Om könsnormerna

En del feminister verkar hävda att männen dikterar normerna. Att kvinnor strävar efter att uppfylla normerna som män ställer upp, men att män gör det som de gör för att imponera på andra män. Jag hävdar att män och kvinnor har ungefär lika mycket att säga till om vad gäller normerna. Inom ett område där ett kön dominerar, så att diskurs inom det orådet domineras av det könet, så kommer det könet även dominera normerna. Eftersom kvinnor är mer benägna att diskutera kön, relationer och känslor torde relaterade normer vara mer påverkade av kvinnor än av män.

Ganska symmetriska könsnormer

Påtryckningar på att man skall sträva efter normuppfyllelse är till stor del interna inom könet. En kille som backar från en utmaning kan bli retad av sina kompisar. En kvinna som lägger på sig några kilo får pikar från sina väninnor.

Könsnormerna för ett kön kan betraktas som externa normer från det andra könet och interna normer som existerar inom könet.

De externa normerna är ofta outtalade. Frågar du en person kan vederbörande neka till att ha preferenser som stödjer normen, men när vederbörande väljer partner indikeras ändå att denne faktiskt har sådana preferenser. T.ex. att många män föredrar kvinnor med stora bröst, men säger det ofta inte eftersom många kvinnor – även storbröstade kvinnor – inte tycker om när män har sådana preferenser. På samma sätt, många kvinnor föredrar rika män, men säger det inte rakt ut eftersom många män inte tycker om golddiggers som bara vill ha deras pengar.

De interna normerna är ofta deriverade former av de externa normerna.

Kvinnor föredrar män som (bland annat) presterar på sådana sätt som ger social status. De flesta män upplever en tydlig press att prestera. Detta leder till derivatnormen att mannen skall prestera på allt, även på sådant som kvinnor uppfattar som enbart fånigt. När killar bokstavligen håller en pissing contest är det alltså en manlig derivatnorm, som i någon mån drivs av en bakomliggande kvinnlig norm, trots att beteendet bryter mot kvinnors preferenser.

Män föredrar kvinnor som (bland annat) har lagom tjock (smal) kropp. De flesta kvinnor upplever en tydlig press att vara så smala som möjligt, eftersom om de åt som de kände för att äta skulle de bli tjockare än vad typiska män föredrar. Derivatnormen blir att kvinnor skall vara så smala som möjligt, utan att specificera någon undre gräns. En kvinna uppfattas som finare ju smalare hon är, även när hon är så smal att männen tycker hon ser sjuklig ut. När tjejer svälter sig till en anorektisk kropp är det alltså en kvinnlig derivatnorm, som i någon mån drivs av en bakomliggande manlig norm, trots att beteendet bryter mot mäns preferenser.

Någon kanske invänder att mäns tävlingsinstinkt inte bara är en respons på kvinnors efterfrågan på högstatusmän, utan att många män instinktivt är tävlingsinriktade. Men vad är den instinkten annat en evolutionär anpassning till vad kvinnorna efterfrågar? Dito för att många kvinnor instinktivt intresserar sig för sitt och andra kvinnors utseende.

Ja, anorektiska normer är kvinnliga normer

Modeindustrin vänder sig i första hand till kvinnor. De lägger mycket mer på kläder och är mer intresserade av mode än män. Modeindustrins anorektiska modeller har en kvinnlig publik, med kvinnliga normer – även om de kvinnliga normerna är deriverade från manliga normer. Modeindustrin riktar sig till kvinnor, inte till män.

Som kontrast, betrakta kvinnorna i kommersiellt framgångsrik mainstreamporr. Här ser du vad män efterfrågar. Här förekommer mulliga kvinnor, och det finns massvis med bisarra saker/handlingar som tolereras i mainstreamporren, men inte feta eller anorektiker. Hur kan anorexia vara en manlig norm om det inte ens tolereras, än mindre efterfrågas?