-to-one breeding ratio but is extremely close to the expected results given a breeding ratio of two females per male”, ”Genetic Evidence for Unequal Effective Population Sizes of Human Females and Males” http://mbe.oxfordjournals.org/content/21/11/2047.full; Hammer at al, istället utgående ifrån X-kromosomen: ”… we estimate the range of the breeding sex ratio to be 2.4–8.7”, ”Sex-biased evolutionary forces shape genomic patterns of human diversity” http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2538571/; ”Our updated estimates are at the low end of the estimates obtained by Hammer et al., which ranged from 1.8 to 14,2 and thus do not strongly support the results and conclusions discussed by these authors.”, “Response to Lohmueller et al.” http://www.cell.com/AJHG/retrieve/pii/S0002929710002612 Slut på tillägg *]

Det är alltså långt ifrån den grad av polygami som finns hos djurarter där en hanne har en hel flock av honor, men det är inte heller monogamt; framgångsrika hannar har betydligt fler avkommor än de som inte lyckas. Skillnaden mellan att vara exceptionell och att vara en halvmesyr var under evolutionär tid mycket större för männen än det var för kvinnorna. Om tagande av en risk innebar en större chans att bli exceptionell istället för en halvmesyr, är det alltså mycket mer troligt att det skulle varit korrekt för männen att ta risken, än att det skulle varit värt det för kvinnorna. Männen gör fler riskabla saker, som t.ex. att växa sig större. Effekten är större för mer polygama arter, där en hane har en hel flock med honor, och där blir också storleksskillnaden mellan könen större.

Som jämförelse har kronhjorten större dimorfism än människor: ”Honan (hinden) är betydligt mindre. Kroppsvikten är ungefär 45 till 50 % av hannens kroppsvikt” http://sv.wikipedia.org/wiki/Kronhjort

Programmet förkastar dock denna förklaring på ett ögonbrynshöjande sätt:

”Betyder det här att vi människor har mer likheter med hjortar än med gibbonapor? Männens större kroppstorlek är ett tecken på polygami. Men precis som kronhjortshannarna skulle i så fall männen ha behövt någon form av kroppsligt vapen att slåss med.

När primathanar slåss om honorna gynnar selektionen utvecklingen av ”vapen”. Det här är en mandrillhanes tänder [käkavgjutning med kaxiga hörntänder visas upp]. Det har bland de längsta huggtänderna av alla däggdjur. Hos människoapor … Det här är en vuxen orangutanghanes garnityr. Det har också väldigt stora tänder. Hanarna hotar varandra och bits, och det är hemska tänder. Dvärgchimpanser, där hanarna inte slåss särskilt mycket har hanarna mycket mindre tänder. Tändernas storlek beror på hur mycket man slåss. Människor har inga stora hörntänder, män och kvinnor har lika stora tänder. Männens huggtänder försvann alltså, troligen för att de slutade slåss för att få para sig. Så vi har mist vapnen för att kunna slåss om honor men skillnaderna i storlek mellan män och kvinnor kvarstår. Någonting gör alltså fortfarande att män och kvinnor är olika stora. Skillnaden i storlek kanske inte har något med konkurrens att göra. Det hänger kanske samman med det vi ser på tänderna.

Den fysiska styrkan var alltså inte den evolutionära kraft som gjorde att kroppsstorleken ökade.” (min fetstil)

En av människan mest utmärkande egenskaper är vår stora, ömtåliga hjärna. En rejäl smäll mot skallen och man blir dessorienterad eller förlorar rent av medvetandet. När vi slogs så gjorde vi antagligen det med nävarna, eller med tillhyggen som påkar, stenar, spjut, och flintyxor. Att istället angripa med käkarna först innebär att skallen är exponerad, och motståndaren kan slå till. Tänder kan vara ett bra vapen mellan stryktåliga apor som inte använder tillhyggen, men för människor handlar det istället om överkroppstyrka. Och män har mycket större överkroppsstyrka än kvinnor; skillnaden är större än för benstyrkan eller skillnaden i kroppsstorlek. Mig veterligen tolkas skillnaden i överkroppsstyrka mycket som just en anpassning för att kunna slåss.

I programmet illustreras argumentet med ett slagsmål, där männen inte bits, utan använder nävar och batong. En utmärkt illustration av hur misslyckat deras argument är; vad skulle män som slåss med nävar och tillhyggen ha för evolutionär nytta av stora tänder?

Men de drar kategoriskt slutsatsen att det inte var fysisk kamp mellan männen som var den relevanta evolutionära faktorn, bara för att tänderna var anpassade till att äta istället för att slåss. Vetenskapligt?

Ninni: ”Den självklara frågan; ”Kan tänderna ha ersatts av ”annat vapen” och därför har behovet av dessa tänder fallit?” ställs inte. Och det mycket långsökta svaret som tog mig flera sekunder att komma på var ”vi går på två extremiteter varvid två blir fria och vi har en mer avancerad hjärna”. Med dessa två ”små detaljer” så har man vapen som konkurrerar ut behovet av tänder eller horn och man kan beväpna sig med tillhygge.”

Jonas Martinsson: ”Eftersom jag är intresserad av människans evolution sparade jag en artikel från Science Daily om en studie där det påvisades att långa män har en klar fördel i strider som utkämpas med knytnävarna (och det är inte direkt ovanligt att även dagens män strider mot varandra med knytnävarna som vapen…). I studien kom man fram till att slag som riktas nedåt utvecklar betydligt mer kraft än slag som riktas horisontellt eller uppåt. Så precis som andra aphannar har Homo sapiens hannarna vapen, dock inte tänder utan händer, och det finns en direkt korrelation mellan dessa vapens effektivitet och kroppslängd. Denna studie publicerades av David R. Carrier. (”The Advantage of Standing Up to Fight and the Evolution of Habitual Bipedalism in Hominins.” PLoS ONE, 2011; 6 (5).)” https://www.facebook.com/vetenskapensvarld/posts/248063602010283

Sexuellt urval – föredrar kvinnor långa män?

”Men det finns en annan sorts urval. Om man väljer en livspartner så måste man välja noga. Kan det vara så att kvinnor helt enkelt har föredragit långa män? Darwin noterade att inom många arter är det honorna som väljer partner. Hanarna får konkurrera om honorna, och de visar upp sina starka färger, och avger sitt ljudligaste läte, och visar upp sin imponerande storlek.

Hos många arter föredrar honorna större hanar. En hane som är större än genomsnittet efterlämnar fler avkommor så den sexuella selektionen gynnar en sådan hane. Det kan få skillnaden i storlek mellan honor och hanar att öka.”

När längd är beroende på tillgång till föda och god hälsa, blir längd en indikator på vilken tillgång till föda som männen har haft, och deras hälsa. De som har varit mer kapabla att ordna med föda kommer antagligen också vara mer kapabla att ordna föda, de har relevanta förmågor och kunskaper. Längden blir alltså en indikator på flera viktiga faktorer. Det sexuella urvalet torde alltså vara en bidragande faktor till männens större längd.

Det finns goda grunder att tro att kvinnor föredrar långa män. Även i programmet konstateras detta, man beskriver en studie som visade att långa män hade fler partners. Erik på Genusdebatten ger fler exempel i del 2 och 3 av sin kritik av programmet. http://genusdebatten.se/varfor-ar-man-langre-an-kvinnor-forskningen-som-vetenskapens-varld-missade/

De konstaterar att man inte kan vara riktigt säker på varför, men konstaterar likväl att skillnaden är där: ”Därför är det svårare att sätta fingret på varför kvinnor föredrar långa män och vilka följder det får för kvinnan. Långa män är kanske genetiskt överlägsna. De kan ha en fördel gentemot andra män i konkurrensen om föda, vilket gynnar kvinnan genom minskad barnadödlighet. Långa män kanske kan skydda kvinnan och hennes avkomma bättre.”

Första gången jag såg programmet kändes de lite som att de menade, att om vi inte riktigt kan säga varför kvinnor föredrar långa män, så kan vi förkasta den faktorn som förklaring. De vore ett patetiskt argument, men de hävdar inte det argumentet. De accepterar att skillnaden existerar. De har inte presenterat något argument mot den här faktorn överhuvudtaget, utan tvärtom konstaterat att kvinnor har den här preferensen. Vilket rimligen innebär att de accepterar kvinnors partnerspreferens som en faktor bakom att männen är längre.

Men därefter förkastar de även detta alternativ, utan att försöka komma med något argument alls. Åtminstone avstår de ännu från att vara kategoriska: ”Men det kan ju inte bara vara männens längd som får kvinnor intresserade. Det som är sant för fåglar behöver ju inte vara sant för människor. Men om det inte är det sexuella urvalet …”

Alltså, ingen har hävdat att kvinnorna bara beaktar längden, det är bara halmgubbe att ta det som argument. Frågan är om det beaktas, och det finns som sagt goda grunder att tro att kvinnor beaktar det. Programmet förkastar sexuellt urval helt utan argument.

Arbetsfördelning – långa män bättra anpassade till jakt?

”Men om det inte är det sexuella urvalet, så måste det vara det naturliga urvalet. Det kan ju vara så att männen blev större för att det var de som utförde den fysiskt krävande jakten.”

Det är oklart för mig hur storleken skulle ha varit en viktig faktor vid jakt, där argumenterar jag inte med dem. I en del avseenden skulle det varit en fördel, som när man kastar en projektil eller skall utdela ett dödande slag mot ett bytesdjur, även om dessa saker handlar mer om överkroppsstyrka än om längd. Och det finns också nackdelar. Larsson: ”är storlek verkligen en sådan fördel? Människan jagar med hjärnan och uthållighet. Att vara stor är ingen fördel i dessa fall. Storleken gör det svårare att smyga på ett byte, och storlek kräver mycket mer energi om man ska springa och jaga” http://flyingmartin.blogspot.se/2013/10/naturliga-urvalet-gor-kvinnor-storre-man.html

Men när de utifrån att kvinnor verkar ha arbetat ungefär lika hårt som männen, drar de inte den slutsatsen, att det inte var arbetsfördelningen som orsakade könsskillnaderna, utan de vänder på slutsatsen:

”Tanken att arbetsfördelningen har biologisk grund är bara en ovanligt seglivad myt. Kvinnor är varken svaga eller ömtåliga. Men i det patriarkala samhället har männens arbete alltid hyllats och kvinnornas arbete har betraktats som mindre värt.”

Den här vändningen ger de inga argument för att motivera. Det är en feministisk tes som bara slängs fram, som om den följde av det som sagts. Att säga att arbetsuppgifterna inte utgjort den evolutionära faktor som drivit fram en viss dimorfism, innebär inte att det inte finns biologiska skillnader bakom valet av arbetsfördelning. Överkroppsstyrka var relevant vid många typer av jakt. Och männen var mer riskbenägna, kvinnorna ovilliga att acceptera risk. Männens jakt innehöll ofta mer passivitet, men också mer risker, t.ex. är hotade och skadade djur både oberäkneliga och farliga. Även om kvinnornas arbetsuppgifter var jobbiga, så hade de låg risk. Har för mig att när det gäller jakt på smådjur med fällor, där det varken behövs överkroppstyrka eller är någon risk, så är det inte ovanligt att kvinnorna sköter det. (Barnafödande var en högriskaktivitet, men det har inte gått att välja vilket kön som skall ägna sig åt det).

Och om vi använder orden svaga och ömtåliga i betydelserna muskelstyrka och förmåga att stå pall i ett slagsmål, som alltså var den skillnad vi skulle förvänta oss om männen behövde vara kapabla att slåss med varandra, så jo, då är kvinnor svaga och ömtåliga.

”Problemet är att ingen av [de traditionella] modellerna som har försökt förklara männens ökande kroppslängd fungerar särskilt bra för vår art.”

Jag tycker inte alls att de har stöd för det påståendet. De har bestämt sig att de etablerade förklaringarna är fel, och åstadkommit tämligen krystade motargument. De vill verkligen komma fram till att dessa förklaringar är fel. De är inte intresserade av att värdera konkurrerande alternativ mot varandra, se vad som passar bäst. De har sin favorithypotes, att evolutionen borde ha lett till att kvinnor blivit längre, som de accepterar utan granskning, utan att jämföra hur den passar data, medan de andra alternativen använder krystade och direkt felaktiga argument. Och de förväntar sig att tittarna skall acceptera detta.

Och ökande kroppslängd? Evolutionärt sett har dimorfismen inte ökat, utan snarare minskat.

De tycker evolutionen borde gjort kvinnorna längre

De börjar sedan argumentera för att honorna borde vara större. Det första argumentet är löjeväckande:

”Valar vandrar. De äter upp sig i de kalla vattnen i Norra Ishavet och lever på reserverna när de ger di, och då är det en fördel att vara stor. Vissa valar äter ingenting medan ungarna växer till sig i varmare vatten. Att ge di bränner oerhört mycket energi. …

Då är det alltså en fördel att vara stor om man är om man är däggdjurshona och har diande ungar. Borde inte det i så fall vara giltigt för oss primater?”

De hävdar att mäns konkurrens passar dåligt som förklaring för vår art, trots att det passar utmärkt, men tar till en förklaring som utgår från arter där honan inte äter under diperioden? Hur väl passar det på vår art? Hur vanligt är det att en ammande mamma inte äter någonting på ett halvår? Kan det bli mer irrelevant?

Deras andra argument är bättre. Relativt andra arter, så är en människobäbis hjärna, och därmed skalle, stor i förhållande till moderns bäcken. Dessutom är detta bäcken ganska smalt för att vara anpassat till att gå upprätt. Detta leder till en relativt hög andel komplikationer vid födslar, i synnerhet om modern är liten. Ju större kvinna, desto större bäcken, och därmed desto bättre möjlighet att föda bäbisar med stora hjärnor.

Om vi uppfattar argumentet som att kvinnor skulle tjäna på att vara längre än vad de är, för att då kunna ha bredare bäcken än vad de har – alltså, inte relativt män – så är det rimligt. Där finns en motsättning: “Modern humans are to a large extent characterized by bipedal locomotion and large brains. Because the pelvis is vital to both locomotion and childbirth, natural selection has been confronted by two conflicting demands: a wide birth canal and locomotion efficiency, a conflict referred to as the ”obstetrical dilemma”. The female pelvis has evolved to its maximum width for childbirth — a wider pelvis would make women unable to walk. In contrast, human male pelves are not constrained by the need to give birth and therefore are optimized for bipedal locomotion.” http://en.wikipedia.org/wiki/Human_pelvis

Men de går längre än så. De hävdar, att eftersom det finns ett argument för kvinnor att bli längre (än de är), så innebär detta att kvinnor borde bli längre än män. Och det följer inte.

Och är problemet allvarligt, eller blir välnärda kvinnor tillräckligt stora för att föda?

”På 1700-talet, var död i barnsäng mycket vanligt, en fjärdedel av alla kvinnor som dog för 50 års ålder, gjorde det p.g.a. något som hade med graviditeten att göra.”

I vilken utsträckning berodde det på kombination av ökande befolkningstäthet och dålig hygien? I vilken utsträckning berodde det på ensidig och otillräcklig kost?

Den relevanta frågan är, givet samma förutsättningar i näringstillgång och hygien, hur stor är skillnaden i risk mellan en genetiskt relativt kort kvinna och en genetiskt relativt lång kvinna?

”I länder där undernäring är vanligt innebär förlossningen stora risker för kvinnor som är under en och femtio.”

Den här korrelationen tror jag är just det, en korrelation. De som svälter blir mindre, både i längd och bäcken; komplikationerna orsakas inte i första hand av deras korthet, snarare är kortheten en uppenbar indikator på den underliggande svälten som orsakade att kroppen i övrigt blev dåligt lämpad för barnafödande.

Det handlar inte så mycket om kvinnans längd som om bäckenets storlek och form. “Since the 1950s malnutrition is thought to be one of the chief factors affecting pelvic shape in the Third World even though there are at least some genetic component to variation in pelvic morphology.

Nowadays obstetric suitability of the female pelvis is assessed by ultrasound. The dimensions of the head of the fetus and of the birth canal are accurately measured and compared, and the feasibility of labor can be predicted.” http://en.wikipedia.org/wiki/Human_pelvis

Jag tror att det är så att en normalväxt kvinna har så få korthetsrelaterade komplikationer att det knappast skulle vara någon signifikant överlevnadsfördel att vara längre; kvinnorna blir redan tillräckligt långa för barnafödande, hur skulle ytterligare längd ge signifikant fördel? Programmet har ett svar här; det skulle möjliggöra för fostret att stanna längre i mammans mage, vilket skulle vara en ”bättre” miljö för bäbisen hjärna att utvecklas. Jag är inte övertygad. När fostret är tillräckligt utvecklat för att leva utanför modern, tillhandahåller barnets kropp en bra miljö för hjärnan. Frågan är, vilket som är bäst, att ha bäbishjärnkuvösen inne i magen, så att man ständigt bär på den, och inte har någon möjlighet vare sig till fysiskt arbete, ”alloparenting”, eller ytterligare graviditet. Eller att bäbisen är fristående, så att mamman kan arbeta, och genom tjänster och gentjänster låta andra i gruppen sköta bäbisen, så kallad alloparenting? Det här med att modern inte är bunden till barnet, utan man har ett socialt samspel där mamman kan anförtro den hjälplösa bäbisen till betrodda andra, tror en del är en av de tidigare ”mänskliga” sakerna i vår evolutionära historia. (se http://en.wikipedia.org/wiki/Alloparenting och Sarah Blaffer Hrdys ”Mothers and Others – The Evolutionary Origins of Mutual Understanding”)

Och man måste ju också beakta de faktorer som skulle göra det fördelaktigt för kvinnor att vara korta. Är man lång och muskulös, går det år mer energi, kvinnorna behöver istället den energin till graviditeter och amning. Så istället för att växa sig långa och muskulösa, är de mer benägna att bilda fettreserver. “The basal metabolic rate is about 6 percent higher in adolescent males than females and increases to about 10 percent higher after puberty. Females tend to convert more food into fat, while men convert more into muscle and expendable circulating energy reserves. Aggregated data of absolute strength indicates that women have 40-60% the upper body strength of men, and 70-75% the lower body strength.” http://en.wikipedia.org/wiki/Sexual_dimorphism

Och det är fördelaktigt för kvinnor att mogna tidigare: man kommer tidigare igång med barnafödandet. Det leder dels till att man kan hinna med fler barn under sin livstid, och det innebär också att fler generationer ättlingar hinner börja reproducera sig. När även de kvinnliga ättlingarna mognar tidigt och hinner med fler barn blir det ränta-på-ränta effekt. Det är evolutionärt fördelaktigt att vara fertil. Hur mycket avkomma hannen får har inte samma beroende av tidig mognad, hans reproduktion bestäms av tillgång till honor, inte av tid; hans tid upptas inte av graviditet och amning.

Och som sagt, kvinnors evolution betonar riskminimering; att vara en medelmåtta är bara något sämre än att vara otrolig. Att växa sig stor, innebär t.ex. att utsätta sig för en större sårbarhet för svält, och större belastning på hjärta, kärl, leder, etc. För män är det i större grad värt risken, men är det värt det för kvinnor?

Men de kommer fram till, på kategoriskt vis, att det vore evolutionärt fördelaktigt för kvinnor att växa sig längre, trots att de inte ens brytt sig om att försöka väga fördelarna mot nackdelarna.

Efter misshandlad naturvetenskap följer genusideologi

”Men i början av 2000-talet dök det upp en ny generation forskare. Deras specialitet var att undersöka om det som betraktats som naturliga skillnader mellan män och kvinnor egentligen bara är sociala konstruktioner. Den nya genusvetenskapen har blivit en vitamininjektion för många andra universitetsämnen.

Det naturliga selektionstrycket som har lett till en ökning av medellängden hos människan hänger enligt paleoantropologerna samman med obstetrik. Det var alltså ett högre selektionstryck på kvinnor att bli större, vilket skulle innebära att kvinnor borde vara lika stora eller större än män. … En sådan värld skulle ha växt fram om vi hade följt en modell med optimal selektion. Om det naturliga urvalet hade varit optimalt.

Kvinnorna borde alltså ha blivit större. Den gamla kända bilden av människans utveckling skulle ha illustrerats av en kvinna, inte av en man. Men varför blev inte kvinnorna större för att underlätta barnafödandet?”

Den politiska korrekthetens intolerans beskrivs som vitamininjektion. Man hävdar kategoriskt att kvinnorna borde ha blivit lika stora som eller rent av större än männen. Baserat på att det finns EN fördel för kvinnor med att vara större än de är, där samma fördel inte finns för män.

Förkulturell matdiskriminering som evolutionär orsak

” … hur är det när det inte råder brist på föda? Primatologerna har iakttagit ett speciellt beteende hos våra närmaste släktingar. De båda könen konkurrerar om födan och om hanen är större än honan får han mer mat. Till och med bland gorillor, som har föda i överflöd, har vi sett hanar gå fram till honor, putta bort dem och ta deras mat. Bland schimpanser är konkurrensen stenhård om kött. De älskar kött! … Hanarna brukar döda bytet. Men om en hona dödar ett byte, tar hanen det. Honorna är inte starka nog att ta köttet från hanen. Så för honorna innebär det en nackdel att hanarna är i närheten. Djungelns lag råder bland schimpanserna. Om hanarna tar alla de bästa matbitarna, så är det inte så konstigt om honorna är mindre. Ändå är det de som diar ungarna. De får äta insekter, knoppar och skott, för att tillfredsställa sitt proteinbehov.”

Som Erik konstaterar blir det ett cirkelresonemang: ”Argumentet här skall föreställa att större hanar kan ta mat av honorna. Men man påstår ju att det var genom att ta mat av honorna som hanarna blev större. Inser han inte att detta är ett cirkelresonemang? Hanarna blir större genom att först vara större.”

En rimligare beskrivning är att individer som är större, starkare, och mer riskbenägna, tar mat ifrån de individer som är mindre, svagare, och försiktigare. Att ta mat från någon innebär risk för konflikt, så de som vill undvika konflikt viker sig.

Genusvetare vill se det i termer av kön; och visst finns det en korrelation, hanarna är större än honorna, de är starkare, och de är mer riskbenägna; men det är knappast könet som sådant som är det viktiga. En dominant hane tar antagligen mat även från svagare hanar, och om det är överlapp mellan könen, så att en del honor är större, starkare, och mer dominanta än en del hanar, så kommer antagligen sådana honor ta mat ifrån sådana hanar. Men genusvetare vill specifikt betrakta uppdelningen utifrån kön, och beskriva det som om det var könskollektiv.

Det vi ser här är en förstärkande effekt. De som är större får en matmässig fördel av det, utöver de andra fördelarna med att vara stor. De andra fördelarna med att vara stor, som skulle motivera en ökning, förstärks alltså, så att en ännu större skillnad blir evolutionärt motiverad.

Och denna förstärkningsmekanism är förkulturell, den är inte en social konstruktion, utan en av de miljömässiga konsekvenserna av de andra individernas biologi. Det är verkligen inte frikopplat från artens biologi.

Matdiskriminering av prepubertala flickor som evolutionär orsak

De räknar upp ett antal kulturer där män får mer mat generellt, eller specifikt mer kött, än kvinnor, och pojkar får mer än flickor. Vi börjar med matdiskriminering av flickor.

Om en stam i Burkina Faso: ”… de ammade de små pojkarna [omedelbart] och de små flickorna fick vänta. … När jag frågade, svarade de: Man måste ge pojkar att dricka med en gång, för de har röda kroppar. Får de inte genast mat blir de så arga att de mår dåligt. De små flickorna fick vänta – och här är förklaringen sociologisk, inte fysiologisk – därför att en kvinna aldrig blir tillfredställd så det är lika bra att hon får lära sig att känna frustration från början.”

För det första, att detta amningsbeteende skulle varit det typiska under evolutionär tid, förefaller väldigt osannolikt, och de ger inga argument för att styrka det.

För det andra, om det var matdiskriminering av prepubertala flickor som var orsaken, borde vi se en skillnad i tillväxt mellan könen före puberteten, med då är de lika långa. Eftersom skillnaden uppstår först vid puberteten blir det absurt att förklara det med förpubertal diskriminering under evolutionär tid.

För det tredje, skulle jag här ha förtroende för evolutionen. Det skulle finnas stammar med olika grad av diskriminering, och att flickor diskrimineras i andra stammar skulle inte vara någon orsak för kvinnor att bli korta i de stammar där de får normalt med mat. Alltså generna skulle säga, bli så här lång om mattillgången är bra; om det är sämre med mat bli kortare. Alltså precis så som vi kan observera. Med sådana gener skulle kvinnorna nå sin optimala längd i de stammar där de får bra mat, och ha en till lokala miljöfaktorer anpassad lägre längd i stammar där de får mindre mat. Om vissa hade korta-kvinnor gener, och andra miljöanpassad-längd gener, så skulle de senare ha en evolutionär fördel när man lever med en god födotillgång. (Notera att jag här pratar om matdiskriminering av icke färdigväxta individer; de kan anpassa sin tillväxt till en biologiskt påtaglig miljöfaktor som födotillgång; om det istället är en osäkrare födotillgång som vuxen så blir det svårare, kroppen har inte tillgång till information om vad födotillgången kommer vara i framtiden när den som barn avgör hur den ska växa.)

För det fjärde, även om själva förklaringen som de ger för sitt beteende är socialt konstruerad, kanske det ändå finns biologiska faktorer som gör att kulturer som premierar pojkarna under evolutionär tid klarat sig bättre än kulturer som behandlat dem lika. Pojkbäbisar är på många sätt mer känsliga, de har t.ex. större risk för hjärnskador än flickbäbisar. En avsiktligt dålig behandling av flickorna kan ju naturligtvis inte motiveras utifrån sådana faktorer, men måhända de är tillräckliga för att en stam som premierar pojkarna klarar sig bättre än andra stammar.

En studie av barn som delvis fått bröstmjölksersättning: “IQ was most clearly related to white matter and hence [Total Brain Volume] in males, and [percentage of diet that was real breast milk] was linked to IQ and to neural volumes only in males. These findings concur with a large body of animal evidence; Smart (19) for example, examining the effect of early malnutrition on later learning and behavior in 165 animal studies, reported dominant effects in males. A growing literature in humans describes gender differences in brain development and structure (20,21) and in relationships between brain structure and cognition (22,23). We emphasise that males and females did not differ in mean IQ values but rather in the relationships between IQ and both diet and neural volumes. [Percentage of diet that was real breast milk] accounted for around 25% of the variance in IQ in boys but only 5% in girls. It is interesting to note the recent report by Kesler and colleagues (24) that measures of [white matter volume] differ between preterm males and females.” Källa: “Impact of breast milk on IQ, brain size and white matter development” http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2939272/

Med dagens materiella välstånd blir dylikt något vi kan unna oss att avstå från; feminism och jämställdism är i någon mening lyxideologier, som utgår från en sådan grad av välstånd att man inte behöver kompromissa, utan fritt kan formulera sina ideal.

Matdiskriminering av kvinnor i modern tid som orsak

“FNs livsmedels och jordbruksorganisation har börjat undersöka matdiskrimineringen. I dagens värld löper kvinnorna dubbelt så stor risk att drabbas av undernäring, och risken att dö är dubbelt så stor för flickor som för pojkar. Kvinnor lider oftare brist på köttprotein, vilket leder till mindre kroppstorlek, trängre bäcken och blodbrist. Därmed ökar risken för svåra förlossningar.”

”Det handlar inte längre om konkurrens om födan mellan män och kvinnor utan om ett socialt system där vissa åsidosätts. Kvinnor får inte äta kött och har inte tillgång till olika proteiner, så det handlar om en påtvingad brist som varar hela kvinnans liv. Och det här systemet lever vidare i generationer. Det blir en social struktur som är mycket mer systematisk än hos djuren. Hos dem finns inga sociala regler som säger att honor inte får äta vissa typer av föda. Det handlar inte om konkurrens utan om ojämlikhet.”

I vissa länder är det så, men är det verkligen generiskt så? “Globally, girls are less likely to attend school, have secure jobs, or hold public office. But by most measures, they have an advantage in one area: malnutrition. Malnutrition rates for all children under five years of age in developing countries declined from 26 percent in 2000 to 23 percent in 2010. But measured across broad income and regional groups, girls either have lower prevalence rates or are on par with the boys. How is malnutrition measured? For the World Bank, it’s the percentage of children under five who’s weight or height is more than two standard deviations below the corresponding median of the NCHS/WHO international reference population.” http://data.worldbank.org/news/child-malnutrition-how-did-boys-and-girls-fare-last-decade

Åtminstone, det finns länder där det inte är så. Om dagens näringstillgång vore den relevanta faktorn för att kvinnor blir kortare, skulle alltså effekten inte ses i de länder där kvinnor en likvärdig tillgång till mat.

Marcus: ”Unicefs rapporter säger att kvinnor i fattigare länder (speciellt Indien och Bangladesh) har mer ojämlik tillgång till mat och näring än kvinnor i rika länder (t.ex. USA eller Japan), medan de länder med minst problem gällande orättvist fördelad näringsbrist mellan könen är de länder som är rika och mer jämställda (Skandinavien och Holland).

De genomförda längdmätningar som har skett på människor från olika länder säger att de länder med störst skillnad i ratio (och rena centimeter) mellan vuxna kvinnor och män är i Sverige, Norge, Holland, Finland, Uruguay, USA och England. De med minst skillnad mellan könen är [Azerbajdzjan], Nigeria, Kamerun och Indien.

Nu är visserligen ratioskillnaderna bara några procent eller några centimeter, men borde det inte vara tvärtom om modellen i dokumentären stämmer?” http://www.onewaycommunication.co/?p=27921#comment-19681

Och hela den här frågan, matfördelningen i nutid, är irrelevant för frågan om mattillgång under evolutionär tid. De diskuterar någonting som de som feminister tycker om att diskutera, trots att det inte har någon relevans för frågan de påstår sig diskutera.

Kulturellt driven matdiskriminering av kvinnor som evolutionär orsak

Men hur var det då med matdiskriminering under sen evolutionär tid, när vi börjat ha någon form av kultur? Det säger de inget om, och jag vet inget om det heller.

Om det var så under sen evolutionär tid, när kultur börjat utvecklas, att vuxna kvinnor av kulturella skäl fick mindre mat, så till den grad och så vanligt förekommande, att korta kvinnor hade evolutionär fördel av det, skulle ju det kunna bidra till längdskillnaden.

För det första så existerade längdskillnaden innan vi utvecklade kultur. Och dimorfismen har inte ökat. Om det har tillkommit en kulturell matdiskriminering som verkat ökande på längdskillnaden, har den alltså inte mer än kompenserat för andra faktorer som minskat i betydelse, ospecificerat vilka de faktorerna skulle vara eller varför de minskat.

För det andra, så har de inte demonstrerat något som helst belägg för sådan kulturellt driven diskriminering under evolutionär tid. Det går att uppskatta på fossila tänder i vilken utsträckning de tuggat kött eller grönsaker, men dylikt diskuteras inte. Har googlat lite, men inte hittat något om könsfördelningen för köttkonsumtionen. Men hade det funnits data på att männens diet inkluderade kött, medan kvinnornas inte gjorde det, skulle vi säkert fått höra om det.

“Paleoanthropologists have utilized several methodological approaches to examine consumptive behavior across the hominin lineage including stable isotopic analyses (Lee-Thorp et al. 2003), trace element analyses (Burton 1996; Burton and Wright 1995), faunal bone assemblages with morphological (Blumenschine and Pobiner 2007; Dominguez-Rodrigo 1997; Marean and Kim 1998; Monahan 1996) or distributional modification (Bunn 1991; Dominquez-Rodrigo and Pickering 2003), as well as dental functional morphology (Ungar 2004), and macro – and microwear of the teeth (Lalueza et al. 1996; Mahoney 2006; Ungar 1998). Despite research efforts over the last several decades, anthropologists today are only marginally closer to understanding who was eating how much and when. And while the consumption of animal flesh has received most attention, reconstructing the relative and absolute contribution of plant source foods to the ancestral hominin dietary niche remains a significant challenge.” http://www.bryceacarlson.com/files/h2m5/Bryce%20Carlson%20dissertation.pdf

“Dental alterations show how the teeth were used:

horizontal scratches = vegetable

long vertical scratches = meat

both = both

Chemical composition of bones is also useful.

Carbone 13 ratio allows us to spot exclusive carnivores (Some Neanderthals of France and Belgium)

Strontium Sr/ Ca calcium ratio: hight = plants, lower = herbivores, very low = carnivore

Nitrogen 15 trace milk and diaries in diet,

We can even know girls are more likely to move than boys: a girl incisor teeth (grown around 7 years old) contain the mineral of the river she lived by when she was a child, while her molars and wisdom have the minerals of her boyfriend’s river. Most boys stay at the same place, in the same clan (with Mom?).

This is true for all hominids, human and nonhuman apes.” http://answers.yahoo.com/question/index?qid=20121106094039AAxRxEj(utan källhänvisningar)

Alltså, pratar vi om kulturellt driven matdiskriminering av kvinnor, under evolutionär tid, som en faktor påverkande könens längd, som kompenserat för andra förändringar som skulle ha minskat skillnaden, så vore det en hypotes jag inte ser att man direkt kan förkasta, men som inte heller har något bevis. Det är spekulation.

Men när de drar kategoriska slutsatser om att det var matdiskriminering som orsakade längdskillnaden, inte biologiska omständigheter, är det dock slutsatser som man kategoriskt kan förkasta.

Men Vetenskapens Värld drar iväg ännu längre bort från vetenskapen i sin genusideologiska tripp:

”Utan att tänka på det ger vi våra pojkar mer mat än flickorna, och på så vis kan storleksskillnaden mellan kvinnor och män bestå. Betyder det här att alla mänskliga kulturer diskriminerar kvinnor?

Det finns inget samhälle som är helt jämlikt. Det är en intellektuell vurpa att vi inte har sett det här förrän nu. Det är otroligt.

Skillnaden i kroppsstorlek verkade vara huggen i sten. Men det visade sig vara en historia om makt som är så genomgripande att vi inte ens lägger märke till den. Skillnaden i storlek mellan kvinnor och män beror på en orättvisa som vi har levt med i flera tusen år. Och den här orättvisan råder fortfarande, trots att den inte går att motivera, eller rättfärdiga.”

Alltså, om diskrimineringen slutar så kommer inte längdskillnaden att bestå. Kvinnor och män kommer bli lika långa. Eller så kommer kvinnorna att bli längre än männen. Om vi bara slutar matdiskriminera dem. Så det är alltså inte ens en genetiskt kodad dimorfism.

Och detta sker i ALLA samhällen. ALLA. Inte i bara 99%, då hade ju inte effekten bestått i de resterande 1% av samhällena.

Hur tänkte Dyring när hon hävdade att det här kanske var det mest troliga?

Uppföljning från Vetenskapens Värld

När Vetenskapens Värld sände sitt nästföljande program, den 7de oktober, hade de så här mycket att säga om föregående program: ”Förra veckans film, om varför kvinnor är kortare än män, mötte kritik från andra forskare. Läs om hur diskussionerna går på vetenskapens web.” http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/svt-vetenskap-darfor-visade-vi-filmen

Inte någon ursäkt, och de vidhåller implicit att filmen var framställd av forskare. Inte ideologer. Inte så att ideologer fick kritik från forskare, utan det var forskare som fick kritik från ANDRA forskare, det är hur jag uppfattar ordet ”andra” i deras uttalande.

På webben ger de en liten ursäkt: ”… vi gjorde ett misstag i att inte presentera den som en kontroversiell film som utmanar de rådande föreställningarna. Vi hade kunnat vara tydligare med att detta är dessa forskares förklaring – inte en slutgiltig sanning. … vi kan självkritiskt konstatera i efterhand är att vi borde gjort en bättre inramning. Där fler röster skulle ha kommit till tals, inte bara i en webbartikel efteråt utan i programmet.”

Det hade ju onkeligen varit en påtaglig förbättring, men de fortsätter att kalla detta för forskning. Det ses som en kontrovers mellan forskare, inte mellan ideologer och forskare.

Naturligtvis kan Vetenskapens Värld visa kontroversiell forskning, men det skall vara forskning. De defekta argument och osakligheter som används i filmen gör att den inte kvalificerar.

”Resultaten som filmen utmynnar i har inte publicerats vetenskapligt – men som ett ”preliminärt resultat” i en av världens mest välrenommerade tidskrifter Nature.”

Artikeln de hänvisar till skiljer sig på många sätt från programmet. Den diskuterar könens relativa storlek (smaller) istället för längd; förkastar inte de etablerade förklaringarna; och drar inte någon slutsats om att det är matdiskriminering som orsakat storlekskillnaden. De hävdar, att kvinnor blivit matdiskriminerade, att kvinnor också skulle ha fördel av att vara större, och de föreslår, som en hypotes, att matdiskriminering kan vara en bidragande faktor till att kvinnor blivit mindre. http://precedings.nature.com/documents/1832/version/1

Filmen innehåller en stor mängd felaktiga påståenden, löjeväckande logik, och ogrundade slutsatser, som inte kan tillskrivas artikeln i Nature. Och jag vågar påstå, att Nature säkerligen inte skulle ha publicerat en artikel som höll en så vämjelig kvalité som filmen som visades av Vetenskapens Värld; det är något som Vetenskapens Värld får stå för själva. Inte gömma sig bakom Nature.

Det är ändå en hel del i artikeln som jag är synnerligen skeptisk till.

“Actually, it has been shown that larger females are also favoured by natural selection. This is particularly relevant for women because their probability of dying when giving birth is then reduced.”

Visst finns det fördelar även för kvinnor med att vara större, men det innebär inte att det naturliga urvalet gynnade större kvinnor. Är de fördelarna tillräckliga för att överväga nackdelarna med ytterligare storlek?

“The cost of being big would be higher in women simply because, under gender hierarchical regimes found in all cultures, men are allocated the best food.” (min fetstil)

Nog för att det är många kulturer som ger män den finare maten, men att alla kulturer är könsmaktsordningar som matdiskriminerar kvinnor?

Men vad de huvudsakligen gör, är att diskutera en hypotes, att matdiskriminering skulle varit en evolutionär omständighet som bidrog till kvinnors mindre storlek. Jag skulle svara antagligen inte, men det är inte fel att formulera hypotesen. Filmen som Vetenskapens Värld visade, gick oerhört mycket längre. Den slog utan bevis fast att längdskillnaden var framdriven av matdiskriminering, de förkastade alternativa förklaringar på löjeväckande grunder, och hävdar att längdskillnaden skulle försvinna om  matdiskrimineringen upphörde. Och då är det inte fråga om en hypotes, som man kan få publicerad i Nature, utan dynga som Nature inte skulle publicera. Ideologisk dynga som Vetenskapens Värld tyckte var vetenskaplig; även om de i efterhand konstaterar att den är kontroversiell, kallar de den likväl för vetenskap.

Några ytterligare röster och kommentarer                                        

Enligt svt.se, så får programmet hård kritik av svenska forskare. Evolutionsbiolog Staffan Ulfstrand, professor emeritus vid Uppsala universitet, kallar programmets teorier för trams. Patrik Lindenfors, docent i ekologi vid Stockholms universitet, har studerat just skillnaden i storlek mellan könen hos människoapor och säger: ”Det där är så dumt så man inte tror det är sant”. http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/trams-enligt-svensk-evolutionsbiolog

Är kvinnorna i Sverige på väg att växa ikapp? ”Män har i genomsnitt blivit 2 centimeter längre sedan början av 1980-talet. Medel-längden i åldrarna 16–84 år är 179,4 centimeter. För kvinnor är medellängden 165,5 centimeter. Ökningen sedan 1980-talets början är i genomsnitt drygt 1 centimeter.” http://www.scb.se/Pages/PressRelease____149797.aspx

Genushistorikern Charlotte Vainio om filmen: ”jag måste säga att jag är jätteimponerad över att de sände ett sådant program och över hur de lät ifrågasättandet av vad som betraktats som fakta få stå i fokus. Det är för just de här sakerna som genusvetenskapen behövs. Som med Lucy, som förutsattes vara en kvinna för att hon var liten och därför bekräftar att kvinnor alltid varit mindre än män i ett klassiskt cirkelresonemang.” http://charlottehitochdit.wordpress.com/2013/10/09/langdskillnader-och-ifragasattandet-av-dogmer/

Kan man med bra argument visa att etablerade sanningar är falska, så är det guld värt. Men att med lögner och dessinformation låtsas att en sämre förklaring skulle vara bättre, det är bara oärligt och antivetenskapligt. Men för en genusvetare som Vainio har alltså ifrågasättande av etablerade icke-feministiska sanningar ett sådant egenvärde, att det är positivt även om dessa ifrågasättanden bygger på ren dessinformation, som i detta fall. Det är till den typen av attityd man behöver gå för att försvara genusvetenskapens kunskapssyn. Vainio illustrerar i detta fall utmärkt just den kunskapssyn som jag kritiserar genusvetenskapen för.

I kommentarerna till toklandet visar Jonte ett antal tweets från sådana som gått på lögnerna från Vetenskapens Värld: ”Vi kan inte ens skratta åt USA:s kreationister längre. Dom må vara hur blåsta som helst men inte fan skulle någon av USA:s rikstäckande stora rikstäckande tv-kanaler (CBS, ABC, NBC) få för sig att hävda att kreationismen är sann helt oemotsagt som SVT gjort med den här teorin.”. Toklandet har gjort ett inlägg av tweetsen: http://toklandet.wordpress.com/2013/10/03/genustwitter-om-vetenskapens-varld/

Feministfestivalen levererar biofobiska tweets om P1-programmet ”Mediernas” inslag: http://toklandet.wordpress.com/2013/10/12/olika-verkligheter/#comment-8528