Är feminismen som rörelse en jämställdhetsrörelse eller en kvinnoismrörelse?

Som om mitt föregående inlägg inte var en tillräckligt lång kommentar till Kjellbergs inlägg om vad feminism är, så tar jag och kompletterar lite. Till att börja med borde jag ha nämnt att Kjellberg definitivt inte är någon extrem feminist, utan i andra ändan av det feministiska spektrumet, omnämner mansfrågor utan förlöjligande och så. Pelle Billing skulle antagligen kallat henne för ”klok feminist” (även om jag har svårt för den termen). https://bittergubben.wordpress.com/2013/04/10/lang-kommentar-till-hanna-kjellbergs-inlagg-om-vad-feminism-ar

I kommentarerna till hennes inlägg bemöter hon det här med att man använder termer som extremfeminism för att beskriva SCUM, vilket inte passar ihop med hennes definition för feminism som handlandes om könens lika värde. Hon bemöter det med att förneka att det skulle vara vanligt att benämna Solanas som feminist: ”I mina ögon var hon inte feminist; inte heller i de flesta feministers ögon”. Det har jag faktiskt inte hört förut; i samband med Turteaterns uppsättning var det många artiklar av mediefeminister, många av dem kallade Solanas för feminist eller hennes manifest för feministiskt (för det mesta med någon modifierare), men jag såg inte någon som hävdade att Solanas inte var feminist. Den där majoriteten som hävdar att Solanas inte var feminist måste vara en väldigt tyst och diskret majoritet.

Men det jag tänkt för det här inlägget är att lyfta upp en kommentar jag skrev. Kjellberg i en kommentar: ”Jag tror att grundproblemet här är att du och många andra ser feminismen som en enad rörelse med någon sorts ideologi (?), det är den inte. I mina ögon, och mina bekanta feministers ögon, handlar feminism om ett ställningstagande för jämställdhet. Inget annat.” http://ordochord.wordpress.com/2013/04/05/vad-ar-feminism/comment-page-1/#comment-115

Mitt svar:

Nej, jag ser inte feminismen som någon enad ideologi, och ser inte riktigt hur du får intrycket att jag skulle göra det. Jag håller inte med dig om vad som är den gemensamma nämnaren, vad som gör att något räknas som feministiskt, och något annat som icke-feministiskt. Jag anser att det är en fråga om att bry sig mer om kvinnor och kvinnoperspektiv än om män och mansperspektiv, så till den grad att det har genomslag i en felaktig/orimlig analys, vare sig den skevheten är medveten/avsiktlig eller inte. Låt oss kalla sådant för ”kvinnoism”.

Du ger en annan definition, att det handlar om att vara för könens lika värde och lika rättigheter, och hävdar att det är vad som är gemensamt inom feminismen som rörelse. Visst, du påtalar att det finns de som felaktigt kallas feminister, men jag får intrycket att du tycker att det är ett marginellt fenomen. Du förstår inte riktigt varför folk stör sig så på en rörelse som bara vill ha jämställdhet.

Skulle du förstå varför folk skulle störa sig på en kvinnoismrörelse?

Som jag säger i mitt [förra] blogginlägg, så är det inte ytterligare åsikter, utöver att vara för jämställdhet, utan det blir konflikter mellan att vara kvinnoist eller för jämställdhet. Precis som manschauvinism inte passar ihop med att vara för jämställdhet. Man kan inte vara både och, antingen är man för jämställdhet, värderar könen lika högt, och är avvisande mot kvinnoism liksom manschauvinism, eller så är man på någondera sidan.

Frågan blir, är feminismen som rörelse en jämställdhetsrörelse eller en kvinnoismrörelse? Hur stor andel av de som kallas feminister är kvinnoister, och hur stor andel är de som värderar könen lika högt? Det är en empirisk fråga, som bara kan avgöras genom att studera det som kallas feminism, och se hur den värderar könen, frågan kan inte avgöras genom semantisk debatt om vad ordet feminism betyder.

Du skriver: ”Jag kallar [Schyman och Sveland] offentliga feminister för att det är som detta de är kända. Jag lägger ingen bedömning i det”. Men när du hävdar att den feministiska rörelsen är just en jämställdhetsrörelse, så uttalar du dig generellt om de som anses vara feminister, de ingår ju i feminismen som rörelse; du kan inte göra ett sådant ställningstagande om rörelsen utan att implicit hävda att de som kallas feminister i allmänhet bryr sig lika mycket om båda könen. Hur stor andel av de som kallas feminister är kvinnoister, och hur många bryr sig lika mycket om båda könen?

Jag hävdar att det finns mängder av väldigt påtaglig kvinnoism inom feminismen, och att där även finns en väldigt stor acceptans för sådant. Du skriver: ”Jag kommer tyvärr inte att ingående analysera någon annan feminists (sann feminist eller bara uttalad dylik) uttalanden”. Så länge du tar den positionen, och bara hänvisar till den semantik du tillskriver ordet feminism, ser jag inte på vilka grunder, och med vilka tolkningar, som du uttalar dig i den empiriska frågan om huruvida den så kallade feministiska rörelsen är en jämställdhetsrörelse eller en kvinnoismrörelse.

PS. Certatio sågar Lo Kauppis insats i PP3, där hon deltagit i samband med att hon gör teater av ”Vita Kränkta Män”: http://certatio.wordpress.com/2013/04/11/ok-med-mothugg-aven-om-jag-inte-ar-krankt/ DS.