bittergubben

ytterligare en av de kränkta vita männen

Archive for augusti 2013

Miniinlägg: Svensson, feminismen och jämställdismen

leave a comment »

Genomsnittssvensson har mer respekt för män, och bryr sig mer om kvinnor. Feminismen står för att både samhälle och individer skall ha minst lika mycket respekt för kvinnor, och bry sig extremt mycket mer om kvinnor. Jämställdismen står för att samhället skall respektera och bry sig om människor oberoende av deras kön, och att individer skall ha rätt till sina egna preferenser.

Written by bittergubben

17 augusti, 2013 at 18:05

Publicerat i Uncategorized

Tagged with ,

Hugo Ewalds examensarbete om antifeminism på Flashback

with 12 comments

Toklandet tipsade om Hugo Ewalds examensarbete i genusvetenskap vid Stockholms Universitet: ”Vart är patriarkatet när männen behöver det som mest?”: En analys av de dominerande diskurserna rörande jämställdhet och feminism på Flashback Forum” (titeln inleds med ett citat) http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-91009, http://toklandet.wordpress.com/2013/08/10/lite-att-lasa/

Flashback Forum är inte den enda hemsidan som nämnts i den näthatsdebatt som pågått under våren, utan en av flera. Ändå kommer jag i den här studien att rikta mina ögon på just Flashback Forum, vilket innebär att andra relevanta hemsidor ‒ som t.ex. Avpixlat, Exponerat och Genusnytt ‒ kommer att få stå tillbaka.”

Även om jag ibland hamnar där via någon länk, så tycker jag diskussionen där ofta blir för kaotisk och polemisk för att vara intressant, och har därmed inte så bra koll på Flashback. Mina kommentarer blir därmed lite som om han diskuterade jämställdism i allmänhet, snarare än just ”liberal-jämställdistisk diskurs” på Flashback.

Den poststrukturalistiska förståelsen av vad en diskurs är växte fram inom humaniora och samhällsvetenskap som en motreaktion mot de utpräglat positivistiska strömningarna som dominerade inom sociologi och psykologi. Poststrukturalismen som teoribildning är därför ofta definierad genom sitt motstånd mot det upplysningstänkande som postulerar förnuftet som grundstommen i mänskligt varande ‒ och som en väg till sanningen. Poststrukturalister ställer sig i motsättning till denna tro på universell och objektiv kunskap, för att istället mena att kunskap alltid är partisk och situerad. All kunskap är på så sätt konstruerad, och enbart giltig inom specifika sociala kontexter (MacLure 2003:174).”

Om man läser det som att vad någon tror på färgas av vederbörandes subjektivitet, så fungerar det, men blir urvattnat och utan konflikt; problemet är att dylikt så ofta sägs i betydelsen att det inte finns objektiva sanningar, och att det inte är värt att sträva efter objektivitet. Då blir det konflikt mot de som anser att man bör sträva efter så hög grad av sanning och objektivitet som möjligt. Att vi inte kan göra anspråk på att kunna uppnå absolut sanning, betyder inte att vi skall avstå från att sträva efter att komma så nära som möjligt.

Jag har skrivit om de foruminlägg som samlats in till fyra olika “scener”, som kan förstås som semi-fiktionella varianter av de forumtrådar som studerats. Detta tillvägagångsätt innebär en möjlighet att “träda in” i diskursen, och på riktigt förstå den ‒ för att sedan kunna skriva som om forskaren själv var en del av den (se t.ex. Richardson 1997 och Adeniji 2008). Valet att presentera resultatet av studien i denna form blir alltså även den en del av själva analysen. Jag har även valt att i scenerna stundtals inkludera mindre motdiskurser ‒ detta för att ge en tydligare bild av hur forumets diskussioner faktiskt ter sig, och inte riskera att fastna i en fälla där de dominerande diskurserna framställs som allomfattande. Trots det faktum att skribenterna redan är anonyma har jag valt att fingera skribenternas användarnamn ‒ detta har jag gjort både på grund av att scenerna jag skapat just är skapade, och att det går inte längre att säga att den text jag skrivit in i texterna är samma text skribenten själv skrivit.”

Skall man omformulera vad någon annan skrivit, måste man ha begripit vad de menat, och dessutom vara ärlig. När man läser feminister som skriver om vad antifeminister har skrivit eller hävdat, är det vanligare att det är karikatyrer och halmdockor än att det är kompatibelt med vad som faktiskt hävdades av antifeministen. Att debattörer med avsaknad av respekt för den andres åsikter, grovt förvanska dessa, är ett omfattande problem i debatten. Eftersom jag sällan läser på Flashback, och Ewald har anonymiserat och omformulerat de redan anonyma inläggen, blir det vara svårt att granska Ewalds omformuleringar.

I regel kan man urskilja två stora antifeministiska diskurser, som ofta överlappar varandra ‒ men som vilar på olika [epistemologiska] grunder. Vid sidan av dessa existerar en flora av pro-feministiska diskurser, som i regel besitts av en minoritet av diskussionernas deltagare ‒ och som sällan är enhetliga eftersom rösterna är så få.”

Hur många varianter man urskiljer handlar främst om hur intresserad betraktaren är av att dela upp i olika varianter. Är måhända Ewald mer intresserad av nyanser av feministiska diskurser? Han gör åtminstone en uppdelning av antifeminism i två kategorier, det är inte bara ett enda kollektiv. (Sedan är ju skillnaden han delar upp antifeminism utifrån, huruvida könsskillnader skall främjas eller accepteras som de är, en fråga om värderingar om hur samhället bör vara, inte epistemologi?).

Det absolut vanligaste sättet att förstå kroppen på, och som är dominerande genom alla de fyra forumtrådar som analyserats, är att förstå kroppens biologi som den faktor som står till grund för det mesta av en individs handlande. Mer konkret innebär detta att den stora delen inlägg på Flashback som analyserats utgått från en biologistisk grund, det vill säga en definition av kroppen som ser det som anses vara ren biologi som det som främst kommer att avgöra en individs handlande (Tallis 2011). Denna definition av det biologiska som den komponent som främst determinerar mänskligt handlade …”

Stön. De som diskuterar det biologiska könets roll på det viset är nästan alltid feminister, som använder det som halmgubbe/karikatyr av ”alternativet” för att därigenom ”bevisa” sin egen position att ”kön är en social konstruktion”. Antingen är biologi irrelevant, och har inget signifikant genomslag på könens statistiska beteenden, eller också dikterar det hur varje individ beter sig, oföränderligt och oberoende av socialisering och kultur. Som att det inte skulle finnas några mellanting, där både biologi och kultur/socialisering spelar roll, och som att det inte skulle vara sådana mellanting som hävdas av kritikerna.

En tydlig följd av denna artikulering är den dominerande förståelsen av vetenskap som var dominerande på Flashback Forum, och som konkret tar sig uttryck i ett avståndstagande från all vetenskap som kommit till andra slutsatser än den ovan. På så sätt underkänns stora delar av de poststrukturalistiska strömningarna inom akademin, och framförallt genusvetenskap ‒ eftersom stora delar av dessa discipliner inte godtar en sådan, essentialistisk, definition av den mänskliga kroppen. Genusvetenskapen diskuteras i särskilt negativa termer, där kritiken främst riktar sig just mot att genusvetenskapen enligt kritikerna inte accepterar den essentialistiska tolkning av kroppen som är dominerande på Flashback Forum. Istället förordar många av skribenterna akademiska discipliner som evolutionspsykologi och neurologi ‒ som de menar är mer vetenskapliga.”

Inom vetenskap strävar man efter den enklaste modell som är kompatibel med verkligheten. När en modell tydligt motbevisats, måste den revideras eller förkastas. Om man istället väljer att behålla sådana modeller, trots att de motbevisats, då ägnar man sig inte åt vetenskap. Och låtsas man att alternativen är att förneka biologins roll, eller att vara essentialist/biologist, då är man en polariserande och polemisk debattör.

Om den liberal-jämställdistiska diskursen: ”Denna diskurs vilar alltså på en liberalindividualistisk grund istället för en konservativ korporativistisk sådan, och kritiserar inte feminismen för att feminismen skulle vara för jämställdhet, utan för att feminismen anses vara emot jämställdhet. Diskursen som sådan vilar dock på två stora motsägelser:

  1. Om det biologiska är det som främst determinerar mänskligt handlande, hur kan då det fria valet ställas i centrum som rör frågor som t.ex. varför kvinnor tenderar att hamna i låglönesektorer? Hur kan det både vara deras fria val och därför ansvar, men samtidigt också uttryck för deras biologiska betingelser?
  2. Om jämställdhet kännetecknas av lika rättigheter och möjligheter, i sig ett uttryck för alla människors lika möjlighet att använda sig av sitt förnuft, hur kommer det sig då att män kan vara strukturellt diskriminerade (men uppenbarligen inte kvinnor)?

Första punkten läser jag först som Ewalds egen polarisering av frågan, att erkännandet av att biologi spelar roll skulle innebära ett kategoriskt förnekande av fri vilja. Detta genom att se det som att ett erkännande av biologins roll innebär att man hävdar att alla individers alla val är fullständigt bestämda av biologin, så att det inte finns något utrymme för fri vilja. Eller menar han att fria val som görs med hänsyn till vilka preferenser man har är en paradox, att existensen av ens preferenser innebär att valet inte är fritt? Det skulle jag uppfatta som en väldigt märklig tolkning av ”fria val”.

Det finns feminister som hävdar att män omöjligen kan vara utsatta för strukturell diskriminering (ofta med motiveringen att män är överrepresenterade på toppen), men jag har inte sett någon antifeminist hävda detsamma om kvinnor. Det är inte så att kvinnor inte kan vara diskriminerade, men det är en empirisk fråga huruvida något kön blir diskriminerat i ett givet sammanhang. Skall man hävda att kvinnor (eller män) blir diskriminerade bör man ha någon grund för att hävda att det verkligen är diskriminering, inte bara ett ”sämre” utfall som följer av att man har gjort andra val. Feminismen har bedrivit kamp mot diskriminering av kvinnor, och samhället tar starkt avstånd mot diskriminering av kvinnor, vilket resulterat i att all signifikant och påvisbar diskriminering av kvinnor mer eller mindre blivit åtgärdade. För att fortsätta hävda att kvinnor är diskriminerade, tar man även de ”sämre” utfall som är resultatet av fria val, inte diskriminering, man hävdar att det är diskriminering, och driver igenom fördelaktig behandling av kvinnor, för att kompensera dem för konsekvenserna av deras egna val. Resultatet blir mansdiskriminering.

Den liberal-jämställdistiska diskursen kan om någonting tolkas som en något fundamentalistisk tolkning av den liberala idégrund den vilar på; människor förstås som att de alltid agerar rationellt, det enda som anses diskriminera är lagstiftning, andra formella diskrimineringsgrunder förbises ‒ och framförallt, att det enda som existerar är individer.”

Att förespråka att människor bör ha en stor grad av frihet, och i stor utsträckning få ta konsekvenserna av sina egna handlingar, är inte att hävda att människor alltid agerar rationellt. Jag känner inte igen att det skulle vara vanligt bland feminismkritiker att hävda att människor alltid skulle vara rationella.

Det jämställdistiska inkluderar även lika värde, vilket implicerar att samhället skall anpassa sig lika mycket utifrån mäns och kvinnors behov. Även om man har lika rättigheter och skyldigheter kan alltså samhället vara skevt på ett sätt som kan beskrivas som diskriminerande. Om t.ex. samhället i flera decennier driver frågan, ”Hur kan vi anpassa skolan så att flickornas (relativa) resultat maximeras?”, och gör detta utan hänsyn till pojkarnas resultat, så blir resultatet diskriminerande.

Om varför man blir antifeminist: ”Jag kan utifrån mina analyser dock försöka att göra några kvalificerade gissningar: Vad som är en vanlig retorik på Flashback Forum är en betoning på den egna identifikationen som t.ex. arbetare eller icke-stockholmare ‒ och många skribenter beskriver just hur överklassmannen må vara överordnad, men inte vanliga arbetare som skribenten själv. Samtidigt förs ofta kritik fram mot vad som anses vara en “mediafeminism”, som tar sitt uttryck i en samling privilegierade kvinnor som, trots sin privilegierade position, ser sig själva som underordnade. I en samhällelig kontext där arbetslösheten är hög, glesbygden dör ut och många människor känner sig onödiga, blir kategorin man viktigt att behålla för vissa av de individer som definierar sig som män (jfr Sennett 2007). Kategorin man blir helt enkelt en garant för en överordnad position. De “överlägsna” feministerna blir då ett hot, då de ses som människor som vill ta ifrån redan “underlägsna” män det sista de har ‒ deras position som män.”

Nu har jag inte koll på vilka som debatterar på Flashback, men det är ofta man från feminister ser ovanstående negativa stereotyper om feminismkritiker, utan grund. Både Malin Holm Och Emma Åhman avviker när de skriver i sina rapporter om jämställdismbloggare att de är relativt välutbildade, men det kanske är en annan situation på Flashback – jag kan tänka mig att många välutbildade inte trivs i den kaotiska debattmiljön.

Written by bittergubben

11 augusti, 2013 at 16:34

Vad vill jämställdisterna?

with 11 comments

Mariel på genusdebatten frågar, och ger sitt förslag till svar på, vad jämställdismen vill. http://genusdebatten.se/vad-vill-jamstalldisterna-utkast-2-2/

Precis som med feminismen så varierar definitionerna på begreppet något, här är min version på vad Jämställdism innebär:

… att män och kvinnor skall ha samma rättigheter, skyldigheter och människovärde, att samhället lika mycket skall bry sig om, och anpassa sig till, både män och kvinnor.

… att det finns statistiska biologiska skillnader mellan könen, t.ex. i preferenser, och att det kan leda till helt legitima skillnader i utfall utan att detta behöver vara något problem.

… att feminismen inte står för sådan jämställdhet, utan vill att samhället skall anpassa sig mer till kvinnor än till män, bry sig mer om kvinnor än om män, och att det inom de områden där kvinnor får sämre utfall, skall vidtas olika åtgärder till förmån för kvinnor.

De två senare punkterna brukar inte ingå i definitioner av jämställdism, men jag anser att dylika ställningstagandena mer eller mindre ingår i att kalla sig jämställdist. I någon mån är andra punkten bara ett förtydligande av i vilken betydelse som jämställdister använder begreppen ”lika rättigheter och skyldigheter” och ”lika spelregler”. (Utöver kontrasten mot ”lika utfall”, så finns även kontrast mot ”lika möjligheter”, som visserligen är oberoende av preferenser, men ändå bara kan kombineras med lika spelregler om man antingen väljer att förneka att det skulle finnas skillnader i förmågor, eller också gör spelreglerna sådana att förmåga inte spelar någon roll).

I Mariels version står att ”Jämställdismen vill att alla individer ska … ha samma värde, medborgerliga rättigheter och skyldigheter”. Men det är en formulering som går alldeles för långt. Det handlar just om att det inte skall vara beroende av kön – de flesta jämställdister skulle även inkludera andra kategorier som man föds in i, som etnicitet och sexuell läggning, även om det inte i sig är med i begreppet jämställdism – men att hävda ”alla individer”, skulle innebära att småbarn skall ha samma myndighet som vuxna, att dömda kriminella skall ha samma frihet som laglydiga medborgare.

”… jämställdhetsdebatten ska inkludera både kvinno- och mansfrågor”: Jag har lite svårt med den uppdelningen; det som kallas mans respektive kvinnofrågor är frågor där det ena könet av någon orsak anses förfördelat, men i allmänhet involverar dessa frågor båda könen, relationen mellan könen. Och feminismen diskuterar mansfrågor, men gör detta ur ett kvinnochauvinistiskt perspektiv. Det som behövs är att jämställdhetsdebatten inkluderar båda kvinno- och mansperspektiv, att den värderar och bryr sig om båda könen.

”… könen ska betraktas positivt i samhället”: Jag kan tänka mig att en del feminister läser det som att uppdelningen i kvinnligt och manligt skall ses som någonting positivt, och främjas. Den jämställdistiska positionen är snarare neutralitet, det är vare sig något som skall främjas eller bekämpas – människor skall vara fria i sina preferenser, oavsett om dessa är könsstereotypa eller könsöverskridande. Jag antar att Mariel menar att det skall vara en positiv människosyn, och att den positiviteten skall vara oberoende av kön?

Jonas Bsson tar med en fråga av John Nilsson: ”Vad vill du och ditt parti göra åt den ojämställdhet som råder i arbetslivet, där dödsolycksfallen bland män varit konstant tio gånger fler än dödsolycksfallen för kvinnor sedan 1950-talet (även om de absoluta talen glädjande nog sjunkit från ca 400/år till ca 50/år)?http://genusdebatten.se/gastinlagg-vad-vill-vi-fraga-partierna/

För mig är detta inte ett jämställdistiskt perspektiv. Att män i större utsträckning accepterar riskfyllda yrken, i större utsträckning lockas av den lönemässiga riskpremie som det innebär, är inte i sig något problem. Och jag har inte sett att skillnaden i dödsfall i arbetsolyckor skulle drivas av diskriminering, eller sett någon hävda att det skulle vara så. Snarare är det fria val och könsskillnader i preferenser som driver. Inte heller är det så att det varit en försummad fråga, medan kvinnofrågor fått allt ljus; frågan om arbetsolyckor har inte försummats av samhället – facken/arbetarrörelsen/myndigheter intresserar sig för sådant – så rimliga åtgärder mot risker för dödsfall på arbetsplatsen utförs i allmänhet. Även om det inte fått samhällets uppmärksamhet som mansfråga har det fått uppmärksamhet som en arbetsmiljöfråga, och inte blivit försummat annat än i den feministiska diskursens jämförelser mellan könen.

Om någon kräver att kvinnor skall ha samma inkomst som män, blir det en bra retorisk motfråga, men frågan i sig, som den är ställd, är inte jämställdistisk. Också om någon vill ha ett ensidigt fokus på kvinnofrågor, som att fler kvinnor misshandlas till döds av sin partner, 16 kvinnor mot 4 män i genomsnitt per år, så är det en relevant kontrast med dödsfall via arbetsplatsolyckor och självmord; det visar att fokuseringen på kvinnor som misshandlas till döds inte drivs av storleken på problemet, utan just av att det är en kvinnofråga; så statistiken är relevant i debatten, men så som frågan är ställd här uppfattar jag det som ett fokus på utfall som inte är jämställdistiskt.

Flera andra av Bssons frågor är däremot jämställdismkompatibla, eftersom de fokuserar på sådant där samhället värderar och behandlar människor utifrån kön, där samhället anpassar sig mer till ena könets behov än till det andras.

– ”Vad ska ert parti göra åt betygsdiskrimineringen av pojkar i skolan?”

– ”Vill ni öppna mansjourer?”

– ”Hur tänker ni stödja män vars före detta partners saboterar umgänget med deras barn?”

– ”Vad tänker ni göra åt att vanligaste dödsorsaken bland män, 15–44, är självmord?”.

Vissa av dessa må likna frågan om dödsfall i arbetsolyckor, eftersom de handlar om utfall. Skillnaden består i om skillnaden drivs av legitima skillnader eller diskriminering. I den mån skillnaden i självmord beror på biologiskt drivna skillnader i benägenhet att begå självmord, behöver inte könsskillnaden som sådan vara ett problem för en jämställdist. Men i den mån skillnaden drivs av att samhället inte värderar könen lika, utan bryr sig mer om kvinnor och hur de mår, och bryr sig mindre om män och hur de mår, så är det ett problem – och jag hävdar att en sådan skillnad finns.

Man kan ju göra det ännu mer explicit, men formuleringarna blir inte lika slagkraftiga när man jämför behandlingen av könen som när man bara tar ena könets utfall. Även om det blir mer relevant, blir det också mer som åhöraren kan tänkas invända mot. T.ex. ”Vad tänker ni göra åt att samhället är kallare och hårdare mot män än mot kvinnor, vilket bl.a. har genomslag i självmordsstatistiken?”, och ”Hur ser ert parti på att kvinnopositiva kvinnojourer får mycket mer stöd än manspositiva mansjourer?”.

Written by bittergubben

7 augusti, 2013 at 13:30