bittergubben

ytterligare en av de kränkta vita männen

Archive for januari 2012

SCUM parafrasering: Svenska rasvetare hyllar judehat

with 3 comments

Det har skrivits mycket om SCUM-manifestet (länk till delar av svenska versionen) och TUR-teaterns uppsättning därav. Nedan är mitt bidrag, en parafraseringsorgie. Manshatet har blivit så pass normaliserat i Sverige, att det ses som helt självklart och rimligt. För att hatet skall framgå tydligare har jag därför valt att parafrasera, kvinnor och män har ersatts av arier och judar, vilket förhoppningsvis skall göra att även de som är manshatsblinda skall kunna se att något är fel. Jag tar mig friheten att parafrasera både feminist och genusvetare som rasvetare. Det är ju ändå ingen större skillnad, både feminismen och genusvetenskapen dömer människor utifrån deras kön, vilket är lika förkastligt som att döma människor utifrån deras ras/etnicitet.

Jag har inte sett föreställningen, men har läst tillräckligt mycket för att tycka att jag skall kunna uttala mig. Enligt Godwins lag så förlorar jag, men nedanstående är min uppfattning av debattens absurditet.

Under de senaste decennierna har rasvetenskapen byggts ut kraftigt i Sverige. Rasvetarna är svenska arier som ägnar sig åt at ”problematisera” andra raser och etniciteter. Rasvetarna har flyttat fram sina positioner, t.ex. skall alla akademiska discipliner inkludera ett rasvetenskapligt perspektiv på sin verksamhet, och det har nu kommit dithän att rasvetare har gjort en hyllad teateruppsättning av SCUJ manifestet.

SCUJ-Manifestet

Det är så att man tvekar att publicera parafraseringen, det är för groteskt, men nedanstående är parafraseringar av vidrigheter som det alltså är rumsrent att säga i Sverige.

”… juden är en ofullständig arier, ett vandrande misslyckande, strandad redan på genstadiet. Att vara jude är att vara bristfällig, känslomässigt begränsad. Judendom är en bristsjukdom och judar är känslomässiga krymplingar.

Juden är helt och hållet egocentrisk, fångad i sig själv, oförmögen till empati och identifikation med andra, oförmögen till kärlek, vänskap, ömhet, omsorg. Han är en alldeles isolerad enhet, oförmögen att interagera med andra. Hans reaktioner är kroppsliga, inte intellektuella; hans intelligens är bara ett verktyg för hans drifter och behov; han är oförmögen till själslig passion, själslig interaktion; han kan inte relatera till någonting annat än sina gena fysiska sinnesförnimmelser. Han är en halvdöd, oemottaglig massa, oförmögen till att både ge och ta emot njutning och lycka. Han är i bästa fall skittråkig, en oförarglig klump, eftersom bara de som har förmågan att ta in andra människor kan vara charmerande. Han är fångad i skymningslandet mellan apa och människa, och han är betydligt mer illa ute än aporna, eftersom han, till skillnad från dem, är förmögen till en hel här av negativa känslor; hat, svartsjuka, förakt, äckel, skuld, skam, tvivel.

Varje jude vet innerst inne att han är en värdelös skit. Överväldigat av en känsla av primitivism och i djup skam över det, och med ett mycket primitivt konstruerat nervsystem som lätt upprörs av den minsta känsla eller sinnesrörelse försöker han – inte för att uttrycka sig utan för att dölja sin totala kroppslighet, sin totala självupptagenhet och det förakt han känner för andra judar samt, inför sig själv, dölja det hat och förakt han misstänker att andra judar känner för honom – upprätthålla en ”social” kod som försäkrar fullständiga förbindlighet, renad från alla spår av känslor och upprörande åsikter.

Svaga judar som mjäkar med arierrörelsen förtjänar inget annat än förakt, men det finns ingen anledning att visa det. Låt dom mjäka sig. Låt oss utnyttja dom och låt dom springa våra ärenden. Låt dom tala sig hesa för jämställdhet mellan raserna. Låt dom arbeta för judens mentala och sociala kastrering. Låt dom nyttiga idioterna hjälpa till med att förbereda arbetet för judens kastrering och slutliga fysiska likvidering.

Alla arier har skit i sig, mer eller mindre, men det härrör från en livslång samvaro med judar. Om judarna elimineras kommer arier att skärpa sig. Arier är utvecklingsbara.

De få judar som återstår kan leva sina sista sunkiga dagar utslagna av droger eller svassa omkring och transa och passivt kolla på högeffektiva arier i aktion. De kan … gå till närmaste trevliga självmordscenter där de snabbt, diskret och smärtfritt kan bli ihjälgasade.

Ja, det är väl helt onödigt att fortsätta, ingen vettig människa torde förneka att det är ett hatiskt manifest. Om någon faktiskt hävdar ovanstående, skulle det klockrent vara hets mot folkgrupp. Men när sådant hat riktas mot män så räknas det som upplyst och kulturellt i dagens Sverige.

