bittergubben

ytterligare en av de kränkta vita männen

Archive for the ‘Uncategorized’ Category

Varför ”journalistgissar” journalister?

leave a comment »

Massvis med svenska tidningar skriver:

Har du undrat varför en del män alltid verkar veta precis hur det är ställt med vissa saker, baserat på ren magkänsla snarare än en kognitiv eftertanke? Nu kommer ett möjligt svar – det kan bero på testosteronet.

GP illustrerar med Zlatan, Einstein och Obama. Huh? Är de killgissare?

Tidningarna grundar detta på en studie där män som fått testosteron får lägre resultat på CRT, jämfört med män som fått placebo. CRT står för Cognitive Reflection Test och består av tre frågor:

(1) A bat and a ball cost $1.10 in total. The bat costs $1.00 more than the ball.

How much does the ball cost? _____ cents

(2) If it takes 5 machines 5 minutes to make 5 widgets, how long would it take

100 machines to make 100 widgets? _____ minutes

(3) In a lake, there is a patch of lily pads. Every day, the patch doubles in size.

If it takes 48 days for the patch to cover the entire lake, how long would it

take for the patch to cover half of the lake? _____ days

Tanken med testet är att de som svarar intuitivt, utan att tänka, skall få fel svar, men förutsatt att man tänker efter, så skall det vara enkelt att komma fram till rätt svar.

Jag skulle invända att de som bryr sig om sitt tänkande, som reagerar när de tänkt fel, ”hur skulle jag ha tänkt här?”, ”varför tänkte jag fel?”, de får en tillförlitligare intuition. Själv svarar jag antingen intuitivt korrekt, eller min intuition är att det krävs ett visst mått av resonerande. Alltså, de som svarar fel har en i detta avseende otränad intuition och har inte tänkt efter; de som svarar rätt har antingen tänkt efter eller också har de en intuition som anpassats till att undvika sådana fel.

Som så ofta är fallet kan man inte säga så mycket om hur stor effekten är. Konfidensintervallen (95%) är väldigt nära varandra; det skulle alltså kunna vara en liten effekt.

Från ”Single dose testosterone administration impairs cognitive reflection in men”

Detta tar alltså svenska medier som grund för mängder av artiklar om killgissande:

Men vad är könsskillnaden för CRT? Googlade och män har ett högre snitt (1.47) än kvinnor (1.03), detta med p < 0.0001, enligt ”Cognitive Reflection and Decision Making”, Shane Frederick, 2005.

Alltså, om låga resultat här kallas för killgissa, så är det något kvinnor gör mycket mer än män.

Tittade på några till studier, alla håller med, har låga p-värden och liknande effektstorlek, så vi kan konstatera att det här är en verklig effekt.

As in Frederick (2005), male subjects received a higher average test score (2.2) than female subjects (1.7), which is a significant difference (p < 0.001, MWU—test)”, från ”Cognitive abilities and behavioral biases”, Oechssler, Jörg ; Roider, Andreas ; Schmitz, Patrick W., 2009

CRT3 avser standardtestet, CRT4 ett liknande med fyra andra frågor: ”Frederick (2005) reported that there was a highly significant sex difference on CRT3—a difference of almost a half an item correct. We replicated his finding of significantly better performance by males on CRT3 (M = .81 versus .29), t(158) = 3.94, p < .001. Likewise, we found a gender difference of about the same magnitude and in the same direction on CRT4 (M = 1.38 versus .71), t(158) = 4.03, p < .001. The effect size of .652 for CRT4 (Cohen’s d) was similar to the effect size of .637 for CRT3.”, från ”Assessing miserly information processing: An expansion of the Cognitive Reflection Test”, Maggie E. Toplak1, Richard F. West2, and Keith E. Stanovich, 2014

Our results were also consistent with previous results regarding gender differences in the CRT performance (e.g., Frederick, 2005): the Mann–Whitney test indicated that males scored higher (Mdn = 1) on the CRT than females (Mdn = 0), W = 5206, p = 0.003.”, från ”The cognitive reflection test revisited: exploring the ways individuals solve the test”, B. Szaszi, A. Szollosi, B. Palfi & B. Aczel, 2017

There is a strong gender difference: male subjects have an average score of 2.12, while female subjects have an average score of 1.61 only. The difference is highly significant (p < 0.0001, two sided Mann-Whitney U test). This gender difference has also been found in other studies using the CRT, e. g. Frederick (2005) and Oechssler et al. (2009).”, från ”Behavioral biases and cognitive reflection”, Eva I. Hoppe, David J. Kusterer, 2010

Males [M = 1.11, SD = 1.1] gave more correct answers than women [M = 0.76, SD = .97] [t(2016.6) = 7.54, p < .0001, CI95 = .258, .439]”, från ”Does the cognitive reflection test measure cognitive reflection? A mathematical modeling approach”, 2013

Tidningarna skriver:

Fakta: Killgissa

Att killgissa är ett slanguttryck som används för situationer där en man uttalar sig tvärsäkert om något som han egentligen inte har en aning om.

Om det nu är något som mäts med CRT, borde de då inte ha kallat det för kvinnogissa istället? Nej, nej, det hade ju varit sexistiskt. Svenska journalister är alldeles för feministiskt medvetna för att göra något sådant.

Och jag undrar varför en del journalister alltid verkar veta precis hur det är ställt med vissa saker, baserat på ren magkänsla snarare än en kognitiv eftertanke? Varför journalistgissar de så mycket?

Written by bittergubben

2 maj, 2017 at 12:45

Publicerat i Uncategorized

Tagged with , , ,

WSJ och politism om Boko Haram

with one comment

En artikel i Wall Street Journal belyser Boko Haram: http://www.wsj.com/articles/the-kidnapped-boys-of-boko-haram-1471013062

Läs hela artikeln, nedan några citat saxat med dito från en typisk feministisk text på samma ämne, i det här fallet av politisms Nikita Feiz, från 2014: http://www.politism.se/genusfolket/276-skolflickor-kidnappade-och-salda-medan-vastvarlden-ser-pa/

WSJ:

In a forest of thorn trees somewhere far outside this city, the Boko Haram insurgency ran a boot camp for about 100 boys. Children as young as 5 years old learned to handle assault rifles and march through the woods in flip-flops. Their teacher was only 15. […] While the world focused on Boko Haram’s mass kidnappings of women and girls, the Islamist group was stealing an even greater number of boys. Over the past three years, Boko Haram has kidnapped more than 10,000 boys and trained them in boot camps in abandoned villages and forest hide-outs, according to government officials in Nigeria and neighboring Cameroon, and to Human Rights Watch, a New York-based advocacy group.

Politism:

Det har rapporterats sparsamt i västerländska medier om de 276 flickor som från en skola i delstaten Borno i Nigeria, för drygt en månad sedan, kidnappades av den islamistiska gruppen Boko Haram. Ledaren för terroristorganisationen, Abubakar Shekau har tagit på sig kidnappningen.

I en videoinspelning från terrorgruppen berättar Shekau hur skolflickorna ska säljas på marknaden för att giftas bort. Flickor ska inte studera, konstaterar han.

WSJ:

The group’s mass abduction of 276 schoolgirls from the town of Chibok in April 2014 grabbed global attention. The next month, it seized six villages in the nearby mountains and rounded up children in each location, with only scant coverage outside the Nigerian press.

A few months later, the group captured the town of Damasak, and with it, more than 300 students, most of them boys, age 7 to 17. The militants imprisoned them in a school, witnesses said. Their parents were held in separate rooms. For months, the children learned the Quran, according to witnesses, Human Rights Watch and Nigerian media accounts.

Eventually, Boko Haram left the parents behind and drove away with the children.

Politism:

När 276 skolflickor kidnappats och fortfarande en månad senare är under terrorgruppens våld utan att omvärlden ingripit och erbjudit sina resurser för att hitta flickorna är det svårt att inte dra slutsatsen om att västvärldens försäkring om att agera för flickors rättigheter plötsligt inte är lika självklar när det handlar om flickors rättigheter i ett land beläget i Afrika.

WSJ:

During a recent battle in the north of Cameroon, more than 100 screaming boys ran toward a fortified position, many of them barefoot and unarmed, and most were swiftly gunned down, Mr. Badjeck said. Soldiers found in many of their pockets packaging from the opiate tramadol, he said.

Politism:

Den här veckan står Nigeria som värd för Världsekonomiskt forum. Inget av de deltagande länderna har än så länge uttalat sig om kidnappningen eller uttryckt sin oro för förtrycket mot flickorna. Precis som flera länder under vinter OS i Sotji högljutt protesterade mot Rysslands antigaylagar borde flickornas rättigheter och kidnappningen tas på lika stort allvar och föranleda protester vid Världsekonomiskt forum.

Men när det kommer till flickors rättigheter tycks det helt enkelt råda en mentalitet om att hellre sopa dammet under mattan och låsas som att det inte finns där.

WSJ:

Recently, [Nigerian authorities] began offering amnesty, shelter and care for Boko Haram defectors, particularly those kidnapped into the group.

Very few boys are coming forward.

“There’s almost an entire generation of boys missing,” said Mausi Segun, Nigeria researcher for the advocacy group Human Rights Watch. “My guess is that a large majority of them will die in the conflict.”

Hur tror politism att man skall kunna ha trygghet och säkerhet för flickorna, när pojkarna inte har någon alls? Även om de är helt könsnarcissistiska måste de väl inse, att vill de skapa en bra situation för flickorna behövs bättre säkerhet även för pojkarna?

Written by bittergubben

8 september, 2016 at 21:27

Internationella mansdagen den 19 november uppmärksammas inte av Yorks Universitet

with one comment

Jämställdismbloggare verkar ha tagit semester från att diskutera jämställdhet, det handlar om massinvandring utan integration istället. Är väl också ett viktigt ämne.

Men jag upplever ändå töväder i feminismfrågan. Dels har Cassie Jayes film om mansrättsrörelsen blivit finansierad med råge, dels ser man allt oftare mansfrågor diskuteras utanför mansrättsbloggar. Ett illustrativt exempel är hur det har gått när Yorks Universitet nästan uppmärksammade den internationella mansdagen. De gick ut och sa att de skulle göra det, men det blev en massiv kritik från feminister, och universitetet backade, och konstaterar att de minsann skall ha sitt fokus på kvinnofrågor och inte uppmärksamma någon mansdag.

Kan låta märkligt att ta det som illustration på töväder i genusfrågan, men det hela har fått omfattande uppmärksamhet även utanför mansrättsrörelsen. Och det blir så tydligt vilka det är som tycker att det är fel att diskutera mansfrågor, som mäns självmord, deras utsatthet för våld och underprestation i skolan.

Det blir så tydligt vilka det är som hindrar att frågorna ens diskuteras. Vilka det är som säger att de inte har någon makt, men ändå kan förhindra att andra röster får tillgång till plattformar.

Och här har alltså inte försöken att tysta varit framgångsrika, utan flera plattformar har istället uppmärksammat det hela, vilket är mycket positivt. Framsteg!

A row has broken out at York University after plans to mark International Men’s Day on Thursday were cancelled following an outcry from staff and students.

The university had signed up to the event, which aims to highlight issues affecting men and boys, including the high male suicide rate, men’s shorter life expectancy and “the struggles that boys can face in getting an education”.

It has since been cancelled at York after students, staff and alumni signed an open letter to the university objecting to the event. However, a number of students are campaigning to reinstate the day, and accuse the university of sending out a message that “men’s rights are not important”.

http://www.theguardian.com/education/2015/nov/17/row-after-university-of-york-cancels-international-mens-day-event

However, following the announcement, more than 200 people signed an open letter to Lee and the university’s registrar, David Duncan, complaining the statement was ”crass” and fails to deal with the issues with ”sufficient nuance or understanding”.

The letter adds: ”A day that celebrates men’s issues – especially those outlined in the university’s statement – does not combat inequality, but merely amplifies existing, structurally imposed, inequalities. The closing remark – ‘gender equality is for everyone’ – echoes misogynistic rhetoric that men’s issues have been drowned out by the focus on women’s rights.

http://www.ibtimes.co.uk/international-mens-day-event-cancelled-university-york-following-complaints-1529140

A decision not to celebrate International Men’s Day at the university has been branded “disgusting” and “shameful”.

Senior bosses announced they had U-turned on the original promise to take part after receiving a letter signed by 200 students, academics and staff members.

But the decision, announced yesterday, has sparked a furious backlash on social media, with users accusing the university of going “against gender equality” and of being “ignorant to male issues”.

vidare:

“If you look at the theme for this year’s international men’s day, the main themes [are]: the higher male suicide rate; male violence such as male rape and domestic violence and the disadvantages facing males in the education system. These are vital issues and as somebody who has suffered from one of those I have listed, I can tell you such a day to raise awareness is very important.”

http://www.yorkvision.co.uk/news/university-branded-disgusting-and-shameful-over-decision-to-cancel-mens-day-celebration/17/11/2015

The University of York has announced it will no longer be celebrating International Men’s Day (IMD) on Thursday after staff, students, and alumni protested comments made by a member of staff.

Originally speaking out on the need for the institution to celebrate the day, Dr Adrian Lee – of the university’s equality and diversity committee – provoked fury after reflecting on issues that, he believed, had ‘an adverse impact on equality for men’.

http://www.independent.co.uk/student/news/university-of-york-cancels-international-men-s-day-plans-after-students-and-staff-protest-dr-adrian-a6737406.html

The University of York has issued an apology for having the audacity to observe International Men’s Day. The move comes after feminists complained that the event is not about them.

http://www.mrctv.org/blog/uk-university-forced-cancel-international-men-s-day-observance-because-it-isn-t-about-women

Finns också en kampanj för att de skall uppmärksamma mansdagen: https://www.change.org/p/university-of-york-yusu-university-of-york-celebrate-international-men-s-day

Uppdatering: missade Breitbart …

One needn’t buy into ‘manosphere’ identity politics or support the Men’s Rights Movement to recognise that men and boys are disproportionately affected by some social problems. The soaring male suicide rate in the west, which far outstrips that of women, is well-known, as is the growing problem of declining male mental health.

Other issues that overwhelmingly affect men, such as workplace fatalities and homelessness, are also well-documented. The widening gap in educational attainment between men and women is another area where men are falling behind. One would think that progressivism, a movement concerned with equality, would be eager to discuss the causes of, and solutions to, these inequities.

Not so.

 http://www.breitbart.com/tech/2015/11/17/the-university-of-york-doesnt-care-about-male-suicide/

Written by bittergubben

18 november, 2015 at 17:16

Politisk korrekthet som epistemologi, och ”The Red Pill”

with one comment

Epistemologi handlar om hur man får sin kunskap, hur man avgör vad som är sant. Principen att om det står i den här heliga boken som skrevs för 2000 år sedan, då är det sant; den principen är en epistemologi. En mer framgångsrik epistemologi har varit vetenskapen, som alltså är en uppsättning principer för hur man skall etablera vad som är legitimt att tro på.

Vardagsepistemologi

Den av oundvikliga ekonomiska skäl vanligaste epistemologin, är att tro på sådant som passar med det man redan tror på, och förkasta det som är inkompatibelt. Det finns helt enkelt så många möjliga hypoteser att förhålla sig till, att det inte går att lägga ansträngning på dem alla, och ens etablerade världsbild är ändå tillräckligt bra på att besvara dem. Om jag försöker gå rakt igenom betongväggen, kommer jag då passera rakt igenom, eller kommer den att vederlägga min lägesförändring? Utan att göra någon vetenskaplig studie för att bekräfta det utfall som jag skulle förvänta mig, utgår jag från att det intuitivt förväntade utfallet är det korrekta.

I frågor med enkelt observerbara utfall fungerar det bra. Men om frågan handlar om sådant som inte är direkt observerbart, t.ex. där man behöver en teori för att tolka observationerna, eller veta vad en annan människa egentligen tycker och tänker – blir vardagsepistemologi otillräcklig. Får man höra en historia, nyhet, studie, eller något som är kompatibelt med det man tror på är man relativt villig att acceptera det; men om det man hör är inkompatibelt, är man mer villig att förkasta det, letar efter minsta brist som kan rationalisera att bortse från det. Gör man detta med tillräcklig kraft kommer man fram till, att alla legitima historier, vittnesmål, studier, etc., allihop bekräftar ens världsbild; de enda saker som säger emot den är saker som är icke-legitima – oavsett om de är studier eller historier, så är de slarviga och vinklade, producerade av sådana som är okunniga eller har suspekta agendor.

Med vardagsepistemologin utgår man från det man tror på till att utvärdera nya bevis. Sedan noterar man att alla legitima bevis bekräftar det man redan tror på. Det blir ett cirkulärt beroende.

För en meningsfull granskning av sådant man tror på, måste man backa, och betrakta bevisen på respektive sida, och utvärdera respektive hög utan att beakta sin redan etablerade tro vid utvärderingen av bevisen. Om studier som säger något du inte tycker om utsätts för en grad av kritisk granskning, måste även de studier som säger sådant du tycker om utsättas för lika kritisk granskning. Om du accepterar svaga studier som bevis för det du tror på, men förkastar en starkare som motsäger den, så är det din värdering som är vinklad.

Politisk korrekthet

Problemet blir värre på gruppnivå. Personer med liknande världsbild går samman, och vissa åsikter får en skyddad status. Det är åsikter som ses som självklara inom gruppen.

I deras gemensamma diskurs blir texter som bekräftar den gemensamma tron accepterade och delade, medan de som inte passar utsätts för hårdare granskning, hårdare kritik och mindre spridning inom gruppen. Det enda alternativa texter som får spridning inom gruppen är de som är så dysfunktionella att de bekräftar gruppens nidbild av vad som är andra gruppers åsikter. Här hamnar individen i en miljö som själv tillhandahåller en mångfald av bekräftande vittnesmål, men väldigt lite motsägande, och det kan bli besvärligt för individen att genomskåda hur skruvad världsbilden är.

Hur bör grupper hantera det problemet? Vetenskapen har sitt svar, med metodologi och krav på att man skall sträva efter saklighet, för att minimera felet. Att det är viktigt att verkligen utvärdera alternativa förklaringar; det är oacceptabelt att missrepresentera dem för att kunna avfärda dem.

Sedan finns det den politiska korrektheten, som gör motsatsen – den bejakar det cirkulära. Att vara politiskt korrekt handlar inte om någon viss uppsättning åsikter – vilka åsikterna är varierar från grupp till grupp – utan det handlar om att man anser att texter som bekräftar de skyddade påståendena, de skall accepteras och delas, medan texter som vederlägger dem – oavsett om det bara ytligt framstår som inkompatibelt eller genuint är ett vederläggande – sådana texter skall ses som fel, de skall förkastas och får inte delas, de får inte länkas.

Förskjutningen här är att man inte längre behöver ens rationalisera förkastandet av vittnesmål och bevis som är på fel sida, man kan helt enkelt förkasta dem för att de är på fel sida, det ses som tillräcklig grund. Om generösa regler för invandring är det som skyddas, kan man producera och sprida rapporter som säger att invandringen är mycket lönsam, även om dessa har grova fel, medan mer sakliga sammanställningar kan avfärdas med att det är rasistiskt att komma fram till att invandringen inte är lönsam.

Feminismen kombinerar tron på kvinnans underordning med den politiska korrekthetens epistemologi. Sådant som framställer kvinnor som goda, kompetenta, och förfördelade (och män som onda, odugliga och privilegierade) blir accepterat och sprids, med väldigt låga krav på saklighet, medan sådant som motsäger den bilden kritiseras och avfärdas. Utan den skruvade diskurs som den politiska korrekthetens epistemologi skapar, skulle det inte gå att upprätthålla tron om att samhället underordnar kvinnan.

Drivkraften bakom den politiska korrektheten är nog mer att använda den som ett verksamt propagandaverktyg, den möjliggör effektivare påverkan på samhället i ”rätt” riktning. Men i praktiken så blir den till en epistemologi, som för de inblandade skapar och bekräftar tron på vilket ”rätt” som är rätt, en tro som skulle vara svår att upprätthålla om de inblandade ägnade sig åt att tänka kritiskt om det som de själv tror på, om de faktiskt satte sig in i alternativa världsbilder.

Så länge som en feminist tror på den politiska korrekthetens epistemologi, och håller sig inom feminismens diskursiva bubbla, där enbart karikatyrversioner av kritiken tillåts, är det hopplöst att övertyga henne om feminismens förljugenhet. De få gånger hon går utanför, läser ett seriöst inlägg som kritiserar feminismen, avfärdar hon det eftersom det oundvikligen innehåller många påståenden som inte stämmer överens med hennes världsbild. Och det är lätt hör henne att göra – inlägget är på någon blogg som det inte är tillåtet att länka till, eftersom det enligt den feministiska diskursen bara är hatare som skriver där.

The Red Pill

Cassie Jays film ”The Red Pill” skulle kunna vara en möjlighet att tränga igenom feminismens diskursiva bubbla? Jag hoppas det. Dels är det besvärligt för feministerna att förklara att feminister som faktiskt utvärderar kritikernas världsbild, ofta byter sida, dels skulle en professionellt producerad dokumentär, där de faktiskt får följa en sådan feminists resa, kunna ha ett helt annat genomslag. Det skulle vara besvärligare för feminister att avfärda.

Milo Yiannopoulos skriver om filmen på Breitbart (http://www.breitbart.com/big-hollywood/2015/10/26/the-red-pill-filmmaker-started-to-doubt-her-feminist-beliefs-now-her-movie-is-at-risk/):

Jaye has some heavy-duty credentials: she won the 2010 “best documentary” award at the Cannes film festival with her film Daddy I Do and sympathetically covered gay marriage in a second well-received documentary, The Right to Love: An American Family.

[…]

The underlying suggestion in all of this, of course, is that she has come to sympathise with the men’s movement and jettisoned a lot of received feminist wisdom.

As a result, Jaye has seen her funding dry up. One observer told Breitbart that grants and funding have been withdrawn and institutional support revoked.

[…]

Another source of resistance, she says, are, “People who don’t know anything about the men’s rights movement. The most common reaction amongst feminists is, ‘why are you giving them a platform to speak?’ I’ve lost track of the number of times I’ve heard that. Yet there are documentaries about the Westboro Baptist Church and about skinheads, yet they are so fearful of this topic, and I’ve started to figure out why.”

According to Jaye, without a successful funding campaign the film might not be made at all. “This film has been a journey that didn’t happen overnight. I hate the idea of it being shelved and collecting dust,” she says, adding that if it were still made, it would take 3-5 years without funding, after already being in the works for two and a half. The Red Pill campaign is currently at $26,500 against a $97,000 target, and will accept pledges through November 11.

Nu är kickstartern uppe i $45K: https://www.kickstarter.com/projects/cassiejaye/the-red-pill-a-documentary-film

PS. På reddit gruppen ”the red pill” verkar de också vilja att filmen görs … men av lite märkliga orsaker … (och de har märkliga uppfattningar om vad MRM anser om feminismen … https://www.reddit.com/r/TheRedPill/comments/3qa6js/kickstarter_for_a_movie_about_mens_rights_thats/):

That all being said, I also enjoy chaos and there is no doubt in my mind that this documentary is more of a lampoon than a fair shake for men’s rights. And I think it’s time that the fellas over there realize that playing to feminism’s hand is never going to pay off.

So if anybody has a spare dollar or two, you should fund the kickstarter. If you don’t want to or don’t like the idea, then don’t. That’s fine too.

That said, it’s a movie with our name on it, and if they paint us as the worst misogynists in the world, well, I get a half chub just thinking about it.

Från kommentarerna:

There are so many great outcomes. It portrays men’s rights well- we get exposure as MRAs try to distance themselves from us. It portrays men’s rights wrong- we get media coverage and a smear campaign (the best marketing). The lady takes the cash and never makes the movie – big hit for feminism, we get media coverage.

DS.

Written by bittergubben

26 oktober, 2015 at 21:54

Kickstarter för ”The Red Pill”

with 5 comments

Dokumentärfilmaren Cassie Jaye håller på att göra en dokumentärfilm om mansrättsrörelsen, och använder kickstarter för att få in kapital. ”We have to raise at least $97,000 in order to cover production insurance, editing expenses, archival footage licensing fees, video animation, film scoring, sound editing and mixing, color correction, music licensing, and mastering for final exhibition.”

En stor summa pengar, i synnerhet i MRM sammanhang, men skall man ha proffs till att göra ett proffsigt arbete så tar de väl betalt. Jag har inte sett hennes tidigare filmer, men utifrån omdömen om några av dem framgår att hennes signum är att låta båda sidor komma till tals, på ett sympatiskt sätt och med sina egentliga argument, snarare än att välja en sida och ge en vinklad presentation. Flera tidigare dokumentärer är prisbelönta.

Så vad kommer hon säga i denna film? Kan bara spekulera, men det verkar som att hon kommer låta även MHRAs komma till tals, på ett seriöst sätt. Jag har valt att göra en donation. Om en kickstarterinsamling inte lyckas, dras inga pengar. Så det är allt eller inget med om en insamling lyckas eller inte.

https://www.kickstarter.com/projects/cassiejaye/the-red-pill-a-documentary-film

Sneak Preview:

Paul Elam intervjuar:

Written by bittergubben

22 oktober, 2015 at 16:07

Publicerat i Uncategorized

Tagged with , ,

HögtVördadeKamratOlsson och de anonyma debattörerna

leave a comment »

1776 deklarerade de brittiska kolonierna i Amerika sin självständighet, och kriget varade till 1783. Under kriget hade de nya staterna bildat en konfederation, alltså ett samarbete mellan stater, men den var otillräcklig: det krävdes enighet mellan medlemsstaterna för att fatta beslut, konfederationen kunde inte stifta eller döma lagar på individnivå, och den kunde inte beskatta. Man ville därför reformera konfederationen, och höll 1787 en kongress för detta. Alla stater sände delegater, och var tydliga med att det bara handlade om att reformera konfederationen – deltagarna hade inte fått något mandat att föreslå bildandet av en stat. Men det var just vad de gjorde: de förslog den federala staten USA.

För att den föreslagna konstitutionen skulle bli verklighet, skulle den behöva ratificeras av staterna, och en allmän debatt följde om detta. James Madison and Alexander Hamilton, som varit delegater till kongressen, förespråkade ratificering. Men de publicerade sina texter anonymt, under pseudonymen ”Publius”. Även John Jay deltog under pseudonymen, med några texter. Texterna är kända som ”The Federalist Papers”:

[T]hese papers stand as perhaps the most eloquent testimonial to democracy that exists. They describe the ideas behind the American system of government: the separation of powers; the organization of Congress, the respective positions of the executive, legislative and judiciary. Constituting one of the key texts of the American Revolution and the democratic system created in the wake of independence, The Federalist remains essential reading for anyone interested in politics and government, and indeed for anyone seeking a foundational statement about democracy in America.

Lite hyperboliskt, texterna är över två sekler gamla, och de har åldrats; men likväl, att så gamla texter fortfarande har en relevans är imponerande. Och de publicerades alltså anonymt.

Although The Federalist’s writers were not identified in the newspaper series or in the published edition, word as to who was involved in the project got around pretty quickly, aided by hints dropped by the authors themselves. Hamilton and Madison each told Washington early on of his own involvement, and Madison told Edmund Randolph, the governor of Virginia, about himself and Hamilton. […] A French translation of The Federalist, published in Paris in 1792, merely confirmed what most people knew by then when it carried the names of the three authors on its title page.

(Konstitutionen ratificerades 1788, av 11 av de 13 staterna, och de resterande 2 staterna ratificerade den 1790.)

Och deras anonymitet var inget att bli förvånad över: ”The use of pseudonyms or unsigned articles in newspapers and pamphlets was standard practice at the time.” 

I dagens Sverige har dock flera debattörer, t.ex. HögtVördadeKamratOlsson, i samband med uthängningen av Julia Caesar, slagit fast att anonyma debattörer, såsom Publius var, är en styggelse mot demokratin.

”Nu finns det en person med namn som man kan ställa frågor till, som man kan kräva svar av, i en offentlig debatt. Det är väldigt viktigt att veta vem personen är som kommer med påståenden. Hon är en känd och mycket aktiv opinionsbildare, och nu är det möjligt att bedöma hennes argument utifrån vem hon är.”

”Med tanke på hennes stora inflytande och roll i den alternativa debatten på nätet har vi fattat beslutet om att hennes namn borde komma fram för att man ska kunna ha en öppen debatt

”Efter dagens artikel i Expressen vet vi vem som ligger bakom pseudonymen ”Julia Caesar” och debatten kan föras i öppen dager. Demokratin mår bäst så.”

”Sammantaget så gjorde vi bedömningen att hon är en så pass viktig makthavare och opinionsbildare, i den här växande alternativa offentligheten, att det är fullt rimligt att vi vet vem hon är, så att hennes argument kan bemötas, att hon kan ifrågasättas, att man kan föra den här öppna debatten, som man ska kunna göra i ett demokratiskt samhälle.”

Men varför skulle det inte gå att bemöta argument som presenteras av en anonym part? Om argumenten handlar om den anonyma personen själv, då skulle man behöva veta vem det är, för att kunna granska påståendena. Om personen själv är källa, kan det vara intressant vem det är för att kunna bedöma vederbörandes trovärdighet. Men om det personen gör är att argumentera utifrån andra källor (eller med påståenden som är verifierbara i övrigt), vad har då presentatörens privatliv för relevans? I bästa fall blir det en distraktion.

Jag och HögtVördadeKamratOlsson har olika epistemologier.

Å ena sidan, att olika tolkningar av verkligheten skall ställas mot varandra, man beaktar när de gör olika förutsägelser, och undersök vilken som stämmer bäst. Om någon gör ett påstående, som att ett antal studier kommit fram till ett resultat, och länkar till studierna, hur beror då bemötandet på om man vet vem personen är? Om vederbörande har misstolkat studierna, eller försummat andra, kan detta argumenteras lika tydligt även om vederbörande är anonym, och om vederbörande har rätt, på vilket sätt vederläggs det av att man känner vederbörandes sjukdomshistoria? Oavsett om debattören har rätt eller fel, är privatlivet irrelevant i sakfrågan.

Å andra sidan, man vet vad som är rätt, och om någon påstår något som är fel, så bevisar man att det är fel genom att häckla den andra till tystnad; man hänger ut detaljer från deras privatliv. Ha! Det bevisar att de har fel!

Även i frågor som trovärdighet, är uthängning i allmänhet inte relevant. När någon skrivit tillräckligt mycket, blir sakligheten i texterna ett bättre mått än skribenten privatliv. De gånger jag har trott att det stått fel i ”The Art of Computer Programming”, av Donald E. Knuth, och jag sedan gått till botten med frågan, har det visat sig att han hade rätt. 3-0 till Knuth. När jag väljer fråga och jag är enväldig domare. Så när jag läser något där, och tänker att nej, så kan det ju inte vara, är jag medveten om att jag inte hur som helst kan avfärda hans ord. Han är förvisso inte anonym, men hade lika gärna kunnat vara det; min värdering av hans ord bestäms mycket mer av att det står 3-0 än av vilka titlar han har.

Nu är inte Julia Caesar vare sig någon Publius eller någon Knuth, så jag kompletterar med en fumikofem och en WhenDarknessFalls, som balans. Fumikofem var en anonym, transsexuell, och feministisk debattör, som blev uthängd av antifeministen MedborgareX. Han blev kritiserad för det från de flesta håll, även antifeministiska. Om vi bortser från hans otyg med att ta med adresser, tycker HögtVördadeKamratOlsson att MedborgareX gjorde rätt? Att han gjorde det möjligt att debattera? Det tycker inte jag. Det går bra att bemöta andras argument utan att fokusera på deras person.

Den vulgära extremfeministen WhenDarknessFalls skrev tidigare under eget namn, och gjorde halvmesyrer när hon bytte till att vara anonym, så att hennes namn i vissa sammanhang framgick utan att man eftersökte det. Många, inklusive mig själv och bloggaren MiT, vet hennes namn, men använder sig inte av det. Tycker HögtVördadeKamratOlsson att detta är korkat, att fokus borde läggas på WDF:s privatliv? Att uthängning är det demokratiska alternativet som skulle möjliggöra att ifrågasätta hennes feministiska argument?

Som ett retoriskt grepp har jag låtit de argument som jag kritiserar presenteras via pseudonymen ”HögtVördadeKamratOlsson”. Personen är i själva verket inte alls anonym, utan helt öppen, med namn och bild. Innebär detta retoriska grepp att mina argument blir svagare än de annars hade varit? Vilka meningsfulla argument hade jag kunnat göra genom att dra in hennes privatliv och hennes sjukdomshistoria i det hela?

Madison, Hamilton, och Jay, var de odemokratiska när de valde att skriva anonymt som Publius? Omöjliggjorde de debatten? Vad i ända in i glödheta skulle HögtVördadeKamratOlsson sjukdomshistoria ha för relevans för att avgöra den frågan?

Nej, hela poängen när HögtVördadeKamratOlsson väljer att hänga ut Julia Caesar är att angripa personen. Debatten var hela tiden möjlig, det man möjliggör är mobbningen. Att låta svansen veta vem det är som ska hatas. Det är synnerligen oärligt av HögtVördadeKamratOlsson att låtsas att man har högre motiv än så, och det är tyvärr sådan oärlighet som man vant sig vid från svenska medier. Uthängningen handlar bara om att straffa. Antingen straffa Caesar för att hon har fel åsikter, eller i bästa fall för hennes egna uthängningar.

Written by bittergubben

17 september, 2015 at 19:03

Publicerat i Uncategorized

Tagged with , ,

Värdegrundsdemokrater låter ändamålen helga medlen

leave a comment »

Marika Formgren, som mer eller mindre tvingats sluta som ledarskribent för att hennes åsikter inte ryms inom åsiktskorridoren, höll nyligen ett föredrag om värdegrundsdemokrater. Talmanus återges på hennes blogg: http://iloapp.marikaformgren.se/blog/www?Home&post=78

Enligt värdegrundsdemokrater finns det en samling åsikter – ”värdegrunden” – som en människa måste dela för att hon ska anses vara demokrat. Människor som inte delar hela värdegrunden är enligt värdegrundsdemokraterna antidemokrater. Sådana ”antidemokrater” ska enligt värdegrundsdemokraterna inte tillåtas att delta i det offentliga samtalet, de ska tystas så att deras farliga och antidemokratiska tankar inte smittar andra människor. […] Bara genom att tysta och censurera människor med avvikande idéer kan vi värna demokratin, menar värdegrundsdemokraterna. Ofta klär de denna uppfattning i andra ord, de förnekar förekomsten av en åsiktskorridor och talar istället om ”anständighet”, ”rumsrenhet”, ”människosyn”, ”intolerans”, ”farliga glidningar” och ”mörka krafter”. Vi ska inte låta oss förledas av dessa ordmassor. Vad värdegrundsdemokraten vill är alltid att tysta meningsmotståndare, att snöpa debatten, att slippa argumentera i sak och istället klippa tungan av oppositionella genom smutskastning, epitetsklistrande, guilt by association och giftskåpsstämpel.

Notera att det inte är en specifik värdegrund som avses, utan hur man förhåller sig till den:

[SD:s ledning] är värdegrundsdemokrater. De kritiserar förvisso den rådande värdegrundsdemokratin i Sverige, men de vill bara byta ut värdegrunden mot sin egen. SD-ledningen vill bestämma vilka författare människor får läsa, vilka sajter man får länka till, och tar sig rätten – precis som värdegrundsdemokrater som är vänster eller liberaler – att stämpla den som går utanför åsiktskorridoren med ”fascist” och ”extremist”.

(Jag är visserligen inte övertygad om att SD:s ledning är värdegrundsdemokrater, det viktiga är att de mycket väl kan vara det, bara med en annan värdegrund än den som är hegemonisk idag.)

Formgren ger tre förslag på hur problemet skall åtgärdas. Normalt instämmer jag i det mesta hon skriver, men dessa tre förslag imponerar inte på mig. 1) Att föräldrar hålls ansvariga för barnens fostran, bra, men löser inte problemet; ideologernas klåfingrighet med att fostra andras barn är ett symtom, och det är nog mer alienerande än effektivt? 2) Att lagbrott skall ses som mycket allvarligare än brott mot värdegrunden, ja, alltså, lagen är ju de delar av samhällets värdegrund som ses som tillräckligt viktiga för att formaliseras i lagar, men hur förhindrar det en åsiktskorridor? Är det inte bara att säga att samhällets åsiktskorridor inte ska ha väggar lika hårda som dess lagrum? Detta känns mer som en kritik av åsiktskorridorens hårdhet än som en åtgärd mot den. 3) Att politiker skall anpassa sig till folkopinionen? Nej, politiker skall ha integritet, egna moraliska övertygelser, och förespråka dessa; och folket väljer vilka politiker de ger förtroendet att leda landet. Problemet är inte att politikerna har åsikter som avviker från folkets, problemet är att åsiktskorridoren inte tillåter dem att ha andra åsikter än de som de har – annars åker de ut.

Mitt förslag är istället ett återetablerande/förstärkande av den politiska normen att ändamålen inte helgar medlen. Det är en norm som är nödvändig för att ett samhälle skall kvalificera som civiliserat och demokratiskt.

Ändamålen helgar inte medlen

Jag brukade ha föga förståelse för denna norm, den förefaller förvirrad: om inte ändamålen är det som helgar medlen, vad gör det då? Har man inte bara försummat att medlens lämplighet skall inkluderas bland ändamålen?

Det blir lite klarare i kontexten att folk inte är överens om vad som är ändamålen. Olika grupper tror på olika politiska lösningar, men ändamålet att vinna politiska maktkamper helgar inte destruktiva medel.

Om grupp A anser att, jämfört med politik B, så skulle politik A rädda tusentals liv och ge enormt höjd livskvalitet till folk i allmänhet, vilka medel skulle då vara helgade utifrån deras ändamål? Och om grupp B anser motsvarande, fast att det är politik B som är bättre än A, vilka medel skulle då vara helgade? Båda grupperna skulle tycka, att om det ger en signifikant förbättrad chans att det leder till rätt politik, skulle det vara ok att mörda några personer som är viktiga för fiendens chanser. Eller om samma sak kan åstadkommas genom mobbningskampanjer och trakasserier, så duger det lika bra. Eller genom att angripa de plattformar som tillåter motpartens röst att höras; om stora plattformar kan skrämmas eller skämmas från att tillåta avvikande åsikter kan dessa tystas.

Båda sidor använder destruktiva medel, båda förlorar på de destruktiva medlens effekter; och när vi får en segrare, är det den som med störst effektivitet använder sådana medel, inte den som har bäst argument.

I den mån ett samhälle är ociviliserat, och accepterar de som låter ändamålen helga medlen, där det är rumsrent att mobba och trakassera folk till tystnad i politiska frågor, i dessa samhällen kommer ideologiska grupper att använda sådana medel. Ju grövre medel som är rumsrena, desto grövre medel används. Politiken styrs av de som effektivast använder de medel som står dem till buds. Ju destruktivare medel som tillåts, desto större skada.

I ett civiliserat och demokratiskt samhälle gör man istället valet att inte acceptera att ideologiska grupper använder destruktiva medel i politiska konflikter. Man skall använda argument, hålla sig till sakfrågan. Sedan rösta i allmänna val, majoriteten avgör vilka som får förtroende att regera.

En del av problemet är att folk är så dåliga på att uppskatta hur stor sannolikheten är, att det som de tror på är sant. Grupper av människor är övertygade om att diametralt motsatta saker är absolut sanna. Från http://slatestarcodex.com/2015/08/20/on-overconfidence/:

Nearly everyone is very very very overconfident. We know this from experiments where people answer true/false trivia questions, then are asked to state how confident they are in their answer. If people’s confidence was well-calibrated, someone who said they were 99% confident (ie only 1% chance they’re wrong) would get the question wrong only 1% of the time. In fact, people who say they are 99% confident get the question wrong about 20% of the time.

It gets worse. People who say there’s only a 1 in 100,000 chance they’re wrong? Wrong 15% of the time. One in a million? Wrong 5% of the time. They’re not just overconfident, they are fifty thousand times as confident as they should be.

Så om man tror att ändamålen helgar medlen, kommer man dramatiskt att överskatta vilka medel som är helgade. Vem skulle vara villig att sabba någons liv om det är 20% sannolikhet att man har fel? Och i en ideologisk konflikt är det ju ännu värre, det är åtminstone en sida som har fel, alltså 50% – men båda parter är själva helt övertygade om att de har rätt. Alltså, de som tycker att deras ändamål helgar medlen skulle kanske fortfarande tycka att det är vettigt, men det är likväl ett starkt argument för att samhället inte skall acceptera att ideologiska grupper låter politiska ändamål helga destruktiva medel.

Hur bete sig om motparten beter sig destruktivt, och tillåts detta? Tit-for-tat är inte orimligt på individnivå, att mobbare får smaka på sin egen medicin. Att göra skillnad på å ena sidan, de som är civiliserade, och måhända under legitima omständigheter ger svar på tal, och å andra sidan de som är mobbare, som trakasserar civiliserade debattörer. Det är mycket mer upprörande när en saklig och civiliserad debattör blir mobbad, än när en mobbare får smaka på sin egen medicin – i synnerhet när det är en mobbare med stor plattform som får svar på tal från personer utan plattform.

Men det tenderar att bli tillämpat på gruppnivå, där folk själva bestämmer hur de skall gruppera motparten. Och den gruppering som för det mesta görs är att de som har den åsikt man inte tycker om hålls ansvariga för beteendet hos andra som har, i ens eget tycke, liknande åsikter. Som att dagens kritik av tiggeriet skulle vara fullt jämförbar med nazisternas politik (http://unvis.it/nyheter24.se/debatt/805796-sa-lika-ar-sds-och-nazitysklands-hets-mot-tiggare). Det krävs inte särskilt mycket ansträngning för att associera åsikter man inte tycker om till någon som missköter sig; även om man inte associerar så absurt som i länken ovan, har de flesta kontroversiella rörelser en svans, som missköter sig. Tycker man att tit-for-tat kan tillåtas på gruppnivå, går det då att hämnas på civiliserade representanter för en åsikt, bara för att det finns en svans. Om man i det läget accepterar tit-for-tat på gruppnivå, då kommer man i praktiken att bete sig, som om man allmänt förkastat normen om att ändamålen inte helgar medlen.

Och det tenderar att bli tillämpat med väldigt olika standard – man lägger märke till den andra sidans värsta beteenden, skriver om dessa i sin interna diskurs, räknar dem till fullo, utan hänsyn till några förmildrande omständigheter, och definierar gruppen som helhet utifrån det. Man betraktar till och med kritik i sakfrågan som trakasserier. Men den egna svansens dumheter bryr man sig knappt om. Den drabbar ju inte någon som man bryr sig om, vilket gör den lätt att ignorera, och eftersom man inte gör så själv har man ju själv inget ansvar för svansen. Har man en sådan dubbelstandard – och många har det – så blir ett accepterande av tit-for-tat i praktiken ett förkastande av principen att ändamålen inte helgar medlen.

Det är då viktigt att samhället reagerar, och tar i örat de som i praktiken agerar som att deras ändamål helgar medlen. De som offentligen tar ställning för mobbning och trakasserier, för att plattformar bara skall tillåta hegemonins åsikter att höras.

Åsiktskorridor: när det offentliga samtalet domineras av en grupp som anser att deras ändamål helgar medlen.

Written by bittergubben

26 augusti, 2015 at 18:29

Publicerat i Uncategorized