bittergubben

ytterligare en av de kränkta vita männen

Ambitionsmaktordningen

with 2 comments

Feminister pratar om en könsmaktsordning, att män har mer makt än kvinnor. Statsministrar, VDs, styrelseledamöter och andra högt uppsatta är ofta män. Gudrun Schyman skriver:

”Det finns fakta och forskning i en stor omfattning som alla visar samma sak: det finns ett mönster av maktfördelning i samhället, där kön har grundläggande betydelse. Män som grupp har mer makt och inflytande, på kvinnors bekostnad. Vi är många som på fullt allvar menar att detta är orimligt och att det i grunden är ett stort demokratiproblem.”

Män satsar mer på karriären. Kvinnor mer på relationer och hälsa. Som resultat har män oftare framgångsrik karriär och kvinnor i genomsnitt fler goda vänner och lever längre.

Men varför göra det till en fråga om kön? Varför inte förklara det i termer av den faktor som verkligen spelar roll? D.v.s. hur ambitiös en person är. Titta till exempel inom gruppen kvinnor, en del är ambitiösa med att satsa mer på karriär, en del satsar inte på karriären utan fokuserar mer på relationer och hälsa. Gruppen kvinnor med karriärambitioner uppnår mycket mer formellmakt än gruppen kvinnor som inte har karriärambitioner. Innebär detta en strukturell orättvisa, och att vi måste satsa på jämställdhetsåtgärder för att kvinnor som inte satsar på karriären skall ha lika mycket formell makt som dem med karriärambitioner? Och dito inom gruppen män, där man kan göra samma uppdelning. En man som inte har karriärambitioner har extremt låg sannolikhet att få en högt uppsatt chefspost.

Det blir alltså mer meningsfullt (eller snarare mindre meningslöst) att prata om en karriärambitionsmaktordning, eller ambitionsmaktordning, för dem som inte tycket om när ord har 27 bokstäver. Det där med könsmaktsordning är ju bara ett urvattnat korrelat i jämförelse.

”Karriärambitiösa som grupp uppnår mer makt och inflytande, på de icke karriärambitiösas bekostnad. Vi är många som på fullt allvar menar att detta är orimligt och det i grunden är ett stort demokratiproblem.”

Åter till verkligheten – är det inte ganska rimligt att de som anstränger sig och satsar på att göra karriär i genomsnitt kommer längre i karriären än de som föredrar att lägga sin tid på annat?

Eftersom många av de som sysslar med könsmaktsordning är universitetsstuderanden (eller före detta dito) så kan man ju fråga på hur de ser på i vilken grad olika grupper får ut examina? Studiemotiverade, som läser mycket och pluggar det som de behöver lära sig, får ut examina i högre grad, ”på bekostnad av” de som föredrar att slappa under studietiden. Tycker anhängare av könsmaktsordningen att det är orimligt att studiemotiverade får examina i högre utsträckning än de som inte är studiemotiverade? Att det är frågan om förtryck, och att det är ”på bekostnad av” de som slappar?

Nej, skall man tala om en grupp som utsatt för underordning, så räcker det inte att de har olika preferenser så att de får olika utfall. De krävs att de behandlas olika även när det uppför sig likvärdigt, eller att miljön anpassa utifrån det ena könets behov, utan hänsyn till det andra. Som t.ex. i våra flickanpassade skolor. Feminister må hävda att arbetslivet är anpassat till män, med huvudsakligt argument att karriärvägarna inte är anpassade till personer som tar ut mammaledighet. Men företagen har inte behov av frånvarande chefer, oavsett frånvaroskäl, eller chefer som inte vill jobba tillräckligt mycket för att hänga med, se inlägget ”Därför är kvinnoyrken lågavlönade”, under rubriken ”Göra karriär på deltid?”.

Könsmaktsordningen hävdar ju även att mannen har makten i familjen, men på vilket sätt har mannen makten i svenska familjer? Finns det någon statistik på det? Är det inte tvärtom så att kvinnor står för 80% av konsumtionsbesluten, har makten över fortplantningen, i allmänhet är den som tar ut skilsmässa, kan välja att beröva mannen allt umgänge med barnen genom falska anklagelser?

Enligt könsmaktsordningen skulle det även vara så att ”flickor fostras att upprätthålla synen på pojkar och män som normen och det positiva samt att anpassa sig så gott de kan till det”, men det stämmer ju inte överens med svenska dagis och skolor där flickan är norm och ses som det positiva/goda könet.

Advertisements

Written by bittergubben

26 juni, 2011 den 12:29

Publicerat i Uncategorized

2 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. […] Ambitionsmaktordningen – Den så kallade könsmaktsordningen är ett urvattnat korrelat av ambitionsmaktordningen. […]

  2. […] Löneskillnaderna mellan män och kvinnor är bara ett urvattnat korrelat av löneskillnaderna mellan strebers och knegare. Likvärdiga strebers får samma lön, oberoende av kön, likaså likvärdiga knegare. Eller nej, det är antagligen så att kvinnliga strebers har fördel av sitt kön i dagens Sverige, de utgör en liten andel av strebrarna, och av politiska/ideologiska skäl har det drivits fram ett tryck att ha hälften kvinnor på höga poster, så att kvinnornas andel bland cheferna antagligen är betydligt högre än deras andel bland de strebers som har potential att bli chefer. På samma tema: https://bittergubben.wordpress.com/2011/06/26/ambitionsmaktordningen/ […]


Vill du svara på en indenterad kommentar, svara på första kommentaren i den sekvensen.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: