bittergubben

ytterligare en av de kränkta vita männen

Nina Björk och bejakade könsskillnader

with 4 comments

Ingen har väl missat debatten mellan dansken Dennis Nørmark, som kritiserar ”nyfeminismen”, och Nina Björk, som står för just sådan ”nyfeministisk” könsskillnadsfobi? Det är mycket dumheter i Björks inlägg, jag tänker nöja mig med en delmängd.

Tre inställningar till könsroller

Till att börja med, notera att Nørmark verkar använda ordet bejaka i betydelsen acceptera, vara ok med att det finns skillnader mellan könen, inte att det är något som skall påtvingas människor: ”Jag tror därför att framtidens jämställdhet kommer att handla om att acceptera denna skillnad och förstå hur en balans kan gagna samhället som helhet. … Men det kräver att vi bejakar skillnaderna och kan göra plats för dem.” / ”I Danmark är det okej att tänka att det finns en grundläggande könsskillnad och att den gagnar bägge könen. Jag uppfattar det som att de flesta här anser att man bör tala ideellt om jämställdhet. Inte förargat, ilsket och utan förståelse för hur den andra parten konstruerar sig och betraktar världen, men med förståelse och sympati för den mångfaldhet det innebär med två olika kön. Jag tror att vi i Danmark är på väg dit. Bejakandet av skillnaden och en konstruktiv dialog om den.”

Tre positioner som är relevanta i debatten:

  • Normen skall vara att det inte får finnas statistiska skillnader mellan könen, folk måste bete sig på ett sådant sätt att detta uppfylls. Det är omoraliskt att bete sig på ett könsstereotypt sätt.
  • Folk ska vara fria att göra vad de vill (inom ramen för vad som är etiskt ok), det finns dock skillnader mellan män och kvinnor som ger lite olika beteenden. För den som bryr sig vad andra tycker, alltså de flesta, fungerar andras ogillande och uppskattande som socialt straff och belöningar, men det är en del av dessa andra människors frihet att de har rätt till sina preferenser.
  • Ideologiskt fastslagna könsroller, människor skall utifrån deras kön bete sig på vissa vis. Det är omoraliskt att inte bete sig i enlighet med de ideologiskt fastslagna delarna av könsrollerna.

Björk och ”nyfeminismen” står för den första positionen, medan jämställdismen och, får jag intryck av, Nørmark, står för den andra. Men Björk verkar tycka att det enda alternativet till den första är den tredje, och bemöter den istället för att bemöta Nørmark.

En feminist må invända att punkt ett egentligen borde handla om frihet, att om människor befrias från förväntningarna om könsskillnader så skulle könsskillnaderna försvinna. Men det är ett helt absurt antagande som kraftfullt motbevisats gång på gång, det finns biologiska skillnader mellan könen. Att en del feminister förnekar biologin handlar just om att de vill kunna kräva eliminering av könsskillnader och låtsas att det handlar om frihet. Och här syns vad som är viktigt för dem, människors frihet eller avsaknaden av könsskillnader? Hade de varit för frihet, hade de accepterat frihetens konsekvenser, men de väljer kampen mot könsskillnader, och ljuger för att kunna låtsas att det handlar om frihet.

Och ja, alternativ två och tre är fundamentalt olika. Om de normativa könsrollerna och vad människor uppskattar hos andra råkar vara samma sak, ser det visserligen ungefär likadant ut vad gäller könens beteenden, men likväl är skillnaden fundamental: Är det en fråga om att anpassa sig till vad som uppskattas av människor vars åsikter man bryr sig om, och det t.ex. ses som ok med subkulturer med olika normer, eller är det en fråga om ideologiskt drivna teser om hur människor skall vara, där A vill diktera hur främlingen B lever sitt liv? Och här tycker inte jag det spelar någon roll om den som moraliserar och vill diktera hur främlingar skall leva sina liv, varierar moraliserandet utifrån främlingarnas kön. Om det är fel att diktera att män skall arbeta och kvinnor stanna hemma och ta hand om barnen, är det också fel att diktera en annan arbetsfördelning. I denna mening är det alternativ ett och tre som är likadana, de bara varierar vilka normer de vill påtvinga resten av folket.

Vilka könsskillnader skall bejakas/accepteras?

Björk: ”Samtidigt säger Nørmark sig tro på jämställdhet; en jämställdhet som bejakar skillnaderna mellan könen. Hur ser en sådan jämställdhet ut i praktiken? Vilka skillnader är det som ska bejakas? I Sverige tjänar i dag kvinnor mindre än män för samma arbete; de äger färre fastigheter, företag och mark, de har svårare att nå toppositionerna inom både privat näringsliv och universitet, de har fortfarande huvudansvar för hem och barn, de utsätts i betydligt högre grad än män för våld i nära relationer. Är detta skillnader som bör bejakas? Om inte – varför inte? Eftersom ursprunget till skillnaderna enligt Nørmark inte är intressant, kan det ju enligt honom inte vara de eventuellt naturliga skillnaderna som bör bejakas och de kulturellt skapade som inte bör bejakas. Så enligt vilka kriterier skiljer man i ett samhälle den könsskillnad som bör bejakas från den som inte bör bejakas?

Hennes beskrivning av skillnader innehåller flera direkta felaktigheter. Kvinnor har inte lägre lön för samma arbete, skillnaden är att de inte prioriterar inkomst lika högt som männen, utan prioriterar annat. Hon påstår att kvinnor har svårare att göra karriär, men det är egentligen en fråga om en skillnad i benägenhet att satsa på karriär, det finns rentav en hel del som tyder på att kvinnor har lättare att göra karriär. Det blir barockt när hon vill eliminera skillnader mellan könen men vägrar beskriva dem som de är, utan istället väljer skruvade och felaktiga påståenden för att kunna framställa kvinnor som offer; det agerandet från hennes sida är ju i allra högsta grad könat! Om hon vill avskaffa att människor bedöms utifrån sitt kön, kan hon väl börja med kvinnan i spegeln, och säga åt henne att sluta värdera problem och frågeställningar utifrån könen på de inblandade!

Men till den egentliga frågan, vilka könsskillnader är ok? Saken är den, att det är få frågor där könet är relevant att beakta, för det mesta skall vi uppmuntra det positiva och vara emot det negativa, och detta oberoende av parternas kön, eller hur statistiken för könen ser ut i frågan. Vi skall vara positiva till att människor är produktiva, lär sig mycket i skolan, har hög social kompetens, o.s.v., och detta oavsett deras kön. Vi skall vara negativa till partnervåld, missbruk och självmord, etc., oavsett de inblandades kön.

Vad skulle det innebära att se skillnaderna som det egentliga problemet? Att fler män skall utsättas för partnervåld? Eller bara att fall av partnervåld mot män är mindre allvarliga än i övrigt likvärdiga fall av partnervåld mot kvinnor? Det är ju en oundviklig konsekvens av att se den påstådda könsskillnaden som problemet.

Skall vi säga, att det inte gör så mycket att en man blir utsatt för partnervåld, eftersom det huvudsakligen är män som utövar partnervåld? Eller skall vi vara emot partnervåld oavsett kön? Jag säger det senare, och när man tittar på båda könen beter sig, visar det sig att de i själva verket utövar partnervåld lika ofta, något som feminister som Björk förnekar. För att kunna upprätthålla det förnekandet är det helt nödvändigt att de värderar partnervåld mot män som någonting fånigt och irrelevant, en inställning som delvis motiveras med att det skulle vara den påstådda skillnaden i utövande av partnervåld som är det som bestämmer vilket partnervåld som är viktigt; vi skall eliminera skillnader och därför ska vi främst bry oss om det påstått vanligaste våldet. Om Björk slutade med könsskillnadsfobin och tog en sakligt titt på partnervåldet, värderade våldet som sådant istället för utifrån könen på de inblandade, skulle hon få överge sin tro på att det är så stor skillnad mellan könens beteende på det området. Den stora könsskillnaden där ligger i hur samhället ser på våldet, och i synnerhet i hur feminister ser på våldet, feminismen har mycket aktivt kämpat för att maximera könsskillnaden i hur samhället värderar partnervåld. https://bittergubben.wordpress.com/2012/12/29/genusvetenskap-ar-pseudovetenskap-partnervaldet/

Skall vi säga, det är så få kvinnor som begår självmord, om fler kvinnor begick självmord skulle det vara mer lika, och därmed mer jämställt? Eller skall vi vara emot självmord oavsett kön? Om vi utvärderar åtgärder för att minska antalet självmord, skall vi då titta på kostnad och hur många som räddas, oavsett kön? Eller skall vi säga, det viktiga är att rädda dem som tillhör det kön som statistiskt sett har flest självmord, alltså att det är viktigare att förhindra en mans självmord än en kvinnas? Det skulle ju minska könsskillnaden, men för mig är det barockt. För mig är det enkelt att besvara, problemet är att människor begår självmord, könsfördelningen bland de som begår självmord är inte ett problem i sig, även om det är en intressant och användbar indikator på hur lätt eller svårt olika grupper har det.

Vi skall uppmuntra positiva, konstruktiva beteenden, och motverka negativa, dysfunktionella beteenden. Det är inte en fråga om kön.

När det gäller sådant som inte är positivt eller negativt, utan en avvägning mellan olika saker, finns inte heller någon orsak att bli upprörd över om könen har olika prioriteringar. Om männen i relativt stor utsträckning satsar på arbete och försörjning, och kvinnor i relativt stor utsträckning väljer att satsa på hälsa och relationer, så är inte skillnaden som sådant något problem.

Att säga, att mannen som satsar på karriären är dysfunktionell eller förtryckare, men kvinnan med samma beteende är en föregångare, då har man bedömt deras handlingar utifrån deras kön. Eller att säga att kvinnan som tar hand om barnen är ett offer, medan mannen som gör det är modern och frigjord? Det är en fråga om att värdera utifrån kön. Om det är bra att någon viger sitt liv åt karriären, eller att någon tar hand om barnen, är inte en fråga om könet på personen, eller hur statistiken ser ut för hur många personer av det könet som ägnar sig åt det beteendet. Att många personer av samma kön gör liknande val innebär inte att det är fel för personer av det könet att göra det valet. Sluta värdera människors val utifrån statistiken för deras kön.

Eller om män som partner föredrar kvinnor som är vackra och snälla, medan kvinnor som partner föredrar män som är kapabla och självsäkra, är det något som skall motverkas? I så fall, skall endera könet få dikterat för sig att man skall ha samma preferenser som det motsatta könet? Eller skall man mixa lite, pressa könen att mötas på mitten, så att män i större utsträckning skall efterfråga självsäkerhet och stålar, medan kvinnor inte skall kräva att hennes materiella standar skall öka eller åtminstone bibehållas, utan vara bekväm med att försörja en relativt hemmavarande partner? Det är ju sådant som könsskillnadsfobin kräver att man verkar för, för en så central könsskillnad som har så enormt genomslag kan inte accepteras. Personligen är jag klar över att det är människors fria val, vilka partnerpreferenser de har. Precis som en homosexuell skall ha rätt till sin läggning, skall de män som vill ha en vacker kvinna, och de kvinnor som vill ha en kapabel man, ha rätt till sina preferenser.

Och har vi väl accepterat den skillnaden, så följer en rimlighet för en skillnad i behandling av könen. Rimligtvis bör man uppmuntra människor att utveckla de kvaliteter som kommer att efterfrågas av dem, och det är olika för pojkar och flickor. Eftersom kvinnor i genomsnitt värderas på partnermarknaden utifrån vad män vill ha, medan männen istället värderas utifrån vad kvinnorna efterfrågar, och det finns skillnader i könens preferenser, finns det skillnader i vilka beteenden och egenskaper som bör uppmuntras hos respektive kön.

Säger man att pojkarnas värld skall expanderas, de skall kunna vara blyga och nervösa, socialt osäkra, de skall inte ha krav på sig att vara modiga, de skall inte ha sådana krav på sig som flickorna slipper undan från. Vad händer då när dessa pojkar utvärderas av framtida potentiella partners? Kvinnorna vill ha någon som är självsäker och framgångsrik, inte någon som är mesig och fjollig. Visst, man skulle istället kunna kräva lika kraftfullt även av flickona att de skall vara modiga, det är en positiv egenskap att vara modig, men det kommer ändå inte vara lika viktigt för en flicka som en pojke att vara modig. På samma sätt, även om man uppmuntrar social kompetens och fräschhet hos killar är det rimligt att i högre utsträckning uppmuntra de kvalitéerna hos flickor, eftersom män i relativt stor utsträckning värderar kvinnor utifrån det. Eller finns det några genuspedagoger som vågar sig på att driva ett borttagande av kraven på fräschhet och social kompetens för flickor? Visst, detta är så tydligt i media etc., att det inte finns något behov av ytterligare ansträngningar för att informera om det; men det är inte fel att konstatera det uppenbara. https://bittergubben.wordpress.com/2012/03/17/att-jamfora-varderingen-av-maskulint-och-feminint/

Vad gäller resten av Björks inlägg hänvisar jag till Susanna Varis genomgång: http://www.susannavaris.com/blogg/2013/06/nina-bjork-svarar-dennis-normark/ och http://www.susannavaris.com/blogg/2013/06/nina-bjork-vs-dennis-normark-del-2/

Erik på Genusdebatten har också skrivit om Björks svar, men hans inlägg håller inte samma klass som Varis, se nedan. http://genusdebatten.se/sverige-vs-danmark-i-genusfragan/

Nørmark skrev: ”Om skillnaderna är biologiskt eller kulturellt betingade är i detta hänseende en fåfänglig och meningslös diskussion som bara tjänar syftet att skifta fokus från fakta: nämligen att det finns värderingar som är mer manliga än kvinnliga”. Och Björk sammanfattar detta som: ”Huruvida dessa skillnader beror på biologi eller kultur är enligt honom ointressant”. Ett utmärkt konstaterande från Nørmark, ett rimligt sammanfattande av det av Björk (jag pratar då om just den meningen som rimlig, mycket av det hon skriver, t.ex. att Nørmark skulle tycka att skillnaderna ifråga är av sådan grad att män och kvinnor är väsensskilda, är orimligt).

Erik motsätter sig Björks version, ”Hon förväxlar orden miljö och kultur. Kultur är inte en motpart till biologi (biologi skapar kultur)”, men det var ju Nørmark som valde de termerna, jag ser inte vad som skulle vara så fel med att använda dem, och frågan vilka beroenden som finns mellan biologi och kultur påverkar inte frågan om huruvida det är relevant att fråga sig i vilken mån det är könsskillnaderna inom det ena eller andra området som driver fram skillnaderna mellan könen.

Erik fortsätter, ”Hon anklagar på fullaste allvar en antropolog för att tycka kultur är ointressant (antropologi skapade kulturbegreppet)”, men det är ju inte det hon hävdar att han sagt. Det som beskrivs som ointressant är inte kultur, utan huruvida faktiska skillnader drivits fram av biologiska skillnader eller av kulturella skillnader.

Och dessa punkter följs upp med ”Det är skrattretande! Nina Björk kan inte debattera med en riktig akademiker för hon förstår ju inte vad Dennis Nørmark säger”. Nog för att det är sant att Björk inte kan debattera med en riktig akademiker, men just de två argumenten var stolpskott. Det är synd och onödigt, när man slarvar och använder argument som inte tål granskning, övertygar man inte någon, och riskerar att alienera de som inte delar ens åsikter; de ser några argument som de inser är helt fel och går vidare. Det är jobbigt och tråkigt att granska sina argument, men det är nödvändigt. Och de bra argumenten är de facto på vår sida, vi borde se till att använda dem.

Ytterligare röster:

Jag vet inte om det egentligen finns något att bemöta som inte blivit bemött tidigare, både i det stora och det lilla. Nina Björk är romanförfattare vars verk av någon anledning upphöjts till vetenskap av genus”vetenskapen” och ingår i de ”hela bibliotek av feministisk forskning” som finns och där allt är sanning enligt feminismen. Så en författare som skriver fiktion hyllas som sanningsägare i vissa kretsar. När man läser reaktionerna så kan man ju hålla i minnet i vilka kretsar fiktion upphöjs till sanning…” http://toklandet.wordpress.com/2013/06/05/vi-gillar-inte-svensk-sexism/

Och med tanke på hur flera framstående svenska feminister har mer eller mindre sågat alla män vid fotknölarna i debatt och kulturartiklar i svensk media och på sina bloggar de senaste åren just på grund av de är män så skulle jag vilja veta varför Nina inte anser det vara en könsfixering??? Denna könsfixering som Nina påstår inte finns bland de svenska feministerna, vad ska man kalla den då?http://maukonen.wordpress.com/2013/06/05/svenska-feminister-ar-inte-konsfixerade/

Avslutningsvis finner jag det en smula underligt att jämställdhet i Sverige tydligen är att vi män (ja, nu talar jag om oss som grupp) förväntas acceptera och till och med skratta åt förlöjliganden som i pjäsen Vita kränkta män och rena hån som i föreställningen SCUM samtidigt som feminister tillåter sig själva att flyga i taket över en bikinimodell hos H&M.” http://motpol.blogspot.se/2013/06/i-jamstalldhetsfragor-kanner-jag-mig.html

Advertisements

Written by bittergubben

6 juni, 2013 den 23:18

4 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. […] Bittergubben […]

  2. Just sexuell selektion är ett ämne som genusfeminister inte begriper sig på.

    Jonte

    7 juni, 2013 at 10:14

  3. Jonte: Är det något de begriper sig på? Men något gör de rätt i alla fall eftersom de lyckas skaffa sig pengar och makt. Eller så finansieras och stöds dem av någon smartare manipulatör som vill agera dolt genom ombud.

    lavazza1891

    7 juni, 2013 at 15:40

  4. […] går igenom Nina Björks svar i […]


Vill du svara på en indenterad kommentar, svara på första kommentaren i den sekvensen.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: