Oartigt och olämpligt att urskiljningslöst kalla folk för hen

Hen som okönat pronomen, skulle inte i sig vara något att bli upprörd över. Ordet har ett ideologiskt bagage från en del av sina anhängare, biofober som vill göra samhället könsneutralt. Det finns dock motsvarande i en del andra språk, utan att det spelar någon roll för samhället, så ett sådant ord skulle ju innebära att biofoberna kan slösa bort sin tid på något som inte gör någon allvarlig skada. Hen som pronomen för de som inte vill bli kallade vare sig han eller hon, är inte heller något att bli upprörd över.

Men användandet av hen som pronomen för ett tredje kön gör att det inte är könsneutralt. Även om man bortser från det ideologiska bagaget, så har ordet påtagliga implikationer om att någon är icke-cis. Det duger inte att implicera att alla är av maskulint kön, det duger inte heller att implicera att alla är icke-cis.

Språknämnden skriver att ”när någon själv vill omtalas med hen bör detta respekteras. Den som vill bli omtalad som hon respektive han bör på samma sätt respekteras för det.”

Fair enough. Och jag vill bli omtalad som han, inte som hen. Respektera det.

”För trettio år sedan kunde man fortfarande använda han som könsneutralt pronomen: ”Om någon vill röka måste han gå ut på balkongen.” Det språkbruket verkar inte lika naturligt i dag.”

Ok, många vill inte bli kallade för ”han”, det funkar inte. Men det är likväl många som inte vill bli kallade för ”hen”, så det blir inte bättre av att använda hen istället. Om gruppen man pratar om till 95% består av ett kön är det inte orimligt att använda det relaterade pronomenet ensamt, men att använda ett pronomen ensamt när det bara motsvarar någon ynka procent av gruppen, vilket ofta är fallet med hen, det är orimligt.

Så citerar ni någonting som använder ”hen” på ett sådant sätt, markera att dylikt språkbruk inte duger , t.ex. genom att korrigera citatet med hakparenteser med de utelämnade könen:

”Maktbalansen mellan filmskaparen och de människor som [han, hon, eller] hen vill berätta om är ett återkommande tema i en rad nya svenska filmer” (Om det inte var just de filmskapare som är icke-cis som avsågs).

”Den som hävdar något annat har fel. Hur högt [han, hon, eller] hen än skriker.” (Eller gäller det bara för HBTQ-personer? Skulle cis-kvinnor korrekt kunna hävda annat, om de bara skriker tillräckligt högt?)

Det blir väldigt otympligt att räkna upp tre pronomen varje gång. Att säga ”vederbörande” blir kanslisvenska, att säga ”den” låter lite avhumaniserande (?), så vad skall man säga? Omformulera meningen?