bittergubben

ytterligare en av de kränkta vita männen

De vill inte alls höra. De vill inte att vi skall berätta.

with 6 comments

Maria Sveland citerar Hanna Olsson: ”Jag trodde på riktigt att om människor bara fick veta hur det låg till med en del saker så skulle alla automatiskt vilja förändra det som var fel och orättvist. Nu vet jag att det inte alls är så, och det var en kunskap som det skulle ta många år för mig att ta till mig. De ville inte alls höra. De ville inte att vi skulle berätta.” / från Maria Svelands ”Hatet – en bok om antifeminism”, sidan 86

Hon syftar på de som gör motstånd mot feminismen. Men de jag hör beskrivas, som inte vill lyssna, är Svelandsfeministerna själva. De vill inte höra genusfrågor diskuteras ur ett mansperspektiv, de vill inte att män skall berätta. De vill att personer som Ström och Billing skall ses som extremister, att de inte skall ges någon röst i offentligheten, de skall vara tysta.

Det finns de som ser sitt eget perspektiv, som bara kan relatera till de i den egna gruppen och/eller är som de själva, som inte kan relatera till andra som har en annan situation, en annan bakgrund. Sådana finns i alla grupper. Frågan är, hur beter sig de som är representanter för gruppen, de som t.ex. är valda ledare eller har högst popularitet och anseende inom gruppen? Feminism handlar om att ständigt se frågor ur kvinnoperspektivet, ständigt bry sig om kvinnorna, männens situation behöver man inte bry sig om, de är ju privilegierade. De mest ansedda antifeministerna är väl bekanta med den feministiska diskursen, de har vuxit upp med den i media och skola, de har läst på, men de håller inte med eftersom de anser att mansperspektivet skall vara lika mycket värt som kvinnoperspektivet, att analysen och samhället skall bry sig lika mycket om männen som om kvinnorna. Men om männen som talar inte håller med i de feministiska kvinnoperspektiven, ifrågasätter grova sakfel i den feministiska analysen, så vill Svelandsfeministerna inte lyssna, kallar männen för kvinnohatare. Att ta upp mansfrågor avfärdas som härskarteknik och som att ta fokus från kvinnofrågor.

De vill inte alls höra. De vill inte att vi skall berätta. Eftersom mansperspektiv inte är välkommet i det gemensamma samtalet blir det istället underground, oorganiserat, kaotiskt, frustrerat, vulgärt, förbannat.

Ett typexempel, från när Sofia Mirjamsdotter diskuterar kalabaliken på grävseminariet: ”[Maria Svelands] bok nämns, hoten mot henne som bland annat togs upp i Uppdrag Granskning nämns, och därefter går ordet till Täppas Fogelberg som berättar att han minsann också får sexistiska hot. … Därefter får även Josefsson och Aschberg berätta att de utsätts för hot, och jag reagerade mot det eftersom jag är trött på att det nästan alltid när en jämställdhetsfråga tas upp, som i det här fallet kvinnohatet som Uppdrag Granskning handlade om, så reser sig en man och säger ”MEN JAG DÅ”. ”MÄN ÄR OCKSÅ UTSATTA”. Det tar fokus från problemet, som är gamla strukturer, patriarkatet, som så tydligt illustrerades på den här scenen i fredags. Det är också att direkt förminska betydelsen av det som Sveland just berättat.”

Alltså, det är ok inte bara att hävda att kvinnor drabbas, utan man kan hävda att nästan bara kvinnor drabbas, då är det inga problem att man förminskar män som drabbas, inte alls. Men om någon påtalar sakfelet, att även män drabbas, och inte på ett marginellt sätt, då är det att förminska kvinnor? Att påtala sakfel i feministers beskrivning av världen är att förminska. Men feministerna har inte bara rätt att göra sakfelen, utan att det räknas som att förminska av de som ignoreras, de har dessutom rätt att avfärda de som påtalar sakfelen, det är inte heller förminskande. Detta är ett ständigt återkommande tema i genusdebatten. De vill inte alls höra. De vill inte att vi skall berätta.

Visst, de kränkande kommentarerna mot kvinnor är oftare sexuella. Den som vill kränka anpassar sig till vad som skulle kränka den andre, och det är könsberoende. Hävdar man att kränkningarna mot kvinnor är värre med motiveringen att de i relativt stor utsträckning får den sortens kommentarer som är relativt effektiva för att kränka kvinnor, och att kränkningarna mot män inte skall räknas därför att de i relativt liten utsträckning är den sortens kommentarer som är relativt effektiva för att kränka kvinnor, då har man ett feministiskt perspektiv. Man frågar, vad är det som i relativt stor utsträckning drabbar just kvinnor, och bedömer sedan världen specifikt utifrån de faktorerna, istället för att försöka få en helhetsbild. För ska man få en helhetsbild måste man ju lyssna på männen också, och det vill Svelandsfeministerna inte göra. De vill inte alls höra. De vill inte att vi skall berätta.

Advertisements

Written by bittergubben

2 april, 2013 den 20:10

6 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Exakt. Bra inlägg!

    lilycrowart

    2 april, 2013 at 20:21

  2. Håller med! Dubbel standard, motsatser och rena motsägelser för att inte tala om ambivalens hör till retoriken som därmed blir fullständigt omöjlig att förhålla sig till. A men det är ju inte samma saaak, typ!

    @Benanderii

    2 april, 2013 at 21:24

  3. De vill inte att vi kvinnor berättar heller, hur vi anser att feminismen drabbar/har drabbat oss. De vill absolut inte låtsas om att vi finns. Tävlingen utan vinnare fortsätter…

    rocki

    3 april, 2013 at 04:36

    • Ja, de få gånger feminister uttalar sig om feminismkritiska kvinnor brukar det milt sagt kvalificera som ”förminskande” …

      bittergubben

      3 april, 2013 at 09:14

  4. Mycket bra sammanfattning av hemma- och fartblindheten som kännetecknar feminismen.

    Samtidigt är det kanske naturligt att det blivit så? Jag menar om man jämför så har det ju t ex inte varit kapitalisternas uppgift att föra arbetarnas kamp och tvärtom sas. Jag minns att jag ofta för 20-30 år sedan när män sa: – Ja men vi då? Det är inte så lätt att vara man heller, svarade – Ja men engagera er då? Men inser att det är en del av problemet, att män av tradition inte ska beklaga sig t ex.

    Feminismen var mycket riktigt kvinnornas kamp för jämställdhet för kvinnor och då av naturliga skäl ur kvinnors perspektiv. Att feminism sedan har blivit synonymt med jämställdhet är var det går snett som jag ser det.

    Det sorgliga är just att man (kvinna) är så dålig på att lyssna. Men inser att det är en del av problemet, att män av tradition inte ska beklaga sig t ex (medveten upprepning).

    Så ja jag säger som Hanna Olsson men syftar då också på radikal/extrem/tonårs…feministerna

    Mia.

    3 april, 2013 at 10:19

  5. Min kommentar till Rocki på mitt eget inlägg: Staten – den nya mannen:

    ”För att kunna förstå och begripa (ibland till och med lägga märke till) ett orsakssamband krävs i många fall en teori, eller ett mösnter, utifrån vilket man analyserar och rationaliserar sambandet och dess mekanismer.
    Ett sådant mönster är ”patriarkatet”, ”kvinnors underordning” samt ”mäns privilegier”. Det är som sagt en teori och ett sätt att formulera och strukturera tankar som man får när orsakssambandet studeras.
    Detta betyder däremot INTE att teorin är sann. Inte ens om den lyckosamt klarar av att beskriva, förutse och/eller förklara händelsen eller fenomenet som studeras. Det finns en fundamental skillnad mellan validering och verifikation (på engelska validate respektive verify). Enligt Popper testar man sina teser och teorier genom att försöka falsifiera dem. Står teorin pall för alla falsifieringsförsök är den troligen en bra teori. Jag har ännu inte sett en ärlig ansträngning från någon feminist att göra just detta.

    En fundamentalist ser världen utifrån en enda ”sanning”, ett mönster, en teori, en bok. Alla andra perspektiv blir felaktiga och i värsta fall farliga (och ska bekämpas). Att feminister inte ser behovet av andra rörelser som till exempel jämställdismen, är ett bevis på att feminismen är en sorts fundamentalism. Eftersom feminismen säger sig ta till vara på mäns problem och frågeställningar finns det alltså ingen anledning till att ha andra rörelser som tar upp liknande eller rent av samma frågor.
    Denna logik är haltande på flera sätt och det är som att säga följande:
    ”Eftersom Socialdemokraterna förespråkar yttrandefrihet, demokrati och välfärd finns det egentligen inget behov av andra politiska partier som tar upp samma frågor. De är ju sossar allihopa!”

    Alla kan bli förledda, men det är var och ens skyldighet mot sig själv att kasta av sig fjällen för ögonen. jag är glad för din skull, Rocki och ledsen för de andras. Själv jobbar jag med mina egna saker som jag nu tar för givet, men ännu inte känner till.

    Den osynliga fienden är den svåraste att bekämpa. Det kan vara terrorism, rasism eller patriarkatet.”

    enstillaundran

    11 april, 2013 at 12:16


Vill du svara på en indenterad kommentar, svara på första kommentaren i den sekvensen.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: