bittergubben

ytterligare en av de kränkta vita männen

SCBs Tidsanvändningsundersökning 2010, utifrån kön och familjesituation

with 4 comments

SCB har gjort tidsanvändningsundersökningar 1990, 2000 och 2010. Män har totalt sett arbetat något mer, men skillnaden är marginell, och i undersökningen 2010 redovisas att kvinnor totalt jobbat 2 minuter mer. Talet om kvinnors dubbelarbete och män som latar sig blir lite märkligt när det är männen som totalt sett jobbar mer. Pelle Billing har skrivit ett utmärkt inlägg på det temat, ”Onödig förvirring och ilska”.

Här kommer jag titta på siffrorna utifrån familjesituation. Baserat på delar av Tabell B:7_a från http://www.scb.se/Pages/Standard____319619.aspx

Kvinnor       Män
Arbetstid utifrån

kön och

familjesituation

Förvärvs

arbete

Hem

arbete

Studier Antal

Dagboks

dagar

Förvärvs

arbete

Hem

arbete

Studier Antal

Dagboks

dagar

65+ år

ensamstående

0,10 4,07 .. 192 1,03 3,15 .. 136
65+ år

sammanboende

0,09 4,51 0,04 399 0,35 4,10 0,02 538
Barnlösa 20-44 år

ensamstående

4,00 2,20 1,13 204 4,29 1,35 0,50 296
Barnlösa 20-44 år

sammanboende

4,22 2,42 0,50 264 4,39 2,43 0,28 208
Barnlösa 45-64 år

ensamstående

4,42 3,09 .. 279 3,49 3,18 .. 199
Barnlösa 45-64 år

sammanboende

3,57 4,00 0,03 649 5,23 3,09 0,03 524
Ensamstående

föräldrar (barn

minst 7 år)

4,58 3,52 .. 256 .. .. ..  
Ensamstående

småbarnsföräldrar

3,21 6,13 .. 71 .. .. ..  
Sammanboende

föräldrar (barn

minst 7 år)

5,02 4,04 0,12 567 6,10 3,16 0,04 445
Sammanboende

småbarnsföräldrar

3,31 5,42 0,17 478 5,24 4,37 0,06 387

Arbetstid angivet som ”timmar,minuter”, det är alltså inte decimaltal.

I flera fall är osäkerheten i siffrorna rätt stor, så får ta med en tabell på det med. Det här innebär att man ofta inte kan fästa så stor vikt vid enskilda värden, det behövs då återkommande mönster som syns i flera värden, t.ex. sammanboende vs ensamstående.

  Kvinnor     Män    
95-procentigt

konfidensintervall

Förvärvs

arbete

Hem

arbete

Studier Förvärvs

arbete

Hem

arbete

Studier
65+ år ensamstående ±0,04 ±0,35 .. ±0,26 ±0,35 ..
65+ år sammanboende ±0,03 ±0,29 ±0,04 ±0,08 ±0,23 ±0,02
Barnlösa 20-44 år

ensamstående

±0,41 ±0,18 ±0,26 ±0,40 ±0,12 ±0,24
Barnlösa 20-44 år

sammanboende

±0,42 ±0,22 ±0,22 ±0,52 ±0,23 ±0,17
Barnlösa 45-64 år

ensamstående

±0,41 ±0,21 .. ±0,44 ±0,28 ..
Barnlösa 45-64 år

sammanboende

±0,26 ±0,18 ±0,03 ±0,34 ±0,17 ±0,03
Ensamstående föräldrar

(barn minst 7 år)

±0,52 ±0,33 .. .. .. ..
Ensamstående

småbarnsföräldrar

±1,03 ±1,30 .. .. .. ..
Sammanboende föräldrar

(barn minst 7 år)

±0,32 ±0,20 ±0,07 ±0,44 ±0,18 ±0,03
Sammanboende

småbarnsföräldrar

±0,28 ±0,27 ±0,12 ±0,40 ±0,27 ±0,05

Men så kommer vi till själva poängen med inlägget, att titta på kvoter mellan könens tidsanvändning, visad som kvinnornas tidsanvändning för förvärvsarbete och hemarbete delat med männens (studietid ingår ej, även om den slank med i tidigare tabeller).

Kvinnoarbetstid/Mansarbetstid Totalt Förvärvsarbeteskvot Hemarbeteskvot
65+ år ensamstående

99,3%

15,3%

126,5%

65+ år sammanboende

105,0%

24,7%

116,4%

Barnlösa 20-44 år ensamstående

104,4%

89,4%

146,6%

Barnlösa 20-44 år sammanboende

96,1%

93,9%

99,9%

Barnlösa 45-64 år ensamstående

110,1%

122,9%

95,4%

Barnlösa 45-64 år sammanboende

93,0%

73,3%

126,8%

Ensamstående föräldrar (barn minst 7 år) .. .. ..
Ensamstående småbarnsföräldrar .. .. ..
Sammanboende föräldrar (barn minst 7 år)

96,4%

81,7%

124,2%

Sammanboende småbarnsföräldrar

92,2%

65,3%

123,5%

Bland sammanboende, bortsett från gruppen 65+, så arbetar kvinnorna mindre. För sammanboende småbarnsföräldrar arbetar kvinnor bara 92% av männen, upp till 96% för barnlösa sammanboende 20-44 år och sammanboende föräldrar till barn 7+. För sammanboende blir det alltså löjeväckande att klaga om kvinnors dubbelarbete, eftersom de arbetar mindre än männen. Bland 65+ är förvärvsarbetet begränsat, så att kvinnornas större andel av hemarbetet slår igenom i totalen.

De kategorier där kvinnorna arbetar mer än männen, är ensamstående barnlösa och 65+ sammanboende. Ensamstående barnlösa kvinnors relativa arbetsinsats blir lite löjligt att skylla på patriarkatet. De är ju ensamstående, och bestämmer skälva hur mycket arbete de vill göra utan att behöva kompromissa med en partner. Ensamstående barnlösa kvinnor 20-44 år är för övrigt den grupp där patriarkatet har det relativt sett värsta förtrycket av kvinnorna – det onda patriarkatet tvingar dem att göra 146% av det hemarbete som motsvarande ensamstående män gör. Usch vad hemskt. För det är väl inte så att de ensamstående kvinnorna själva väljer hur mycket hemarbete de vill göra?

En avvikande grupp är barnlösa 45-64 år ensamstående, där kvinnorna förvärvsarbetar mycket mer än männen, och männen gör något mer hemarbete. Jag misstänker att en del av kvinnorna här har valt att inte skaffa barn för att kunna satsa mer på karriären, medan männen i den här gruppen ofta inte har någon framgångsrik karriär, kanske relativt dålig hälsa – framgångsrika män i den här åldern har oftare en partner.

Bland de med barn, så saknas det data för ensamstående pappor. Med orsak av att det blivit vanligt med skilsmässor och gemensam vårdnad så undrar jag hur ”deltidsföräldrar” räknas, och får följande svar från SCB:

”Att det inte finns någon data för ensamstående fäder beror helt enkelt på att det är för få som deltagit i studien. Vi kan helt enkelt inte redovisa deras resultat. Växelvist boende hanterar vi på så sätt att om barnen bor i hushållet den dagen intervjun genomfördes så räknas de till just det hushållet. Skulle barnen istället bo hos den andre föräldern vid intervjutillfället så räknas intervjupersonen som ensamstående utan barn d.v.s. barnet tillhör det andra hushållet. Att vi hanterar det så har att göra med dubbelräkning av antalet barn bl.a.”

Såsom metoden med dagboksanteckningar fungerar så är ju det utmärkt rimligt, även om det ger det märkliga resultatet att en del av de ”barnlösa” i skälva verket är separerade föräldrar som under andra dagar har barnen boende hos sig.

Jag hade intrycket att skilsmässor nuförtiden för det mesta ledde till gemensam vårdnad – även om myndigheterna, i de fall där det blir vårdnadstvist, på ett patologiskt sätt gynnar mamman – men gemensam vårdnad behöver ju tydligen inte innebära växelvis boende:

”Bland barn 0-17 år vars föräldrar inte bor ihop är det 28 procent, eller omkring 120 000 barn, som bor lika mycket med sin mamma som med sin pappa. 9 procent av barnen bor huvuddelen av tiden hos en förälder och en del av tiden hos sin andra förälder. 56 procent bor enbart med mamman och 7 procent bor enbart med sin pappa.” SCB: Gemensam vårdnad och växelvis boende

Utan siffror för ensamstående fäder så vi får nöja oss med att jämföra ensamma mammor med sammanboende föräldrar:

Förvärvsarbete + Hemarbete Ensamma mammor Sammanboende mammor Sammanboende pappor
Förälder till Barn 7+ 8h50min 9h06min 9h26min
Småbarnsförälder 9h34min 9h13min 10h01min

Småbarnsföräldrar jobbar mer än föräldrar till äldre barn, och sammanboende papporna jobbar mer än mammorna.

Alltså, statistiken säger

  • Att män och kvinnor totalt sett jobbar lika mycket, män gör mer förvärvsarbete, kvinnor mer hemarbete.
  • Vid sammanboende, så arbetar männen mer än kvinnorna, detta gäller både med eller utan barn (men ej 65+).
  • Kvinnor som är ensamstående barnlösa jobbar mer än motsvarande män, och kvinnor är oftare ensamförälder (och föräldrar jobbar ju mer än barnlösa).
  • Det är inte mödrar, utan sammanboende småbarnsfäder, som drar det tyngsta lasset.

Feministerna klagar ju ändå, över att kvinnorna gör mer hemarbete och att det efter en separation oftare är modern som tar hand om barnen.

Om vi börjar med föräldrarollen efter en separation, så kan ju feministerna börja med papparättigheter – om en moder som vägrar lämna över barnet till f.d. partner med gemensam vårdnad blir behandlad på samma sätt som en pappa som gör motsvarande skulle bli, d.v.s. det snabbt betraktas som kidnappning och blir polissak – så skulle det nog bli lite jämnare fördelning bland separerade föräldrar. Och om en part i en vårdnadstvist som gör falskanmälningar, använder barnet som ett vapen för att hämnas på sin f.d. partner genom att på olika sätt sabotera och försöka eliminera relationen mellan barnet och den f.d. partnern – och därigenom visar hon (det är i allmänhet hon) inte bryr sig om barnets bästa, det är ju i barnets intresse att upprätthålla relationen med båda föräldrarna – om en sådan part blev av med vårdnaden så skulle det bli ännu jämnare fördelning.

Fast det kommer ju inte feministerna kämpa för. Feminister vill i allmänhet att papporna skall ta mer ansvar för barnen, men mammorna skall ha makten över vilka fäder som skall göra det. Papporna skall ha ansvar utan makt. Om mamman vill jobba, då skall pappan ta hand om barnen minst 50-50, om mamman vill beröva barnen deras relation med pappan, då skall han finna sig i det och inte hålla på och gnälla.

Hemarbetet görs genomgående mer av kvinnor än av män. Bland sammanboende så är det inte så mycket att klaga över, eftersom männen där arbetar mer, totalt sett. Kvinnorna har alltså den relativt priviligierade rollen i förhållandet, att inte behöva jobba så mycket, partnern jobbar istället. Om kvinnorna inte vill göra just hushållsarbetet får de väl se till och ta hela sin halva av familjens arbetsbörda?

Bland ensamstående barnlösa blir den skeva arbetsfördelningen väldigt besvärlig. Här finns ju ingen förtyckande patriarkpartner som feministerna kan skylla på. Tanja B ironiserar: ”Förresten, så länge vi har de gällande jämställdhets-politiska målen, och så länge jag är ensamstående och måste göra allt hushållsarbete själv, så kräver och förväntar jag mig givetvis att få hit en skattefinansierad man som gör den andra hälften av mitt hushållsarbete. Minst en gång i veckan måste han komma och diska, dammsuga, byta kattsand, tvätta och röja bland mina postits-lappar! Var finns formuläret för en ansökan? Ska man skicka den till Försäkringskassan eller direkt till Regeringskansliet?”

Den grundläggande frågan här är snarare att kvinnor vill ha en mer framgångsrik man. Kvinnorna har utbildat och arbetat sig till en situation där det blir ont om män som är minst lika framgångsrika. Många kvinnor utbildar sig idag, och det blir ju en del relationer mellan framgångsrika män och kvinnor som inte gör karriär, men tvärtom är ovanligt, så det blir ett överskott av välutbildade kvinnor som inte vill ha de lågutbildade män som blir över. Det är väl det som slår igenom bland de ensamstående barnlösa.

Mikael Nordenmark i DN: Sverige blir jämställt redan under 2020-talet

Nordenmark skriver med utgångspunkt i tidsanvändningsundersökningen:

”Om de senaste decenniernas trender håller i sig kommer kvinnor och män att dela på hemarbete och förvärvsarbete redan om 10–20 år. Det innebär att Sverige till stora delar uppnår målen om jämställdhet mellan kvinnor och män redan under 2020-talet.”

Män och kvinnor är olika, om vi behandlas lika blir det olika utfall. Om vi får samma utfall trots våra olikheter, så är inte det jämställdhet, utan olika behandling som kompenserar för våra olikheter. Men märk väl, det är bara i sådana frågor där männens situation är/uppfattas som bättre där samhället med olika behandling kämpar för att könen skall ha samma utfall. På områden där kvinnor har bättre resultat, där kan situationen bestå. Män prioriterar karriär och inkomst, kvinnor relationer och hälsa? Då får män mer karriär och inkomst, kvinnor fler nära vänner och längre liv, om samhället är verkligt jämställt. Men samhället går in och kämpar för att gynna kvinnors karriär, så att utfallet där skall bli lika – medan kvinnorna fortfarande har fler vänner och längre liv. Och feministerna kallar det för jämställdhet. Att män inte får ha bättre utfall på någonting, vare sig reellt bättre eller av feminister värderat som bättre, medan kvinnor har bättre utfall på en mångfald olika saker, sådant är feminismens jämställdhetsmål.

”En skeptiker kan naturligtvis hävda att det inte är säkert att de senaste decenniets trender håller i sig och att risken för en backlash i jämställdhetsutvecklingen är uppenbar. Mot detta talar att redovisade trender snarare tenderar att förstärkas än försvagas över tid fram till i dag.”

Det stämmer i många fall, men är dock diskutabelt om man ser till tidsanvändningsundersökningen. I SCBs tabell B:16_b framgår att vad gäller kvinnors hushållsarbete och mäns förvärvsarbete, så är förändringen 2000-2010 drygt hälften så stor som den var 1990-2000.

Och iden att vi blir likadana för att genomsnittsmannen och genomsnittskvinnan blir likadana, funkar inte. Gör vi om Nordenmarks extrapolering för olika familjesituationer (något som är mycket diskutabelt, bl.a. ifråga om statistisk konfidens), blir det inte precis någon konvergens. Barnlösa och ensamstående kvinnor har ökat sin relativa arbetsinsats, medan sammanboende kvinnor har minskat sin. Vi kommer antagligen inte vara likadana 2020 heller, vi kommer fortsätta vara olika, men på ett annat manér än idag. Artikeln ”All the single ladies” i tidningen Atlantic kan sägas diskutera den utvecklingen, och Nordenmark får ursäkta, men jag tycker inte det låter som någon utopi.

För respektive familjesituation, kvinnors totala arbetsinsats delat med männens totala arbetsinsats. Baserat på Tabell B:17_a.

Annonser

Written by bittergubben

1 november, 2011 den 09:15

Publicerat i Uncategorized

Tagged with

4 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. denna rapport är rent farlig att förmedla
    vet ju själv att man haft dåligt samvete för allt man hört om hur kvinnor jobbar å kämpar
    detta gör ju mig bitter å arg
    ser ju att till och med män jobbar mer än ensamstående kvinnor med barn i alla lägen
    inte undra på att vi dör i förtid och kvinnor lever vidare några år på våran bekostnad

    tomas

    6 november, 2011 at 15:42

  2. […] Eller de kan beakta fler kategorier, för att få mer av en helhetsbild – för sammanboende är det i allmänhet så att mannen arbetar mer än kvinnan: https://bittergubben.wordpress.com/2011/11/01/scbs-tidsanvandningsundersokning-2010-utifran-kon-och-f… […]

  3. […] För den som vill fördjupa sig ytterligare, så finns den bästa analys jag sett på ämnet i en bloggpost av […]

  4. […] SCBs Tidsanvändningsundersökning 2010, utifrån kön och familjesituation – Nonsens att påstå att kvinnor dubbelarbetar, när det bland sammanboende är så att männen har något större sammanlagd arbetstid (lönearbete + hemarbete). […]


Vill du svara på en indenterad kommentar, svara på första kommentaren i den sekvensen.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: