bittergubben

ytterligare en av de kränkta vita männen

Blandade citat från skolrapporter

with 2 comments

Rapport från Skolverket: Rustad att möta framtiden? PISA 2009 om 15-åringars läsförståelse och kunskaper i matematik och naturvetenskap

Läsning:

”Resultaten från PISA 2009 visar att 15-åringar i Sverige presterar genomsnittligt i läsning vid en jämförelse med jämnåriga i övriga OECD-länder. Detta innebär att de svenska 15-åringarnas läsning försämrats i relation till 15-åringar i andra länder och i relation till resultat i tidigare PISA-undersökningar. Sverige tillhör de fyra OECD-länder vars resultat i läsning minskat signifikant sedan år 2000. Endast Irland har en större nedgång i läsförmåga än Sverige.” (sammanfattning)

”Skillnaden i genomsnittlig prestation mellan flickor och pojkar är större i Sverige än i OECD och har ökat sedan 2000. I Sverige har både flickornas och pojkarnas resultat blivit signifikant lägre, men pojkarnas nedgång i läsförmåga är betydligt större än flickornas. Flickornas resultat ligger fortfarande över OECD:s medelvärde medan pojkarnas nu ligger på OECD:s nivå.” (sammanfattning)

Matematik:

”I den fjärde undersökningen som genomfördes 2003 i skolår 8, också kallad TIMSS (men akronymen uttolkades denna gång Trends in Mathematics and Science Study) deltog 50 länder och regioner (Skolverket, 2004a). Det var en motsvarande undersökning som 1995, men då deltog elever i skolåren 6, 7 och 8. En försämring av resultatet under de åtta år som gått var tydlig för Sveriges del. Resultatet 2003 för skolår 8 var nämligen signifikant sämre än resultatet 1995 för skolår 7.” (Sid 14)

PISA: ”För Sveriges del har de högpresterande eleverna ett lägre resultat 2009 jämfört med 2003 samtidigt som andelen elever som inte når den lägsta prestationsnivån ökat. Sveriges resultat i matematik 2009 är signifikant lägre än 2003.” (sammanfattning)

Inom naturvetenskap är försämringen inte lika dramatisk:

”I PISA 2000 låg de svenska eleverna klart över medelvärdet inom OECD.”

”Resultaten var likartade även i PISA 2003. De svenska eleverna presterade i genomsnitt bättre resultat än medelvärdet i OECD.”

”PISA 2006 visade liksom TIMSS 2007 att svenska elever presterade på samma nivå som genomsnittet i OECD respektive EU.”

2009: ”För första gången i PISA hamnar det svenska resultatet i naturvetenskap under genomsnittsnivån i OECD. Någon skillnad mellan pojkar och flickor finns inte.” (sammanfattning)

Skolverket 2005, Rapport 13, Kön och skolframgång, Tolkningar och perspektiv, Skolverket 2005, Mats Björnsson

”Det finns de som hävdar bl.a. att skolans mål och läroplaner har gjorts om de senaste två decennierna för att bättre passa flickor (se t.ex. Utbildningsdepartementet 2004, s. 23). Eftersom flickor sågs som diskriminerade skulle förändringar i både kursplaner och pedagogik ske i »flickvänlig« riktning. Weiner (a.a.) har hävdat att tim- och kursplaner gjorts om med innebörd att det skett en nedtoning av ambitionen att pojkar skulle lära sig ta ett större ansvar för hem, familj och barn. Det finns också rapporter som hävdar att kursplaner inom yrkesinriktade ämnen är könskodade på ett traditionellt sätt.37 Förvisso har läroplaner, timplaner och kursplaner gjorts om under de senaste 25 åren, och det rätt radikalt. Det går att se det så att jämställdhetsmålen gjorts tydligare, men detta har getts en könsneutral form. Jag har, i alla fall på svensk botten, inte kunnat se några belägg för att läroplaner och kursplaner skulle ha bidragit till en flickanpassad skola mer än en pojkanpassad. De relativt omfattande ansträngningarna från t.ex. tekniska högskolor, departement och gymnasier att locka fler flickor till teknisk och naturvetenskaplig utbildning under 1980- och 90-talen fanns inte någon tydlig motsvarighet till i läroplan och kursplan, såvitt jag kunnat se. Prioriteringarna åt att vidga just flickors val fanns snarare i en mängd politiska och andra uttalanden, mer än att de kodifierades i sådant som lag och förordning” (Sid 61)

Björnsson hävdar alltså att det inte har skett någon flickanpassning i undervisningen bara för att de där ”politiska och andra uttalanden” inte i tillräcklig utsträckning har ”kodifierades i sådant som lag och förordning”? Flickanpassningar som ju ändå har genomförts i klassrummen?

