bittergubben

ytterligare en av de kränkta vita männen

Posts Tagged ‘Sofia ”Mymlan” Mirjamsdotter

De vill inte alls höra. De vill inte att vi skall berätta.

with 6 comments

Maria Sveland citerar Hanna Olsson: ”Jag trodde på riktigt att om människor bara fick veta hur det låg till med en del saker så skulle alla automatiskt vilja förändra det som var fel och orättvist. Nu vet jag att det inte alls är så, och det var en kunskap som det skulle ta många år för mig att ta till mig. De ville inte alls höra. De ville inte att vi skulle berätta.” / från Maria Svelands ”Hatet – en bok om antifeminism”, sidan 86

Hon syftar på de som gör motstånd mot feminismen. Men de jag hör beskrivas, som inte vill lyssna, är Svelandsfeministerna själva. De vill inte höra genusfrågor diskuteras ur ett mansperspektiv, de vill inte att män skall berätta. De vill att personer som Ström och Billing skall ses som extremister, att de inte skall ges någon röst i offentligheten, de skall vara tysta.

Det finns de som ser sitt eget perspektiv, som bara kan relatera till de i den egna gruppen och/eller är som de själva, som inte kan relatera till andra som har en annan situation, en annan bakgrund. Sådana finns i alla grupper. Frågan är, hur beter sig de som är representanter för gruppen, de som t.ex. är valda ledare eller har högst popularitet och anseende inom gruppen? Feminism handlar om att ständigt se frågor ur kvinnoperspektivet, ständigt bry sig om kvinnorna, männens situation behöver man inte bry sig om, de är ju privilegierade. De mest ansedda antifeministerna är väl bekanta med den feministiska diskursen, de har vuxit upp med den i media och skola, de har läst på, men de håller inte med eftersom de anser att mansperspektivet skall vara lika mycket värt som kvinnoperspektivet, att analysen och samhället skall bry sig lika mycket om männen som om kvinnorna. Men om männen som talar inte håller med i de feministiska kvinnoperspektiven, ifrågasätter grova sakfel i den feministiska analysen, så vill Svelandsfeministerna inte lyssna, kallar männen för kvinnohatare. Att ta upp mansfrågor avfärdas som härskarteknik och som att ta fokus från kvinnofrågor.

De vill inte alls höra. De vill inte att vi skall berätta. Eftersom mansperspektiv inte är välkommet i det gemensamma samtalet blir det istället underground, oorganiserat, kaotiskt, frustrerat, vulgärt, förbannat.

Ett typexempel, från när Sofia Mirjamsdotter diskuterar kalabaliken på grävseminariet: ”[Maria Svelands] bok nämns, hoten mot henne som bland annat togs upp i Uppdrag Granskning nämns, och därefter går ordet till Täppas Fogelberg som berättar att han minsann också får sexistiska hot. … Därefter får även Josefsson och Aschberg berätta att de utsätts för hot, och jag reagerade mot det eftersom jag är trött på att det nästan alltid när en jämställdhetsfråga tas upp, som i det här fallet kvinnohatet som Uppdrag Granskning handlade om, så reser sig en man och säger ”MEN JAG DÅ”. ”MÄN ÄR OCKSÅ UTSATTA”. Det tar fokus från problemet, som är gamla strukturer, patriarkatet, som så tydligt illustrerades på den här scenen i fredags. Det är också att direkt förminska betydelsen av det som Sveland just berättat.”

Alltså, det är ok inte bara att hävda att kvinnor drabbas, utan man kan hävda att nästan bara kvinnor drabbas, då är det inga problem att man förminskar män som drabbas, inte alls. Men om någon påtalar sakfelet, att även män drabbas, och inte på ett marginellt sätt, då är det att förminska kvinnor? Att påtala sakfel i feministers beskrivning av världen är att förminska. Men feministerna har inte bara rätt att göra sakfelen, utan att det räknas som att förminska av de som ignoreras, de har dessutom rätt att avfärda de som påtalar sakfelen, det är inte heller förminskande. Detta är ett ständigt återkommande tema i genusdebatten. De vill inte alls höra. De vill inte att vi skall berätta.

Visst, de kränkande kommentarerna mot kvinnor är oftare sexuella. Den som vill kränka anpassar sig till vad som skulle kränka den andre, och det är könsberoende. Hävdar man att kränkningarna mot kvinnor är värre med motiveringen att de i relativt stor utsträckning får den sortens kommentarer som är relativt effektiva för att kränka kvinnor, och att kränkningarna mot män inte skall räknas därför att de i relativt liten utsträckning är den sortens kommentarer som är relativt effektiva för att kränka kvinnor, då har man ett feministiskt perspektiv. Man frågar, vad är det som i relativt stor utsträckning drabbar just kvinnor, och bedömer sedan världen specifikt utifrån de faktorerna, istället för att försöka få en helhetsbild. För ska man få en helhetsbild måste man ju lyssna på männen också, och det vill Svelandsfeministerna inte göra. De vill inte alls höra. De vill inte att vi skall berätta.

Annonser

Written by bittergubben

2 april, 2013 at 20:10