bittergubben

ytterligare en av de kränkta vita männen

Diskriminering till förmån för kvinnor inom elitidrotten

with 5 comments

Det är inte någon särskilt upprörande fråga. Om en underpresterande grupp får fördelaktig behandling, som bara till viss del kompenserar för underprestationen, så är det inte orimligt. När flickor får bättre slutbetyg i förhållande till provresultat jämfört med pojkar, så är det stötande eftersom flickor får högre absoluta betyg och det är alltså inte alls motiverat med någon sådan positiv särbehandling. Men när invandrare också får bättre slutbetyg i förhållande till provresultat, så är det inte stötande eftersom de i absoluta tal får lägre betyg, det blir en positiv behandling av en svag grupp.

Elitidrotten är inte någon hjärtefråga bland särskilt många feminister heller. De brukar ju vara måttligt intresserade av idrott. Jag med.

Men jag tycker ändå frågan är illustrativ. Feminister klagar över diskriminering av kvinnor inom elitidrott, trots att de får en fördelaktig behandling.

Vi kommer titta på golf, fotboll, skytte och som ett paket – 100 m, 20 km gång och maraton.

Herridrott?

I en del idrotter är de stora tävlingarna öppna för båda könen, där de kan tävla på lika villkor, det är idrottstalang som avgör. Sedan finns det olika klasser, som juniorklasser, seniorklasser, viktklasser, handikappidrott och damklasser. Här finns alltså ingen herrkategori, det är öppna tävlingar för de bästa atleterna (måhända med krav på att man skall vara myndig). Det normala är dock att damerna inte klarar av att konkurrera med herrarna, så att de håller sig i sin damklass, trots att de skulle få vara med i de öppna tävlingarna.

I andra idrotter finns det formellt en herr och en damklass. Det normala är att nivån i herrklassen är mycket högre än i damklassen, damerna skulle inte ha en chans att konkurrera med herrarna. Även om det i allmänhet är mer pengar i herrklassen så krävs det så mycket mer talang för att konkurrera om de pengarna, att damidrottare har mycket större chans att tjäna pengar i damklassen än om de konkurrerat med herrarna. I den mån det är mer pengar i herrtävlingar, vilket det i allmänhet är, och en kvinna vore bra nog att ha chans på prispengarna, skulle de formella hindren antagligen inte stå emot särskilt länge – det skulle ropas om sexism och könsdiskriminering.

I allmänhet spelar det alltså ingen roll om det finns en herrklass eller om de stora tävlingarna är öppna, finns det en damklass så blir det könssegregerat ändå. Damklassen utgör en positiv särbehandling av kvinnor. Även om prispengarna och mediauppmärksamheten totals sett är lägre i damklassen än för tävlingar som är öppna för de bästa atleterna, så är det ändå mer pengar/uppmärksamhet givet deltagarnivån. Män som är på samma nivå som dameliten får i allmänhet mindre prispengar och mindre uppmärksamhet i media. Ofta är skillnaden stor.

I vissa idrotter är könen så pass lika att det inte behövs någon särskild damklass. Det är t.ex. vanligt med mix inom ridsporten. Ridsporten är ju lite speciell såtillvida att kvinnor dominerar kraftigt i basen, det är väl lite grann det som gör att de klarar att hävda sig i mixen.

Det finns vissa idrotter där resultatet kan variera kraftigt, med dagsform/tur/flyt så att man inte kan säga att bäste parten kommer att vinna, de bättre kommer bara ha en högre chans. Om den effekten är så kraftig att den kan kompensera för kön, och det finns en damklass, så kommer herrarna rimligen kräva en herrklass. Det här är en av få typer av situation där jag skulle stödja att formellt ha en herrklass – alternativet vore att avskaffa damklassen och bara tävla gemensamt. Ett annat fall vore om damerna dominerade de öppna tävlingarna i en gren, då kan man ju ha en herrklass i den grenen – men det vore då en herrklass som vore jämförbar med juniorklass, veteranklass och dylikt – precis som damklasserna i allmänhet är.

Det finns också idrotter som är så smala, att det inte blir så hård konkurrens, det är helt enkelt inte tillräckligt mycket prispengar för att ett stort antal personer skall satsa sin tid och energi på att bli bäst inom sporten. Då kan det falla sig så att några kvinnor förmår konkurrera.

Golf – Annika Sörenstam

”När Annika Sörenstam kom på tredje plats i LPGA-touren 2006 och vann 1 971 741 dollar var den prissumman samma som den man som kom på 32:a plats i motsvarande tävling.”

Detta skrivs på en feministisk blogg hos KFUK-KFUM, de menar att detta visar på att kvinnlig idrott förfördelas. Men vad menas med motsvarande tävling? En juniortour? (finns det någon sådant?) Eller är det en seniortour eller finns det en handikaptour de jämför med?

Nej, de tycker att den riktiga touren, där vinnaren avgörs baserat på spelskicklighet, inte baserat på kön eller ålder (man kanske måste vara myndig?), skulle ”motsvara” damtouren, där sexismen är total och bara kvinnor får spela. Deras exempel med Sörenstam är illa valt, hon ställde ju 2003 upp i tävlingen the Colonial på ”herrtouren” – vilket visar att det inte är någon herrtour. Trots att hon valt en tävling med en bana som skulle passa henne lyckades hon inte klara ”cutten”.  Om hon regelbundet spelade tävlingar på den riktiga touren skulle hon antagligen inte ha kommit i närheten av 32:a plats eller de prispengar som hon kunde dra in på damtouren – vilket är orsaken till att hon och hennes kolleger spelar på damtouren, där de får mycket bättre betalt än de manliga golfare, som skulle vara tillräckligt bra för att regera på damtouren men inte så bra att de når upp till de stora prispengarna på den riktiga touren.

Därefter har Michelle Wie spelat en hel del i ”herrtävlingar”

Från Wikipediasidan om Wie, tabellen ”LPGA Tour career summary”: Under 2006 till 2010 spelade hon 60 LPGA turneringar och fick 2.62MUSD i prispengar, d.v.s. 43700 USD/turnering.

Från tabellen ”Professional record and earnings outside of LPGA membership”: Deltagit i 9 “herrturneringar”, och vunnit 4304 USD i prispengar, d.v.s. 478 USD/turnering.

Det är en löjligt stor skillnad på de siffrorna. Att klaga på att det är mer pengar i herrgolfen är absurt. Hon får 90x mer prispengar på damtouren än när hon spelar på herrtouren! Att döma av hennes turneringsresultat ovan så får Wie 1.1% av sina prispengar för sin golftalang, 98.9% av hennes prispengar är en kvinnobonus. Visst, det är ett begränsat underlag, man kan inte lägga särskilt stor vikt vid de precisa värdena, men det är solklart på vilken tour hon får mest prispengar. Så vilket kön är diskriminerat? Det finns många manliga golfare som är lika bra som henne, men som är tvungna att nöja sig med det som de kan få på herrtouren, som inte har möjligheten att spela på damtouren där prispengarna vid den spelnivån är mycket högre. Att använda prispengar inom golf för att hävda att kvinnor är förfördelade, såsom KFUK-KFUM gör, är skrattretande.

Sedan så är det ju inte prispengarna som räknas utan sponsring och liknande. Det är antagligen likadant där, att hon får oerhört mycket mer än de män som har likvärdig skicklighet som golfare – män som är i stort sett okända.

“May, 2006, saw her play the Asian Tour SK Telecom Open, becoming the second woman (after Se Ri Pak) to make the cut at a men’s tournament in South Korea. Wie reportedly received US$700,000 in appearance fees at an event that offered only US$600,000 in total prize money. In all, she reportedly netted US$5 million in appearance and endorsement money for the two-week trip.” (det var vid den här tävlingen som hon fick sina prispengar – på amerikanska PGA har hon inte klarat cutten.)

Feministbrud: ”Damfotboll? Nej, det heter fotboll!”

Mitt blogginlägg är i någon mån en reaktion på ett litet inlägg av feministbruden. Hennes huvudpoäng är att det är samma regler och alltså borde sporten som sådan ha samma namn. Det kan man ju rent grammatiskt hålla med om, det vore mer korrekt att säga dam-VM eller lägga till ”för damer”. Hon tycker dock att man lämpligen utelämnar helt och hållet att bara kvinnor får vara med: ”Läs om medias rapportering från Fotbolls-VM i Tyskland. De flesta är sparsamma med just ordet damfotboll och dam-vm. Det gör mig glad!

Det finns dock en påtaglig skillnad i regler mellan fotboll och damfotboll. Medan fotbollen är öppen för de bästa spelarna och det som avgör är vilket lag som är bäst, så är damfotbollen djupt och öppet sexistisk. Lag av fel kön får inte vara med. Lag får inte ens ha med någon endaste spelare av fel kön. Man kan göra distinktionen genom att lägga till ”för damer”, men det bör på något sätt vara med att könsdiskriminering är centralt i arrangemanget. En mening som ”Läs om medias rapportering från Fotbolls-VM i Tyskland.” är gravt missvisande, eftersom den mycket relevanta diskrimineringen inte framgår. Hur kan man ha ett VM där alla de bästa lagen exkluderas för att de har fel kön?

Om man helt okvalificerat kan kalla någonting för VM, och ändå ha med regler som utesluter alla de bästa atleterna, då tror jag att jag tar och kör ett bowling-VM där bara jag får delta. Och vips, så är jag världsmästare i bowling!

Damfotboll skall inte i första hand jämföras med den fotboll som är öppen för de bästa atleterna, utan snarare med till exempel junior eller seniortävlingar, eller andra sådana kategorier där man med olika kriterier utesluter de bästa atleterna och de bästa lagen. Precis som i damfotbollen.

David Holman citerar en god vän: ”Satt på pizzeria idag och såg på vad jag trodde var dam-vm. Blev positivt överraskad av både bollbehandling och speltempo tills jag insåg mitt misstag. Det var herrarnas U-17 VM.”

Kvinnor som spelar fotboll med herreliten? – ”Vi skulle inte ha en chans”

”… erbjudandet kom från den italienska klubben Perugia år 2003. Reaktionerna blev starka inom både idrottsrörelsen och i medierna, eftersom klubben ville värva både Victoria Svensson och Hanna Ljungberg till sitt herrlag.”

”Victoria Svensson har svårt att riktigt tro på att hon skulle vara aktuell för spel i en av världens bästa fotbollsligor och ställas på planen mot exempelvis Milans Paolo Maldini.

– Löjligt. Det finns ju bara inte, säger Victoria Svensson.”

”- Tekniskt kanske vi skulle kunna mäta oss med herrarna men ingenting annat. De har en helt annan fysik och styrka. Vi skulle inte ha en chans att hävda oss, säger Victoria Svensson.”

Genomslag i media

Ett annat vanligt argument för att damidrotten skulle vara förfördelad är genomslag i media. Björn Ehrnberg skriver på Nyheter24 beklagar sig över att damfotboll normalt sett inte bevakas så mycket i media, att VM är ett undantag:

”Men med ett par självinsiktskikare på, blir det tyvärr alltid lika klart när dam-VM går av stapeln – att jämställdheten (oavsett förutsättningar) är långt ifrån nådd.

För det är när strålkastarljusen slocknat och ligalunket återvänder som man undrar var expertkommentatorerna tar vägen? Var tar krönikörerna (oavsett kön) vägen under fyra år?”

”… på fotbollsfronten är tyvärr damerna fortfarande ”The Second Gender”. Frågan är hur fan vi slår hål på det glastaket?”

Läser på en blog från 2009 att: ”Kan vi någonstans bland siffrorna spåra orsaken till varför så få kvinnor når upp till toppen? Till varför tjejer väljer att hoppa av idrottskarriärer?” / ”Tv visar 1 273 timmar herridrott och 197 timmar damidrott under ett år”. Markus Klinton ger några till liknande siffror på genomslag i media och accepterar inte heller att damidrotten får så mycket mindre tid i media än ”herridrotten”: ”Sportsidorna har stor betydelse för många ungdomar och medierna bär ett stort ansvar i att försöka representera alla läsare. En viss variation i rapporteringen måste kanske accepteras men den fullständiga skevhet som råder idag är dock svår att motivera och acceptera.”

De verkar alla utgå från att herridrott och damidrott borde ha ungefär lika mycket uppmärksamhet, oavsett vilken prestationsnivå de håller eller vilken efterfrågan som finns hos publiken. Medierapporteringen bedöms inte utifrån om den täcker idrottare vars förtjänst meriterar det, eller vad publiken vill se, utan antigen utifrån ett perspektiv att jämställdhet betyder att kvinnor alltid skall ha (minst) lika utfall som herrarna, eller utifrån ett feministiskt projekt att socialisera fram nya människor, och det är i sådana perspektivet som rapporteringen från damidrotten blir otillräcklig.

Antal timmar idrott i TV

(SVT, TV3, TV4 och Kanal 5)

2001 2005 2007
Damidrott 123 197 219
Herridrott 1723 1273 538
Blandade arrangemang 428 454 450

Källa: Riksidrottsförbundets (RF) verksamhetsberättelse 2007 (sid 56) samt 2005 (sid 44). För verksamhetsberättelserna 2008-2010 ser jag inte till motsvarande siffror. Oklart hur stor andel av tiden för blandade arrangemang som läggs på damidrottare, men man får väll anta att proportionerna liknar som råder mellan damidrott och ”herridrott”.

Om vi inte skall döma människor utifrån deras kön, utan utifrån deras prestationer, så skulle damidrottens tid i media inte jämföras med de herridrottare som utgör de bästa idrottarna, utan med herrevenemang som är på en nivå motsvarande damernas. Vilka har du hört mest om, Annika Sörenstam och Michelle Wie eller de manliga golfare som presterar på motsvarande nivåer, alltså alla de som kvalificerar att ställa upp i PGA-tävlingar men aldrig klarat cutten? Inte ens de bättre golfare som klarar cutten får uppmärksamhet i media, det krävs topplaceringar för att få uppmärksamhet. Kvinnor inom elitidrotten har stor nytta av sitt kön när det gäller exponering i media. De slår inte i något glastak, utan lyfts upp av en glassrulltrappa – sexistiska turneringar som bara är öppna för kvinnor, där medelmåttliga prestationer belönas stort, både ekonomiskt och med medieexponering. Turneringar som alltså inte är tillgänglig för herridrottarna – herrarna är tvungna att prestera resultat på en mycket högre nivå för att lyckas.

Men idrotten är i någon mening en underhållningsbransch, finns efterfrågan på damidrott utöver damernas prestationer så kommer rimligen utbudet att något så när anpassa sig. Hittar inte siffror för publik uppdelat på kön, men I rapporten Idrotten i siffror 2007 har RF (rapporten finns även 2009, men där hittar jag inte motsvarande siffror) med diagram för snittpublik. Jämför de 4 översta i respektive diagram och får faktorer på 11, 15, 10 och 5. Det verkar alltså som att damidrottens andel av TV bevakningen 2007 vida överstiger dess andel av publiken. Och då är det snittpublik, om det i herrserierna är fler matcher blir ju publiksiffrorna änne skevare. Vet ej om så är fallet i allmänhet, men t.ex. allsvenskan har 16 lag och 480 matcher, medan damallsvenskan bara har 12 lag och 264 matcher.

Måhända blir siffrorna annorlunda när det är stora tävlingar. När damlandslaget i fotboll tog VM-silver 2003 skrev Mats Olsson i fotbollsexpressen:  ”Herrlandslaget i fotboll har aldrig varit i närheten av 3,8 miljoner tv-tittare.” / ”Och detta fullständigt osannolika intresse måste sitta som ett spjut i trynet på alla dem som under några veckor hävdat att damfotboll som företeelse är kuriosa som inte har med idrott att göra och som bara intresserar deltagarnas kompisar och familjer. Yeah, right. 3,8 miljoner. Egentligen är det enklare än nån ens har tänkt: Ett framgångsrikt svenskt lag eller en framgångsrik svensk idrottare drar storpublik. Sen ger folk blanka fan i om det är män eller kvinnor; ja, de struntar till och med i om det är curling.

Men då är det inte så mycket damfotbollen som drar, som det är att Sverige deltar i finalen i ett VM. Och de medaljer som fås, är könskvoterade – utan könskvoterade medaljer skulle inga damlandslag ha någon chans på några VM medaljer, och då inte heller den medieuppmärksamhet som följer därmed.

Skyttegrenar vid sommar OS – 3% av medaljerna i mixade klasser

Ett annat återkommande argument för att visa hur patriarkal och elak mot kvinnor idrottsvärlden är, är hur de förändrade klasserna i skytte i sommar OS efter att en kvinna vann i skeet 1992.

”I vissa idrotter är könsbarriären redan forcerad, exempelvis inom ridsport och motorsport. Tidigare även i skytte. Men 1992 vann en kvinna OS. Så till OS 1996 var inte skytte längre öppet för kvinnor. Detta ändrades till OS 2000, men för att försäkra sig om att någon kvinna inte skulle vinna över männen igen, inrättades en damklass.”

Det är ju inte riktigt sant att skytte inte var öppet för damer 1996 – det var 5 damklasser i olika skyttediscipliner 1996. Vid OS följer de principen att ha både herrklass och damklass, om det finns ett tillräckligt underlag av tävlande av respektive kön. Från 1996 tyckte de som organiserar att det fanns underlag för damklass i lerduveskytte som tidigare varit mixat. Man gjorde det dock damklassen med EN disciplin (trap) – man tyckte underlaget räckte till en disciplin men inte till två – den disciplin som föll bort var samma som en kvinna vann 1992 (skeet). Från 2000 hade damerna även en disciplin i skeet.

”Två damer vann medaljer vid sådana mixade tävlingar: Margaret Murdock, silver i 50m gevär från tre positioner (1976) och Zhan Shan, guld i skeet (1992).” Damklass finns i ”50m gevär, tre positioner” från 1984.

”Women were first allowed to compete in Olympic shooting in 1968. In that year Mexico, Peru and Poland each entered one female contestant. Women have competed with the men until 1980. At the 1984 Games, women took part for the first time in a separate program consisting of three events. Between 1984 and 1992 the number of women’s events increased gradually. In addition, trap and skeet events remained mixed, i.e. open to both men and women.

As of 1996 in Atlanta, the shooting programme was segregated, with men’s events being separated from the women’s. More recently, the double trap events for men and women were added to the Olympic programme.”

Skyttegrenar vid sommar OS 1976 1980 1984 1988 1992 1996 2000 2004 2008
Herrklasser 0 0 6 7 7 10 10 10 9
Damklasser 0 0 3 4 4 5 7 7 6
Mixade 7 7 2 2 2 0 0 0 0
Mixade medaljer som går till damer 1/21 0/21 0/6 0/6 1/6

Källa för 76-92: http://en.wikipedia.org/wiki/Shooting_at_the_1992_Summer_Olympics, där 1992 ersätts med lämpligt år.

“The shooting competitions at the 1992 Summer Olympics … a total of thirteen events — seven men’s events, four women’s events, and two events open to both genders. It was the first time a woman (Zhang Shan in the skeet competition) took a gold medal in such an open event, and also the last time they were held. From 1996 and on, all shooting events have been either men’s or women’s.”

Av 60 medaljer i mixade klasser 1976-1992 så har alltså kvinnor tagit 2. Drygt 3%, och då har jag inte räknat med 1968 eller 1972 eftersom det då var så nytt att kvinnor fick vara med. Jag skulle nog säga att damerna verkar bli ganska utklassade i skyttet.

Med 9 herrklasser och 6 damklasser så får herrarna 27 medaljer och kvinnorna 18. Så kvinnorna får 40% av medaljerna, trots att de i mixade klasser bara vann 3%. Kvinnorna vinner inte medaljerna i tävlan mellan de bästa idrottarna, utan blir kvoterade en uppsättning medaljer som är betydligt större än vad de tillsammans skulle vinna om de var tvungna att tävla för dem på lika villkor med männen. Jag skulle kalla det positiv särbehandling av kvinnor, inte ett bevis på patriarkalt förtryck av kvinnor.

Skytte i Sverige

När jag läser på om OS skyttet stöter jag på följande på Carsar’s blogg:

”Trots att de tävlar gemensamt kvinnor och män, är det kvinnor som har vunnit Svenska Mästerskapet (SM) de senaste tre åren.”

”Från att skytte har varit en mansdominerad sport, där kvinnorna gjort intåg, kantas den nu av framgångsrika kvinnliga skyttar. Om det nu är så att skytte är en jämlik sport, så återstår fortfarande frågan; varför tävlar kvinnor och män lika på nationell nivå, men inte internationellt?”

Om damerna dominerar skyttet i Sverige så skulle det ju vara märkligt att de bara får 3% av medaljerna vid mixade skyttegrenar i sommar OS.

Har ingen koll på ämnet, nedanstående siffror baserat på Svenska Skyttesportförbundets site. Vad som är skillnad eller varför de gör skillnad på Gevär och Gevär Nationellt framgår inte riktigt. Påståendet att vi tävlar mixat på nationell nivå är mer sant än falskt, de flesta grenar är mixade. Det första uttalandet är dock märkligt då det är många grenar inom skyttet.

Skyttediscipliner i vilka

Svenska Mästerskap genomförs

Gevär Pistol Lerduvor Viltmål Gevär

Nationellt

Total
Mix 6 6 6 10 11 39
Dam 5 4 4 1 0 14
Herr 0 2 0 0 0 2
Junior, Mix 3 4 4 4 7 22
Junior, Dam 3 3 0 0 0 6
Junior, Herr 0 1 0 0 0 1

 

Resultat för män respektive kvinnor i några mixade gevärsskyttegrenar under perioden 2000-2010:

Fritt gevär 300 m, 3X40 skott: 10-1

Fritt gevär 300 m, 60 skott, liggande: 11-0

Standardgevär 300 m 3X20 skott: 11-0

Fritt gevär 50 m, 3X40 skott: 10-1

Fritt gevär 50 m, 60 skott liggande: 9-2

Luftgevär 10 m, 60 skott: 10-1

Så ser det ut för det mesta. Männen dominerar stort i de mixade klasserna. Det finns 3 grenar som Carsar´s blogg kan tänkas prata om: Svenska Mästerskap gevär i ban- o. fältskjutning, Bana ställning (Jane Jönsson 2007-2008, Jennie Hantoft 2009), Svenska Mästerskap kpist i ban- o. fältskjutning, Bana liggande (Eva Pettersson 2007-2009) alternativt SM fallmålsskjutning, luftgevär – där damerna faktiskt dominerar.

Hur kan man sammanfatta den situationen inom skyttet som att kvinnor har vunnit Svenska Mästerskapet de senaste tre åren, utan att specificera att det bara rör sig om några specifika discipliner, och männen tar lejonparten av titlarna?

På Carsars fråga om varför det mixas nationellt men inte vid internationella tävlingar kanske det är en fråga om hur stark konkurrensen är. Nationellt är konkurrensen lägre, och då är det större sannolikhet att en kvinna skall vinna, vid större tävlingar där konkurrensen blir hårdare blir det lägre sannolikhet för att en kvinna skall få medalj. Ju lägre konkurrens, desto större spridning på resultaten inom respektive kön, och är det bara några få män som kan sägas vara bättre än de bästa kvinnorna, så kan dagsform/flyt göra att kvinnorna har en ok chans. Det kan ju rent av vara så att en kvinna är den bästa skytten. Vid hög konkurrens, där det finns många tävlande som presterar på gränsen till vad som är biologiskt möjligt, blir det mindre sannolikt att en kvinna tar en medaljplats.

100 m, 20 km gång och maraton

Ett annat komiskt inslag är ”Idrott och kön – En undersökning av attityder på gymnasiet” av Tommy Månevik, ett examensarbete vid Karlstads universitet. Det är väl inte avsiktligt humoristiskt, men är så feministiskt skruvat att kapitel 1 blir riktigt komiskt.

”Ett antal grenar finns dock där förutsättningarna är desamma för män och kvinnor. Tre av dessa grenar är 100 m, 20 km gång och maraton. Samtliga resultat för dessa (och alla andra) grenar finns att hämta på Athen-OS officiella hemsida. Jag valde att hämta samtliga resultat i de tre grenarna, dvs. alla försöksheat, delfinaler och finaler och gjorde en enkel sammanställning i Excel.”

Vad som följer på sidan 8-10 är diagram som visar hur en förkrossande majoritet av männen, över 75%, vinner över samtliga kvinnor – det är bara några eftersläntrare bland männen som gör sådana tider att många kvinnor kan slå dem. Dels är det väl några som misslyckas med sin insats, dels är det så att OS organiseras så att deltagande nationer kan sända deltagare, även till grenar där de är svaga och inte har några atleter i världsklass. I bästa feministiska stil förnekar dock rapporten hur enorma skillnaderna i prestation är mellan könen, i samtliga tre grenar, och betonar istället likheter:

”På sprintersträckan 100 m finns ett visst överlapp mellan gruppen män och gruppen kvinnor i prestation dvs. det finns ett flertal av kvinnornas resultat som skulle räcka längre än till en sistaplats i något utav männens heat. Med andra ord så skulle det finnas någon eller flera kvinnor som skulle ha besegrat minst en man i den här grenen. Man kan också notera att skillnaderna i prestation inom de två grupperna (cirka 2-4 sekunder) är större än skillnaderna i prestation mellan (överlapp, dvs. mindre än noll sekunder) grupperna.”

Feminister kan förneka skillnaderna bäst de vill. Om damer och herrar tävlade tillsammans på lika villkor i dessa grenar, skulle männen ta samtliga medaljer. Att vi har damklasser innebär här en kvotering av medaljer till kvinnor, medaljer som kvinnorna annars inte skulle kunna vinna.

Intersexuella idrottare

Ett annat komiskt inslag blir frågan om intersexuella idrottare. Personer som i någon mån är kvinnor, men med påtagliga manliga egenskaper, som att naturligt ha manliga testosteronnivåer, eller personer som bytt kön och haft dito hormonbehandling. Skall dessa få tävla i damklasserna?

Om damerna var lika bra som herrarna skulle frågan inte behöva ställas, men det är så stor skillnad att frågan blir, var skall man dra gränsen för att få tillgång till de privilegier och förmåner – till den positiva diskriminering – som damidrottare åtnjuter?

Ämnet debatteras i DN av en docent i praktisk filosofi: http://www.dn.se/debatt/idrottens-organisationer-maste-sluta-leka-konspolis

Sammanfattning

Eliten bland idrottskvinnorna får ta emot kvoterade medaljer och titlar, de får prispengar, sponsorpengar och uppmärksamhet i media som vida överstiger motsvarande belöningar för män som presterar på samma nivå.

Det är i princip acceptabelt.

Men när feminister trots den positiva särbehandlingen börjar yra om att kvinnor är diskriminerade, förfördelade, satta på undantag i en patriarkal sportvärld, då är det stötande. När de kräver att idrottskvinnor skall tjäna lika mycket som överlägset bättre idrottsmän, så får det mig att vilja ha sann jämställdhet i idrotten, utan några herr eller damklasser. Mixat i allt, med lika regler. Sen får vi se hur många procent av medaljerna som kvinnorna får.

Ja, det finns ju det där med märkliga klädregler, där kvinnliga atleter inom en flera idrotter är tvungna att klä sig i byxor som mer ser ut som trosor. Det är diskriminering, och det är säkert en del kvinnliga idrottare som tycker det är kränkande, och reglerna kan inte motiveras utifrån några idrottsliga värderingar. Men vad tror ni sponsorerna betalar för? Det är ju uppenbarligen inte för de idrottsliga prestationerna.

Advertisements

Written by bittergubben

2 augusti, 2011 den 12:22

Publicerat i Uncategorized

5 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. […] dagarna fick jag en pingback till mitt inlägg om att det borde heta fotboll och inte damfotboll. Med detta mastodontinlägg redogör Bittergubben för sin tes att damidrott är diskriminering. Eftersom alla får delta i […]

  2. Ett annat argument är ju att tjejer skulle få sämre träningstider, det verkar dock inte heller stämma.
    Per Ström: Pojkar får de sämsta träningstiderna
    Riksidrottsförbundet: Jämställda träningstider inom lagidrotter

    bittergubben

    13 augusti, 2011 at 20:30

  3. […] Diskriminering till förmån för kvinnor inom elitidrotten – Lång genomgång av olika feministiska påståenden om kvinnodiskriminering inom elitidrotten, där det i samtliga fall visar sig vara förmånlig behandling av kvinnor. […]

  4. […] Karsten Braasch var rankad 203 när han 1998 slog systrarna Williams med 6-1 respektive 6-2, och då spelade han inte för fullt: ”Against anyone in the top 500, no chance,” Braasch said, ”because I was playing like 600 today”. Då var de visserligen fortfarande unga, men ändå i toppen bland damerna. Systrarna Williams har tillsammans spelat in 75 miljoner dollar. [http://news.google.com/newspapers?nid=1298&dat=19980127&id=kqJjAAAAIBAJ&sjid=mggGAAAAIBAJ&pg=3506,5011601]. ”When female player Chris Evert-Lloyd was at her peak, she said her brother who played low level college tennis beat her” [http://www.topendsports.com/sport/tennis/men-v-women.htm, där ges även andra exempel]. Chris Evert drog sig tillbaka 1989, har varit rankad etta och vunnit över 8 miljoner dollar. [Siffrorna om vad de spelat in från http://wtatennis.com%5D. Klagomål om diskriminering av kvinnor inom elitidrott är löjeväckande om man utgår från prestation: https://bittergubben.wordpress.com/2011/08/02/diskriminering-till-forman-for-kvinnor-inom-elitidrotte… […]

  5. Det tog en stund at leta sig fram till vilken plats Sörenstam faktiskt hamnade på i The Colonial, eftersom ingen egentligen brydde sig om det efter att hon missat ”cutten”. Enligt den officiella resultatlistan slutade hon på 96:e plats av 113, där de två sista inte spelade alla 36 hål. 76 spelare klarade ”cutten”.

    Hennes egen kommentar efteråt:

    ”It was a great week but I’ve got to go back to my tour, where I belong. I’m glad I did it, but this is way over my head”

    Beträffande eventuellt överlapp på 100 m i Athen-OS, är ju det precis som du konstaterar – att vissa länder skickar så svaga kort att de kommer rejält efter. För att få lite mer balans i observationen kan man notera att Sverige, som inte fick skicka någon manlig 100-meterslöpare till Athen, ändå hade 24 män – två 17-åringar, tre 19-åringar och 19 seniorer – som samma år sprang fortare än vad som krävdes för att vinna guld i damklasssen i OS (och Nesterenko sprang i finalen snabbare än hon någonsin gjort, förr eller senare).

    Varför fick Sverige inte skicka några manliga 100-meterslöpare? Jo, kvalgränserna:

    The Olympic qualification period for the athletics ran from 1 January 2003 to 9 August 2004. For this event, each National Olympic Committee (NOC) was permitted to enter up to three athletes, provided they had run below 10.21 seconds during this period in IAAF-sanctioned meetings or tournaments. If a NOC had no athletes qualified under this standard, it could enter up to one athlete that had run below 10.28 seconds.

    Ingen kvinna har någonsin sprungit under 10.28. Florence Griffith-Joyner har kommit närmast med 10.49 år 1988. Ingen annan har varit under 10.60. IAAF listar de 191 snabbaste männen 2004: sämsta tiden är 10.33, sex tiondelar snabbare än den olympiske guldmedaljören på damsidan.

    Ulf T

    5 augusti, 2013 at 15:16


Vill du svara på en indenterad kommentar, svara på första kommentaren i den sekvensen.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: