Sex i stressat Japan

”Dokumentärfilm – Sex i stressat Japan

Sändes: fre 22 feb  –   Tillgänglig till: sön 24 mar   –   Längd: 50 min

I Japan har det blivit vanligare att par i fasta relationer inte har sex med varandra. Många har tappat lusten och lever utan intim närhet. Dokumentären intervjuar både kvinnor och män om detta fenomen. Lösningarna kan vara kommersiella och sexindustrin anpassar sig till de behov som ”autoerotiken” kräver. Detta gör också att det föds färre barn och om den här trenden fortsätter, betyder det att Japans befolkning kommer att ha minskat till hälften år 2050.” http://www.svtplay.se/video/1042850/sex-i-stressat-japan

”… 60-70 % av kvinnor över 40 är sexlösa” [i betydelsen har inte haft sex på en månad]

”Sexmarknaden är mycket lönsam … Japans sexindustri utgör 1% av landets BNP: 20 miljarder euro.”

”Nu för tiden har vi en situation där unga män inte vill ha sex. Eller … ja … det är nog mer så att männen inte vill anstränga sig för att ha sex med kvinnor.”

”Det är svårt för japanska män att finna sin plats i relationer och samhället. Man har osäkra arbetsvillkor, ifrågasätts som familjefäder och har likgiltiga fruar. Den japanske mannen har förlorat könskriget och gett upp.”

“… 35.1 percent of men aged 16 to 19 said they are uninterested in or averse to sex, surging from 17.5 percent in the previous poll in 2008. The percentage climbed to 21.5 percent among men aged 20 to 24 from 11.8 percent two years earlier, and among women of any age group, the survey showed. Those married men and women who said they had no sex in the past month totaled 40.8 percent, up from 36.5 percent in the previous survey and 31.9 percent in a 2004 study.” http://japanrealestatecommentary.blogspot.se/2011/01/young-japanese-men-losing-interest-in.html

“Why the generational malaise and indifference to sex? Theories abound. The most provocative to me, a Japanese-American and longtime Tokyo resident, is that Japanese women have become stronger socially and economically at the very same time that Japanese men have become more mole-ish and fully absorbed in virtual worlds, satiated by the very technological wizardry their forebears foisted upon them, and even preferring it to reality. ”I don’t like real women,” one bloke superciliously sniffed on Japan’s 2channel, the world’s largest and most active internet bulletin board site. ”They’re too picky nowadays. I’d much rather have a virtual girlfriend.” http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2011/dec/27/japan-men-sexless-love

En längre text om hur många japaner har virtuella sociala liv men självisolering i verkliga världen: http://www.adbusters.org/magazine/86/private-worlds.html

Jag har svårt att tro att någon signifikant andel av den manliga befolkningen skulle föredra masturbation framför intima relationer med en vänligt sinnad kvinnlig partner som vårdar sitt utseende. Alltså, att ett så utbrett manligt ointresse för sex, föregås av och är svar på ett ännu mer omfattande kvinnligt ointresse.

Är den japanska situationen en anomali, där av föräldrarna anordnade äktenskap hastigt ersatts av extrem individualism, och kulturen inte har hunnit anpassa sig? Eller ligger de bara före oss? Kommer västvärlden om 20 år ha gått åt samma håll?

[* Tillägg:

En bra artikel om det här: http://www.theguardian.com/world/2013/oct/20/young-people-japan-stopped-having-sex

“A survey earlier this year by the Japan Family Planning Association (JFPA) found that 45% of women aged 16-24 ”were not interested in or despised sexual contact”. More than a quarter of men felt the same way.”

“Japan’s Institute of Population and Social Security reports an astonishing 90% of young women believe that staying single is ”preferable to what they imagine marriage to be like”.”

Det är kvinnorna som leder förändringen; med ett sådant ointresse från kvinnor, är antagligen männens ointresse ett resultat av att det som kvinnorna är villiga att erbjuda inte är värt att anstränga sig för. Så varför fokuserar så mycket av rapporteringen på männens ointresse?

Är man så feministiska att man specifikt inte kan kritisera kvinnor, och därför väljer att fokusera kritiken mot männen?

Kvinnornas ointresse för relationer förklaras i artikeln med att arbetslivet inte kan kombineras med att ta hand om barn, det finns ingen prisvärd barnomsorg eller deltid. Jag tycker förklaringen är en halvmesyr, det förklarar bara ointresse för att skaffa barn, men inte ointresset för relationer. Eller handlar kvinnors intresse för relationer så mycket om att skaffa barn, snarare än relationen med och kärlek till partnern?

“Is Japan providing a glimpse of all our futures? Many of the shifts there are occurring in other advanced nations, too. Across urban Asia, Europe and America, people are marrying later or not at all, birth rates are falling, single-occupant households are on the rise and, in countries where economic recession is worst, young people are living at home. But demographer Nicholas Eberstadt argues that a distinctive set of factors is accelerating these trends in Japan. These factors include the lack of a religious authority that ordains marriage and family, the country’s precarious earthquake-prone ecology that engenders feelings of futility, and the high cost of living and raising children.”

Slut på tillägg *]