bittergubben

ytterligare en av de kränkta vita männen

Fråga Ugglan: … om att anpassa sig

with 3 comments

”… om att anpassa sig” är ett tämligen populärt inlägg på feministbloggen fråga Ugglan. Rent retoriskt är inlägget mycket bra, man kan förstå att feminister uppskattar det. Inlägget kommer fram till att feminismen inte gått för långt, det behövs mer feminism. Åtminstone är det så jag läser det, att det skulle vara stötande att säga att feminismen har gått för långt. Men hur kommer mer feminism lösa de situationer hon beskriver? http://fragaugglan.se/om-att-anpassa-sig/

En liten flicka som inte fick vara med när pojkarna lekte ruffiga pojklekar, och föreståndaren var ok med det. Som jag uppfattar det så handlar sådant här oftast om att när en tjejig flicka är med så får de inte längre leka ruffigt även om de vill det, utan är tvungna att anpassa lekstilen. Om de vill fortsätta leka ruffigt så vill de därmed antagligen inte att hon är med. Hur vill Ugglan hantera sådant? Skall pojkarna inte få leka ruffiga pojklekar, skall bara lugna lekar vara tillåtna? Skall flickan som vill vara med alltid accepteras, och pojkarna då tvingas anpassa likstilen? Då kommer flickans deltagande likväl inte vara uppskattat. Eller skulle föreståndaren ha pressat flickan att acceptera en ruffig lekstil? Eller kör hon den extremfeministiska varianten att det inte finns några skillnader i attityder mellan pojkar och flickor, feminismen skall se till att pojkarna socialiseras om till att bli som flickorna, de kommer därmed ha samma lekstil som flickorna. Hur pojkarna mår i den situationen, det blir pojkarnas problem.

Demoniseringen av män. Det finns naturligtvis många feminister som inte ägnar sig åt att demonisera män, men demoniseringen av män är och har varit en betydande del av modern svensk feminism, något som sällan problematiseras av feminister. Hon tycker att flickor är offer för demoniseringen av män, att det är tråkigt att anpassa sig till en värld med demonisering av män. Det är alltså inte i första hand män som är offer för demoniseringen, utan deras demonisering drabbar flickorna, och lösningen skall vara mer feminism. Mer feminism, utan att feminismen tar och gör upp med sin demonisering av män, kommer rimligtvis innebära mer demonisering av män. För vem blir det bättre, om denna demonisering av män är negativ även för flickor och kvinnor?

Att flickor är intresserade av pojkar och söker information, av varierande kvalité, om hur de bör göra om de vill vara attraktiva. Det är exakt likadant åt andra hållet, pojkarna är på motsvarande sätt intresserade av att bli uppskattade av flickorna. Och hur mycket feminism vi än har, så kommer det gälla, att vill man maximera hur uppskattad man blir av andra, så måste man ta hänsyn till vad dessa andra människor uppskattar. Riktigt hur ser Ugglan feminismen som lösningen? Skall feminismen få flickorna att sluta intressera sig för pojkar? Eller skall feminismen tillhandahålla flickorna med högkvalitativ information om vad pojkarna efterfrågar? (LOL!)

Mobbning. Hur skulle feminism vara lösningen på mobbning? Med tanke på att barn från faderslösa hem oftare blir socialt missanpassade, har jag svårt att se hur ännu mer nedvärdering av män, eller ännu mer stigmatisering av kärnfamiljen, skulle förbättra situationen.

Vulgära debattörer på nätet. Mer specifikt män som nätmobbar kvinnor. Och då skall tydligen mer feminism vara lösningen? Hur mycket mer skuldbeläggande och skitsnackande om män behöver man utsätta pojkarna för om man vill undvika att en del av dem blir näthatare? Hur många vulgärfeminister som My Vingren som tvittrar lite vadsomhelst om Pär Ströms könsorgan behövs det? Hur många tidningskrönikor som applåderar SCUM? Hur många som jämför Ström och Billing med Breivik? Hur skulle mer feminism, utan att andra feminister börjar ta avstånd från vulgärfeminister, och utan att feminismen tar itu med sin mansyn, hur skulle det leda till att färre unga män blir alienerade och förbannade nog att ta till vulgariteter? Och hur skulle mer feminism, som ser till att skolan ännu mer flickanpassas utan hänsyn till pojkar, så att fler pojkar alieneras från skolan, hur skulle det minska andelen av pojkarna som tar till vulgariteter? Visst, man kan på motsvarande sätt säga att en antagligen betydande andel av vulgärfeministerna har anammat en sådan stil som resultat av att de blivit förbannade av manschauvinister och vulgära antifeminister, men det påverkar inte min invändning: mer feministisk mansmobbning kommer inte leda till att de män som nätmobbar feminister blir färre.

Att man får anpassa sin klädsel på arbetsplatsen till vad som uppfattas som respektabelt och professionellt? Eller det hon invänder mot är väl snarare att om en kvinna klär sig alltför sexuellt, så skulle det uppfattas som oprofessionellt. Eller nej, hon skulle säkerligen också dra en gräns någonstans, att klädsel i något läge blir så vulgär att den vore oprofessionellt på de flesta arbetsplatser, det är bara en fråga om var gränsen går. Och här skulle ju feminismen verka i den riktning hon vill, att den gränsen skulle förskjutas en bit.

Väninnor som drivits till en sådan rädsla för män att de alltid låser bildörren direkt när de sätter sig i bilen eller inte vågar gå i trappor, av en generisk mansrädsla. Och feminism som lösning på det? Mer feminism som ständigt driver bilden av kvinnors offerskap, trots att män betydligt oftare drabbas av våldsbrott, det skulle göra dessa kvinnor mindre rädda? Jag skulle säga att Ugglans inlägg utgörs av att porträttera kvinnor som offer. Även om fokus här blir på verbalt offerskap snarare än våldsamt dito, så framträder ändå den feministiska viljan att porträttera kvinnor som offer.

Ugglan förtydligar i en kommentar: ”… det som Flickan får med sig är bland annat att män är farliga och att det är hennes ansvar att akta sig. Hennes ansvar är att begränsa sig. Att göra sig lite mindre synlig, ta lite mindre plats. För hennes egen skull. Och för varje gång som något bekräftar det så blir hon lite mindre synlig, tar lite mindre plats. För livet lär henne att det straffar sig att inte göra så. Att det faktiskt kan gå illa. Och sedan, när allt det där har hamrats in tillräckligt många gånger och satt sig i hennes kropp, då kommer det någon och säger att hon borde vara mindre passiv och att hon får skylla sig själv för att folk trampar på henne och att hon måste sluta agera som ett offer och hur svårt ska det vara?

Ja, men då så. Då behövs det uppenbarligen mer feminism, som ännu mer porträtterar män som förövare och kvinnor som offer. Som säger åt den där flickan att hon lever i en jättehemsk mansvärld där män kommer förtrycka och utnyttja henne, där män slår och hatar kvinnor bara för att de är kvinnor. Som påstår att vi har en ”könsmaktsordning … som indelar oss i män och kvinnor och placerar män som grupp på en hierarkiskt högre nivå än kvinnor som grupp”. Det är ju verkligen en uppenbar lösning.

Vill man maximera hur uppskattad man blir av andra, då får man beakta vad dessa andra uppskattar. Vill man umgås med andra får man finna sig i att detta i någon mån innebär ett kompromissande, mellan de egna preferenserna och de andras. Vill man minimera den egna risken att bli utsatt för brott får man beakta vilka saker som påverkar risken att bli utsatt för brott. En del av de människor man möter kommer att vara skitstövlar, det finns sådana av båda könen. Dessa punkter gäller för män lika mycket som för kvinnor, även om detaljerna blir lite olika. Kvinnor har lika mycket frihet som män i dagens Sverige, kanske är de mer villiga att anpassa sig till omgivningens förväntningar, men att ha en sådan vilja är inte att vara förtryckt. Naturligtvis skall vi sträva efter ett samhälle där så många som möjligt är välanpassade och brottsligheten låg, men individen kommer likväl oundvikligen behöva kompromissa med sin omgivning. Men att det alltså också gäller för kvinnor, att de också är tvungna att kompromissa med den icke-ideala värld vi lever i, det är tydligen ett allvarligt samhällsproblem, som innebär att vi behöver ännu mer av den där feminismen.

Vad ”gör” den feministiska diskursen?

Vi kan nog lugnt anta att Ugglan ser feminism på ett annat sätt än jag gör, att hon inte skulle instämma i min beskrivning av feminismen. Måhända skulle hon säga att det inte är något problem att feminismen fokuserar så mycket på just sådant som drabbar kvinnor. Min invändning brukar vara, att även om det inte är något problem att man avgränsar sig till en delmängd av världens problem, alla kan inte lösa allt, man måste kunna avgränsa sig – så är det ett problem om man försöker hantera frågor som rör relationen mellan två kön, genom att bara bry sig om ena könet. De flesta kvinno- och mansfrågor, alltså frågor där ena könet av någon orsak anses ha sämre utfall, är ändå frågor som involverar båda könen, och kan inte analyseras på ett rimligt sätt utan att man värderar båda könen och deras perspektiv. Men nu är det inte den invändningen jag satsar på här.

Ugglan om snowboardåkaren som blev avstängd från landslaget efter att spridit bilder på lättklädda kvinnor, sexistiska skämt och diverse oförskämdheter: ”Däremot så är det tydligt att det uttrycks och manifesteras ett hat eller ett förakt mot kvinnor generellt i samhället, och definitivt i de handlingar som ledde till snowboardåkarens avstängning. Jag skulle (med en etnometodologisk term) säga att det görs hat och förakt. Hatet, sett på det här viset, är alltså något i sig, som lever i text, bilder, ord, handlingar – det tar form där och sprider sig, tills det blir något allmängiltigt. Det har inte så mycket att göra med vad någon känner eller inte känner ‘inuti’, det har att göra med att ett agerande i sig är hatiskt, föraktfullt, sexistiskt, och att det förstärker strukturer som sexualiserar kvinnor på ett nedvärderande sätt.” http://fragaugglan.se/om-att-hata-eller-alska-kvinnor/

Hon vänder sig mot att göra avståndstagandet i termer av avsändarens känslor, eftersom det leder till att avsändaren värjer sig med att nej, så känner jag inte alls. Hon vill att man istället ska fokusera på vad vederbörandes uttalanden ”gör” och får för konsekvenser. Vad händer om vi betraktar feminismen på samma sätt?

Feminister beskylls ofta för att inte bry sig om män, eller rent av vara manshatare, och slår ifrån sig detta med att säga nej, så känner vi inte alls. Men vad ”gör” den feministiska diskursen, vad får den för konsekvenser?

Feminismen bränner allt krut på frågor som främst drabbar kvinnor, fokuserar på de offer som är kvinnor, och de förövare som är män, tonar ner de frågor som främst drabbar män, ignorerar offer som är män och förövare som är kvinnor. Betonar påstådda positiva egenskaper hos kvinnor, negativa hos män (även om de påstås vara socialiserade, betonas de likväl), tar avstånd från negativa påståenden som görs om kvinnor, och positiva påståenden som görs om män. Och när någon påtalar detta ignorerande av halva könsproblematiken, då svarar man att uppmärksammande av även när män är offer och kvinnor förövare, är att förminska kvinnornas lidande, skulle hindra kvinnokampen, ta uppmärksamhet från det som är viktigt. Vad ”gör” en diskurs med sådana prioriteringar, vad har den för konsekvenser? Den säger att män är oviktiga, det är kvinnorna som är syftet. Det är de problem som drabbar kvinnor som är värdiga att arbeta med. Den förstärker strukturen att samhället främst bryr sig om kvinnors väl och ve, att kvinnorna är skyddade, och tycker männen skall klara sig själva, de skall inte hålla på och gnälla. Naturligtvis deltar inte alla feminister i alla aspekter av den feministiska diskursen, men den feministiska diskursen är ändå som den är, och oavsett vad feministerna hävdar om sina motiv, så gör den feministiska diskursen ändå det som den gör.

Som exempel, betrakta skolan. Feminismen arbetade hårt för att skolan skulle anpassas till flickor, till flickors behov. Till att ändra sådant material där flickor fick sämre resultat än pojkar, till att ta bort pedagogiska metoder som funkar sämre för flickor än för pojkar. Vad som kvarstår blir sådant material där pojkar får lika bra eller sämre resultat än flickor, pedagogiska metoder där pojkar får lika bra eller sämre resultat än flickor. Alltså, i genomsnitt något sämre. Istället för att sträva efter en skola där så många elever som möjligt skall kunna realisera sin potential, så strävar man efter en skola där pojkar inte presterar. Även om de flesta feminister inte egentligen haft som ambition att skolan skall vara dåligt anpassad till pojkar, så blir det konsekvensen av flickanpassning utan hänsyn till pojkars behov. Diskursen som bara värderar flickor, skapar ett samhällsklimat där det är skolans anpassning till flickor som spelar roll, och får till konsekvens att skolan blir dåligt anpassad till pojkar.

Om en sådan diskurs var en liten del av, och fanns som komplement till, en mer omfattande samhällsdebatt med andra värderingar, skulle det vara en sak. Pär Ström fokuserade på mansfrågor, men gjorde det i kontexten att samhällets könsdebatt domineras av feminism och kvinnoperspektiv, och han kallade sitt bloggande för att belysa den obelysta halvan av jämställdhetsfrågan. Som kontrast, feminismen har en dominerande ställning, och gör anspråk på att vara en helhetsanalys, den fastslår en könsmaktsordning, att män har en fördelaktig och gynnad situation jämfört med kvinnor. Den gör det trots att den bara betraktar världen ur ena könets perspektiv, bara värderar utkomsten för ena könet, och utan att kalla sig för komplement till mansfrågedebattörer, som för det mesta ignoreras eller rent av avfärdas som kvinnohatare.

Annonser

Written by bittergubben

7 mars, 2013 den 19:26

Publicerat i Uncategorized

Tagged with

3 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Såg det också… Det är ganska obehagligt hur hon framställer saker frst kan man tro att hon är belevad och måttfåll människa men sen när man väl läser så fattar man hur märkliga feminster är..

    Lillabjörn

    7 mars, 2013 at 20:08

  2. Lika välskrivet som vanligt, tack!

    Pelle

    8 mars, 2013 at 08:28

  3. Tack.
    Ja, handlingar är viktigare än ord.

    Kristian

    28 mars, 2013 at 18:35


Vill du svara på en indenterad kommentar, svara på första kommentaren i den sekvensen.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: