bittergubben

ytterligare en av de kränkta vita männen

Manlig stolthet för pojkar på genusdagis?

with 2 comments

Genuslobbyn försöker skapa genusdagis, där barnen skall bli könsblinda. Men att försöka låtsas att könen inte existerar är meningslöst. I USA har man försökt göra samma sak med avseende på ras, men barnen uppfattar skillnaderna ändå, även om de vuxna inte pratar om det med barnen.

Från boken ”NurtureShock” av Po Bronson och Ashley Merryman: ”The avoidance of talking about race was something Vittrup also picked up in her initial test of parents’ racial attitudes. It was no surprise that in a liberal city like Austin, every parent [in the study sample] was a welcoming multiculturalist, embracing diversity. But Vittrup also noticed, in the original survey, that hardly any of these white parents had ever talked to their children directly about race. They might have asserted vague principles in the home – like “Everybody’s equal” or “God made us all” or “Under the skin, we’re all the same” – but they had almost never called attention to racial differences. They wanted their children to grow up color-blind. But Vittrup could also see from her first test of the kids that they weren’t color-blind at all. Asked how many white people are mean, these children commonly answered “Almost none”. Asked how many blacks are mean, many answered “Some” or “A lot”. Even kids who attended diverse schools answered some of the questions this way.”

It takes remarkably little for children to develop in-group preferences once a difference has been recognized. Bigler ran an experiment in three preschool classrooms, where four- and five-year-olds were lined up and given T-shirts. Half the kids were given blue T-shirts, half red. The children wore the shirts for three weeks. During that time, the teachers never mentioned their colors and never again grouped the kids by shirt color. The teachers never referred to the “Blues” or the “Reds”. … when asked which color team was better to belong to, or which team might win a race, they chose their own color. They liked the kids in their own group more and believed they were smarter than the other color.”

We might imagine we’re creating color-blind environments for children, but differences in skin color or hair or weight are like difference in gender – they are plainly visible. We don’t have to label them for them to become salient. Even if no teacher or parent mentions race, kids will use skin color on their own, the same way they use T-shirt colors.”

Även på ett genusdagis kommer barnen att märka att det finns pojkar och flickor, män och kvinnor. Barnen är inte blinda för sådana uppdelningar, även om de vuxna skulle låtsas som om de inte existerar.

Däremot så är det meningsfullt att tala om vad en sådan uppdelning betyder, vad det är och inte är för skillnader på pojkar och flickor. Och det är ju förvisso någonting som genuspedagogerna ägnar sig åt, men dessvärre med en feministisk syn på könen. Maria Wilhelmson: ”Jag åhörde för ett par år sen ett föredrag om genuspedagogik som hölls för en grupp förskollärare. 99 procent av åhörarna var kvinnor. Jag skrämdes av den attityd som församlingen visade mot pojkar. Då de på uppmaning av föredragshållaren skulle föreslå karaktärsdrag som de förknippade med vardera könet gav de flickorna uteslutande goda egenskaper (om man inte tycker att snäll är synonymt med mesig) och pojkarna fick uteslutande negativa. Inte ens egenskaper som av tradition brukar ses som positiva manliga egenskaper, så som mod och ansvarstagande, knöts till pojkarna. Den här negativa pojkbilden fanns inte bland förskollärare när jag var verksam i yrket på 1970-talet.” (Fanns på http://www2.kristdemokraten.com/article.asp?Article_Id=29012, men länken verkar inte fungera, måhända de inte har kvar artikeln, var från mars 2010)

Manlig stolthet?

”From a very young age, minority children are coached to be proud of their ethnic history. [Dr. April Harris-Britt] found that this was exceedingly good for children’s self-confidence; in one study, black children who’d heard messages of ethnic pride were more engaged in school and more likely to attribute their success to their effort and ability. That leads to the question that everyone wonders but rarely dares to ask. If “black pride” is good for African American children, where does that leave white children? It’s horrifying to imagine kids being “proud to be white”. Yet many scholars argue that’s exactly what children’s brains are already computing. Just as minority children are aware that they belong to an ethnic group with less status and wealth, most white children naturally decipher that they belong to the race that has more power, wealth and control in society; this provides security, if not confidence. So a pride message would not just be abhorrent – it’d be redundant.”

Ok om man inte uppmanar till vit stolthet om det är redundant, om vita barn redan är stolta, man varför vore det stötande? Skall inte personer av alla raser kunna känna sig stolta över sina respektive ursprung? Jag antar att bokens författare associerar ”white pride” med hatiska, rasistiska grupper – men att sådana grupper använder begreppet i en sådan betydelse, det är ingen orsak att inte använda begreppet i samma bemärkelse som ”black pride” används.

De grupper som har behov att stolthetsuppmuntran torde vara de grupper som det snackas mest skit om, de grupper som misstros mest, de som samhället inte bryr sig om.

Skulle det i dagens Sverige vara motiverat att börja uppmuntra pojkar med ”manlig stolthet”, vara stolt över att vara man? Ovanstående argument mot vit stolthet, att vita redan har makt och därför inte behöver uppmuntras att känna stolthet, är knappast tillämpbart – även om det ofta är män på ledande befattningar så är det också mer män på samhällets botten – bland uteliggare och i fängelser, och bland de som är ensamma. Och de som bestämmer i barnens värld är väldigt ofta kvinnor, det är en matriarkal värld. Dessutom är sådana faktorer inte så relevanta när det gäller kön som ras, eftersom arv sker inom raskollektiv men inte på samma utsträckning inom könskollektiv. Vita rikedomar (och i viss mån bildningsnivåer) går i arv till huvudsakligen vita arvingar, varför man skulle kunna argumentera för kompensatoriska åtgärder för historiska oförätter, om man är lagd åt det hållet, men manliga rikedomar och bildning går i arv till både söner och döttrar. Att hävda att en grupp människor idag skall kompensera en annan grupp, för att det tidigare varit en grupp som hade mer friheter än en annan, när båda dagens grupper ärvt från både den i dåtid friare gruppen och den i dåtid begränsade gruppen, vore minst sagt märkligt.

Feminismen har länge och systematiskt skuldbelagt männen. Det har relativt stort genomslag inom kvinnodominerade verksamheter, och även inom politiskt styrda offentliga verksamheter. Dagis och skola uppfyller båda de kriterierna, och de verksamheterna spelar en stor roll i pojkarnas liv. Pojkarna skulle nog vara betjänta av lite manlig stolthet för att stå emot sådana potentiellt kvinnochauvinistiska miljöer. Det är miljöer där kvinnor och kvinnoperspektivet har makt, och flickorna är normen, det som är positivt, medan pojkarna ses negativt. Så, behövs det manlig stolthet för pojkarna på genusdagis?

Advertisements

Written by bittergubben

16 juni, 2013 den 10:37

Publicerat i Uncategorized

Tagged with , ,

2 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Viktigt inlägg. Jag tror att det är väsentligt att vi tar tillbaka rätten att vara stolta över oss själva och det som är värdefullt och gott. Varför skulle vi inte kunna vara stolta över vad som är manligt, vitt eller svenskt, ändå känns det främmande att yttra det även för mig som tycker de marxistiskt influerade maktordningarna är trams. Att de grupper som håller på att förlora sitt värde ställer sig upp och hävdar sig själva är förmodligen ända sättet att motverka galenskapen men det är inte lätt att bryta samhällets tolkningsram.

    Johan Grå

    17 juni, 2013 at 13:38

  2. Fler manliga förskollärare behövs men de lär inte komma självmant förrän lönen har förbättrats.

    Malte Skogsnäs

    4 juli, 2013 at 22:33


Vill du svara på en indenterad kommentar, svara på första kommentaren i den sekvensen.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: