En jämställdists Jämställdhetslabyrint

Pelle Billing har haft en gästblogg där Kristian Stålne presenterat en jämställdhetslabyrint, som ger en version av hur olika ismer i jämställdhetsdebatten förhåller sig till varandra. http://www.pellebilling.se/2012/08/jamstalldhetslabyrinten-en-komplexare-karta-over-jamstalldhetsdebatten/

Här gör jag min version. Jag bryr mig inte om indelningen av den moderna feminismen i olika varianter, utan tar feminismen som ett paket.

Tabellen är ordnat utifrån hur stor relativ vikt man ger till mäns respektive kvinnors perspektiv. Ju längre åt vänster, desto mer värderar man män och mansperspektiv, men skiter i kvinnoperspektiv, och visse versa åt höger, så som indikeras i första raden. Jag har sedan stoppat in ett antal ismer utifrån vilket spektra de upptar på den här skalan. De i sammanhanget vanligast förekommande är i fetstil. I sista raden några exempel på vad som kan sägas.

Man behöver inte vara med i en ism bara för att man är i samma kolumn, och man kan vara med i en ism utan att vara med i alla de kolumner som går ihop med den ismen, och de flesta kommer inte instämma i exempelpåståendena i sin kolumn. Men om man är med i en ism, så är man i en av de kolumner som hör till ismen.

Bryr sig bara om männen, skiter i kvinnorna	Bryr sig mer om mansperspektiv än om kvinnoperspektiv	Kvinnor och män, och deras respektive perspektiv, bör värderas lika högt	Bryr sig mer om kvinnoperspektiv än om mansperspektiv	Bryr sig bara om kvinnorna, skiter i männen
Manschauvinism Maskulinism		Jämställdism Humanism Antichauvinism	Feminism Kvinnochauvinism
Antifeminism			”Måttlig” feminism	Extrem feminism
Extrem manschauvinism	”Måttlig” manschauvinism	Anti–manschauvinism
I princip alla våldtäktsanmälningar är falskanmälningar. Kvinnan såsom liten och dum och därför elak, såsom mannens bihang och påhäng skall kväsas till såsom barbaren eller tjuven.	Prostitution bör vara lagligt, det är orimligt att staten lägger sig i sådana privata frågor. Män är starkare, smartare och ärligare, kvinnor, hmm, har högre verbalt flöde.	Lika spelregler. Samma rättigheter, skyldigheter och människovärde. Män och kvinnor har olika styrkor och preferenser, men man kan inte säga att ena könet är bättre än det andra.	Fler riktade kvinnosatsningar för ökad jämställdhet. Pojkar misslyckas i skolan för att de är omogna och har destruktiva maskuliniteter.	Män är djur. I princip alla män som anklagas för våldtäkt eller partnersmisshandel är skyldiga. Alla män har en kollektiv skuld för mäns våld mot kvinnor.

Många feminister skulle antagligen hävda att mittenkolumnen, den lika värderingen av kvinnor och män, borde rymmas inom feminism och inte inkluderas i antifeminism. Men många antifeminister baserar sin ståndpunkt just på att de anser att män och kvinnor skall ha samma rättigheter, skyldigheter och människovärde, och tar utifrån det avstånd från feminismen. Och feminister reagerar då i allmänhet med att kalla dessa för antifeminister, eller rent av kvinnohatare. Hur många feminister är det som hävdar att t.ex. Pär Ström skulle vara feminist?

Må vara att det fanns en tid, med vad som idag kallas urfeminism, då feminismen även inkluderade jämställdheten, inte bara kvinnochauvinism, men i dagens Sverige är det inte fallet.

Extra komiskt blir det när feminister hävdar att feminism handlar om jämställdhet. Feminismen har ingen avgränsning till höger i diagrammet, det finns ingen grad av manshat eller kvinnochauvinism som är för extrem för att passa in under feminismen. Om man implicit hävdar att extrem kvinnochauvinism är en extrem form av jämställdhetsförespråkande, då har man verkligen perverterat sitt språk. Ju mer kvinnochauvinistiskt någonting är, desto mer ensidigt det värderar kvinnoperspektiv och skiter i mansperspektiv, desto mer överens är folk om att det är feministiskt.

Någon skulle kanske vilja tillämpa motsvarande resonemang på antifeminism, att man inte kan röra sig för långt åt vänster i tabellen för att upphöra att vara antifeminist. Och det stämmer ju. Det är inte bara jämställdister/antichauvinister som är emot feminismen, utan även manschauvinister/maskulinister.

För att en ism skall kunna göra anspråk på att vara för jämställdhet, och hävda att den anser att båda könens perspektiv skall ha samma värde i analysen, måste den avgränsa sig både mot manschauvinism/maskulinism och mot kvinnochauvinism/feminism. Det blir ju besvärligt med var respektive gräns dras, var man tycker att mitten är. Men har en ism överhuvudtaget inget begrepp för sådant som korsar gränsen åt ena hållet, då kan en sådan ism inte definieras i termer om att vara för jämställdhet.

Manschauvinism och feminism är motpoler, inte komplement

Ibland hävdar någon feminist att det är ok att feminismen bara beaktar kvinnoperspektiv, eftersom den hanterar kvinnofrågar, och att män själva får ta hand om mansfrågorna. Men det funkar inte så. Nästan alla så kallade kvinno- och mansfrågor rör i själva verket båda könen, relationen mellan könen. Att frågan tillskrivs ett kön är för att det könet i någon mening anses få sämre utfall på det området, det innebär inte att frågan bara berör det könet. Och skall vi på ett vettigt sätt analysera en fråga som rör relationen mellan könen, som involverar båda könen, så måste båda könens perspektiv beaktas. Här gör feminismen ett magplask med sin likgiltighet/fientlighet inför mansperspektiv, som gör den oförmögen att göra meningsfull analys av några köns- och genusfrågor överhuvudtaget. Även om trasiga klockor visar rätt tid två gånger om dagen, är de inte så användbara för att ta reda på vad klockan är.

En jämställdhetspolitik, där hälften av frågorna behandlas utifrån ett ensidigt kvinnoperspektiv, och andra hälften utifrån ett ensidigt mansperspektiv, skulle inte bli vettig.

En vettig jämställdhetspolitik baseras på analys som betraktar båda könens perspektiv.