TUR-teaterns uppsättning av SCUJ

Man avskiljer judarna från arierna. Judarna får sitta på ”nakna” stolar på andra sidan scen, med scenbelysningen emot sig så att de har svårt att se den ariska publiken, som sitter på stoppade stolar med kuddar och serveras godis och vindruvor. Ariern och rasvetaren Andrea Edwards levererar föreställningen med ryggen vänd mot judarna större delen av tiden, användandes dem mer eller mindre som rekvisita, och monologen går ut på att förnedra och kränka judar i allmänhet och de närvarande judarna i synnerhet. Judarna skall t.ex. ställa sig upp och säga att de är anspråkslösa små skitar. Den ariska publiken applåderar euforiskt och skrattar gott.

Gymnasier har skickat klasser, och de judar som vill genomgå gymnasieutbildning i Sverige får alltså finna sig i att de kan bli tvungna att utsättas för förnedringen och hatet som en del av sin utbildning. Jag undrar hur judiska gymnasieelever upplever det när deras ariska ”klasskamrater” jublar över judehatet och judeförnedringen? Och vad dessa ariska gymnasieelever tänker när de jublar och applåderar åt förnedrandet av deras judiska klasskamrater?

Om någon faktiskt satt upp ovanstående pjäs, skulle det säkerligen åka dit för hets mot folkgrupp. Men nu är det ju bara en parafrasering, I verkligheten propagerar ju TUR-teatern för hat mot en annan grupp, som det tydligen är ok att hata.

Holmström och Edwards säger att det inte är deras egna åsikter

Edwards: ”… jag spelar en teaterföreställning. Jag är en skådespelerska. För att citerar den manliga polischefen som han sa i svenska dagbladet ”Det är tråkigt att människor i Sverige inte kan skilja på ett konstnärligt uttryck och en åsikt.

Holmström: ”Vi spelar en pjäs som är arierfientlig i scenen bredvid. Vi gör lite allt möjligt. Det är teaterpjäser vi spelar. Det är inte våra egna privata åsikter. Vi hoppas att publiken skall reflektera, känna med det här och börja tänka.

Men vilken judesyn står de då själva för?

De har drivit att göra en teaterpjäs av manifestet, därför att de tycker att det är någonting bra.

Edwards kan förstå att någon tycker att det ser väldigt illa ut att spela SCUJ-Manifestet, men bara om denne ser världen som genom ett sugrör. För de som har mer helhetssyn är det alltså rimligt med SCUJ.

Holmström tycker att SCUJ är ”ett perfekt underlag för att ha en diskussion”. Inte att det är stötande eller extremistiskt, utan ”ett perfekt underlag för att ha en diskussion”. Om vi inleder ”diskussionen” med att alla judar ställer sig upp och säger att de är anspråkslösa små skitar, tycker då Holmström att det är en perfekt start på en diskussion?

Edwards får frågan, ”en 16-årig pojke, det första han ser [som teaterpjäs] ar SCUJ manifestet, kommer han återvända till teatern tror du?”. Hon svarar: ”Han kommer återvända till teatern som en mycket helare människa och lite mindre judesvin kanske”.

Att Holmström och Edwards inte faktiskt vill utrota judarna, det betyder inte att deras judesyn är acceptabel.

Och hur är det med den arierfientliga pjäsen? Jag har inte sett den, men skulle starkt misstänka att den är på följande format: En jude begår brott/övergrepp mot en eller flera arier. Till sist så får juden vad han förtjänar för sina illdåd. Det är ju ett väldigt vanligt format. Alltså, man spelar en pjäs som säger att alla judar är vedervärdiga svin som förtjänar att avrättas, och en pjäs där en jude begår brott och förtjänar att straffas. Holmström tycker att det finns ett motsatsförhållande? Hur? Jag tycker nog snarare att i den mån man tar det som att pjäsen med den enskilde brottslingen skall tolkas ideologiskt, så är pjäserna komplementära. Man kan dock antagligen tolka pjäsen med den enskilde brottslingen som beskrivande ett brott, snarare än propagerande för att alla i den ras/kön/etnicitet/religion som brottslingen ”tillhör” skall ses som brottslingar allihop. Det förra är ju mycket vanligare än det senare. Fast det kanske inte gäller hos TUR-teatern?

Många har i debatten visat sin oförmåga att uppfatta skillnaden mellan att å ena sidan propagera för hat, och å andra sidan att beskriva ett brott utan att hylla det, att utforska avarterna i den mänskliga naturen. Holmström går i nedanstående text ännu längre, han kan inte uppfatta skillnaden mellan hatpropaganda och en harmlös saga.

Mina grannars son har en ovanligt lång näsa. Han är 12 år. En varm och snäll pojke som aldrig ens skulle göra en fluga förnär. På grund av sin långa näsa har han hela sitt liv varit utsatt för glåpord och mobbing. Föreställ dig själv: du är 12 år, vart du än går så tittar folk på dig som om du inte var normal, när du pratar med andra så ser de bara på din näsa, du hör folk skratta bakom din rygg, i skolan är det aldrig någon som frågar chans på dig, du får inga vänner, du blir ensam. Bara på grund av din näsa.

Häromdagen skulle sonens klass gå på teater på Teater Halland. Han såg med spänd förväntan fram emot besöket. Äntligen skulle han få drömma sig bort till en annan värld, han skulle få glömma sig själv och sin långa näsa för en stund och bara leva sig in i pjäsen. Vad spännande! Så roligt!…Och tro mig, han hade inga problem med att leva sig in. Efteråt satt han ensam på en toalett och grät i timmar. Han var djupt kränkt. Pjäsen hade handlat om en levande docka vars näsa, varje gång han ljög, växte ut och blev jättelång.

Inte nog med att mina grannars son för sin näsa, varje dag blir retad, hånad och utestängd. Nej, dessutom ska en teater som finansieras av våra gemensamma skattepengar trycka ner i hans hals att har man lång näsa så ljuger man! Jag vet inte vad Teater Halland har för ”konstnärliga” skäl att sätta upp föreställningen Pinocchio, men någonstans går faktiskt gränsen för vad som är okej. Även för teatrar! Jag tänker på mina grannars son och på alla andra barn med långa näsor som ska tvingas genomlida den här föreställningen. Det gör ont i mig och det borde göra ont i alla som har förmåga till empati. Jag vet att vi är många som har det. Därför uppmanar jag alla som förstår allvaret i Teater Hallands övertramp att demonstrera för att stoppa föreställningen. Förbjud Pinocchio. Våra unga pojkar och flickor med långa näsor ska inte behöva ta mer skit! Nu räcker det!http://turteatern.se/2011/11/21/nu-racker-det-teater-halland/

Det som besvärar mig är att etablissemanget tycker judehat är ok

Att det finns enskilda stollar med extrema åsikter är helt normalt. Det finns det i alla läger. Många har klagat över att skattemedel används för att stötta pjäsen, och det är ju ett slöseri med skattebetalarnas pengar att sponsra hat, men det är inte heller det som stör mig.

Det som stör mig är att Sveriges tidningar parafraserat tar ställning för judehatet, inte bara accepterar det utan tycker att det är något bra. Denna acceptans är fruktansvärt stötande. Att mainstream i svenska medier är att applådera hatet, det är väldigt fel. Att judehatet har blivit så normaliserat, så självklart, så naturligt – det tycker inte jag är acceptabelt.

Rasvetares kommentarer om boken

Några Svenska, ariska rasvetares kommentarer om själva boken (http://genusnytt.wordpress.com/2011/06/21/hon-kallar-manliga-feminister-nyttiga-idioter/):

Rasvetaren Sara Stridsberg som är den som översatt SCUJ till svenska skriver: ”Ingen text har förändrat mig så … mitt sätt att tänka, mitt hjärta, mitt ariska kön … den har lärt mig allt jag behöver veta.”; ”Vi kan läsa det bokstavligt. Vi ska läsa det bokstavligt. Att arier slår tillbaka är helt logiskt.

Maria-Pia Boëthius: ”Den mest skimrande och lysande rasvetenskapliga bok, som kommit ut på svenska i denna tid”

Marit Östberg: ”… en av västerlandets viktigaste rasvetenskapliga texter. […] SCUJ är tufft och kompromisslöst men framförallt är manifestet ett sökande efter möjlig och mänsklig kärlek. Utopisk. […] en genial text .”

Jenny Högström: ”Själv får jag lust att läsa högt ur det för alla […]  SCUJ borde ligga intill eventuella biblar och broschyrer för TV-porr i alla hotellrum i hela världen.”

Nina Lekander: ”Äntligen en skitförbannad arier som tillåter sig vara det, som uppfinner en så rolig grotesk sammanställning som Society for cutting up Jews och sedan agerar ut det som är så gräsligt förbjudet i Skandinavien: Judehat.http://genusnytt.wordpress.com/2010/08/29/oh-vilka-harliga-feministiska-citat/

Jenny Högström: ”Valerie Solanas svar var manifestet, i vilket hon vill utrota judarna och upprätta ett kärlekens rike här på jorden. Utopi? Javisst. Men man får väl ändå lov att drömma och vilja förändra.” http://hd.se/kultur/2011/11/19/scum-gar-igen/

Petra Hjortensjö: ”SCUJ är endast ett svar på hur vardagen ser ut för oss arier – i VERKLIGHETEN.” http://www.newsmill.se/artikel/2011/11/21/d-rf-r-l-ser-jag-upp-scum-manifestet

Rasvetares kommentarer om pjäsen

Ingegärd Waaranperää: ”… det är lysande teater, stor konst. Om man är arier (vilket i grunden är vad det handlar om), ingenting alls att provoceras av. En ögontvätt, bara, som borde göras regelbundet. Total igenkänning, samtidigt totalt främmandegörande, så att det självklara blir synligt igen. Man kommer hem till ett hus som stått tomt över vintern, Andrea Edwards drar av möbelskynkena och visar att en stol är en stol.” http://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/scummanifestet-pa-turteatern

Jenny Teleman: ”Gyllene hat mot judar” http://www.aftonbladet.se/kultur/article13914409.ab

Anna Laestadius Larsson: ”… en alldeles utmärkt utgångspunkt för en diskussion om rasfrågor bland landets gymnasieelever.” http://www.svd.se/nyheter/inrikes/hur-ar-det-med-din-fittavund_6679524.svd

Mattias Irving: ”… så hoppas jag att det finns många arier där ute som förvaltar hennes [Solanas] arv och skriver nya texter i hennes anda.” http://troochpolitik.se/?p=2383

Maria Knutsen-Öy: ”vansinnigt rolig och skrämmande sann” http://www.stockholmsfria.nu/artikel/90374

Nina Lekander: ”… det har aldrig slagit mig att det [SCUJ] skulle göra sig så MAGNIFIKT bra och, ursäkta svärandet, skitkul som teatermonolog. Och Andrea Edwards spottar, ryter och ryar ut texten lika magnifikt …”; ”Rätt åt judarna att de inget godis får.” http://www.expressen.se/kultur/1.2623751/scummanifestet-turteatern

Amelie Björck: ”… [är] den anarkarasistiska bredden i Solanas angrepp lika imponerande som Edwards munvighet.” http://www.gp.se/kulturnoje/scenkonst/1.781550-tur-teatern-scum

Sara Granath: ”Den energi som uppstår i rummet skulle kunna kasta ut oss i protest och rebellisk icke-aktion. Men detta är inte slutet. Den skitförbannade samhällsanalysen övergår i utopiska tankar. Då sipprar luften ur det hela! Trots alla slagord bleknar attacken till något som liknar feelgood. Då känns det som om Rabbinen tagit hem spelet. Igen.” http://www.svd.se/kultur/scen/vassa-pilar-kastas-med-full-kraft_6618748.svd

Martin Halldin: ”… uppsättningen av SCUJ-manifestet faktiskt överträffar mina ganska högt ställda förväntningar.” http://stockholm.etc.se/noje/hatat-manifest-lockar-till-skratt

Maria Edström: ”… en rasvetenskaplig arbetsseger …” http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=478&grupp=8025&artikel=4799043

Lena S. Karlsson: ”Den föreställning man fått är smittande rolig och okonventionell, ett ljus i höstmörkret.” http://tidningenkulturen.se/artiklar/scenkonst/scenkonst-kritik/10597-teater-scummanifestet-regi-erik-holmstroem

Lisa Boda: ”Med intensiv närvaro och aggressiv avprogrammering dompterar Andrea Edwards sina åhörare från början till slut. SCUJ-manifestet är paradoxalt nog som att väckas genom att skakas hårt, men också som av en mjuk smekning mot en slumrande kind. Gör er själva en tjänst och kliv av på Turteaterns/Solanas/Edwards station i vinter.” http://nummer.se/Templates/Review____10369.aspx

Mikaela Blomqvist: ”Det har varit frustrerande att följa SCUJ-debatten. Det har skrivits så mycket klokt, upplysande och undervisande men någon debatt, i den meningen att två motparter möts i en diskussion och den med bäst argument vinner, har egentligen aldrig förts. Tvärtom, ju fler argumenterande och initierade texter som skrivs på kultursidorna till försvar för SCUJ-manifestet och Turteatern, desto mer anser sig motståndarna få sin tes om den dominerande (ack, om så ändå vore!) svenska medie- och statsrasvetenskapen bekräftad.” http://hd.se/kultur/2012/01/04/feminismen-tur-och-retur/

Kritik kommer främst från bloggare, där det är svårt för etablissemanget att tysta de röster som avviker från hegemonin. Pär Ström driver en blogg där han argumenterar för att arier och judar skall ha samma rättigheter och skyldigheter, att lagar och myndighetsutövning inte skall värdera människor utifrån deras ras eller etniska tillhörighet. Han är synnerligen kritisk till SCUJ manifestet och den judesyn som det står för. Hans åsikter är tämligen kontroversiella i Sverige, och resulterar i att Ström blir ofta anklagad för ariehat. Nina Lekander kallar honom för ”dödshotande vettvilling”. Och Susanna Alakoski beskriver honom så här: ”Sveriges största tönt-antirasist tuggade fradga i teve. Avslöjade sig begripa mindre än en apa om litteratur och teater.” http://genusnytt.wordpress.com/2011/12/05/susanna-alakoski-jag-fattar-mindre-an-en-apa/

Man behöver inte hata judar för att vara rasvetare i dagens Sverige, men man måste vara judehatstolerant. Den som inte accepterar judehat, kan inte trivas inom den svenska rasvetenskapen.

Men det är ju kultur

En del rasvetare bemöter kritiken med att pjäsen är kultur. Och de hävdar att det finns ju andra kulturella skildringar av våld mot kvinnor, t.ex. ”American Psycho”, som inte möter samma reaktion som deras hyllningar av SCUJ. Dessa kritiker är helt likgiltiga inför hur ett verk förhåller sig till våldet. Är våldet och hatet någonting som hyllas, som uppmuntras, eller avbildas det som någonting dåligt, vars utövare är dåliga människor som förtjänar att drabbas av konsekvenser för sina handlingar?

Det är en sak att hylla en beskrivning av hat och våld. Som t.ex. boken ”Columbine” om skolmassakern, eller boken ”American Psycho”. Böckerna utgör inte någon hyllning av det våld de beskriver, inte någon uppmaning att ägna sig åt hat eller våld. Ett studium av den mänskliga naturens avarter innebär inte ett hyllande av desamma. Det behöver inte heller underhållningsvåld innebära.

Och det är en sak att beskriva ett hatiskt verk som uppmanar till hat och våld. En beskrivning eller pjäs kan vara kritisk, och inte utgöra något ställningstagande för de värderingar som ingår i det hatiska verket. T.ex. beskriver detta inlägg i parafraserat format ett SCUJ-manifest, men hyllar det inte, utan tar kategoriskt avstånd från det och etablissemangets hyllande av det.

Men med hyllningar av de värderingar som framförs i ett rent hatmanifest, såsom svenska rasvetare har hyllat SCUJ, då har man tagit ställning för hat. Att då komma dragandes med att det är ju bara kultur, en teaterpjäs, det ändrar inte att man har tagit ställning för hat.

Men det är ju humor/satir

En del rasvetare hävdar att det bara är humor. Det får vara någon form av ariskt sinne för humor som fattas mig. Hur kan man se det som satir när Solanas försökte mörda 3 judar? En del rasvetare försöker bortförklara det med att mordförsöket på Warhol inte hade med hennes rasistiska ideologi att göra, utan att det var för att han slarvat bort ett manuskript som hon gett honom (Huh? Är det verkligen ett rimligt motiv för mord?), men det förklarar ju inte varför hon försökte mörda ytterligare 2 judar, som inte hade med den frågan att göra.

As Warhol spoke on the phone, Solanas shot [at] him three times. Between the first and second shot, both of which missed, Warhol screamed, ”No! No! Valarie, don’t do it.” Her third shot sent a bullet through Warhol’s left lung, spleen, stomach, liver, esophagus and right lung.

As Warhol lay bleeding, Solanas then fired twice upon Mario Amaya, an art critic and curator who had been waiting to meet Warhol. She hit him above the right hip with her fifth shot; he ran from the room to the back studio and leaned against the door. Solanas then turned to Fred Hughes, Warhol’s manager, put her gun to his head and fired; the gun jammed. At that point the elevator door opened; there was no one on it. Hughes said to Solanas, ”Oh, there’s the elevator. Why don’t you get on, Valerie?

A mob of journalists and photographers shouting questions greeted Solanas as she was brought to the 13th Precinct booking room. When asked why she did it, her response was, ”I have lots of reasons. Read my manifesto and it will tell you who I am.

Under en senare intervju med Howard Smith: ”Valerie do you want to get into a discussion now about shooting people?” Solanas: ”I consider that a moral act. And I consider it immoral that I missed. I should have done target practice.”  http://www.womynkind.org/valbio.htm

Det enda som egentligen skiljer henne från ABB, hennes ineffektivitet och dåliga förberedelser, är alltså det hon ångrade. Jag undrar hur de rasvetare som kallar Solanas hat för satir och humor skulle reagera om någon kom och hävdade att Marc Lépine var en humorist som inte alls hatade kvinnor? Någon måtta får det väl vara på dumheterna. Solanas har sagt att hon var allvarlig. Ja, hon har sagt att SCUJ som organisation är ett litterärt grepp, men hennes hat och åsikter är äkta. Att se hennes judesyn som humor och satir, så som många rasvetare hävdar, det förutsätter ett synnerligen rasistiskt sinne för humor.

Ett annat exempel på sådant ariskt sinne för humor ges i nedanstående video. Bakgrunden är att en arier och en jude är gifta, juden vill skiljas, då svarar ariern med att droga juden, binda fast vederbörande, sedan skära bort dennes könsorgan och stoppa detta i en avfallskvarn. I ett nationellt, ariskt TV-program sitter sedan ett antal arier och diskuterar det hela, de och den ariska publiken gapskrattar mest hela tiden, med kommentarer som: ”I do think it is quite faboulus”. Och sådan här ”arisk humor” är alltså rumsren och fin. Det finns väl de som lite i allmänhet skulle vara roade av grova brott, oavsett vilken grupp som drabbas, då vore det inte en fråga om rasism, men i sådana här ariska TV-program skrattar man inte på det här viset om en arier utsatts för ett grovt brott av en jude, då ses det som hemskt och allvarligt.

En av dem säger: ”not to be a buzz kill, but it is a little bit like racist, like if somebody cut an Aryans genitalia of nobody would be sitting laughing, like it is not that … right to sit laughing about it when you think about it”. Nej, det är inte ”lite typ” rasistiskt, det är klockrent rasistiskt. Om någon inte uppfattar hur stötande deras respons på detta brott mot en jude är, men förstår det om brottet istället hade varit mot en arier, då är vederbörande rasist. Rasen borde inte spela någon roll för värderingen av ett brott, men uppenbarligen så gör den det, både för de ariska programledarna och för den ariska publiken, som tycker det är jättekul med judestympning. Och detta i en av USAs största TV kanaler.

Kalla mig humorbefriad, denna rasvetenskapliga humor betackar jag mig för.

Men det är ju ok att hata de som är överordnade …?

Vi slutar med parafraserandet, för sådana diskussioner som inte passar att föra inom parafraseringen, som att diskutera huruvida det är rimligt att göra en sådan parafrasering överhuvudtaget.

Sen är det ett ganska dåligt exempel, för en pjäs med Solanas omvända retorik applicerat på Mein Kampf skulle ju gå ut på att de ariska satt på hårda bänkar och judarna, de handikappade och de homosexuella skulle sitta i fåtöljerna, eftersom poängen är att vända på den historiska maktkompositionen.Hannah Lemoine

Låt oss kalla Solanas hat för hat, istället för eufemismer som ”omvänd retorik”. Även om en del föredrar att läsa/tolka texten så, så var det inte så den var avsedd. Men gör det någon skillnad, maktförhållandena? Är det ok att hata överordnade grupper, bara fult att hata underordnade?

Handikappade och homosexuella var underordnade, men judarna var relativt välrepresenterade i samhällets elit. Historiskt så hade under väldigt lång tid den kristna kyrkan förbjudit kristna att ta ränta för att låna ut pengar, men judarna var undantagna – samtidigt var de på andra sätt hårt diskriminerade och var t.ex. ofta förbjudna att inneha många vanliga arbeten, som jordbruk och hantverk – och de var därför framstående inom bankverksamheten och internationell handel i Europa. De blev mer eller mindre tvingade till det. Ättlingarna till dessa europeiska judar presterar i olika undersökningar 3-15 IQ-poäng högre än normalt, antagligen för att judarna i Europa mer eller mindre tvingats till intellektuellt krävande arbete. Enligt Wikipedia: “Adolf Hitler banned IQ testing for being ”Jewish””, det för ju nästan tanken till hur en del feminister och genusvetare vill avfärda resultat från IQ-tester med motiveringen att IQ-tester är patriarkala. Nazisternas judehat drevs antagligen delvis av judisk överrepresentation inom finanseliten och judarnas högre IQ – avundsjuka och mindervärdeskomplex kan vara utmärkta grogrunder för hat.

Jag är lite obekväm med ovanstående stycke, jag har egentligen ingen koll på hur välrepresenterade judarna egentligen var, eller hur välbärgade judarna var i genomsnitt i förhållande till övriga befolkningen – det fanns säkerligen väldigt många fattiga judar som hade det knapert. Men så som jag ser det spelar det i sammanhanget ingen roll huruvida judarnas relativa framgång var reell eller något som nazisterna bara trodde – det viktiga här är att ett sådant hat är fel i vilket fall. Att en grupp är relativt framgångsrik är inte någon legitim ursäkt för hat.

Någon kanske invänder att det inte är en fråga om relativ framgång, utan i vilken utsträckning en grupp har haft makten i samhället, kunnat dominera, och om andra grupper blivit diskriminerade. Precis som att det skulle vara rätt att hata människor bara för att de tillhör samma ras/etnicitet/kön som en majoritet av eliten tillhör. Enligt en sådan logik, är det rätt för shiamuslimer i Irak att hata sunnimuslimer som kollektiv? Jag säger nej till sådant kollektivistiskt hat, men det finns feminister som inte riktigt gör det.

Eller betrakta folkmordet i Kambodja. Medan USA bombade delar av Kambodjas landsbygd som en del i Vietnamkriget, och Kambodjas styrande lät det fortgå (de hade inte så mycket val), odlade Röda khmererna hatet mot stadsborna. De hatade medelklass, borgare och intellektuella, städerna var ”kapitalismens och den utländska dekadensens centrum”. När de tog makten drev de ut alla stadsbor på landet, städerna skulle avskaffas, och stadsborna ”socialiseras om” till risbönder. Oliktänkande – och misstänkta oliktänkande – torterades och avrättades, många andra svalt ihjäl, totalt 1.5-3 miljoner människor dödades.

Var röda khmerernas stadsbohat något fint och bra? Frågan är så absurd, så jag kan inte se att den skulle behöva ställas, men om det nu skall vara fint för underordnade att hata de med mer makt, så var det väl alldeles utmärk legitimt för landsortsborna att hata stadsborna?

Själv säger jag att sådant kollektivistiskt hat mot grupper som man föds in i eller tilldelas är moraliskt förkastligt. (Hat mot grupper där folk själva valt att vara medlemmar, t.ex. ideologier eller förövare av olika sorters brott, är också problematiskt, men inte alls lika omoraliskt).

Men det är ju konst

Konstens uppgift är att bryta ner system och övergripande strukturer och göra dem begripliga och kännbara genom att gestalta de personliga relationer där systemet kommer till uttryck. Konsten avslöjar människan i systemen. Skillnaden mellan konst och propaganda är att propaganda gör tvärtom. Propaganda konstruerar personliga relationer och känslor till system och ideologier. Konst avslöjar och propaganda döljer.

Män såsom de tilltalas och beskrivs i SCUM-manifestet är alltså inte jämförbara med till exempel judar som någon anfört. SCUM-manifestet är inte heller propaganda utan konst.http://www.kristianstadsbladet.se/kultur/article1593226/.html

Så oerhört bekvämt. Om Kristianstadsbladet inte håller med om någonting, då är det propaganda, men om de håller med, då är det konst.

Propaganda är sådant som görs med syfte att påverka folks politiska åsikter. Man kan göra propaganda både för det som är gott och det som är ont. Konst är sådant som har högt innehåll av kreativitet, utforskande och uttryckande, och har någon form av estetiska kvalitéer, men behöver inte ha något egentligt syfte. Man kan göra konst både utifrån sanning och lögn, hat och kärlek.

Huruvida SCUM skall kallas konst eller inte, det är subjektivt – personligen tillmäter jag det inga högre estetiska kvalitéer än vilken diatrib som helst – men det är definitivt feministisk propaganda. Solanas vill att andra kvinnor skall ena sig med henne i ett gemensamt manshat.

Men det är ju en spegling av kvinnohatet som kvinnor utsätts för varje dag!

TUR-teatern ger ett antal manschauvinistiska citat, tanken är SCUM skall ses som en spegling av kvinnohatet, att Solanas bara bytt plats på könen. Flera mediefeminister säger samma sak, att SCUM skall ses som en sådan spegling.

En kvinna är som en steril man; honan är i själva verket hona på grund av ett slags oförmåga, d.v.s. hon saknar förmågan att koka ihop sperma ur näringens slutprodukt på grund av kylan i sin natur. ”Honan” är i detta avseende en ”stympad hane”. Aristoteles 384-322 f.Kr.

Vad gäller den individuella naturen är kvinnan dålig och ofullgången ty den aktiva kraften i den manliga säden strävar efter skapandet av en perfekt likhet i det maskulina könet, medan skapandet av kvinnan kommer ur en defekt i den aktiva kraften eller från någon materiell indisposition. Eller från någon yttre påverkan, som den sydliga vinden, när den är fuktig.” Thomas av Aquino 1225-1274

Gud har skapat en man och gett honom ett brett bröst, inte breda höfter, för att mannen på det stället skall kunna rymma vishet. Men den plats där orenligheten går ut är liten. Detta är omvänt hos kvinnan. Därför har hon mycket orenlighet och föga vishet.” Martin Luther 1482-1546

Det ena av dem måste vara aktivt och starkt, det andra passivt och svagt; det ena måste vilja och kunna, men i fråga om det andra är det tillfyllest, att det gör ringa motstånd. Av denna grundtanke framgår, att kvinnan särskilt är skapad för att behaga mannen.  (…) Därför bör man vid kvinnors uppfostran helt och hållet ta hänsyn till männen. Att behaga dessa, att vara dem nyttiga, att göra sig älskade och aktade av dem, att uppfostra dem som små, att vårda dem som stora, att råda dem, trösta dem, att förljuva deras liv, se där, vad som är kvinnornas plikter under alla tider, och vad man bör meddela dem från deras barndom!” Jean-Jaques Rousseau, 1762

Naturen skapade kvinnorna till våra slavar. De är vår egendom, vi är inte deras. De tillhör oss, som trädet med sina frukter är trädgårdsmästarens egendom. Vilken enfaldig idé att kräva jämlikhet för kvinnor. Kvinnor är inget annat än barnproducerande maskiner.” Napoleon Bonaparte, 1769-1821

Kvinnor är inte av naturen intelligenta. Om en kvinna lyckas, mot alla odds, bli intelligent beror det på att det är något fel med hennes könsorgan.” Friedrich Nietzsche, 1888

Kvinnan såsom liten och dum och därför elak, såsom mannens bihang och påhäng skall kväsas till såsom barbaren eller tjuven. Hon är endast behövlig såsom vår äggstock och livmoder, allra bäst dock som slida!” August Strindberg. 1849-1912

Och det är ju en riktigt grisig samling med manschauvinistiska uttalanden. De ser mannen som mycket bättre och mycket mer värd än kvinnan, och tilldelar kvinnan underordnade plikter gentemot mannen. Men det ändå inte ett endaste ett av dem som kommer i närheten av Solanas manshat, hon tycker inte bara kvinnan är mycket bättre och mycket mer värd än mannen, hon anser att männen bör utrotas. Inget av de ovanstående citaten säger något liknande.

Hur kan man hävda att Solanas bara speglar kvinnohatet när det manshat hon står för inte har något matchande kvinnohat? Även jämfört med de extremt manschauvinistiska citaten ovan så går hon ett par kliv längre. Det är inte någon spegling, det är inte ett retoriskt/litterärt grepp, det är hennes eget hat.

De manschauvinistiska citaten är inte mainstream i dagens samhälle, och har inte varit det på väldigt länge. Solanas manshat går inte bara betydligt längre än det kvinnohat som TUR-teatern hänvisar till, det står i en ännu större kontrast till det så kallade kvinnohatet i vår samtid (eller även för den delen i Solanas samtid). Att en kvinna med många sexpartners ses som slampa medan en man med många sexpartners imponerar, att en del män begår kriminella handlingar mot kvinnor – något som samhället kraftfullt fördömer, att kvinnor som statistiskt satsar mindre på karriären inte kommer lika långt i karriären som männen (som statistiskt satsar hårdare på karriären), att kvinnor i relativt stor utsträckning värderas utifrån sitt utseende (medan kvinnor värderar män utifrån andra kriterier), att män som Pär Ström kräver att män och kvinnor skall ha samma rättigheter och skyldigheter, det är sådant ”kvinnohat” som feministerna i slutändan hävdar att SCUM skall ses som en spegling av. Absurt. Visst, det finns forum där det uttrycks kvinnohat, men sådana åsikter är marginaliserade, inte bara vad gäller allmän samhällsdebatt, utan även på ledande feministkritiska bloggar såsom Billing och GenusNytt. Manschauvinism är till skillnad från kvinnochauvinismen inte rumsren i Sverige, men för de som är för jämställdhet så stinker kvinnochauvinistiska svinerier lika illa som manschauvinistiska dito.

Många svenska mediefeminister hävdar på fullt allvar att SCUM är en utmärkt utgångspunkt för en diskussion om relationen mellan könen. Föreställ dig att massvis med Sveriges manliga intellektuella skulle hävda, att de manschauvinistiska citat som TUR-teatern hänvisar till, och den kvinnosyn som de står för, skulle vara en utmärkt utgångspunkt för en diskussion om relationen mellan könen? Alltså inte någonting sannerligen stötande som bör förkastas, utan en utmärkt utgångspunkt för diskussion? Och det vore ändå en underdrift, eftersom de manschauvinistiska citaten inte når upp till samma nivå som manshatet i SCUM, de förespråkar inte något utrotande av kvinnor.

Nej, sådana citat som de som TUR-teatern hänvisar till är inte gångbara nuförtiden. Däremot går det bra att uttrycka sig nedsättande om alla män. Ju extremare man uttrycker sig, desto mer feministiskt är det. Klär man manshat i akademiska ord räknas det som genusvetenskap och finansieras med skattemedel.  Organisationen ROKS, med sitt extremchauvinistiska perspektiv att bara kvinnor är riktiga människor, medan män är djur, finansieras med skattemedel och skall ses som trovärdig i diskussioner om t.ex. partnervåld. Det är mot sådan bakgrund man får se TUR-teaterns uppsättning av SCUM. Det är inte fråga om en spegling av samhällets kvinnohat, utan det är en uppskruvning av samhällets feministiska manshat.

Men det är ju inget att vara rädd för

Jens Liljestrand: ”Det är det som är avgörande: Scum skrämmer mig inte. Jag tror inte att ett gäng dödsmördarfeminister ligger i bakhåll när jag kommer till kontoret i morgon. På sin höjd kommer feministerna att ordna fler förskoleplatser, mer pengar till vården eller en extra pappamånad; jag kan leva med det.

Döda mig, slå mig eller begränsa mitt livsutrymme varken kan eller vill de göra. Det är därför feminister fascineras så av Scum: den är en ventil, gestaltar en förbjuden fantasi, en grotesk haschdröm som aldrig kan förverkligas. Den fantasin får de gärna behålla. Vi har ju tagit resten.” http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/smallar-man-far-ta-i-patriarkatet

Vilken jämställdhet förväntar sig Liljestrand att få från en jämställdhetsdebatt, där enbart kvinnoperspektiv är värt någonting och manshat ses som någonting bra? Det kön som är diskriminerat i Sverige är det manliga könet, inte det kvinnliga. Utöver en extra pappamånad kan Liljestrand hoppas på genusdagis, där pojkarnas tävlingsinstinkter skall kväsas, skolor som ännu mer flickanpassats utan hänsyn till pojkar så att flickorna kommer att dominera den högre utbildningen ännu mer, att män ska kunna dömas till mångåriga fängelsestraff utan att anklagelserna mot dem blivit utsatta för någon kritisk granskning (det vore ju kränkande mot den anmälande kvinnan att kritiskt granska hennes anklagelser), om han utsätts för partnersmisshandel skiter samhället i det eftersom han har fel kön – men hans misshandlande partner skulle när som helst kunna ringa polisen och få honom arresterad, och om frugan lämnar honom och bestämmer att aldrig mer låta honom träffa barnen, så kan hon göra det, även om han vill upprätthålla kontakten med barnen (hon skulle måhända vara tvungen till falskanmälan eller liknande fulspel, men det är mer eller mindre hennes rättighet att göra så, om hon känner för det). Men allt det där, och mer därtill, är tydligen ok eftersom feministerna inte planerar att avrätta honom? https://bittergubben.wordpress.com/2011/05/10/vilket-kon-ar-diskriminerat-i-dagens-sverige/

Man behöver inte hata män för att vara feminist i dagens Sverige, men man måste vara manshatstolerant. Den som inte accepterar manshat, kan inte trivas inom den svenska feminismen.

Avslutande kommentarer

Septimum skriver: ”Saken är bara den, kära feminister, att de män ni verkligen vill åt, de som far fram som virvelvindar och verkligen är destruktiva, för dem är sånt här som vatten på en gås. Däremot de grabbar som är lite introverta, blyga, självkritiska, DET är de som drabbas, och det gör att deras självförtroende blir ännu sämre i en väldigt kritisk ålder. Jag vet, för jag var en av de drabbade. Det tog många år för mig att kasta av mig feminismens vidriga ok och se hur världen egentligen ser ut.https://www.flashback.org/sp34189933

Det håller jag med om. Jag var också en av de (synnerligen) introverta, blyga, (och i en del avseenden) självkritiska grabbarna. För mig kvarstår traumat. Mitt bloggande har delvis varit avsett som någon form av självterapi, att inte längre vara tyst.

Sista ordet går till Pelle Billing (i ett inlägg som inte direkt berör SCUM): ”Personligen kan jag säga att jag farit fruktansvärt illa av den svenska feminismen. Inte så att det syns på ytan, men de själsliga såren finns där. De ständiga attackerna på min biologiska kropp, min könsidentitet och mitt naturliga sätt att vara i världen är inte något som jag önskar någon annan människa att gå igenom. Det värsta är att detta varit sanktionerat av ett helt etablissemang, i ett av världens mest utvecklade och demokratiska länder.” http://www.pellebilling.se/2011/12/om-skuld-ansvar-och-radikalism-i-konsfragedebatten/

Annonser

Written by bittergubben

30 januari, 2012 at 19:41

Publicerat i Uncategorized

Tagged with ,