Analytic phonics och Synthetic phonics

David Holman skriver om att lära sig läsa: http://davidholman.net/2012/02/26/att-lara-sig-lasa/

Det handlar om en studie där man jämfört analytic phonics med synthetic phonics: http://www.scotland.gov.uk/Resource/Doc/36496/0023582.pdf

En tidningsartikel som sammanfattar: http://www.thisislondon.co.uk/news/article-23389856-boys-do-better-than-girls-when-taught-under-traditional-reading-methods.do

Jag tar mig friheten att från rapporten citera två längre stycken om hur respektive metod går till.

“In analytic phonics, the predominant method in the UK, letter sounds are taught after reading has already begun, children initially learning to read some words by sight, often in the context of meaningful text. However, we have found that the analytic phonics component of the reading programme in Scotland was generally taught in a separate lesson devoted to word study (Watson, 1998). In order to teach the letter sounds whole words sharing a common initial letter sound are presented to children, e.g. ‘milk’, ‘man’, ‘mother’ (Harris and Smith, 1976). Attention is drawn to the /m/ sound heard at the beginning of the words. When all of the letter sounds have been taught in this way, attention is then drawn to letters at the ends of words, then in the middle, in consonant-vowel-consonant (CVC) words. Therefore children learn about letter sounds in the context of whole words. At this stage, which can be at the end of the first year at school, children may also be taught to sound and blend CVC words, e.g. /c/ /a/ /t/ -> cat, but this is not a feature of all analytic phonics schemes, although it used to be in Scotland. After mastering consonant-vowel-consonant words, children are taught about vowel and consonant digraphs and shown word families of similarly spelt words, e.g. ‘cake’, ‘bake’, ‘make’, ‘lake’; ‘coat’, ‘boat’, ‘float’ etc. These spelling patterns used to be learnt by rote, with children chanting the words in unison in class, although this approach is not used now. Phonic readers also used to be widely available, some of which used very stilted text to reinforce phonic spelling patterns.”

“This led us to look at synthetic phonics, which is a very accelerated form of phonics that does not begin by establishing an initial sight vocabulary. With this approach, before children are introduced to books, they are taught letter sounds. After the first few of these have been taught they are shown how these sounds can be blended together to build up word (Feitelson, 1988). For example, when taught the letter sounds /t/ /p/ /a/ and /s/ the children can build up the words ‘tap’, ‘pat’, ‘pats’, ‘taps’, ‘a tap’ etc. The children are not told the pronunciation of the new word by the teacher either before it is constructed with magnetic letters or indeed afterwards; the children sound each letter in turn and then synthesise the sounds together in order to generate the pronunciation of the word. Thus the children construct the pronunciation for themselves. Most of the letter sound correspondences, including the consonant and vowel digraphs, can be taught in the space of a few months at the start of their first year at school. This means that the children can read many of the unfamiliar words they meet in text for themselves, without the assistance of the teacher. By contrast in analytic phonics, whole words are presented and pronounced by the teacher, and the children’s attention is only subsequently drawn to the information given by letter sound correspondences. Typically in Scotland with the analytic phonics approach, it would not be until the third term of the first year at school that children would be made aware of the importance of letter sound correspondences in all positions of words, whereas in synthetic phonics this is done at the start of the year. The full analytic phonics scheme is usually not completed until the end of the third year at school.”

Och det har alltså varit flera undersökningar som kommit fram till att synthetic phonics är bättre för både flickor och pojkar, men att skillnaden är störst för pojkarna.

“Up until the 1970s a mixture of synthetic and analytic phonics was used for teaching reading in British schools. From that time forward phonics was abandoned in some state primary schools to be replaced by the ”whole word recognition” method sometimes called ”look and say”. In the following years the average reading age (i.e. the level of reading ability) of children in primary schools fell and the standard expectation for children of various ages was adjusted downward. Although there were a few proponents of phonic methods the major lobbying bodies such as the Institute of Education disdained early attention to the alphabetic code in favor of taking clues from the context of the text (such as illustrations).”

Hur tänker egentligen de där människorna, som lobbar för underlägsen pedagogik? Antagligen visste de inte att den var underlägsen, men de brydde sig inte heller, de drev igenom den utan att mäta eller reagera på att den är betydligt sämre. Varför?

Det sista citatet är från Wikipedia, där det även framgår att det här är en fråga där det har börjat röra på sig! http://en.wikipedia.org/wiki/Synthetic_phonics

Scientific American: Girl Brain, Boy Brain?

Scientific American har en artikel “Girl Brain, Boy Brain?” i arv vs miljödebatten. Artikeln tar några rätt märkliga argument för att hävda for den sociala miljöns betydelse.

“The early appearance of any sex difference suggests it is innately programmed—selected for through evolution and fixed into our behavioral development through either prenatal hormone exposure or early gene expression differences. On the other hand, sex differences that grow larger through childhood are likely shaped by social learning, a consequence of the very different lifestyle, culture and training that boys and girls experience in every human society.”

Om man kan eliminera en faktor, t.ex. titta på nyfödda bebisar som ännu inte har exponerats för socialisering, kan man konstatera att observerade skillnader måste bero på arv och prenatal miljö. Här är ”suggests” lite svagt.

Men skillnader som uppstår senare kan vara antingen arv eller miljö. Bara för att miljö blivit möjligt som förklaring till könsskillnader medför inte alls att det behöver vara troligt att det är miljön som drivit könsskillnaden. Betrakta t.ex. att flickor är tidigare än pojkar i puberteten, eller den växtspurt som pojkar har under puberteten. Det är saker som inte syns hos nyfödda, men dessa könsskillnader har ändå antagligen en väldigt påtaglig biologisk komponent – det är skillnad på pojkarnas och flickornas biologiska ”program” för hur de skall utvecklas. Nu är ju just de här exemplen inte saker som växer fram gradvis, men om vi tar t.ex. flickors tidigare språkutveckling, beror den på större fallenhet för språkinlärning, större benägenhet att vara intresserad av social interaktion, eller social miljö som är mer uppmuntrande för flickors språkutveckling? Det är ju något som utvecklas gradvis, och de tycker alltså, helt utan argument, att sådana könsskillnader sannolikt orsakas av social miljö.

“However, in both studies, Wood and colleagues added another test that reminds us to be cautious when interpreting any finding about sex differences in the brain. Instead of simply dividing their subjects by biological sex, they also gave each subject a test of psychological “gender:” a questionnaire that assesses each person’s degree of masculinity vs. femininity—regardless of their biological sex—based on their interests, abilities and personality type. And in both adults and children, this measure of “gender” also correlated with SG size, albeit in just as complicated a way as the correlation between “sex” and SG size. (Larger SG correlated with more feminine personality in adults but less feminine personality in children.)

In other words, there does seem to be a relationship between SG size and social perception, but it is not a simple male-female difference. Rather, the SG appears to reflect a person’s “femininity” better than one’s biological sex: women who are relatively less feminine show a correspondingly smaller SG compared to women who are more feminine, and ditto for men.

This finding—that brain structure correlates as well or better with psychological “gender” than with simple biological “sex”—is crucial to keep in mind when considering any comparisons of male and female brains.”

Även om de inte säger det rätt ut, så är poängen att reducera biologins/arvets bidrag till någonting simpelt och binärt, och anta att psykologiskt kön är socialt. Frågan är ju snarare i vilken utsträckning som det psykologiska könet påverkas av arv respektive miljö, en fråga som de fullständigt undviker att ställa.

De presenterar inte ett enda riktigt argument för att könsskillnader skulle vara socialt snarare arv, de bara hävdar det och presenterar pseudoargument. Och gör små förlöjliganden som att reducera biologin till något “enkelt”, snarare än ett oerhört komplext samspel mellan massvis med gener över lång tid:

“Their findings do not prove that social learning is the cause of male-female differences in the brain, but they do challenge the idea that such brain differences are a simple product of the Y chromosome.”

Det får sägas att en av artikelns huvudpoänger är att invända mot ett ofta överdrivet argument från andra sidan, antagandet att biologiska skillnader i hjärnstruktur hos vuxna måste bero på arv. Även miljö – vilken stimulans man ger hjärnan – kan påverka dess struktur. Men det är ändå så att skillnader i hjärnans form beror drivs huvudsakligen av biologi.

”Is women’s larger SG the cause of their social sensitivity, or the consequence of living some 30 years in a group that practices greater empathetic responding?”

Det är en fråga som det är motiverat att ställa, men man kan också fråga varför kvinnor har en starkare preferens för social interaktion? Det kan mycket väl vara biologiskt drivna skillnader i preferenser som gör att flickor och kvinnor i allmänhet ägnar mer tid åt sociala relationer.

Ett annat vanligt vulgärargument för att biologi inte skulle spela någon roll, används dock inte av artikeln: Att det i vissa fall går att med manipulation av miljön eliminera eller invertera vissa könsskillnader bevisar inte att dessa inte har en biologisk komponent. Numera hävdas t.ex. att flickor och pojkar är lika bra i matematik, men då är det i en skolmiljö som i flera decennier har optimerats för att maximera flickorna relativa resultat. Feminister och genusvetare har drivit på, att alla skillnader som är till pojkars fördel skall ses som problem, så att pedagogik som är relativt effektiv för pojkar undviks, medan pedagogik och inlärningsmoment som är relativt bra och uppmuntrande för flickor används mer. Med resultatet att flickorna anstränger sig mycket mer i skolan. Om pojkarna i en sådan miljö presterar lika bra som flickorna i matematik, indikerar inte det att det finns någon annan faktor som i det ämnet kompenserar för miljön?

Hannahs granskningsprojekt

Jag kommer in på den här artikeln via Hannahs ”granskningsprojekt” av Pär Ströms bok, ”Sex feministiska myter”, där hon går igenom bokens källor.

I det här fallet vidarebefordrar hon kritik från EnMänniska, angående artikeln ”His Brain, Her Brain” (kostar pengar, det finns dock kopior på nätet): ”[Källa] 3) (även 11 och 17) är från en populärvetenskaplig tidskrift, vilket i sig bör generera en viss grundläggande källkritik. Det som dock legitimerar deras artiklar är i detta fallet möjligheten att tydligt spåra vem som skrivit det, vems forskning det baseras på osv. Det jag dock skulle vilja är att en tydligare analys gjorts utifrån den senaste forskningen inom detta område, som det finns en nyare artikel om: http://www.scientificamerican.com/article.cfm?id=girl-brain-boy-brain” http://www.onewaycommunication.co/?p=37

Som jag sagt ovan så ser jag inte några meningsfulla argument i den artikel som de hänvisar till. Tittar man närmare på den forskningsrapport som artikeln baserar sig på, blir det nästan lite komiskt. Den använder inga av de pseudoargument som framförs i artikeln, tillskriver inte sina resultat någon betydelse i frågan om arv vs miljö, och i den diskussion de har om uppdelning mellan arv/miljö som orsaker till de korrelationer de hittar, så påtalar de tydligt biologins betydelse.

“The origins of the relationship between sexual dimorphism of SG morphology and social cognition have not yet been elucidated. However, it is likely that early in utero hormonal exposure interacting with expression of specific genes facilitates the development of elaborate social cognition and behavior systems (Adolphs, 2001). Several sex chromosome localized genes are expressed to significantly different degrees in the prefrontal cortices of males and females (Vawter et al., 2004). In addition, brain regions with the highest expression of sex steroid receptors during fetal development also have the greatest degree of sexual dimorphism (Goldstein et al., 2001). Further studies investigating the interplay between sexually dimorphic gene expression and morphology of brain regions involved in social perception may lend insights into gender differences in several psychiatric illnesses in which social dysfunction is prominent.” (min emfas) “Ventral frontal cortex in children: morphology, social cognition and femininity/masculinity”, av Jessica L. Wood, Vesna Murko och Peg Nopoulos (2008) http://scan.oxfordjournals.org/content/3/2/168.full

Är det här verkligen någonting som EnMänniska vill hänvisa till för att hävda att Ström skulle ha fel om att det existerar biologiska skillnader mellan könens hjärnor?

Om man använder sig av resultat från en studie, betyder inte det att man instämmer i studiens tolkningar, men här hänvisar ju EnMänniska till den här forskningen som att den skulle vara besvärande för Ström, och det är ju lite märkligt när de inte ifrågasätter biologins betydelse utan istället konstaterar existensen av biologiska könsskillnader.

Ströms källa 16: ”Lär sig flickor och pojkar olika?”

Pär Ström skriver i sin bok Sex feministiska myter: ”Tidskriften Illustrerad Vetenskap skrev för övrigt nyligen: ”Ny forskning visar att män har 6,5 gånger så mycket grå substans i hjärnan som kvinnor, medan kvinnor har 10 gånger så mycket vit substans som män. Detta kan förklara varför män ofta är bättre på till exempel matematik, medan kvinnor är bättre på språk.” källa 16: Artikel ”Lär sig flickor och pojkar olika?” Illustrerad Vetenskap, 16 mars 2011, http://illvet.se/fraga-oss/laer-sig-flickor-och-pojkar-olika

Jag halkar in på det här via http://www.onewaycommunication.co/?p=66, där Hannah kritiserar att Ström hänvisar till tidningsartiklar, och går igenom hans källor.

Ströms hänvisande till artiklar funkar ju för det mesta, men här blir det fel. Inte bara saknas vidare hänvisning till studie eller liknande som artikeln bygger på, den är direkt felaktig – skillnaden i förhållandet mellan mängd grå och vit hjärnsubstans är måttlig.

“Though statistically there are sex differences in white and gray matter percentage, this ratio is directly related to brain size, and these sex differences in gray and white matter percentage are caused by the average size difference between men and women.” http://en.wikipedia.org/wiki/Sex_and_psychology#Physical_brain_parameters

Vad Illustrerad Vetenskap baserar sig på är antagligen samma resultat som rapporteras nedan:

“In general, men have approximately 6.5 times the amount of gray matter related to general intelligence than women, and women have nearly 10 times the amount of white matter related to intelligence than men. Gray matter represents information processing centers in the brain, and white matter represents the networking of – or connections between – these processing centers.

This, according to Rex Jung, a UNM neuropsychologist and co-author of the study, may help to explain why men tend to excel in tasks requiring more local processing (like mathematics), while women tend to excel at integrating and assimilating information from distributed gray-matter regions in the brain, such as required for language facility. These two very different neurological pathways and activity centers, however, result in equivalent overall performance on broad measures of cognitive ability, such as those found on intelligence tests.” http://www.sciencedaily.com/releases/2005/01/050121100142.htm

Men här handlar det alltså inte om hur mycket grå och vit hjärnsubstans som könen har, utan vilken hjärnsubstans de använder vid intellektuell problemlösning. Man har mätt med MRI vilka områden i hjärnan som aktiverats. Rättning: Jag misstolkade det här, och kan inte ens skylla på artikeln i science daily, som var helt ok. De har inte mätt vad som aktiverats vid problemlösning, utan tittat på morfologi, alltså hjärnans form. Det är fråga om vilka delar i hjärnan vars volym som är korrelerade med IQ. “GM [gray matter] voxels correlated to FSIQ represented 9.6% of all GM voxels (693,360) in the male brain. GM voxels correlated to FSIQ represented only 1.7% of all GM voxels (612,007) in the female brain. WM voxels correlated to FSIQ represented only 0.1% of all WM voxels (492,814) in the male brain. WM voxels correlated to FSIQ represented 1.3% of all WM voxels (416,630) in the female brain.” http://www.imaginggenetics.org/PDFs/2005_Haier_NeuroImage_SexdiffIQ.pdf

Fast det funkar väl ungefär lika bra det för Ströms poäng, att könen är tämligen olika?

“These findings suggest that human evolution has created two different types of brains designed for equally intelligent behavior,” said Richard Haier professor of psychology in the Department of Pediatrics and longtime human intelligence researcher, who led the study with colleagues at UCI and the University of New Mexico”

Jag är en antifeminist

Vad betyder ordet antifeminist?

Anti betyder emot, motsatsen till pro, att vara för. Att vara anti en ideologi innebär att man ser den ideologin som destruktiv och skadlig, snarare än någonting positivt eller neutralt. Och skall man säga att någon är en antifeminist så måste detta motstånd mot ideologin vara ett tongivande inslag i vederbörandes diskurs.

För mig handlar feminism om att bry sig om kvinnor, men inte bry sig om män, att värdera kvinnor, men inte värdera män, att relatera till kvinnors situation men inte till mäns, att tycka att kvinnors väl och ve skall vara viktigt för samhället, men att vara likgiltig inför mäns väl och ve, att tycka att relationen mellan könen bör analyseras utifrån kvinnoperspektiv, utan hänsyn till mansperspektiv.

Jag är emot ett sådant perspektiv, män skall vara lika mycket värda som kvinnor, männens väl och ve skall vara lika viktigt som kvinnors väl och ve, mansperspektivet lika viktigt som kvinnoperspektivet. Och detta motstånd mot feminismen, denna aversion, är centralt i mitt bloggande.

Således kallar jag mig antifeminist. Jag är jämställdist, liberal och antifeminist.

Ordet används ofta av feminister som en härskarteknik, för att bunta ihop kritiker och reducera dem till ”näthatare”, ungefär som konservativa i USA använder order ”liberal” (i dess amerikanska betydelse då alltså) som ett skällsord. Man gör en nidbild, utgår från att kritik av den moderna feminismen och dess unkna manssyn innebär att man är likadan som de antifeminister som tycker att kvinnor skall vara fastkedjade vid spisen (vilka de nu är). Med orsak av detta är det många kritiker till feminismen som vill undvika att kalla sig antifeminister.

Pelle Billing: ”Jag menar att man måste förstå att det finns två typer av antifeminister: dels finns det de stockkonservativa som anser att vi aldrig borde haft en kvinnofrigörelse och inte någon mansfrigörelse heller i dag, det släktet finns. Jag tror inte att de är så många i Sverige, men de finns. Sedan finns de som säger att jag gillar inte vad jag läser i tidningen och då säger de ”jag är anti”. Det är personer som inte gör någon intellektuell analys utan som reagerar emotionellt. De egentliga antifeministerna, de som är stockkonservativa, är ganska få i Sverige.” http://feministisktperspektiv.se/2012/01/27/antifeminism-pelle-billing-om-maktstrukturer-och-fortryck/

Billing brukar uttrycka sig väldigt rimligt, men att man måste vara stockkonservativ för att vara en riktig antifeminist? Menar Billing att man måste vara så stockkonservativ att man är emot jämställdismen för att också kunna vara antifeminist? Själv ser jag ingen motsägelse mellan att vara jämställdist och antifeminist.

Billing är dock inte anti mot all feminism, bara stora delar av feminismen, han pratar t.ex. om ”kloka feminister”, och det blir därmed väldigt diskutabelt att kalla honom antifeminist. Själv ser jag det dock som att när en feminist betraktar mansperspektiv, och tar avstånd från mansdiskriminering, (som t.ex. de utmärkta WTF serierna http://www.onewaycommunication.co/?cat=315) så är inte det ett dugg mer feministiskt än vad det är antifeministiskt att ta avstånd från diskriminering av kvinnor när en antifeminist gör det (t.ex. http://genusnytt.wordpress.com/2011/11/28/kvinnor-diskrimineras-svart-i-egypten/). Bara för att någon är feminist/antifeminist betyder inte det att allt vederbörande säger om genus skall betrakta som feministiskt/antifeministiskt. Att säga att en feminist är en ”klok feminist” för att hon relativt ofta säger icke-feministiska saker i genusfrågor, det finner jag något märkligt.

Pär Ström: ”Med anledning av att Susanna Alakoski förser mig med etiketten ”tönt-antifeminist” vill jag understryka att jag inte är antifeminist (graden av töntighet lämnar jag åt andra att bedöma). Jag är jämställdist. De som är anti, det är feministerna – jag kallar dem därför antijämställdister.” http://www.kristianstadsbladet.se/kultur/article1589957/rdquoJag-ar-inte-antifeminist-jag-ar-jamstalldistrdquo.html

Ströms användning av orden blir inte bara avvikande från min, utan inkonsekvent. Om feminister är antijämställdister, då borde rimligen jämställdister vara antifeminister. Själv skulle jag hävda att det finns många feminister som inte är antijämställdister utan bara icke-jämställdister, d.v.s. de diskuterar sina feministiska frågor utan diskutera jämställdismen. Och då kvalificerar de ju inte som anti. Jag skulle även hävda att det ingår i jämställdismen inte bara att män och kvinnor skall ha samma rättigheter, skyldigheter och människovärde, utan också att feminismen inte står för sådan jämställdhet, d.v.s. att ett avståndstagande från feminismen mer eller mindre per definition ingår i att kalla sig jämställdist. Men Ström tycker att antijämställdist kan användas så brett att alla feminister inkluderas, och att antifeminist inte alls är tillämpbart för jämställdister – han framställer det ju som en motsats, att han inte kan vara antifeminist eftersom han är jämställdist, trots att mycket av hans bloggande består av kritik av feminismen.

Att han själv väljer att diskutera i termer av jämställdister och antijämställdister, det är helt ok, men att vara så inkonsekvent i hur orden antifeminist och antijämställdist tolkas, det är inte rimligt. Vill han hävda att alla feminister är antijämställdister så får han rimligen tillstå att han är (bland annat) antifeminist. Vill han definiera antifeminist så snävt att han själv är exkluderad, vem kvalificerar då som antijämställdist? http://genusnytt.wordpress.com/2011/12/04/det-ar-jamstalldister-mot-antijamstalldister-inget-annat/

Jag tycker inte vi skall skämmas för att vara antifeminister. Det är inget fel med att vara emot en extremt chauvinistisk ideologi som feminismen. Feminister ägnar sig ibland åt att de skall erövra/omdefiniera ord och ge dem nytt värde och betydelse. Deras newspeak. Låt inte feministerna bestämma vad antifeminism står för. Det bestämmer vi.

Lite antifeministisk stolthet för fan!

Även om det fanns en tid när det fanns legitima frågor för kvinnochauvinister – en tid för kvinnorättskamp, för att kvinnor skulle ha samma fri och rättigheter som männen – så uppfattar inte jag att det skulle legitimera kvinnochauvinism, och den tiden är sedan länge över i Sverige. Kvinnochauvinism är inte ett dugg vackrare än manschauvinism. Kalla mig antichauvinist. Men den chauvinism som dominerar diskursen i dagens Sverige, det är kvinnochauvinismen, under benämningen feminism. Och jag är emot den.