bittergubben

ytterligare en av de kränkta vita männen

Anna Laestadius Larssons dåtida själsfränder

with 5 comments

Roland Poirier Martinsson anklagar med rätta feminismen för galenskaper i sitt inlägg Vi borde prata om feminismen.

”Idén att relationen mellan män och kvinnor bygger på maktkamp; att könen är lika med sociala konstruktioner; att olikheter mellan könen per definition är av ondo; att kvinnor i västerländska demokratier på ett väsentligt sätt tvingas till sämre liv; att politiken har en skyldighet att ändra vårt sätt att tänka – nå, ingen tror på det där längre. Under en period spred sig dessa föreställningar, men vem hör framstående politiker prata könsmaktsordning idag?”

Nå, det finns allt ganska många som fortsätter med galenskaperna. Även om framstående politiker har börjat inse att vinden har vänt.

En som fortsatt tro är Anna Laestadius Larsson som svarar med kolumnen ”Dags att reda ut tokigheterna”, där hon huvudsakligen baserar argumenteringen på diverse olika exempel som hon tycker är feministiska icke-galenskaper. Men även om man skulle acceptera hennes icke-galenskaper utan motsägelse – vilket man inte borde göra – så skulle förekomsten av icke-galenskaper inte bevisa någon avsaknad av galenskaper. Hon borde rimligen invända mot det som Martinsson beskriver som galenskaper, men de frågorna lämnar hon oemotsagda.

Men det jag har tänkt mig att haka upp mig på i den här texten är följande stycke:

”Okej, Roland – var bland alla tokigheter som feminismen skapat ska vi börja? Kanske med den kvinnliga rösträtten som firade 90 år i Sverige i måndags samma dag som du, Roland, publicerade din text. Dina dåtida själsfränder, de konservativa männen i riksdagens första kammare, gjorde sitt bästa för att stoppa den galna reformen med påpekande som att hemmen skulle vanvårdas om kvinnor blev politiskt aktiva, men vad hjälpte det?”

Vem är det egentligen som är vems själsfrände?

Kvinnorättskampen stod för och lutade sig mot principen om universella mänskliga rättigheter, dåtidens chauvinister stod för lagliga privilegier för män, lagar som diskriminerar till förmån för det egna könet.

Dagens feminism står för särskilda kvinnorättigheter, lagar som diskriminerar till förmån för det egna könet – i Sverige finns gott om lagar som diskriminerar mot män, men finns det överhuvudtaget någon svensk lag som diskriminerar mot kvinnor? Dagens feminism vill implicit avskaffa principen om universella mänskliga rättigheter, såtillvida att den inte skall gälla heterosexuella män – en man som anklagas för våldtäkt av en kvinna skall inte ha rätt till oskuldspresumtionen, anklagelserna mot honom skall inte utsättas för någon kritisk granskning – det vore ju kränkande mot den anklagande kvinnan att ifrågasätta hennes påståenden. De som idag kräver att lagstiftningen skall vara könsneutral och att principerna om universella mänskliga rättigheter skall gälla, är emot dagens feminism.

Så vem är det som är vems själsfrände?

Dåtidens kvinnorättskamp var emot lagstiftning som tvingade på könen vissa roller, och ville att människor själva skulle få välja, t.ex. mellan att göra karriär eller vara hemmafru. Dåtidens chauvinister tyckte sådan tvingande lagstiftning, som t.ex. förhindrade kvinnor från att göra karriär, var alldeles utmärkt – det var ju de rätta rollerna för könen, enligt dem.

Dagens feminister uppfinner nya könsroller, som de vill påtvinga folk, de vill dikterar vilka könsroller folk skall leva efter. Det skall skuldbeläggas att vara hemmafru – det är att svika kvinnosläktet, tycker t.ex. Katerina Janouch. Och män ska tvätta sina egna kalsonger, annars är de svikarmän, tycker Larsson. Lagar, förordningar, skattemedel, propaganda och skuldbeläggande skall användas för att få folk att leva som feministerna lär. De som står för frihet, som vill att människor skall få vara de som de är och välja sina egna liv, utan politiserade pekpinnar från överheten, kan inte annat än att vara emot feminismen. Må så vara att dessa personer också är emot andra fingerpekande ideologier som försöker diktera hur människor skall leva – t.ex. konservativa kristna som vill ”bota” homosexuella – men det ändrar inte att den moderna feminismen är en av de fingerpekande ideologierna. När dagens feminister av rädsla för att pojkarna skall bli manliga säger att det inte får vara några cowboymän på dagis, utan det skall vara genusmän, hur skiljer det sig egentligen från konservativa kristna som inte skulle acceptera homosexuella lärare, av rädsla för att eleverna skall få fel värderingar? Båda grupperna vill diktera vilka preferenser andra människor skall ha.

Så vem är det som är vems själsfrände?

Dåtidens chauvinister tyckte inte att kvinnfolk behövde ha tillgång till högre utbildning, vad skull kvinnfolk med sådant till? Högre utbildning var nästan stängt för kvinnor. Kvinnorättsaktivisterna krävde att kvinnor som kvalificerade skulle få studera på samma villkor som män.

Dagens feminism har drivit fram en skola som flickanpassats utan hänsyn till pojkars behov. Flickor får stimulans och uppmuntran, men med pojkarna bryr man sig inte om huruvida de råkar vara motiverade eller inte. Och Larsson tycker inte synd om pojkarna i dagens svenska skola:

”Nej, jag tänker inte stå på barrikaderna när det gäller pojkarnas sjunkande betyg. Tjejer anstränger sig mer än killar för att de måste. Killar chillar för att de kan. Någon gång kommer brytpunkten. Till slut kommer kvinnorna spränga könsvallen. Då kommer killarna bli förvånade. Yrvaket titta upp från sin World of warcraft och undra vad det är som har hänt. Förvånat konstatera att alla som tar emot priserna av drottning Victoria i Stockholms konserthus den 10 december precis som hon bär långklänning och högklackade skor.

Tills dess svarar jag: ”Varför ska jag bry mig om dem?””

Så vem är det som är vems själsfrände?

Visst, ser man det ur perspektivet om vilket kön man vill förbättra situationen för, står dagens feminister på samma sida som kvinnorättsförespråkarna. Men ur ett jämställdhetsperspektiv står dagens feminister på andra sidan, de är chauvinisterna som vill ha privilegier för det egna könet.

Och visst, ser man det ur perspektivet om huruvida man vill minska skillnader mellan könen, så kan man också dra paralleller mellan dagens feminister och kvinnorättskampen (även om dagens feminister i många fall vill öka skillnaden på könen, t.ex. att män skall betraktas som skyldiga och kvinnor skall betraktas som offer). Men för den som bryr sig om frihet blir det tvärtom, kvinnorättskampen ville ta bort påtvingade skillnader mellan könen, den moderna feminismen vill istället påtvinga folk feministisk framtagna könsroller.

För den som bryr sig om frihet och jämlikhet så har feminismen blivit allt det den en gång sade sig vara emot.

När dagens svenska feministelit – inom media, akademien och politiken – gör anspråk på att vara moraliska arvtagare till kampen för kvinnors lika rättigheter, misstar de sig om vilken part i den kampen det är som de motsvarar.

 

PS. Ovanstående skall kanske inte tolkas som att jag är någon stor fan av Martinsson, han är t.ex. den stora urmakaren bakom newsmillinlägget: ”Här är det vetenskapliga beviset för Guds existens”. Och det är ”vetenskap” som snarast är på genusvetenskaplig nivå. DS.

PS2. Bloggen hade nytt besöksrekord under veckan efter ett omnämnande på GenusNytt. DS2

Advertisements

Written by bittergubben

18 september, 2011 den 18:01

Publicerat i Uncategorized

5 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Välskrivet och med kristallklar tanke som vanligt! Tack.

    Rutger Stjernstrom

    18 september, 2011 at 19:02

  2. Ja, den feminism vi ser i media och politiken idag är chauvinistisk och långt från vad feminismen stod för en gång i tiden. Det är märkligt att de som hänvisar till kvinnorättskämpar från förr inte förstår hur långt ifrån dom de själva har kommit.

    Matte Matik

    18 september, 2011 at 20:58

  3. […] hon är långt ifrån ensam. Hon har ytterligare en själsfrände i Anna Laestadius Larsson. Och ännu en i Katerina Janouch, som så gärna vill uppfostra sina medsystrar. För att inte tala […]

  4. […] hon är långt ifrån ensam. Hon har ytterligare en själsfrände i Anna Laestadius Larsson. Och ännu en i Katerina Janouch, som så gärna vill uppfostra sina medsystrar. För att inte tala […]

  5. […] Anna Laestadius Larssons dåtida själsfränder – Dagens feminism står för kvinnochauvinism och kvinnoprivilegier, precis som dåtidens manschauvinism stod för mansprivilegier. De som vill ha lika spelregler förkastar både kvinnochauvinismen och manschauvinismen. […]


Vill du svara på en indenterad kommentar, svara på första kommentaren i den sekvensen.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: