bittergubben

ytterligare en av de kränkta vita männen

Archive for september 2011

Playmaten och Flickvännen

with one comment

Tidigare skrev jag om det extremt smala kvinnokroppsidealet inom modebranschen, i inlägget Om Könsnormerna, och hur detta ideal drivs av kvinnor, inte av män, som föredrar en mer hälsosam vikt.

Här kommer jag skriva lite mer om de av männen drivna kvinnoidealen. Bortsett från att det naturligtvis är väldiga individuella variationer, så vill jag göra skillnad på två olika kategorier av ideal – playmaten och flickvännen. Det talas ibland om horan och madonnan som varandes normer för kvinnor, men de är arketyper snarare än ideal – de är i alla fall inte några nämnvärda ideal i dagens Sverige.

Playmateidealet är sexuellt, betonar rejäla kurvor, tuttar och rumpa, bar hud, putande läppar, höga stön och andra indikatorer på kåthet. IQ och sunt förnuft är ovidkommande. Flickvänsidealet betonar snarare personlighet, att hon är trevlig att umgås med, att hon bryr sig och är snäll, att hon inte är någon slampa, och vad gäller utseende så ligger vikten istället på de aspekter som är relevanta för att uttrycka personligheten, som ansikte och leende. Visst finns det många killar som vill att flickvännen skall ha tuttar och rumpa, men det är i allmänhet inte alls samma betoning på kurvorna, det är mer individuella variationer, det går inte att prata om det som ingåendes i ett flickvänsideal på samma sätt som det ingår i playmateidealet.

Playmateidealet får oförtjänt mycket medial uppmärksamhet

Eftersom det väldigt mycket handlar om utseende – mäns sexualitet är visuellt driven – är det effektivt i grafiska medier, som TV, tidningar och reklam, så visuellt så får det en stor spridning. Flickvänsidealet är mer om personlighet och social interaktion, och man kan ju inte interagera socialt med en TV.

Eftersom exponering i TV kan driva kändisskap, är det en väg för kvinnor att bli kändisar genom att leva upp till playmateidealet, och därigenom få exponering i TV. Det blir en korrelation mellan att vara kändiskvinna och att vara visuellt stimulerande.

Dessutom är det mycket enklare att mäta, att få feedback på. Även om flickorna blir tillsagda att män och kvinnor är likadana, att skillnaderna bara är socialiserade skillnader, så märker tjejer rätt snart att män reagerar på bröst, rumpor och bar hud. Killarna är intresserade, stirrar, kommenterar, brister i koncentration på andra uppgifter, etc.

Motsvarande feedback för flickvänsidealet är inte alls lika frekvent. Män är ungefär lika selektiva och krävande som kvinnor när det gäller val av ett seriöst långvarigt partnerskap.

Normerna angående vilket ideal en kvinna bör sträva efter

En man som ger feedback till en syster, dotter eller annan närstående skulle nästan alltid uppmana henne att eftersträva flickvänsidealet snarare än playmateidealet.

Många feminister hävdar att det inte är något olämpligt om en kvinna är slampig, att det bara är en irrelevant norm som säger att kvinnor inte skall bete sig så, att det bara är någon gammal sedvänja som det inte finns plats för i ett modernt samhälle. Men slampan strider mot flickvänsidealet, män föredrar en kvinna som är trogen. Tjejen får lära sig hur hon skall göra för att leva upp till playmateidealet, och uppmanas i vissa avseenden att leva upp till det. En annan feministisk tes är att det är ett ideal med motstridiga krav, och de vill avskaffa en del av kraven – men det är två olika ideal och de kommer att förbli olika och antagligen även motstridiga.

Det sägs ju ibland att även om en kvinna inte är så snygg, kan hon ändå vara vacker på insidan, i betydelsen ha en bra personlighet. Det omvända finns också. En del kvinnor lever upp till playmateidealet i betydligt större utsträckning än flickvänsidealet. Vackra på utsidan, fula på insidan. Snygga kroppar, fula personligheter. De kan tillfredsställa mannen sexuellt, men inte socialt/känslomässigt.

Om en sådan tjej kan mycket väl komma fram till att killar bara tycker om sex. Men i ett välfungerande förhållande är sexet i allmänhet mindre än 10%. Sexet blir dominant i förhållandet om det inte fungerar, eller om det inte finns så mycket annat i förhållandet. Det kan ju vara så att tjejen är nykär och driver på sexet eller att killen har stark sexdrift, eller …, men vanligtvis så är sexet inte så stor del av ett fungerande förhållande.

”Alla män är skitstövlar”

Inte för att dylika kvinnor skulle vara så särskilt vanliga, men de tenderar att få mer uppmärksamhet än de förtjänar (d.v.s. i förhållande till kvinnor med trevligare personlighet) och deras måtto hörs lite titt som tätt: ”Alla män är skitstövlar”. Uttalandet görs ofta i betydelsen att männen de träffat vill ha sex, men när det sedan kommer till att gå vidare i en relation går inte männen med på detta – ställs krav på att binda sig så drar han. (En del kvinnor säger det i betydelsen att männen fokuserar så mycket på kvinnans utseende, men det är inte det fall jag kommer diskutera här).

Påståenden av typen alla män är si, alla kvinnor är så, alla mina klasskompisar var ditten, alla mina kollegor har varit datten – och det inte är ett mycket vanligt beteende, samt deras beteende har varit oberoende – sådana påståenden säger för det mesta något om den som uttalar sig. Vad är sannolikheten att flera olika individer, oberoende av varandra skulle ha samma egenskap? Om det inte finns en samordning, som t.ex. en grupp som mobbar, så att de inte agerar oberoende, får man snarare förklara observationen baserat på observatören.

Om alla män en kvinna har träffat betett sig på samma sätt, vad är mest sannolikt – att flera olika män, oberoende av varandra, bara råkat vara likadana – eller att det är så att egenheten ligger hos kvinnan? Vad är mest sannolikt, att alla män är skitstövlar, eller att det här en kvinna som antingen bara väljer skitstövlar och nobbar trevliga män, eller att hon har en otrevlig personlighet?

Alla män är inte skitstövlar. Det finns det många kvinnor som kan intyga.

Nog för att det finns kvinnor som är lite dysfunktionella i sina partnerval, men förr eller senar skulle hon bara råka välja en kille som i själva verket är trevlig, måhända någon som bara hade tuffheten som en fasad.

Själv är jag övertygad. När en snygg kvinna proklamerar att alla män är skitstövlar, så säger hon egentligen att hennes personlighet är ful jämfört med hennes kropp. Med sitt utseende så kan hon attrahera män som är tillräckligt attraktiva för att de inte skall acceptera att ha ett seriöst förhållande med en kvinna som har en sådan personlighet.

Detta skall inte tolkas som att jag skulle tycka att en sådan man beter sig ok – att använda sig av någon som vill ha ett seriöst förhållande, trots att man inte har någon intention att ge den personen det som vederbörande vill ha – ett seriöst förhållande – är att bete sig som en skitstövel. Eller bitch, om vi byter kön.

Annonser

Written by bittergubben

25 september, 2011 at 20:45

Publicerat i Uncategorized

Tagged with

Anna Laestadius Larssons dåtida själsfränder

with 5 comments

Roland Poirier Martinsson anklagar med rätta feminismen för galenskaper i sitt inlägg Vi borde prata om feminismen.

”Idén att relationen mellan män och kvinnor bygger på maktkamp; att könen är lika med sociala konstruktioner; att olikheter mellan könen per definition är av ondo; att kvinnor i västerländska demokratier på ett väsentligt sätt tvingas till sämre liv; att politiken har en skyldighet att ändra vårt sätt att tänka – nå, ingen tror på det där längre. Under en period spred sig dessa föreställningar, men vem hör framstående politiker prata könsmaktsordning idag?”

Nå, det finns allt ganska många som fortsätter med galenskaperna. Även om framstående politiker har börjat inse att vinden har vänt.

En som fortsatt tro är Anna Laestadius Larsson som svarar med kolumnen ”Dags att reda ut tokigheterna”, där hon huvudsakligen baserar argumenteringen på diverse olika exempel som hon tycker är feministiska icke-galenskaper. Men även om man skulle acceptera hennes icke-galenskaper utan motsägelse – vilket man inte borde göra – så skulle förekomsten av icke-galenskaper inte bevisa någon avsaknad av galenskaper. Hon borde rimligen invända mot det som Martinsson beskriver som galenskaper, men de frågorna lämnar hon oemotsagda.

Men det jag har tänkt mig att haka upp mig på i den här texten är följande stycke:

”Okej, Roland – var bland alla tokigheter som feminismen skapat ska vi börja? Kanske med den kvinnliga rösträtten som firade 90 år i Sverige i måndags samma dag som du, Roland, publicerade din text. Dina dåtida själsfränder, de konservativa männen i riksdagens första kammare, gjorde sitt bästa för att stoppa den galna reformen med påpekande som att hemmen skulle vanvårdas om kvinnor blev politiskt aktiva, men vad hjälpte det?”

Vem är det egentligen som är vems själsfrände?

Kvinnorättskampen stod för och lutade sig mot principen om universella mänskliga rättigheter, dåtidens chauvinister stod för lagliga privilegier för män, lagar som diskriminerar till förmån för det egna könet.

Dagens feminism står för särskilda kvinnorättigheter, lagar som diskriminerar till förmån för det egna könet – i Sverige finns gott om lagar som diskriminerar mot män, men finns det överhuvudtaget någon svensk lag som diskriminerar mot kvinnor? Dagens feminism vill implicit avskaffa principen om universella mänskliga rättigheter, såtillvida att den inte skall gälla heterosexuella män – en man som anklagas för våldtäkt av en kvinna skall inte ha rätt till oskuldspresumtionen, anklagelserna mot honom skall inte utsättas för någon kritisk granskning – det vore ju kränkande mot den anklagande kvinnan att ifrågasätta hennes påståenden. De som idag kräver att lagstiftningen skall vara könsneutral och att principerna om universella mänskliga rättigheter skall gälla, är emot dagens feminism.

Så vem är det som är vems själsfrände?

Dåtidens kvinnorättskamp var emot lagstiftning som tvingade på könen vissa roller, och ville att människor själva skulle få välja, t.ex. mellan att göra karriär eller vara hemmafru. Dåtidens chauvinister tyckte sådan tvingande lagstiftning, som t.ex. förhindrade kvinnor från att göra karriär, var alldeles utmärkt – det var ju de rätta rollerna för könen, enligt dem.

Dagens feminister uppfinner nya könsroller, som de vill påtvinga folk, de vill dikterar vilka könsroller folk skall leva efter. Det skall skuldbeläggas att vara hemmafru – det är att svika kvinnosläktet, tycker t.ex. Katerina Janouch. Och män ska tvätta sina egna kalsonger, annars är de svikarmän, tycker Larsson. Lagar, förordningar, skattemedel, propaganda och skuldbeläggande skall användas för att få folk att leva som feministerna lär. De som står för frihet, som vill att människor skall få vara de som de är och välja sina egna liv, utan politiserade pekpinnar från överheten, kan inte annat än att vara emot feminismen. Må så vara att dessa personer också är emot andra fingerpekande ideologier som försöker diktera hur människor skall leva – t.ex. konservativa kristna som vill ”bota” homosexuella – men det ändrar inte att den moderna feminismen är en av de fingerpekande ideologierna. När dagens feminister av rädsla för att pojkarna skall bli manliga säger att det inte får vara några cowboymän på dagis, utan det skall vara genusmän, hur skiljer det sig egentligen från konservativa kristna som inte skulle acceptera homosexuella lärare, av rädsla för att eleverna skall få fel värderingar? Båda grupperna vill diktera vilka preferenser andra människor skall ha.

Så vem är det som är vems själsfrände?

Dåtidens chauvinister tyckte inte att kvinnfolk behövde ha tillgång till högre utbildning, vad skull kvinnfolk med sådant till? Högre utbildning var nästan stängt för kvinnor. Kvinnorättsaktivisterna krävde att kvinnor som kvalificerade skulle få studera på samma villkor som män.

Dagens feminism har drivit fram en skola som flickanpassats utan hänsyn till pojkars behov. Flickor får stimulans och uppmuntran, men med pojkarna bryr man sig inte om huruvida de råkar vara motiverade eller inte. Och Larsson tycker inte synd om pojkarna i dagens svenska skola:

”Nej, jag tänker inte stå på barrikaderna när det gäller pojkarnas sjunkande betyg. Tjejer anstränger sig mer än killar för att de måste. Killar chillar för att de kan. Någon gång kommer brytpunkten. Till slut kommer kvinnorna spränga könsvallen. Då kommer killarna bli förvånade. Yrvaket titta upp från sin World of warcraft och undra vad det är som har hänt. Förvånat konstatera att alla som tar emot priserna av drottning Victoria i Stockholms konserthus den 10 december precis som hon bär långklänning och högklackade skor.

Tills dess svarar jag: ”Varför ska jag bry mig om dem?””

Så vem är det som är vems själsfrände?

Visst, ser man det ur perspektivet om vilket kön man vill förbättra situationen för, står dagens feminister på samma sida som kvinnorättsförespråkarna. Men ur ett jämställdhetsperspektiv står dagens feminister på andra sidan, de är chauvinisterna som vill ha privilegier för det egna könet.

Och visst, ser man det ur perspektivet om huruvida man vill minska skillnader mellan könen, så kan man också dra paralleller mellan dagens feminister och kvinnorättskampen (även om dagens feminister i många fall vill öka skillnaden på könen, t.ex. att män skall betraktas som skyldiga och kvinnor skall betraktas som offer). Men för den som bryr sig om frihet blir det tvärtom, kvinnorättskampen ville ta bort påtvingade skillnader mellan könen, den moderna feminismen vill istället påtvinga folk feministisk framtagna könsroller.

För den som bryr sig om frihet och jämlikhet så har feminismen blivit allt det den en gång sade sig vara emot.

När dagens svenska feministelit – inom media, akademien och politiken – gör anspråk på att vara moraliska arvtagare till kampen för kvinnors lika rättigheter, misstar de sig om vilken part i den kampen det är som de motsvarar.

 

PS. Ovanstående skall kanske inte tolkas som att jag är någon stor fan av Martinsson, han är t.ex. den stora urmakaren bakom newsmillinlägget: ”Här är det vetenskapliga beviset för Guds existens”. Och det är ”vetenskap” som snarast är på genusvetenskaplig nivå. DS.

PS2. Bloggen hade nytt besöksrekord under veckan efter ett omnämnande på GenusNytt. DS2

Written by bittergubben

18 september, 2011 at 18:01

Publicerat i Uncategorized

Könsskillnader i grundskolebetyg 1998-2010

with 4 comments

[Uppdaterad version: https://bittergubben.wordpress.com/2011/12/13/konsskillnader-i-grundskolebetyg-1998-2011/]

Har tidigare skrivit inlägget Osakliga betygsskillnader mellan könen, där jag mer diskuterar fenomenet, här följer jag upp med en presentation av könsskillnader i de historiska siffror som finns på Skolverkets sajt, med fokus på statistik/diagram. Har man väl gjort sig besväret att kopiera ihop siffrorna i en excel-fil så blir det många diagram. Hade även tänkt ha med siffrorna för läsåret 2010/2011, men de siffrorna för blir dock inte tillgängliga förrän 29nde november – så det blir antagligen en till uppföljning då. Rent statistiskt skulle jag vänta mig att jag gjort något/några copy-paste fel någonstans, men vet inte var.

Betygskvoter: Genomsnittliga pojkbetyg dividerat med genomsnittliga flickbetyg.

Betyg avser slutbetyg i årskurs 9.

För perioden 1994-1997 är det den 5 gradiga betygsskalan som används, istället för Svenska som andraspråk fanns kursen Sv2, och kurserna i matematik och engelska var uppdelade i allmän och särskild kurs. Det borde rimligen ändå gå att jämföra kvoterna mellan pojk och flickbetyg.

Vi börjar med ämnen utan nationella prov. Den mest påtagliga förändringen är nedgången i Teknik över hela perioden. Flera ämnen sjunker i början av perioden, t.ex. Slöjd, Geografi och Bild. NO sjunker i början men återhämtar sig något.

Och så till de ämnen där det ges nationella prov. I början av perioden är det en nedgång i biologi, fysik och kemi. I engelska sker en uppgång.

Provkvoter: Genomsnittligt pojkresultat på nationella prov i årskurs 9 dividerat med motsvarande siffra för flickorna.

För 2002-2004 anges i engelska och svenska bara resultaten på delproven, inget sammanlagt betyg. Kvoterna på delproven enligt nedan.

För 2009 och 2010 är provkvoterna i engelska, matematik och fysik rätt nära 1.  

Kvot mellan betygskvot och provkvot. Om eleverna fick betyg som låg i paritet med provresultatet skulle denna kvot vara 1. Är den under ett innebär det att det är fler flickor än pojkar som får högre slutbetyg än provresultat. Det är ju normalt att några gör relativt dåligt ifrån sig på ett enskilt prov, och att det enskilda provresultatet därför inte behöver vara rättvisande, men jag ser inte varför det skulle gälla flickor mer än pojkar.

År 1998 ligger siffrorna totalt sett neutralt, och Svenska som andraspråk har några värden som ligger över 0.99, men typiska värden ligger mellan 0.95 och 0.99. För 2010 ligger samtliga värden mellan 0.94 och 0.98.

En uppkäftigare kvot att titta på är (1-Provkvot)/(1-Betygkvot), d.v.s. hur stor andel av betygsskillnaden kan förklaras med skillnad i provresultat? Matematikprovet 1998 dyker ständigt upp som avvikare i diagrammen, men de flesta siffror är mindre än 1, och flera är mycket mindre, en del rent av negativa – d.v.s. att pojkarna skrivit bättre på provet men flickorna fått högre betyg. (Flickorna har fått högre betyg i samtliga ämnen/år där det getts nationellt prov, vilket är urvalet här). Mot det här diagrammet kan man dock invända att det är i ämnen med liten skillnad mellan könen som hamnar lägst, för ämnen med stor betygsskillnad mellan könen kan en relativt stor andel motiveras utifrån provkvoten – och det är rimligen viktigare att förklara stora skillnader än små.

Ytterligare ett sätt att åskådliggöra det hela är att ställa frågan, vid vilken provkvot skulle pojkar och flickor få samma betyg? En linjär regression ger betygskvot= 0,860*provkvot+0,104.

Pojkarna skulle då behöva öka sin provkvot till (provkvot+(1-betygskvot)/0.860) för att få samma betygskvot. Vilket skulle innebära att, för att få samma betyg som flickorna skulle pojkarna 2010 behövt skriva 103-107% av vad flickorna skrev på nationella proven.

Written by bittergubben

12 september, 2011 at 22:11

Publicerat i Uncategorized

Flickor mognar tidigare, men är det något för kvinnor att skryta över?

with 3 comments

Flickorna drar ifrån pojkarna i skolan, det hävdas bland annat att det beror på att flickor mognar tidigare.

Många andra däggdjur mognar mycket snabbare än människor. Evolutionärt är det väl i allmänhet en fördel om de sårbara barnen växer upp snabbt, så att de kan springa ifrån rovdjur eller är stora nog att försvara sig.

Varför är människobarn så små och svaga under så många år? Hjärnan behöver lång tid på sig att mogna och utvecklas, och lära sig det den behöver lära sig. Jag tror den långa barndomen är en investering i hjärnans utveckling.

Att pojkar tar längre tid att mogna skulle då innebära att evolutionen kommit fram till att investera mer tid i utvecklingen av pojkars hjärnor. Vad skulle en sådan större investering säga om den könens relativa mentala potential? Denna fråga må vara manschauvinistisk, men i ett samhälle där skola och barnomsorg konsekvent utgår från flickan som norm, och sedan skyller pojkarnas resultat på att pojkarna skulle vara biologiskt underlägsna t.ex. baserat på deras senare mognad, så ställer jag motfrågan: Är verkligen flickornas tidiga mognad något att skryta över?

Den individuella hjärnans evolution tar tid

Jag menar inte evolution i genetisk mening, utan i den allmänna betydelsen, kraftiga förändringar utdragna över lång tid. Jämför revolution, där de stora förändringarna händer på kort tid.

Vi föds inte med en hjärna förprogrammerad att kunna göra det som en vuxen hjärna kan göra, utan snarare med en hjärna som är förprogrammerad att evoluera till att bli en vuxen hjärna, med ledning av erfarenheter och feedback från omgivningen. När en region utvecklas bildas ett överskott av kopplingar, många av dessa trimmas sedan bort, medan en del andra myeliniseras, får ett tjockare fettlager, som gör att signalen blir snabbare och effektivare.

Denna evolution tar tid. Hjärnan kan inte växa särskilt snabbt. Grupper av nya neuroner som läggs till i en del av hjärnan måste ges tid för att fylla den funktion de skall fylla, det måste avklaras innan ytterligare neuroner läggs till som bygger vidare. Mekanismerna är inte kända, vi vet inte riktigt hur hjärnan fungerar eller växer, men det tar tid för en hjärna att mogna.

Som kontrast, tiden för kroppen att växa upp till 70kg skulle kunna vara signifikant kortare. T.ex. en vanlig häst blir mogen på 4 år, fullvuxen på 6 år, och väger då 380-600kg. Att behöva 15 år för att bli 70kg handlar alltså inte om tiden det tar för människan att växa fysiskt. Det skulle kunna ske snabbare. Den långa mognadstiden för människor handlar om den stora komplexa hjärnan som behöver lång tid för att mogna.

Mänskliga barn växer kroppsligen relativt långsamt, desto mer energi och tid läggs på barnens hjärna. Barnet växer långsamt för att ge hjärnan tid att mogna, kroppen skall inte bli vuxen förrän hjärnan är någorlunda mogen. Något tillspetsat kan en bäbis betraktas som en hjärnkuvös?

Hos nyfödda är hjärnan i genomsnitt 12% av kroppsvikten, hos en vuxen 2.8%.

Bogin citerar: “a human child under the age of 5 years uses 40–85 percent of resting metabolism to maintain his/her brain [adults use 16–25 percent].”

“Children, of course, have a relatively larger disproportion between brain size and body/gut size than do adults. Added together, each of these constraints of childhood, an immature dentition, a small digestive system, and a calorie-demanding brain that is both relatively large and growing rapidly, necessitates a special diet that must be procured, prepared, and provided by older individuals.”

“Martin (1983) hypothesizes … At brain sizes above 850 cc the size of the pelvic inlet of the fossil hominids, and living people, does not allow for sufficient fetal growth. Thus, a period of rapid postnatal brain growth and slow body growth—the human pattern—is needed to reach adult brain size. Martin’s analysis is elegant and tenable. Nevertheless, the difference between ape and human brain growth is not only a matter of velocity; it is also a matter of life history stages. Brain growth for both apes and humans ends at the start of the juvenile stage, which means that apes complete brain growth during infancy. Humans, however, insert the childhood stage between the infant and juvenile stages. Childhood may provide the time and the continuation of parental investment, necessary to grow the larger human brain.” (Med “childhood” avses här perioden med barnmat, alltså efter att barnet slutat amma, men innan det är kapabelt att äta vuxenmat).

Källa för hjärnvikt och 3 citat ovan: Modern Human Life History – The Evolution of Human Childhood and Fertility av Barry Bogin

Flickor mognar tidigare

“Total cerebral volume peaked at 10.5 years in females and 14.5 years in males”

“Total gray matter peaked at age 8.5 in females and 10.5 in males”

“in the frontal lobe peak gray matter volume occurred at age 9.5 for females and 10.5 for males, in the parietal lobe at age 7.5 in females and 9 in males, and in the temporal lobe at 10 for females and 11 for males.”

Källa: “Sexual dimorphism of brain developmental trajectories during childhood and adolescence”, NeuroImage, volume 36, number 4, pages 1065-1073, July 15 2007

”Pojkars och flickors hjärnor är inte identiska och de utvecklas i olika takt. I vuxen ålder är mäns hjärnor större än kvinnors vilket har varit känt länge. Medan kvinnors hjärnor är som störst i 10–11-årsåldern är pojkars störst i 14–15-årsåldern. Den begynnande minskningen av hjärnans storlek är ett tecken på mognad och bortsortering av alla de kontakter som inte visat sig behövas för individen. Pojkars senare topp för hjärnans storlek bör ses i ljuset av psykologins beskrivningar av pojkars senare mognad. Hjärnans vita substans, dvs. alla trådar med isolering i hjärnan utvecklas åtminstone fram till 25-årsåldern. Utvecklingen är kraftig under tidig pubertet och flickornas topp kommer två år före pojkarnas (Lenroot et al., 2007). Det finns alltså robusta biologiska data som går hand i hand med observationsdata som talar om pojkars senare mognad till vuxenhet.” SOU 2010:52, Rapport VI från DEJA, Biologiska faktorer och könsskillnader i skolresultat

Det torde vara väldigt svårt att hävda att det bara skulle vara en social skillnad. Att flickor mognar tidigare gäller ju allmänt i olika kulturer, och vi ser dessutom i västvärlden hur de numera mognar ännu tidigare än förr – den ökade sociala jämställdheten mellan könen har alltså inte lett till minskade skillnader i mognadstid.

”Flickor träder tidigare in i puberteten än pojkar. Möjligen har denna skillnad förstärks under de senaste åren (Diet och andra miljöfaktorer ligger möjligen bakom denna ökade skillnad). Det finns bra data som pekar på en sjunkande ålder för flickors inträde i puberteten med ett år de senaste 15 åren (Aksglaede, Sorensen, Petersen, Skakkebaek, & Juul, 2009).” SOU 2010:52, Rapport VI från DEJA, Biologiska faktorer och könsskillnader i skolresultat (Sid 14)

Det biologiska programmet för att utveckla individens hjärna är (ungefär) lika effektivt hos båda könen

Det finns antagligen variationer i prioriteringar som görs mellan pojkars respektive flickors hjärnutvecklingsprogram – t.ex. flickor mer verbala, pojkar mer rumsliga – och naturligtvis individuella variationer. Men om ett kön hade signifikant effektivare utveckling av hjärnan, skulle genetisk evolution till slut se till att även det andra könet började använda sig av samma mekanismer.

Skillnaden mellan könen är olika avvägningar, inte att någondera kön är fundamentalt bättre än det andra.

En avvägning mellan den mognadstid hjärnan har och vilken nivå som uppnås hos den mogna hjärnan är just en sådan avvägning. Ju längre tid det tar för en individ att bli vuxen, desto längre tid mellan generationerna, desto lägre nativitet, vilken evolutionärt sett är en nackdel. Om den större investeringen inte hade något resultat, varför skulle den då göras?

Hur stor är skillnaden?

Skillnaden i utfall torde vara betydligt mindre än skillnaden i investering, enligt principen om avtagande marginalnytta. D.v.s. om minimalt med tid är tillgängligt, kommer evolutionen ordna så att den används till det viktigaste, ytterligare tid används till något som är mindre viktigt, och för varje vidare steg så kommer nyttan med den extra tiden att avta.

Det kan ju också vara så att en mer aggressiv satsning på mannens hjärna kanske också innebär ett större risktagande, en potential för att nå en högre nivå men också en risk för ett sämre utfall. Flera studier indikerar en större variation i IQ mellan män än mellan kvinnor.

Det får även betonas, att förekomsten av intellektuell stimulans och utmaning under uppväxten, och likaså en adekvat diet, är viktigare faktorer än kön. Med antipojkskolor, där undervisningen anpassas till att uppmuntra flickorna utan hänsyn till hur pedagogiken fungerar för pojkarna, blir kvinnorna intellektuellt mer framgångsrika än männen.

Det finns flera studier som indikerar att män har 3-5 poäng högre IQ än kvinnor.

“A meta-analysis is presented of 57 studies of sex differences in general population samples on the Standard and Advanced Progressive Matrices (SPM and APM, respectively). Results showed that there is no difference among children aged 6–14 years, but that males obtain higher means from the age of 15 through to old age. Among adults, the male advantage is 0.33d equivalent to 5 IQ points. These results disconfirm the frequent assertion than there are no sex differences on the progressive matrices and support a developmental theory that a male advantage appears from the age of 15 years.” Källa: Sex differences on the progressive matrices: A meta-analysis av Richard Lynn och Paul Irwing (betrakta i synnerhet den senare delen av tabell 1).

Skillnaderna blir störst vid dö högre värdena, där männen dominerar.

“There were twice as many men with IQ scores of 125, for example, a level said to correspond with people getting first-class degrees. At scores of 155, associated with genius, there were 5.5 men for every woman.” Källa: http://news.bbc.co.uk/2/hi/uk_news/education/4183166.stm (antagligen baserat på samma data som ovanstående rapport, men verkar som att man skulle behöva betala för att få tillgång till den här rapporten).

Den här sortens resultat är inte populära hos feminister. Larry Summers fick avgå efter ens ha föreslagit att det skulle kunna vara så, att män dominerar bland de högre IQ värdena, och att detta skulle vara delvis biologiskt, alltså inte enbart socialisering.

“We got a brutal glimpse into the thinking of a certain segment of the male species reading the transcript of the condescending musings of Harvard’s president, Lawrence Summers, on the ”intrinsic aptitude” and ”variability of aptitude” of women.

Whatever point he was trying to make, he ended up making this one: It’s not female aptitude that’s the problem, it’s male attitude. He confuses the roles society assigns to women with what women might really want. The ”different socialization” Dr. Summers talks about may be getting worse, thanks to goofballs like him. How did he get to be head of Harvard anyway?” Maureen Dowd in New York Times

En del angriper sådan forskning med att IQ tester skulle vara kulturberoende, och gynna västerländska män. Men att det har använts sådana kulturberoende IQ test vid andra tillfällen, är inte relevant när testerna som använts är kulturoberoende: “The Ravens tests are considered the most pure measure of g (the general factor of intelligence).  That is, they have very little contamination of the measurement of general intelligence by specific mental abilities.” Sex Differences in IQ

Andra hävdar att IQ inte är något relevant eller meningsfullt mått. Men i så fall så skulle det väl inte vara stötande att påstå att män har mer av det? En text om relationen mellan intelligens och IQ: Intelligence and g

Det som till syvende och sist är argumentet mot mäns dominans vid de högre IQ värdena är att feministerna vill att det inte skall vara så. Att det skulle riskera att ge kvinnor dåligt självförtroende, och därför får man inte säga så. Personligen tycker jag inte att det är något sakargument.

Sammanfattning

Pojkars senare mognad innebär en större tidsinvestering i mäns hjärnor än i kvinnors hjärnor. Frågan om detta kan medföra att män potentiellt skulle ha bättre hjärnor, är en manschauvinistisk fråga. Men i ett samhälle där det hävdas att det kvinnliga könet är minst lika bra som det manliga könet, på allt utom ren muskelstyrka, och att kvinnor/flickor är bättre än män/pojkar, på ett stort antal olika områden – d.v.s. att kvinnor totalt sett är bättre än män – så är jag motvallskärring motvallsgubbe och ställer den frågan – och föreslår ett politiskt inkorrekt svar.

Detta står inte i konflikt med att jag är jämställdist. Att vara jämställdist är att hävda att könen skall ha samma rättigheter och skyldigheter, och samma människovärde. Det är en värderingsfråga, som är oberoende av om det skulle föreligga empiriska skillnader mellan könen i förmåga och beteende.

 

Written by bittergubben

4 september, 2011 at 13:27

Publicerat i Uncategorized