bittergubben

ytterligare en av de kränkta vita männen

”Every man for himself”: Elinder och Erixsons studie om fartygskatastrofer missade vädret

with 3 comments

Karl Dalén hävdar i Dagens Nyheter att ”Kvinnor och barn först är en myt”, baserat på att män i allmänhet har högre chans att överleva en fartygskatastrof. http://www.dn.se/kultur-noje/kvinnor-och-barn-forst-ar-en-myt

Men där blandar han ihop normen, vad som det anses rätt att göra, med praktiska omständigheter. När t.ex. Estonia kantrade, så hade passagerarna den otrevliga uppgiften att klättra ut ur fartyget, simma till en räddningsflotte och klättra upp på densamma. Här, liksom vid många andra katastrofer, gör de praktiska omständigheterna att de som är fysiskt kapabla har mycket större chans, vilket ofta innebär att männen har bättre chans. Det innebär inte att det inte finns en norm om att kvinnor skall ges prioritet över män.

Beviset på den normens fortsatta existens är inte långt borta. Redan i nästa stycke skriver Dalén att ”Det lysande undantaget är ”Titanic”.” Nu pratar jag alltså inte om Titanic, utan om att han tycker att agerandet på Titanic var ett lysande undantag.

Hans lysande undantag karakteriseras av riktigt extrem könsdiskriminering, där man i vissa fall hellre låter livbåtar gå iväg halvfulla än släpper på personer av fel kön, och av en så stor könsdifferens i utfall, att det i studien inte finns något fall där det varit lika stor skillnad till kvinnors nackdel.

Denna extrema skevhet med avseende på kön, både ifråga om behandling och om utfall, betraktar Dalén som ett lysande undantag. Någonting positivt. Något eftersträvansvärt. Han tycker det är bra med extrem könsdiskriminering och extremt olika utfall mellan könen.

Tydligen tycker Dalén att kvinnor är så mycket mer värda än män, och att kvinnor skall ha företräde före män. Ändå verkar han vilja hävda att den här normens existens skulle vara en myt.

Det hela har inte så mycket med jämställdhet att göra, utan snarare kvinnors helighet: “Until the second half of the 18th century, it was widely believed in England and America that God decided who would survive a shipwreck, so no one criticized men for climbing over whoever stood between them and safety. However, as Enlightenment thinkers began to emphasize human agency, and women came to be viewed as the holy protectors of the family, news reports grew critical of men who survived shipwrecks that killed female passengers.” http://www.slate.com/articles/news_and_politics/explainer/2012/01/costa_concordia_sinking_what_s_the_etiquette_for_abandoning_ship_.html

DN skriver vidare att studien ”visar även att kaptener ofta överger sina fartyg för att rädda sig själva framför passagerarna. … Kaptenens beteende i den senaste uppmärksammade fartygsolyckan med ”Costa Concordia” utgör således inget undantag utan är relativt vanligt vid fartygsolyckor, säger Mikael Elinder.”. Ulf T går i en kommentar igenom vad deras fallbeskrivningar säger om kaptenen men hittar inget stöd för den slutsatsen. Jag håller med, Elinder kanske borde precisera vilka kaptener i studien som han tycker har agerat på samma sätt som kaptenen för Costa Concordia? Det normala är att kapten är bland de sista att överge fartyget. http://www.pellebilling.se/2012/04/titanic-mer-undantag-an-regel-%e2%80%93-dock-bor-slutsatserna-nyanseras/#comment-76665

”Every man for himself”

Daléns artikel baserar sig på Mikael Elinder and Oscar Erixsons studie ”Every man for himself. Gender, Norms and Survival in Martime Disasters”, 2012:8, http://www.nek.uu.se/Pdf/wp20128.pdf

De har studerat 18 fartygskatastrofer med avseende på respektive köns överlevnadsfrekvens.

