bittergubben

ytterligare en av de kränkta vita männen

Om feminismens kollektiva analys

with 2 comments

Feminismen använder sig ofta av en kollektivistisk analys av män.

Man kan analysera statistiska korrelationer. Att ett beteende är mer vanligt i en grupp än i en annan. Att individer in en grupp statistiskt sett får en annan respons på likvärdiga beteenden än individer i en annan grupp, d.v.s. blir diskriminerade. I denna statistiska analys är kollektivet bara ett aggregat av individer. Kollektivet existerar bara som abstrakt koncept och används inte som definition av individerna.

Sådan analys går bra. Men man får inte animera kollektivet. Att animera innebär att göra levande, att låtsas att kollektivet har en vilja, ett medvetande, som driver kollektivets ”handlingar”. Ett abstrakt kollektiv handlar inte, det bara aggregerar ett stort antal individuella handlingar.

Ännu värre är att reducera individerna till kollektivmedlemmar, t.ex. genom att analysera deras handlingar utifrån det påhittade kollektivets vilja eller genom att påstå att de i egenskap av kollektivmedlemmar har en kollektiv skuld för andra kollektivmedlemmars brott.

Den feministiska ovanan att reducera män till medlemmar i manskollektivet har med rätta lett till att feminister får kritik för sin kollektiva analys. När sedan antifeminister konstaterar att män är utsatta för någon form av diskriminering invänder en del feminister, att nu är det ju ni som gör kollektiv analys! Det verkar som att många feminister inte förstår skillnaden på att göra statistisk analys och att reducera människor till kollektivmedlemmar.

Generaliseringar: gruppen A har beteende B

Denna typ av påstående är väldigt vanligt. Man är ekonomisk med ord och reducerar så långt att det inte är tydligt vad som egentligen sägs. Skall påståendet anses ha semantiken att alla i gruppen har beteendet? Eller en majoritet? Eller bara att beteendet är vanligare än bland andra grupper? Eller bara att det förekommer inom gruppen? Har man inte bestämt vad typen av påstående betyder, uppstår lätt en drift – påståendet görs och styrks med en betydelse, men används sedan med en annan betydelse, som inte har styrkts. T.ex. feminister hävdar ”män våldtar” baserat enbart på att män är överrepresenterade som förövare, men använder det sedan i betydelsen att beteendet är vanligt bland män, och som grund för kollektiv skuldbeläggning.

Som jag ser det skall den typen av påstående förstås i statistisk mening, med följande innebörd: För det första, beteendet skall vara vanligt inom gruppen, en majoritet eller i närheten därav. För det andra, om förekomsten av beteendet bland övriga inte kommenteras, skall beteendet vara signifikant vanligare inom gruppen än bland övriga. Detta är två betydelser som vanligen kommer tillskrivas påståendet, om de inte är uppfyllda uppfattar jag påståendet som missvisande och därmed felaktigt. (Respektive krav kan undvikas genom att lägga till några ord, t.ex. ”det är vanligare att gruppen A har beteende B” eller ”även grupp A har beteende B”.)

Vidare bör påståendet inte vara alltför kränkande, då bör man kosta på sig några extra ord för att kvantifiera vad man menar. Detta är dock mer en fråga om taktfullhet än korrekthet. Måhända man även borde kräva att det även finnas en sådan acceptans för beteendet inom gruppen, att personer som utför det inte behöver dölja detta för övriga gruppmedlemmar.

Enligt ovanstående sätt att tolka skulle alltså påståendet ”män våldtar” vara både felaktigt och taktlöst. Feminister motiverar det med att män är starkt överrepresenterade som förövare, men om det är tillräckligt så vore det t.ex. en korrekt generalisering att säga att människor är enbenta. En del människor är enbenta, p.g.a. missbildning eller amputation, men bland andra arter är det ju oerhört ovanligt med enbenthet eftersom sådana individer inte överlever i djurriket. Nej, man får nog invända att människor är tvåbenta. Det är en odiskutabel och korrekt generalisering, även om det är ett statistiskt faktum att människor i genomsnitt har färre än två ben. En feminist må hävda att våldtäkter är något så fruktansvärt och så viktigt att detta på något sätt skulle motivera generaliseringen, men det är ju precis tvärtom, ju viktigare ett ämne är och ju mer man bryr sig om det, i desto större utsträckning torde det vara mödan värt att uttrycka sig korrekt. Den enda värdering som en feminist visar upp när hon gör den inkorrekta generaliseringen ”män våldtar” är att hon tycker att män är oviktiga. En korrekt generalisering vore ”Män våldtar inte heller”.

Annonser

Written by bittergubben

8 augusti, 2011 den 21:54

Publicerat i Uncategorized

2 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. […] Om feminismens kollektiva analys – Enorm skillnad på att göra statistisk analys och att reducera individer till kollektivmedlemmar. Också semantiken för generaliseringar som ”män våldtar”. […]

  2. […] Och det där med kollektivistisk analys är ett problem inom feminismen, det är inte ovanligt att feminister dömer utifrån kollektiv tillhörighet, som t.ex. att säga att, om en man blir slagen av sin kvinnliga partner, så är det mindre allvarligt än om en kvinna blir slagen av sin manliga partner, med motiveringen att det senare skulle vara vanligare. https://bittergubben.wordpress.com/2011/08/08/om-feminismens-kollektiva-analys/ […]


Vill du svara på en indenterad kommentar, svara på första kommentaren i den sekvensen.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: