HögtVördadeKamratOlsson och de anonyma debattörerna

1776 deklarerade de brittiska kolonierna i Amerika sin självständighet, och kriget varade till 1783. Under kriget hade de nya staterna bildat en konfederation, alltså ett samarbete mellan stater, men den var otillräcklig: det krävdes enighet mellan medlemsstaterna för att fatta beslut, konfederationen kunde inte stifta eller döma lagar på individnivå, och den kunde inte beskatta. Man ville därför reformera konfederationen, och höll 1787 en kongress för detta. Alla stater sände delegater, och var tydliga med att det bara handlade om att reformera konfederationen – deltagarna hade inte fått något mandat att föreslå bildandet av en stat. Men det var just vad de gjorde: de förslog den federala staten USA.

För att den föreslagna konstitutionen skulle bli verklighet, skulle den behöva ratificeras av staterna, och en allmän debatt följde om detta. James Madison and Alexander Hamilton, som varit delegater till kongressen, förespråkade ratificering. Men de publicerade sina texter anonymt, under pseudonymen ”Publius”. Även John Jay deltog under pseudonymen, med några texter. Texterna är kända som ”The Federalist Papers”:

[T]hese papers stand as perhaps the most eloquent testimonial to democracy that exists. They describe the ideas behind the American system of government: the separation of powers; the organization of Congress, the respective positions of the executive, legislative and judiciary. Constituting one of the key texts of the American Revolution and the democratic system created in the wake of independence, The Federalist remains essential reading for anyone interested in politics and government, and indeed for anyone seeking a foundational statement about democracy in America.

Lite hyperboliskt, texterna är över två sekler gamla, och de har åldrats; men likväl, att så gamla texter fortfarande har en relevans är imponerande. Och de publicerades alltså anonymt.

Although The Federalist’s writers were not identified in the newspaper series or in the published edition, word as to who was involved in the project got around pretty quickly, aided by hints dropped by the authors themselves. Hamilton and Madison each told Washington early on of his own involvement, and Madison told Edmund Randolph, the governor of Virginia, about himself and Hamilton. […] A French translation of The Federalist, published in Paris in 1792, merely confirmed what most people knew by then when it carried the names of the three authors on its title page.

(Konstitutionen ratificerades 1788, av 11 av de 13 staterna, och de resterande 2 staterna ratificerade den 1790.)

Och deras anonymitet var inget att bli förvånad över: ”The use of pseudonyms or unsigned articles in newspapers and pamphlets was standard practice at the time.” 

I dagens Sverige har dock flera debattörer, t.ex. HögtVördadeKamratOlsson, i samband med uthängningen av Julia Caesar, slagit fast att anonyma debattörer, såsom Publius var, är en styggelse mot demokratin.

”Nu finns det en person med namn som man kan ställa frågor till, som man kan kräva svar av, i en offentlig debatt. Det är väldigt viktigt att veta vem personen är som kommer med påståenden. Hon är en känd och mycket aktiv opinionsbildare, och nu är det möjligt att bedöma hennes argument utifrån vem hon är.”

”Med tanke på hennes stora inflytande och roll i den alternativa debatten på nätet har vi fattat beslutet om att hennes namn borde komma fram för att man ska kunna ha en öppen debatt”

”Efter dagens artikel i Expressen vet vi vem som ligger bakom pseudonymen ”Julia Caesar” och debatten kan föras i öppen dager. Demokratin mår bäst så.”

”Sammantaget så gjorde vi bedömningen att hon är en så pass viktig makthavare och opinionsbildare, i den här växande alternativa offentligheten, att det är fullt rimligt att vi vet vem hon är, så att hennes argument kan bemötas, att hon kan ifrågasättas, att man kan föra den här öppna debatten, som man ska kunna göra i ett demokratiskt samhälle.”

Men varför skulle det inte gå att bemöta argument som presenteras av en anonym part? Om argumenten handlar om den anonyma personen själv, då skulle man behöva veta vem det är, för att kunna granska påståendena. Om personen själv är källa, kan det vara intressant vem det är för att kunna bedöma vederbörandes trovärdighet. Men om det personen gör är att argumentera utifrån andra källor (eller med påståenden som är verifierbara i övrigt), vad har då presentatörens privatliv för relevans? I bästa fall blir det en distraktion.

Jag och HögtVördadeKamratOlsson har olika epistemologier.

Å ena sidan, att olika tolkningar av verkligheten skall ställas mot varandra, man beaktar när de gör olika förutsägelser, och undersök vilken som stämmer bäst. Om någon gör ett påstående, som att ett antal studier kommit fram till ett resultat, och länkar till studierna, hur beror då bemötandet på om man vet vem personen är? Om vederbörande har misstolkat studierna, eller försummat andra, kan detta argumenteras lika tydligt även om vederbörande är anonym, och om vederbörande har rätt, på vilket sätt vederläggs det av att man känner vederbörandes sjukdomshistoria? Oavsett om debattören har rätt eller fel, är privatlivet irrelevant i sakfrågan.

Å andra sidan, man vet vad som är rätt, och om någon påstår något som är fel, så bevisar man att det är fel genom att häckla den andra till tystnad; man hänger ut detaljer från deras privatliv. Ha! Det bevisar att de har fel!

Även i frågor som trovärdighet, är uthängning i allmänhet inte relevant. När någon skrivit tillräckligt mycket, blir sakligheten i texterna ett bättre mått än skribenten privatliv. De gånger jag har trott att det stått fel i ”The Art of Computer Programming”, av Donald E. Knuth, och jag sedan gått till botten med frågan, har det visat sig att han hade rätt. 3-0 till Knuth. När jag väljer fråga och jag är enväldig domare. Så när jag läser något där, och tänker att nej, så kan det ju inte vara, är jag medveten om att jag inte hur som helst kan avfärda hans ord. Han är förvisso inte anonym, men hade lika gärna kunnat vara det; min värdering av hans ord bestäms mycket mer av att det står 3-0 än av vilka titlar han har.

Nu är inte Julia Caesar vare sig någon Publius eller någon Knuth, så jag kompletterar med en fumikofem och en WhenDarknessFalls, som balans. Fumikofem var en anonym, transsexuell, och feministisk debattör, som blev uthängd av antifeministen MedborgareX. Han blev kritiserad för det från de flesta håll, även antifeministiska. Om vi bortser från hans otyg med att ta med adresser, tycker HögtVördadeKamratOlsson att MedborgareX gjorde rätt? Att han gjorde det möjligt att debattera? Det tycker inte jag. Det går bra att bemöta andras argument utan att fokusera på deras person.

Den vulgära extremfeministen WhenDarknessFalls skrev tidigare under eget namn, och gjorde halvmesyrer när hon bytte till att vara anonym, så att hennes namn i vissa sammanhang framgick utan att man eftersökte det. Många, inklusive mig själv och bloggaren MiT, vet hennes namn, men använder sig inte av det. Tycker HögtVördadeKamratOlsson att detta är korkat, att fokus borde läggas på WDF:s privatliv? Att uthängning är det demokratiska alternativet som skulle möjliggöra att ifrågasätta hennes feministiska argument?

Som ett retoriskt grepp har jag låtit de argument som jag kritiserar presenteras via pseudonymen ”HögtVördadeKamratOlsson”. Personen är i själva verket inte alls anonym, utan helt öppen, med namn och bild. Innebär detta retoriska grepp att mina argument blir svagare än de annars hade varit? Vilka meningsfulla argument hade jag kunnat göra genom att dra in hennes privatliv och hennes sjukdomshistoria i det hela?

Madison, Hamilton, och Jay, var de odemokratiska när de valde att skriva anonymt som Publius? Omöjliggjorde de debatten? Vad i ända in i glödheta skulle HögtVördadeKamratOlsson sjukdomshistoria ha för relevans för att avgöra den frågan?

Nej, hela poängen när HögtVördadeKamratOlsson väljer att hänga ut Julia Caesar är att angripa personen. Debatten var hela tiden möjlig, det man möjliggör är mobbningen. Att låta svansen veta vem det är som ska hatas. Det är synnerligen oärligt av HögtVördadeKamratOlsson att låtsas att man har högre motiv än så, och det är tyvärr sådan oärlighet som man vant sig vid från svenska medier. Uthängningen handlar bara om att straffa. Antingen straffa Caesar för att hon har fel åsikter, eller i bästa fall för hennes egna uthängningar.