De har inte studerat om något kön får positiv särbehandling, utan bara utfall. De utgår från, att om inte kvinnorna har högre överlevnadsfrekvens, så har de inte fått någon fördelaktig särbehandling. Detta är dock ett felaktigt antagande. De kan mycket väl ha fått fördelaktig särbehandling, bara inte tillräckligt för att fullt ut kompensera för männens fysik. Och även om ingen signifikant fördelaktig behandling gavs så behöver inte det betyda att det inte fanns en sådan norm, om det inte fanns någon valsituation, där någon måste välja att gynna vissa personer från en mängd av personer. Det är ju bara vid sådana valsituationer som man har möjlighet att könsdiskriminera.

Många andra har också skrivit om studien, bl.a. aktivarum och Billing: http://aktivarum.wordpress.com/2012/04/12/titanic-och-17-skeppsbrott-vad-vet-vi-om-kvinnor-och-barn-forst-regeln/

http://www.pellebilling.se/2012/04/titanic-mer-undantag-an-regel-%E2%80%93-dock-bor-slutsatserna-nyanseras/

Varför är det just männen som är var och en för sig?

Genusdebatten har ständig slagsida av att situationer tolkas utifrån deltagarnas kön, de som är män tillskrivs agens, medan kvinnors ses som passiva. Det här är inte något som feminismen direkt utmanar, utan det präglar i väldigt stor utsträckning även den feministiska analysen. Om en man slår sin partner så utgår den feministiska analysen i allmänhet ifrån att han har sådana preferenser att beteendet är rationellt, han har valt detta agerande för att uppnå de konsekvenser som blir resultatet, men om en kvinna slår sin partner, fokuseras istället på att hon mår dåligt, som är resultatet av hur hon har blivit bemött. Och ansvaret för handlingen, makten att bestämma om handlingen görs eller inte, läggs då utanför henne. Hon tillskrivs inte egen agens, utan hennes handlingar ses som reaktiva. (En mer könsneutral analys skulle komma fram till att den som misshandlar sin partner i allmänhet är en person som mår dåligt, är dysfunktionell, relationen är dysfunktionel, men förövaren är ändå ansvarig för sina egna handlingar – det är samma situation oavsett kön).

Därmed reagerar jag lite på uttrycket ”Every man for himself” i det här sammanhanget. Varför påtala just att var och en av männen bara har sig själv att förlita sig till för att ta sig ur det kantrade, sjunkande fartyget, när kvinnorna är i samma situation? Är det för att männen tillskrivs egen agens, de väljer hur de vill hantera katastrofen, medan kvinnorna är offer för katastrofen? Eller menar de att kvinnorna skulle vara mer självuppoffrande och försöka rädda andra medan specifikt männen bara tänker på sig själva?

Mått på kvinnofördel

Jag tar deras mått på kvinnofördel i fråga om utfall (negativa värden motsvarar en kvinnonackdel) för respektive skepp från tabell C3. För varje skepp tar jag det värde som anges längst åt höger i kolumn 1-6, som skall vara det värde som tar hänsyn till mest av de data de har tillgång till.

Jag är inte särskilt nöjd med måttet när det gäller katastrofer med väldigt få överlevande, som MS Princess of the Stars där 93% dog. Här var det stor relativ skillnad mellan könens överlevnad, 9.8% för män och 2.4% för kvinnor, men deras differensmått säger 9 procentenheters skillnad, vilket i andra sammanhang inte skulle vara så mycket – om det skulle vara 42% mot 51% så är det ganska jämställt. Jag delar därför deras mått med det mindre av total mortalitet respektive total överlevnad. Det är huvudsakligen överlevnaden som används, de har valt allvarliga katastrofer vilket medför att vid 14 av olyckorna är det mer än 50% som dör.

Som kränkt, vit, GenusNytt-läsande man så skulle jag vilja göra deras urval ännu mer godtyckligt genom att ta med SS Central America, men har inte statistik för könen, så jag är tvungen att avstå.

Så osvenskt att de inte analyserar vädret!

Det är två fartyg med stor påtaglig fördel för kvinnor i betydelsen att min kvot är större än 0.5, d.v.s. rapportens könsdifferens är större än hälften av den totala sannoliketen att överleva, HMS Birkenhead (+2.12)och RMS Titanic (+1.63). Många påtalar den uppenbara mansdiskrimineringen vid dessa båda fartyg, att kvinnor fick förtur till livbåtarna, men jag ser två andra likheter som jag vill titta på om de spelar roll. Dels att det är lugnt väder vid båda dessa olyckor, vilket gör det enkelt att sjösätta livbåtarna, och att det är enkelt att överleva i livbåtarna, dels att det dröjer innan det kommer hjälp och är kallt i vattnet vilket gör att det svårt att överleva utan livbåtsplats. Dessa faktorer gör att det blir extra betydelsefullt att få livbåtsplats. Vid dessa olyckor fanns inte tillräckligt med livbåtar, nuförtiden har fartyg normalt tillräckligt med livbåtsplatser.

Utifrån deras beskrivningar av händelseförloppen klassar jag 8 som hårt väder/sjö (SS Morro Castle, MS Princess of the Stars, MS Estonia, MV Bulgaria, SS Northfleet, SS Vestris, MV Princess Victoria, RMS Atlantic), 5 som lugnt väder/sjö (HMS Birkenhead, MS Titanic, SS Principessa Mafalda, SS Princess Alice, SS Golden Gate) och 5 som ej angivna (SS Admiral Nakhimov, RMS Lusitania, SS Arctic, SS Norge, RMS Empress of Ireland). För SS Arctic och RMS Empress of Ireland anges dimma, vilket väl implicerar att det är lugnt, med utgör ändå en form av väderkomplikation. För SS Norge anges att vädret var fördelaktigt för resan, innebär det en måttlig medvind?

Av de åtta olyckor där kvinnor har fördelaktigt utfall eller utfallet är ganska jämt (mitt skalade mått >-0.5), är 5 vid lugn sjö, 1 vid hård, 2 ej angivna.

Av de tio olyckor där kvinnor har påtagligt sämre utfall (mitt skalade mått <-0.5), är 7 vid hård sjö, 3 ej angivna – alltså ingen där det anges lugn sjö.

Det förefaller alltså som att hårt väder och hav är relativt allvarligt för kvinnor, medan lugnt väder och hav är relativt fördelaktigt för kvinnor. Om man istället använder deras differensmått blir bilden liknande, om än något svagare, eftersom MS Princess of the Stars då är ganska jämställd – båda könen dör.

Genomsnitt för kvinnofördelsmåtten i de olika kategorierna

Väder/Hav Kvinnofördel från

studiens tabell C3

Min skalning
Hårt -0,22 -0,88
Lugnt 0,23 0,69
Ej angivet -0,12 -0,56

 

 (Kanske lika bra att jag inte kunde lägga till SS Central America, den skulle slå åt andra hållet – hårt väder och utfallsfördel för kvinnor – men då var det också en påtaglig diskriminering till förmån för kvinnor).

Olyckor där inga kvinnor överlevde

Vid tre olyckor var det inga kvinnor som överlevde: SS Arctic, RMS Atlantic och MV Princess Victoria. Blev kvinnor diskriminerade där, såsom männen blev på Titanic?

Man får nog inte riktigt tro på denna kommentar av Laura Valentine om SS Arctic, hennes version ger ett dramatiskt annorlunda intryck än studiens version. “The story of the SS Arctic isn’t quite correct. The first lifeboat was filled with women and children, and was promptly swamped by a wave, and everyone in was thrown into the water and drowned. Seeing this, many women refused to get into the smaller boats. Most of the men that survived did so by clinging for hours to makeshift rafts in heavy seas. Women would have been dragged to their deaths by the weight of water logged skirts and petticoats, and children would not have had the strength to cling to floating debris for hours as rescue ships did not appear until the following day.” http://www.slate.com/articles/news_and_politics/explainer/2012/01/costa_concordia_sinking_what_s_the_etiquette_for_abandoning_ship_.html

Men en annan sida beskriver också en livbåt med kvinnor och barn från SS Arctic, så jag antar att det fanns en sådan? Sidan beskriver också att besättningen deserterade. “One boat full of women and children slipped its rope and tackle, spilling everyone into the sea and drowning them.”; “Chief engineer Rogers and about nine others from the engine room, siezed the small boat from the roof of the fore deckhouse, stocked it with food and water and cigars, and launched it off the liner’s bow. The boat had room for more people, but they were discouraged at gunpoint. Second mate Baalham filled another boat with sailors and deserted the ship. Some of the firemen and trimmers pushed passengers aside and took their places in the lifeboats, or jumped into boats as they were being lowered, landing heavily on top of others.”  http://www.freewebs.com/maritime-history-two/marinedisasters.htm

Jag uppfattar det som en i sammanhanget signifikant detalj om en sådan livbåt fanns. Det visar på förekomsten av normen. Att ha priviligierad förtur till livbåt blir förvisso inte så mycket värt om denna havererar, men det är utfall, inte behandling.

För RMS Atlantic var det riktigt oflyt för kvinnorna. Men man kan knappast prata om något motbevis för priviligierad tillgång till livbåtar, eftersom det inte blev någon valsituation.

 “The single women, in the stern compartments, drowned as the water flooded their beds. The families suffered a similar fate in the amidships compartments. It has been estimated that only two or three families and not a single woman from the steerage made it to the boat deck. The bow compartments on the other hand were not flooded immediately. This gave the single men an advantage as they had more time to escape.”

MV Princess Victoria kantrade i hårt väder. Återigen var priviligierad tillgång till livbåtar inte så gynnsamt för utfallet, men klätterfärdighet var en fördel.

“There were five of them with a capacity of 1,440 persons, but only three were launched and one was smashed against the hull. All its occupants, mostly women and children, were thrown into the water.”; “Several of the survivors were standing on the portside deck. When the ship lurched on its side, they managed to haul themselves over to the ship’s side, an act demanding strength and agility. With the ship’s side serving as floor they could reach the lifeboats that were gathered at the stern”

Även vid de olyckor där kvinnor har riktigt dåligt utfall är det inte fråga om någon positiv särbehandling av män, snarare tvärtom, kvinnor har i allmänhet i åtminstone någon mån haft priviligierad tillgång till livbåtar men i dessa fall inte haft nytta av det.

Utveckling över tid

The survival rates of both men and women are higher in shipwrecks occurring after WWI. The gender gap in survival has decreased by about one-third compared to before WWI. This finding holds even with the inclusion of data from the Lusitania and the Titanic.”

Jag är skeptisk till den slutsatsen eftersom om man räknar katastroferna som datapunkter, så ger linjär regression att männens råa överlevnad vid en katastrof ökat med en takt motsvarande 6 procentenheter per sekel, medan kvinnornas överlevnad med samma mått MINSKAT med 5 procentenheter per sekel. Med kvinnofördelsmåttet som jag tagit från tabell C3 ger regressionen en minskning med 10 procentenheter per sekel, d.v.s. att det sämre utfallet för kvinnor har tilltagit, inte krympt.

Skillnaden är antagligen att de räknat över individer, jag bara över katastroferna, så jag antar att fartyg med väldigt låg andel kvinnor inte har genomslag i deras analys, i synnerhet HMS Birkenhead med bara 1.3% kvinnor ombord. Det är förvisso rimligt, men slutsatsen blir tämligen svag om den beror på hur man räknar.

En förändring över tid är att vi inte längre har katastrofer av Titanic typ, där det är lugnt och fint och det bara är att sätta i livbåtarna men väldigt många ändå dör, för numera har vi tillräckligt med livbåtar, så nästan alla skulle överleva – olyckan skulle inte uppfylla studiens urvalskriterier. Av de senaste 7 olyckorna i deras statistik är det istället 6 som är vid hårt väder/sjö, något som vi konstaterat är ett relativt stort problem för kvinnor (den återstående, SS Admiral Nakhimov, sjönk på bara 7 minuter efter kollisionen, så inte så mycket tid för livbåtar, ännu snabbare att kantra var MS Herald of Free Enterprise, om vi nu ska nämna den också). De 11 tidigare katastroferna var 5 lugn sjö, 2 hård, 4 ej angivet. Dessutom har vi numera RORO fartyg, som inte sjunker så snällt som fartygen gjorde på Titanics tid, de får in vatten på bildäck, blir instabila och kantrar, och det är mycket ogynnsamt för de som inte kan klättra ut ur ett kantrat fartyg, simma ut till en räddningsflotte, och sedan klättra upp i den.

Betydelsen av förloppets snabbhet

Jag är något skeptisk till slutsatsen att det inte skulle spela någon roll om det går snabbt eller långsamt. De har definierat det på ett sådant sätt att de räknar t.ex. Estonia som långsamt. Men för de flesta så bestod första signal av att något var fel av att fartyget kantrade, för väldigt många är det då väldigt svårt att klättra ut. De mäter tiden tills fartyget sjunker, men jag uppfattar inte det som relevant. Frågan är, hur mycket tid från det att det är klart att man behöver överge fartyget, till dess att fartyget inte längre utgör en praktisk plattform att röra sig på? Eller snarare, hur stark är tidspressen just under evakueringen?

Statistik för överlevare för Titanic utifrån kön och klass

Detaljerad statistik: http://www.ithaca.edu/staff/jhenderson/titanic.html Hävdar märkligt nog att klass var viktigare än kön, trots att siffrorna visar motsatsen, och hävdar att kvinnor och barn först bara gällde på ena sidan fartyget – trots att det gällde på båda sidor, den ena sidan gick ännu längre och körde med enbart kvinnor och barn.

Och så till sist några något mindre seriösa Titanic länkar …

http://newtonbloggen.wordpress.com/2012/04/15/titanic-ar-bara-en-pahittad-berattelse/

http://cheezfailbooking.files.wordpress.com/2012/04/funny-facebook-fails-failbook-a-dozen-people-who-had-no-idea-titanic-was-a-real-ship.jpg

 

Advertisements

Written by bittergubben

21 april, 2012 den 13:02

3 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Hmmm… = läst och begrundat.

    Josef Boberg

    24 april, 2012 at 13:11

  2. […] ”Every man for himself”: Elinder och Erixsons studie om fartygskatastrofer missade vädret – En studie av könens överlevnadsfrekvens vid 18 fartygskatastrofer, som felaktigt används för att hävda att normen om kvinnor och barn först skulle vara en myt. […]

  3. […] I själva verket är det så att om det inte varit kaos och panik så praktiseras vanligen normen ”kvinnor och barn först”, men det har ändå varit mest män som överlevt. Privilegierad tillgång till livbåt är som mest värt vid lugn sjö, brist på livbåtar, och tillräcklig tid för att evakuera, som vid Titanic. Vid andra olyckor har det inte lika stort genomslag. Hon nämner Estonia, men vad säger Estonia om normerna? Fartyget kantrade, passagerare fick själva klättra ut ur det kantrade fartyget, det var aldrig någon situation där man tilldelar livbåtsplatser. Därmed var situationen utan könsdiskriminering, att fler män klarade sig handlar om större förmåga att klättra ur ett kantrat fartyg (måhända även om huruvida fler män befann sig på de övre däcken?). Urvalet av fartygsolyckor är inte de största, de har haft diverse urvalskriterier som tillgång till information om kön, och att det skall vara tillräckliga andelar överlevande respektive döda. https://bittergubben.wordpress.com/2012/04/21/every-man-for-himself-elinder-och-erixsons-studie-om-fa… […]


Vill du svara på en indenterad kommentar, svara på första kommentaren i den sekvensen.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: