bittergubben

ytterligare en av de kränkta vita männen

Studie visar 2-1 preferens för kvinnor inom STEM

with 10 comments

Erik uppmärksammar en studie som kommit fram till en påtaglig diskriminering till förmån för kvinnor, vid tillsättning av akademiska tjänster inom STEM. http://genusdebatten.se/presstopp-ny-studie-av-stem-avslojar-21-preferens-for-att-anstalla-kvinnor/

Studien uppmärksammas även av Scott Alexander. Han jämför med en annan studie som kommit fram till motsatsen och spekulerar om varför de fått olika resultat. http://slatestarcodex.com/2015/04/15/trouble-walking-down-the-hallway/

Studien med förmån till kvinnor, vs studien som hittade diskriminering till förmån för män:

  • För en tillsättning av ”tenure-track faculty” vs ”lab manager”

  • Excellenta resuméer vs ordinära resuméer

  • Skulle du anställa? vs Vem är mest anställningsbar?

  • Namnlös (kön indikeras med pronomen) vs med namn givna (och oklart om namnen är likvärdiga)

  • Förväntade avsaknad av kvinnodiskriminering vs förväntade sig kvinnodiskriminering.

En kommentator hävdar:

A mediocre resume (like MR&a) primes negative stereotypes about women in a way that an excellent resume (like W&C) does not. MR&a was looking for the sexism effect, W&C was looking the the over-correction for that effect. It seems like MR&a is right – sexist stereotyping is a major issue – and W&C is right – academics are already care about sexist stereotyping and are trying to counteract it.

Sett till enskilda punkter uppfattar jag det som osannolikt att de skulle ha avgörande skillnad. Men om en forskare vill påvisa ett visst resultat, och väljer detaljerna i upplägget på ett sådant sätt som forskaren på något sätt associerar med ett utfall – även om det inte är utstuderat, utan bara en vag association – kan den ackumulerade effekten av många sådana faktorer bli påtaglig?

Man bör undvika att bara ta något specifikt, som John vs Jennifer, utan ta en mångfald av olika namn, som någorlunda motsvarar den faktiska spridningen av namn, och på samma sätt inte bara resuméer av en viss kvalitet, utan ha en spridning, så att man reducerar sådana risker, och kan se deras betydelse.

Erik hävdar att forskarduon ”var ute efter att avslöja sexistiska strukturer mot kvinnor”. Men Alexander håller alltså inte med på den punkten:

I love stories about how scientists set out to prove some position they consider obvious, but unexpectedly end up changing their minds when the results come in. But this isn’t one of those stories. Williams and Ceci have been vocal proponents of the position that science isn’t sexist for years now – for example, their article in the New York Times last year, Academic Science Isn’t Sexist. In 2010 they wrote Understanding Current Causes Of Women’s Underrepresentation In Science, which states:

The ongoing focus on sex discrimination in reviewing, interviewing, and hiring represents costly, misplaced effort: Society is engaged in the present in solving problems of the past, rather than in addressing meaningful limitations deterring women’s participation in science, technology, engineering, and mathematics careers today. Addressing today’s causes of underrepresentation requires focusing on education and policy changes that will make institutions responsive to differing biological realities of the sexes.

So they can hardly claim to be going into this with perfect neutrality.

Alltså, även om de som gjort studierna är oeniga om huruvida kvinnor diskrimineras vid tillsättningar, och därmed över hur man lämpligen förbättrar för kvinnor, så är de eniga om att det som är viktigt, det är att göra saker och ting bättre för specifikt kvinnor.

Läs även Ninnis granskning av påståendet att kvinnor diskrimineras vid tillsättning av professorer: http://genusdebatten.se/ninni-filosofennils-rond-4/

Advertisements

Written by bittergubben

16 april, 2015 den 12:48

10 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. När jag läser MR&a, fastnar jag för lite smådetaljer direkt.

    – De konstaterar krasst att könet på bedömaren inte gjorde signifikant skillnad. Det man nästan alltid ser är åtminstone en kommentar om riktingen på eventuella skillnader, tillsammans med en notis om att det inte nådde statistisk signifikans. Om vi ändå tittar på siffrorna, ser det ut som om kvinnorna låg högre än männen (eller ung. lika) i betygssättningen av den manliga sökande, men tvärtom när det gällde den kvinnliga.

    – Fig. 2, som visar löneskillnaden, är lite oärlig, eftersom den inte startar från noll. En skillnad på ca 15% ser då ut som ca 350% när man tittar snabbt på den. Och återigen, de genomsnittliga värdena från manl/kvinnl bedömare var alltså 30,500/29,333 för mannen, och 27,111/25,000 för kvinnan. Dvs männen gav mannen ca 14% och kvinnorna gav honom 17% högre lön.

    – När de skall mäta sexism, använder de ”Modern Sexism Scale”, som tydligen tolkar som sexism t.ex. ”Denial of continuing discrimination” – dvs om man inte tycker sig se så mycket diskriminering och sexism mot kvinnor, är man sexistisk. Det verkar lite cirkulärt att använda en sådan skala för att påvisa sexism.

    Ulf T

    16 april, 2015 at 14:22

    • En annan detalj är förstås att ansökningen, avsiktligt ambivalent, var svag på ett sätt som är mer typiskt för män än för kvinnor: halvdana betyg, hoppade av ett ämne, började svagt, men har kommit eftersom. Det finns massor av studier som indikerar att detta är mer typiskt för män än för kvinnor, där det mer typiskt kvinnliga skulle ha varit att vara mer skötsam med bock i varenda ruta.

      Det påminner om den norska studien nyligen, som beskrev en karriärman/-kvinna och sedan konstaterade att försökspersonerna tyckte bättre om personen som man än som kvinna. Även där hade man tagit en huvudsakligen manlig schablon – en krass karriärist som verkade beredd att sälja ut sina vänner om så behövdes. Inte minst så krockar ju denna typ med det som karriärkvinnor påstås tillföra organisationer, vilket på sitt sätt är sexistiskt i sig. Det straffar sig om verklighetens kvinnor sedan inte lever upp till myten att de skulle skilja sig från männen på meningsfulla sätt.

      Detta är nog en viktigare skillnad än man tror mellan studierna. I W&C ansträngde man sig alltså att skapa en beskrivning som var uppenbart strålande, där inga tveksamheter och tvetydigheter fanns. Problemet är förstås att när en kandidat står och väger, måste man hemfalla till intuition för att kunna fälla ett avgörande, och då får man gå på generaliseringar. I MR&a tolkar man all sådan bias som sexism, men det behöver inte alls vara så.

      IFAU gjorde en studie där de tittade på hur chefer som var infödda svenskar eller invandrare bedömde olika kandidater. I fallet då chefen inte hade någon personlig erfarenhet av kandidaten, diskriminerade både infödda chefer och invandrade chefer, men om man kontrollerade för att kandidaten jobbat med chefen tidigare, försvann all bias från de infödda cheferna, men inte från de invandrade. Vilka är då rasistiska? Jag menar att i fallet med de infödda cheferna, såg vi resultatet av att man är naturligt ovillig att anställa en person som avviker från det normala på ett sätt som man inte enkelt kan värdera; invandrade chefer hade å andra sidan troligen en konsekvent bias för att anställa invandrare – i synnerhet av samma ursprung som de själva.

      Ulf T

      16 april, 2015 at 15:37

    • Ja, det låter också som en intressant aspekt. Man specificerar en karaktär med sådana egenskaper att en sådan kvinna bedöms hårdare än en sådan man, medan andra egenskaper skulle haft ingen eller rent av motsatt effekt.

      Problemet är förstås att när en kandidat står och väger, måste man hemfalla till intuition för att kunna fälla ett avgörande, och då får man gå på generaliseringar. I MR&a tolkar man all sådan bias som sexism, men det behöver inte alls vara så.

      Hu? Hur är det inte sexism? Det är ju en fråga om att kandidaten bedöms utifrån kön? Även om det skulle vara rationell diskriminering, och bara gäller specialfall, och andra fall slår åt andra hållet, så är det likväl sexism?
      Har du egenskap XYZ? I så fall anställer vi dig om du är man, men inte om du är kvinna. Även om det bara är sexism med avseende på gruppen XYZ, så är det sexism.
      Att föredra de vars personlighet och egenskaper man enkelt kan värdera, är rationellt. Men om man gör bedömningen, jag kan inte läsa dig för att du är kvinna (man, trans), man hade kunnat göra det utifrån samma egenskaper i övrigt om du varit rätt kategori, så är det diskriminerande med avseende på kön. I moralisk mening inte särskilt upprörande sådan, men likväl diskriminering.

      bittergubben

      16 april, 2015 at 16:39

    • Har du egenskap XYZ? I så fall anställer vi dig om du är man, men inte om du är kvinna. Även om det bara är sexism med avseende på gruppen XYZ, så är det sexism.

      Det var inte så jag menade. Jag menade att vi vid anställningsförfaranden tenderar att premiera det vi känner igen – mer så ju otydligare personens meriter är. En man med en beskrivning som är typisk för män är då lättare att bedöma än en kvinna med en beskrivning som är typisk för män, och vice versa. Det behöver inte i sig betyda att vi värderar män och kvinnor olika högt, bara att vi trots allt förväntar oss att de skall bete sig lite olika varann.

      Det är ju knappast sexism att tycka sig veta att tjejer normalt utvecklas lite tidigare än pojkar, brukar vara bättre på språk, medan pojkar brukar vara lite mer teknikintresserade. Alla dessa saker betyder åtminstone att när vi ser personer som passar in på dessa saker, så blir vi inte förvånade. När folk uppvisar mönster som vi är vana vid, tror vi oss kunna gissa med större säkerhet hur de kommer att bete sig i framtiden.

      Man kan kalla det sexism om man vill, men som jag försökte exemplifiera med IFAU-studien, behöver det inte vara det. De personer som deltog i studien kanske inte värderade dem mer annorlunda än att de skulle ha tagit in båda två på intervju, och gjort sitt bästa för att få svar på sina funderingar där.

      MR själv visar t.ex. upp prov på liknande stereotypa resonemang i denna video. Redan från början säger hon att hon hade väntat sig, baserat på erfarenhet, att endast ca 5% av publiken skulle vara män. Att det kom betydligt fler än så var inget problem för henne, tydligen, utan hon konstaterade glatt att det var kul att hon hade fel. Så enkelt kan det vara ibland.

      Ulf T

      16 april, 2015 at 17:01

    • Där XYZ är en egenskap som vi känner igen hos män, men inte hos kvinnor, som t.ex. tekniskt kunnande.
      Det är helt OK att säga t.ex. att pojkar är mer teknikintresserade än tjejer, men sexistiskt att värdera någons teknikintresse utifrån kön. Om man har en sökande, som uppvisar en uppsättning meriter för att dokumentera sitt tekniska kunnande – och man då utifrån kön avgör huruvida den sökande är tekniskt kunnig, därför att vi är mer benägna att förvänta oss den egenskapen från ett visst kön, då är det sexism.
      Det är helt OK att säga att flickors språkutveckling är tidigare än pojkars, men om en lärare beaktar en elevs studieresultat, och ger ett högre betyg om eleven är en flicka, då är det sexism och diskriminering. Betyget skall bestämmas av studieresultatet, inte könet.
      Om meriterna är otydliga blir det ofta rationellt i att ta viss hänsyn till könet. Men även om det är rationell diskriminering så är det likväl diskriminering. Och ja, man behöver inte bli upprörd över diskrimineringen om den är så svag att den inte har någon praktisk konsekvens.

      bittergubben

      16 april, 2015 at 17:49

    • Här kommer vi osökt in på begreppet fördomar rent generellt.

      Det är helt omöjligt att utrota fördomar helt och hållet. Vår hjärna fungerar helt enkelt så att den generaliserar, kategoriserar och utnyttjar förutfattade meningar inte minst för att tidigt upptäcka potentiella hot. Vi måste förenkla för att kunna hantera all information vi bombarderas med, så våra hjärnor fokuserar på det som den av erfarenhet tror är signifikant, och ignorerar det som inte tycks vara det. Det går t.o.m. att experimentellt visa att hjärnan t.ex. inte registrerar ljud som den inte ännu har lärt sig har signifikans – vi hör dem alltså inte ens. Denna mekanism är kontextberoende, så saker kan registrera som signifikanta i ett sammanhang men avfärdas som insignifikanta i ett annat.

      Det vi kan göra är att bli mer medvetna om våra fördomar, och öka vår villighet att se dem utmanade.

      Förresten, MR säger i videon ovan att de manliga och kvinnliga fakultetsmedlemmarna betedde sig exakt lika, eftersom skillnaden inte var signifikant. Det är inte en korrekt tolkning. Bristen på signifikans säger bara att vi inte kan generalisera utifrån det vi observerade. De agerade bevisligen olika i denna studie, men skillnaden var inte stor nog för att vi skulle kunna utesluta att det berodde på slumpen. Den rätta slutsatsen är att det skulle kunna betyda något, men att fler studier eller större urval skulle behövas för att veta säkert.

      Ulf T

      16 april, 2015 at 18:04

    • Ja, det är rationellt ha förväntningar om vilka egenskaper någon har, baserat på korrelerade egenskaper som egentligen inte är relaterade. Det gäller oavsett hjärnans kapacitet i förhållande till mängden information från sinnesorganen; vet vi att flickor i allmänhet är bättre på verbal interaktion än pojkar, och att en elev är en flicka, så är det, i avsaknad av någon mer meningsfull information för att utvärdera elevens verbala färdigheter, rationellt att beakta könet om vi behöver gissa elevens verbala förmåga.
      Jag är inte riktigt förtjust i p-notationen, bättre med konfidensintervall. Det som kan sägas utifrån deras data, vore att skillnaden mellan hur könen värderar, ligger inom ett konfidensintervall – männen är maximalt så mycket mer sexistiska än kvinnorna, och de är maximalt så mycket mindre sexistiska än kvinnorna.
      Ännu värre, när en svag studie har ett resultat som är så extremt att det är signifikant – de rapporterar det extrema resultatet, och att det är signifikant. Men om de ger konfidensintervallet, så tillåter det för en så måttlig effekt att det vore ointressant. Konfidensintervallet är det som gäller. [Förtydligande: stycket avser inte de studier som diskuterats, utan just praxisen med p-värden]
      Videon du länkar till, jag kom så här långt: Hon visar bilder på manliga nobelpristagare, och diagram på dubbelt så mycket män som kvinnor inom STEM.

      There are some differences between men and women, at the very tail ends of the distribution, but evidence suggest that they are very small and unlikely to account for the kind of stark difference and disparities that I have been showing in the previous slides.

      Det är en extrem dubbelstandar i hur hon värderar skillnader, om de är ”very small” eller ”stark”. Finns gott om könsskillnader som i de mest extrema procenten av fördelningen ger mer skruvad könsfördelning är de diagram hon visade över STEM. När det är en skillnad de inte tycker om, så tonas den ner, den benämns som väldigt liten, när det är en skillnad de bryr sig om, så benämns den som slående, och det avfärdas att skillnader som benämns väldigt små skulle kunna förklara skillnader som man benämnt slående. Feministiskt standardargument som är löjligt oseriöst.

      bittergubben

      16 april, 2015 at 19:07

    • Ja, och det är just sådana saker som får mig att betrakta hennes studie med misstänksamhet. Om W&C har en agenda, så är den i alla fall betydligt bättre dold. MR har en så tydlig agenda att det finns all anledning att anta hon tolkar och presenterar sina experimentdata subjektivt.

      Jag blev också lite stört på hur hon kommenterade bilden på nobelpristagarna. Det ”saknades diversitet”, alltså? Jag tyckte att det var en rätt heterogen grupp, med undantag just för att alla utom en var män. Att de är till åren komna ligger ju i sakens natur. Den yngsta pristagaren i fysik sedan 2010 var Konstantin Novoselov just 2010 – han var född 1974 – men bortsett från honom var det bara tre andra av 12 som var födda 1960 eller senare; tre stycken var födda runt 1930 och inledde alltså sina akademiska karriärer ungefär då hemmafruboomen kulminerade. Så det är ju inte precis könsfördelningen i STEM på 2000-talet som varit avgörande för hur nobelprisen fördelas.

      Ulf T

      16 april, 2015 at 22:32


Vill du svara på en indenterad kommentar, svara på första kommentaren i den sekvensen.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: