Jag är en antifeminist

Vad betyder ordet antifeminist?

Anti betyder emot, motsatsen till pro, att vara för. Att vara anti en ideologi innebär att man ser den ideologin som destruktiv och skadlig, snarare än någonting positivt eller neutralt. Och skall man säga att någon är en antifeminist så måste detta motstånd mot ideologin vara ett tongivande inslag i vederbörandes diskurs.

För mig handlar feminism om att bry sig om kvinnor, men inte bry sig om män, att värdera kvinnor, men inte värdera män, att relatera till kvinnors situation men inte till mäns, att tycka att kvinnors väl och ve skall vara viktigt för samhället, men att vara likgiltig inför mäns väl och ve, att tycka att relationen mellan könen bör analyseras utifrån kvinnoperspektiv, utan hänsyn till mansperspektiv.

Jag är emot ett sådant perspektiv, män skall vara lika mycket värda som kvinnor, männens väl och ve skall vara lika viktigt som kvinnors väl och ve, mansperspektivet lika viktigt som kvinnoperspektivet. Och detta motstånd mot feminismen, denna aversion, är centralt i mitt bloggande.

Således kallar jag mig antifeminist. Jag är jämställdist, liberal och antifeminist.

Ordet används ofta av feminister som en härskarteknik, för att bunta ihop kritiker och reducera dem till ”näthatare”, ungefär som konservativa i USA använder order ”liberal” (i dess amerikanska betydelse då alltså) som ett skällsord. Man gör en nidbild, utgår från att kritik av den moderna feminismen och dess unkna manssyn innebär att man är likadan som de antifeminister som tycker att kvinnor skall vara fastkedjade vid spisen (vilka de nu är). Med orsak av detta är det många kritiker till feminismen som vill undvika att kalla sig antifeminister.

Pelle Billing: ”Jag menar att man måste förstå att det finns två typer av antifeminister: dels finns det de stockkonservativa som anser att vi aldrig borde haft en kvinnofrigörelse och inte någon mansfrigörelse heller i dag, det släktet finns. Jag tror inte att de är så många i Sverige, men de finns. Sedan finns de som säger att jag gillar inte vad jag läser i tidningen och då säger de ”jag är anti”. Det är personer som inte gör någon intellektuell analys utan som reagerar emotionellt. De egentliga antifeministerna, de som är stockkonservativa, är ganska få i Sverige.” http://feministisktperspektiv.se/2012/01/27/antifeminism-pelle-billing-om-maktstrukturer-och-fortryck/

Billing brukar uttrycka sig väldigt rimligt, men att man måste vara stockkonservativ för att vara en riktig antifeminist? Menar Billing att man måste vara så stockkonservativ att man är emot jämställdismen för att också kunna vara antifeminist? Själv ser jag ingen motsägelse mellan att vara jämställdist och antifeminist.

Billing är dock inte anti mot all feminism, bara stora delar av feminismen, han pratar t.ex. om ”kloka feminister”, och det blir därmed väldigt diskutabelt att kalla honom antifeminist. Själv ser jag det dock som att när en feminist betraktar mansperspektiv, och tar avstånd från mansdiskriminering, (som t.ex. de utmärkta WTF serierna http://www.onewaycommunication.co/?cat=315) så är inte det ett dugg mer feministiskt än vad det är antifeministiskt att ta avstånd från diskriminering av kvinnor när en antifeminist gör det (t.ex. http://genusnytt.wordpress.com/2011/11/28/kvinnor-diskrimineras-svart-i-egypten/). Bara för att någon är feminist/antifeminist betyder inte det att allt vederbörande säger om genus skall betrakta som feministiskt/antifeministiskt. Att säga att en feminist är en ”klok feminist” för att hon relativt ofta säger icke-feministiska saker i genusfrågor, det finner jag något märkligt.

Pär Ström: ”Med anledning av att Susanna Alakoski förser mig med etiketten ”tönt-antifeminist” vill jag understryka att jag inte är antifeminist (graden av töntighet lämnar jag åt andra att bedöma). Jag är jämställdist. De som är anti, det är feministerna – jag kallar dem därför antijämställdister.” http://www.kristianstadsbladet.se/kultur/article1589957/rdquoJag-ar-inte-antifeminist-jag-ar-jamstalldistrdquo.html

Ströms användning av orden blir inte bara avvikande från min, utan inkonsekvent. Om feminister är antijämställdister, då borde rimligen jämställdister vara antifeminister. Själv skulle jag hävda att det finns många feminister som inte är antijämställdister utan bara icke-jämställdister, d.v.s. de diskuterar sina feministiska frågor utan diskutera jämställdismen. Och då kvalificerar de ju inte som anti. Jag skulle även hävda att det ingår i jämställdismen inte bara att män och kvinnor skall ha samma rättigheter, skyldigheter och människovärde, utan också att feminismen inte står för sådan jämställdhet, d.v.s. att ett avståndstagande från feminismen mer eller mindre per definition ingår i att kalla sig jämställdist. Men Ström tycker att antijämställdist kan användas så brett att alla feminister inkluderas, och att antifeminist inte alls är tillämpbart för jämställdister – han framställer det ju som en motsats, att han inte kan vara antifeminist eftersom han är jämställdist, trots att mycket av hans bloggande består av kritik av feminismen.

Att han själv väljer att diskutera i termer av jämställdister och antijämställdister, det är helt ok, men att vara så inkonsekvent i hur orden antifeminist och antijämställdist tolkas, det är inte rimligt. Vill han hävda att alla feminister är antijämställdister så får han rimligen tillstå att han är (bland annat) antifeminist. Vill han definiera antifeminist så snävt att han själv är exkluderad, vem kvalificerar då som antijämställdist? http://genusnytt.wordpress.com/2011/12/04/det-ar-jamstalldister-mot-antijamstalldister-inget-annat/

Jag tycker inte vi skall skämmas för att vara antifeminister. Det är inget fel med att vara emot en extremt chauvinistisk ideologi som feminismen. Feminister ägnar sig ibland åt att de skall erövra/omdefiniera ord och ge dem nytt värde och betydelse. Deras newspeak. Låt inte feministerna bestämma vad antifeminism står för. Det bestämmer vi.

Lite antifeministisk stolthet för fan!

Även om det fanns en tid när det fanns legitima frågor för kvinnochauvinister – en tid för kvinnorättskamp, för att kvinnor skulle ha samma fri och rättigheter som männen – så uppfattar inte jag att det skulle legitimera kvinnochauvinism, och den tiden är sedan länge över i Sverige. Kvinnochauvinism är inte ett dugg vackrare än manschauvinism. Kalla mig antichauvinist. Men den chauvinism som dominerar diskursen i dagens Sverige, det är kvinnochauvinismen, under benämningen feminism. Och jag är emot den.