Gynocentriska vs patriarkala familjememer

Billing har gjort ett inlägg där han hävdar patriarkatet som oundvikligt i primitiva kulturer. Jag kommer nedan gå in på delvis liknande resonemang, att det är en fråga om vilka samhällen som varit effektiva, det har varit sådana samhällen som överlevt. Vissa delar av hans resonemang köper jag dock inte, t.ex. att införande av patriarkat skulle varit fråga om betalning för att män haft farligare arbetsuppgifter, att det var en kompensation för att männen sågs som förbrukningsvaror. I de flesta samhällen är det ju inte samma män som utför de farliga arbetena och som har makten i samhället. De män som har makt väljer ju att inte utföra farliga arbetsuppgifter som att vara kanonmat. Synen på mannen som förbrukningsvara gäller ju bara fattiga män, de som haft makten har inte betraktat sig själva som förbrukningsvaror. http://www.pellebilling.se/2011/12/patriarkatets-oundviklighet-i-primitiva-kulturer/

Kvinnor får ungefär lika många avkommor oavsett var i hierarkin de befinner sig (undantaget samhällen där kvinnorna i eliten låter andra kvinnor amma deras barn, vilket ger tätare födslar, men så har det knappast varit under evolutionär tid), medan männen i toppen fått oerhört många fler avkommor än männen i botten. Männen har därmed haft ett starkt incitament att utsätta sig för riskerna med att konkurrera om status och makt, kvinnorna har inte haft det. Männen har därmed blivit mer riskbenägna. Att uppnå samhällets maktpositioner, innebär att utsätta sig för konkurrans från andra som vill ha samma post, och ju primitivare samhälle desto blodigare är den konkurransen. Sådan blodig konkurrans accepteras bara av de som är mest riskbenägna, vilket i stor grad är män.

I det här inlägget kommer dock mitt fokus vara familjernas organisation, varför de i så stor utsträckning har varit patriarkala.

En annan kommentar till Billings inlägg: http://charlottehitochdit.wordpress.com/2012/03/19/om-patriarkatets-oundviklighet-i-primitiva-kulturer/

Memer

En mem är en idé, en tanke, en kulturell sedvänja. Den sprider sig och förökar sig, dels genom att andra anammar memen, eller genom att de som har den är mer framgångsrika och sprider sig på bekostnad av dem som inte har memen.

Jämför med gener, som också sprider sig i befolkningen från generation till generation, där en gen som förbättrar dugligheten ökar i antal, medan defekta gener sållas ut.

En mem behöver dock inte göra sin bärare ”bättre”, eftersom memer även kan sprida sig genom att andra i samhället kopierar en mem som de tycker om. Sådan kopiering behöver inte betyda att memen är bra, och dess spridning bevisar bara att folk uppskattar memen.

Men det finns också memer som gör samhällen effektivare. Även dessa kan naturligtvis kopieras av andra i samhället eller av andra samhällen – man imiterar de som är framgångsrika.

Patrilinjär monogamis effektivitet

För att ett samhälle som inte är tillräckligt teknologiskt för att ha faderskapsprov skall kunna vara patrilinjärt måste det kontrollera kvinnans sexualitet. Vilket mer eller mindre innebär vara patriarkalt, att mannen har makten i familjen. Utan en sådan reglering av kvinnans sexualitet blir det oklart vem som är fader, och en kvinnas olika barn kan ha olika fäder. I ett sådant samhälle blir familjerna gynocentriska, matriarkala, det är mammans barn, det är mamman som bestämmer över familjen. Många skulle motsätta sig användningen av ordet matriarkala, eftersom mamman inte har makten över pappan, han blir istället marginaliserad och frånvarande, så jag drar till med gynocentrisk istället. Men även om familjen inte inkluderar någon man, så har mamman ändå makten över familjen, familjen kan därmed kallas matriarkal. Samhället har haft att välja hur typiska familjer skall vara organiserade, gynocentriska eller patriarkala?

I de samhällen där kvinnorna har flera partners finns ingen vettig roll för papporna. De vet inte vilka barn som är deras, och kan därmed inte investera i sin avkomma. Det blir inte meningsfullt för männen att arbeta hårt och bygga upp ett kapital som går i arv. Eftersom mannen inte står som långsiktig försörjare har inte kvinnan något särskilt intresse att uppmuntra eller investera i mannens karriär, ej heller lika kraftigt beakta hans inkomst när hon tar en älskare.

Som kontrast, i det patriarkala samhället vet mannen vilka barn som är hans, så att han kan arbeta för att investera i sina barn. Han har också en fru som uppmuntrar och har ett starkt intresse i hans ekonomiska framgång eftersom det kommer komma henne och barnen till del. Om det dessutom är monogami gäller detta för alla män, det finns ungefär lika många kvinnor som män så i stort sett alla kan bilda familj, under polygami så blir många män utan kvinna och större delen av den potentiella effektiviteten med patriarkat går förlorat.

Dessutom kan det gynocentriska samhället ha problem med uppfostringen av pojkarna. Om barnuppfostran domineras av kvinnor som inte kan relatera till män – och det är väl alltid så att en del inte kan relatera till det motsatta könets situation – så växer pojkar upp i en för dem destruktiv och dysfunktionell miljö, och flickorna växer upp i en miljö som visserligen kan relatera till dem, men där de inte lär sig relatera till män, utan växer upp till att bli en ny generation med ännu högre andel ensamma mammor. Resultatet blir en högre andel män som ägnar sig åt asociala beteenden, som brott och droger. De blir ”deadbeats and players”. Betrakta brottsnivån bland fattiga svarta i USA, det har blivit något av ett gynocentriskt samhälle, med hög andel ensamma mammor, och mansförakt.

”In Fatherless America, the sociologist David Blankenhorn notes that “Despite the difficulty of proving causation in social sciences, the wealth of evidence increasingly supports the conclusion that fatherlessness is a primary generator of violence among young men.” William Galston, a former domestic policy adviser of the Clinton administration (now at the University of Maryland), and Elaine Kamarck, a lecturer at Harvard’s J.F. Kennedy School of Government, concur. Commenting on the relationship between crime and one-parent families, they say, “The relationship is so strong that controlling for family configurations erases the relationship between race and crime and between low income and crime. The conclusion shows up time and again in the literature.” Christina Hoff Sommers, i boken “The War Against Boys”

En feminist skulle måhända hävda motsatsen, att det skulle vara korrelationen mellan faderslöshet och brottsnivån som mer eller mindre försvinner om man även beaktar fattigdom, men fattigdomen orsakas till stor del av att så många män är improduktiva eller rent av brottsliga, vilket är en produkt av ett gynocentriskt samhälle. I ett patriarkat skulle mannen varit med i familjen som försörjare, och haft vårdnaden om barnen.

Dessutom underskattar sådan statistisk analys antagligen problemet, eftersom barn i stor utsträckning uppfostras av sina kamrater. Detta innebär att en barngeneration i någon mening uppfostras av föräldragenerationen, snarare än enskilda barn av enskilda föräldrar, vilket sådan analys antar. Vilken påverkan har det på barngenerationen om en hög andel av familjerna utgörs av ensamma mammor med gynocentriskt perspektiv? Man skulle behöva jämföra (delar av) samhällen med varandra, snarare än att göra statistiska analyser inom ett samhälle.

Detta är viktiga skillnader. I det patriarkala samhället arbetar männen, pojkarna uppfostras att bli produktiva män, i det gynocentriska är många män drönare, en större del av pojkarna får en dysfunktionell uppfostran och riskerar bli kriminella.

Det patriarkala samhället blir därmed potentiellt mycket produktivare. Inte bara i krig och erövring, utan i alla domäner. Det är inte så att patriarkala samhällen är mer krigiska eller imperialistiska eller utsugande eller något sådant negativt som feminister hävdar, det är bara det att de kan vara så mycket effektivare, att det i stort sett bara är patriarkala samhällen som kan växa till imperier. Ett gynocentriskt samhälle med sina drönarmän skulle inte ha kapaciteten.

Det är p.g.a. patriarkala samhällens större effektivitet som västvärlden blev patriarkal. Andra samhällen och subkulturer konkurerades ut.

De patrilinjära memerna har alltså spridit sig genom att kulturerna som har dem blir effektivare, genom att motivera männen att arbeta och ha en uppfostran som fungerar för båda könen. Andra kulturer väljer också att kopiera de kulturer som uppenbarligen är mer framgångsrika.

Gynocentrisk frihet

Den patriarkala kontrollen av kvinnor i allmänhet och deras sexualitet i synnerhet uppskattas inte av kvinnor. Människor vill vara fria, och i ett samhälle som utvecklas och tar hänsyn till vad folk vill kommer röra sig mot en sådan frihet. I längre tidsperioder av fred kommer icke stagnerade samhällen att utvecklas mot det som folk efterfrågar.

Visst finns det samhällen som är extremt konservativa, och därigenom under mycket lång tid kan behålla sedvänjor som många inte uppskattar. Sådana samhällen kan bevara patriarkat länge, med kommer också vara stagnerade, de förändras inte, och därmed utvecklas de inte. Ett patriarkat behöver ju inte vara effektivt, det kan kombineras med ineffektiva sedvänjor, ha kurroption och så vidare.

Jag skulle därmed vara benägen att uppfatta det västerländska samhället, som under lång tid var både patriarkalt och dynamiskt, som något av en anomali. Måhända är det den kristna kyrkan som dikterade patriarkat och monogami, och monopoliserade en stor del av relationsnormerna, men som (om än motvilligt) övergav ”the book of nature”, alltså naturvetenskapen, och samhällets politiska styre, till sekulära tänkare, som gjorde att samhället kunde kombinera patriarkat med utveckling så länge? Man hade splittrade, konkurrerande nationer, men en samanhållen överstatlig religion, som konserverade familjenormerna.

The Fate of Empires

Boken ”The Fate of Empires” av Sir John Glubb, utgiven 1978, ger ett något annorlunda perspektiv på imperiers uppgång och fall. Den betraktar elva imperier, och tittar på likheter. Läsvärd, trots sin ålder! (Den finns som PDF på nätet, Google hittar, men jag länkar inte då lagligheten är otydlig).

De börjar med en snabb expansiv fas på en generation eller två, med militär erövring. När imperiet väl är etablerat blir det en omfattande handel inom imperiet, som leder till omfattande välstånd.

“Boys are still required, first of all, to be manly – to ride, to shoot straight and to tell the truth. (It is remarkable what emphasis is placed, at this stage, on the manly virtue of truthfulness, for lying is cowardice – the fear of facing up to the situation.)

Boys’ schools are intentionally rough. Frugal eating, hard living, breaking the ice to have a bath and similar customs are aimed at producing a strong, hardy and fearless breed of men. Duty is the word constantly drummed into the heads of young people.”

Låter som patriarkala hårdingar. Men allt eftersom generationerna går, förändras samhället av välståndet.

“The first direction in which wealth injures the nation is a moral one. Money replaces honour and adventure as the objective of the best young men. Moreover, men do not normally seek to make money for their country or their community, but for themselves. Gradually, and almost imperceptibly, the Age of Affluence silences the voice of duty. The object of the young and the ambitious is no longer fame, honour or service, but cash.”

Även utbildningen förändras, får andra motiv.

”Education undergoes the same gradual transformation. No longer do schools aim at producing brave patriots ready to serve their country. Parents and students alike seek the educational qualifications which will command the highest salaries. The Arab moralist, Ghazali (1058-­1111), complains in these very same words of the lowering of objectives in the declining Arab world of his time. Students, he says, no longer attend college to acquire learning and virtue, but to obtain those qualifications which will enable them to grow rich. The same situation is everywhere evident among us in the West today.”

Och utbildningen expanderar, det blir massvis med universitet överallt.

“The spread of knowledge seems to be the most beneficial of human activities, and yet every period of decline is characterised by this expansion of intellectual activity. … The Age of Intellect is accompanied by surprising advances in natural science. In the ninth century, for example, in the age of Mamun, the Arabs measured the circumference of the earth with remarkable accuracy. Seven centuries were to pass before Western Europe discovered that the world was not flat. Less than fifty years after the amazing scientific discoveries under Mamun, the Arab Empire collapsed. Wonderful and beneficent as was the progress of science, it did not save the empire from chaos.”

Underhållning blir viktigt, bröd och skådespel åt folket.

“The heroes of declining nations are always the same – the athlete, the singer or the actor. The word ‘celebrity’ today is used to designate a comedian or a football player, not a statesman, a general, or a literary genius.”

Men det som intresserar oss mest är den patriarkala upplösningen, där sexualiteten blir friare och kvinnor får tillträde till högre ämbeten. Den kvinnofrigörelse vi har i modern tid är inte alls den första, även om den varat längre och nått längre än tidigare stora kvinnofrigörelser.

“The works of the contemporary historians of Baghdad in the early tenth century are still available. They deeply deplored the degeneracy of the times in which they lived, emphasising particularly the indifference to religion, the increasing materialism and the laxity of sexual morals. They lamented also the corruption of the officials of the government and the fact that politicians always seemed to amass large fortunes while they were in office.

The historians commented bitterly on the extraordinary influence acquired by popular singers over young people, resulting in a decline in sexual morality. The ‘pop’ singers of Baghdad accompanied their erotic songs on the lute, an instrument resembling the modem guitar. In the second of the tenth century, as a result, much obscene sexual language came increasingly into use, such as would not have been tolerated in an earlier age. Several khalifs issued orders banning ‘pop’singers from the capital, but within a few years they always returned.

An increase in the influence of women in public life has often been associated with national decline. The later Romans complained that, although Rome ruled the world, women ruled Rome. In the tenth century, a similar tendency was observable in the Arab Empire, the women demanding admission to the professions hitherto monopolised by men. ‘What,’ wrote the contemporary historian, Ibn Bessam, ‘have the professions of clerk, tax – collector or preacher to do with women? These occupations have always been limited to men alone.’ Many women practised law, while others obtained posts as university professors. There was an agitation for the appointment of female judges, which, however, does not appear to have succeeded.

Soon after this period, government and public order collapsed, and foreign invaders overran the country. The resulting increase in confusion and violence made it unsafe for women to move unescorted in the streets, with the result that this feminist movement collapsed.”

Alltså, ett patriarkaliskt imperium skapar en långvarig och vidsträckt stabilitet som gör det möjligt för en kvinnofrigörelse, men när så sker kollapsar imperiet. Glubb betraktar dock inte kvinnofrigörelsen som orsak till kollapsen, utan upplösningen av kvinnorelaterade normer är bara en del av – eller en följd av – en större normupplösning, som Glubb ser som problemet.

Boken har inget speciellt fokus på genus, men jag gör den läsningen. Effektiva, väldisciplinerade patriarkat expanderar, softar till sig, och släpper till slut även på patriarkala normer och tappar gnistan.

Så var lämnar det här oss idag?

Att de flesta samhällen varit patriarkala handlar inte om ondska, som vissa feminister hävdar, utan om effektivitet.

De kollapser som drabbar imperierna i The Fate of Empires är inte längre aktuella, nu beror inte militär styrka på krigare som är villiga att offra sig för nationen, utan på ingenjörer och tekniker som bygger vapensystem. Sänkningen av mäns produktivitet och den högre brottsnivån gör att gynocentriska samhällen ändå är väldigt oattraktiva.

Numera finns faderskapsprov, så det går att ha samhällen som erkänner fadern och ger honom rättigheter, utan att kontrollera eller inskränka kvinnans sexualitet. Dock kommer männen inte vara lika motiverade att arbeta för att bli ekonomiskt gångbara som makar, när det finns ”fritt” sex bredvid äktenskapsmarknaden, och tillgången där bestäms mer av ”player”-färdigheter än ekonomisk produktivitet. Och de flesta män kommer fortfarande uppfatta en sexuellt extrovert kvinna (är den omskrivningen för slampa rumsren?) som mindre attraktiv för långvarigt partnerskap, vare sig feminister accepterar det eller inte.

Så frihet kombinerat med en seriös status för fäder, med rättigheter och makt också, inte bara skyldigheter. En del vill att moderskapet skall ha en starkare juridisk status, med motiveringen att det av naturen är starkare. Jag skulle dra motsatt slutsats. Båda föräldrarna behövs, varför samhället borde skydda det svagare föräldrabandet – förhindra umgängessaboterande mödrar, och bestraffa de som gör falskanmälningar. När samhället överger fäderna tar det ett stort kliv mot det gynocentriska samhället och dess problem.

Jag tycker att det är en förlust att människor som är gifta inte längre har incitamenten att investera i varandras framtid, utan ett gift par snarare är två personer som bor tillsammans en period i sina liv. Måhända två sorters äktenskap, ett mjukt där man kan skiljas utan trassel och ett fast där det är krav, hinder och kostnader vid skilsmässor, där den som överger äktenskapet tar huvuddelen av konsekvenserna av det? Då skulle de som vill vara ordentligt gifta kunna välja det. Det moderna äktenskapet, som kan överges vind för våg, blir ju mer eller mindre en alternativ form av samboskap.