En beskrivning av slutbetygen i grundskolan 2006

”I genomsnitt är flickornas meritvärde 22,6 poäng högre än pojkarnas. Skillnaderna mellan flickors och pojkars genomsnittliga meritvärde varierar mellan kommunerna. I 17 av landets 290 kommuner har flickorna ett genomsnittligt meritvärde som är minst 40 poäng högre än pojkarnas. I hälften av kommunerna har flickorna i genomsnitt minst 23 poäng högre än pojkarna. Endast i tre kommuner har pojkarna ett högre genomsnittligt meritvärde än flickorna.” (Sid 2)

Om nu skillnaden mellan flickor och pojkar beror på pojkars senare mognad, skulle det innebära att pojkarnas mognadsålder varierar mellan olika kommuner? Eller om ”maskuliniteter” är förklaringen, skulle då det variera mellan kommuner? Det är väl snarare så att sådana normer drivs mycket av nationella medier?

Om däremot förklaringen är flickanpassade skolor är det naturligt med kommunal variation. Kommuner kan ju vara mer eller mindre feministiska i sin skolpolitik.

SOU 2010:35,Rapport III från DEJA, Kunskap som befrielse. En metaanalys av svensk forskning om jämställdhet och skola 1969–2009

”I början av den undersökta perioden [1969–2009] handlar merparten av forskningspublikationerna om flickor. Från 1980-talet kom i stället forskning om flickor och pojkar successivt att öka i omfattning. Under 1990-talet ökar forskningen om pojkar, för att i dag utgöra en nästan lika stor andel som forskningen om flickor och pojkar. Till stor del handlar denna forskning om pojkar med skolsvårigheter av olika slag. Det bör dock nämnas att en betydande del av publikationerna om pojkar i skolan från senare år handlar om pojkar i den bemärkelsen att de utgör en kritik av ett överdrivet fokus på pojkar i skolan. Forskning om enbart flickor har minskat från 1990-talets mitt, och i dag är det endast enstaka publikationer per år som har enbart flickor som subjekt.” (Sid 8 )

Det finns ett diagram på sidan 32. Jag är överraskad över att det skulle vara en så stor andel av forskning som skulle vara om pojkar. Det verkar ju inte ha haft särskilt mycket genomslag i offentlig diskurs? Bilden av fokus på pojkar kan dock ”problematiseras” något – det är väl många pojkkritiska rapporter som problematiserar maskuliniteter och antipluggkultur, snarare än att diskutera antipojkkultur?

”Faktum är att en betydande del av publikationerna om pojkar i skolan från senare år är en kritik av just ett överdrivet fokus på pojkar i skolan, medan motsvarande kritik av en frånvaro av fokus på kategorin flickor i skolan saknas under 00-talet. Ytterligare en aspekt som kan nämnas är att kategorin flickor och pojkar på intet sätt är en neutral eller icke-hierarkisk subjektskategori i forskningsfältet. Snarare är tendensen tydlig att pojkar omtalas i termer av ett ”och” i generell bemärkelse i flertalet texter fram till 1990-talets mitt (flickor är huvudfokus, medan pojkar nämns som viktiga eller bortglömda, det anges att kunskaperna om jämställdhet även berör dem, etc.), varefter både flickor respektive pojkar blir mer relevanta som särskilda och ofta jämförbara forskningsobjekt i sig. Annorlunda uttryckt blir det under den här perioden normerande att alltid tala om båda kategorierna oavsett om forskningsansatsen egentligen fokuserar dem eller ej.” (Sid 33-34)

SOU 2010:51, Rapport V från DEJA, Könsskillnader i skolprestationer – idéer om orsaker

Det forskas inte så mycket på antipojkskolan och dess metoder:

”I rapporten prövas några olika hypoteser på svensk skolstatistik från framför allt läsåret 2003/04. De statistiska analyserna pekar sammanfattningsvis på … att man inte kunnat undersöka huruvida arbetssätten i skolan, med ökad andel enskilt arbete och minskad grad av lärarstyrd undervisning” (Sid 12)

”Det finns förvånansvärt lite studier om betydelsen av olika undervisningsformer och arbetssätt relaterade till kön på individnivå. En sökning i databasen ERIC (Education Resources Information Center) ger visserligen ett antal träffar, men de flesta framstår som inriktade mot begränsade undervisningsförsök inom matematik, naturvetenskap eller relaterat till IKT. De är också oftast orienterade mot effekter av olika sätt att stödja flickor inom dessa områden.” (Sid 27)

Hävdar att det inte kan vara svenska skolan det är fel på, eftersom samma effekt finns i så många (feministiska) länder: ”Pojkars underprestation är inget unikt svenskt fenomen och kan därför sannolikt inte föras tillbaka på förhållanden som är specifika för den svenska skolan.” (Sid 57)

Att det inte är någon signifikant skillnad i förmåga mellan könen men, att skillnaden i resultat resulterar av att ”Flickor lägger ner mera tid, arbete och engagemang i skolarbetet och har mer effektiva arbetssätt. Inte heller detta är en ny eller unikt svensk företeelse.” (Sid 58). Orsakerna till skillnaderna i beteende söker man främst i maskuliniteter och antipluggkultur.

”Den sista slutsatsen [att åtminstone en del av förklaringen ligger i att flickor lägger ner mer tid och engagemang på skolarbetet] leder rapportförfattarna till nya frågor om varför pojkar arbetar mindre och man konstaterar att det är i attityder och förhållningssätt kopplade till manlighet och kvinnlighet som svaren på frågan om könsskillnadernas orsak sannolikt måste sökas.” (Sid12)

”Ett annat och överlappande förslag till förklaring är att ”antipluggkultur”, som tidigare identifierats som arbetarklassrelaterat avståndstagande från en medelklassdominerad skola, brett ut sig och nu inkluderar också medelklassens pojkar. Antipluggkultur handlar om att vara ”cool”, populär och ha roligt. Att vara duktig i skolan och arbeta hårt för att lyckas utgör antitesen och innebär risk för socialt misslyckande.” (sid 58)

SOU 2010:52, Rapport VI från DEJA, Biologiska faktorer och könsskillnader i skolresultat

Hävdar att flickors bättre resultat beror främst på tidigare mognad. ”Flickor träder tidigare in i puberteten än pojkar. Möjligen har denna skillnad förstärks under de senaste åren (Diet och andra miljöfaktorer ligger möjligen bakom denna ökade skillnad). Det finns bra data som pekar på en sjunkande ålder för flickors inträde i puberteten med ett år de senaste 15 åren (Aksglaede, Sorensen, Petersen, Skakkebaek, & Juul, 2009).” (Sid 14)

Berör frågan om huruvida nivån på matematiken har sänkts så att den inte utmanar pojkarna, men bara som spekulation:

”I svenska skolan är prestationer i matematik bättre för flickor än för pojkar. Det finns ingen accepterad förklaring till denna skillnad mellan neuropsykologins robusta fynd och skolresultaten. Möjligen är ämnesinnehållet i dag i matematik på en nivå som inte utmanar resonemang utan är mer inriktad på färdighetsträning (räkning etc.). Modellen att träna färdighet i egen regi som undervisningsform är en modell där kraven på mognad hos den enskilde eleven är hög särskilt vad avser koncentrationsförmåga och motivation. Det talar för att flickor gynnas i den modellen på grund av tidigare mognad. Kritik av den typen har förekommit bland annat utifrån ”Mellanstadieutredningen” (Magne, 1998).” (Sid 20)

Köper inte teorierna om att en könsmaktsordning socialiserar män att använda våld: ”… förklaringsmodellen att manligt våldsbeteende är ett inlärt mönster skall ställas mot den mer sannolika modellen att våldsbeteende är en del av beteende repertoaren hos alla individer som regleras med socialiseringsprocessen (Pinker, 2003). En sådan modell ger också den enkla slutsatsen att frånvaro av socialiseringstryck leder till mer våldsutövning.” (Sid 21)

Skriver att pedagogik kan var mer eller mindre anpassad till respektive kön, och ger några exempel. Jag skulle dock vara mer benägen att beskriva det i termer av motivation snarare än mognad. Visst, en mer mogen individ tenderar att ta skolan på mer allvar och därmed vara mer motiverad, men om pojkarna är så omotiverade att det blir antipluggkultur så ändrar ju inte mognad något. Det som behövs är att skolan även motiverar pojkar.

”En sådan förklaringsmodell kommer ange att vissa former av pedagogik möjligen gynnar eller missgynnar barn beroende på biologiska förutsättningar. Nedan ges ett antal exempel på samband mellan biologiska skillnader och möjlig påverkan på pedagogik som skulle kunna prövas praktiskt. Ett sådant exempel är att tidig introduktion av moment där den egna förmågan att styra sin kunskapsinhämtning gynnar de barn som är tidigt mogna i koncentration och uppmärksamhet. Därmed kan en sådan pedagogik systematiskt gynna flickors anpassning. Likaså gynnar den självklart också barn som får strukturellt stöd hemifrån genom att hemmet knyter det pedagogiska kontrakt som skolan annars gör kontinuerligt i mer traditionell pedagogisk praktik. Ett annat exempel är att grundfärdigheter bygger på träning och i viss mån överträning. Individuell träning har ersatt gruppträningsmoment i många skolor. Återigen leder det till att mogna barn med god koncentrationsförmåga gynnas gentemot de som ligger efter. Det gynnar flickor.

Individuellt arbetssätt leder också till att eleven själv måste ha ett socialt driv att arbeta i grupp och spegla sig i gruppens prestationer. Pojkar som ligger efter i mognad och har lägre tendens generellt i denna domän kommer efter i detta. Här ska betonas att bland grundfärdigheterna har läsningen en kungsroll. Pojkar har alltid läst mindre än flickor och språkmognaden är senare. Därför är läsning/skrivning ett exempel på ett område där pojkar särskilt behöver efterses så att de inte kommer efter och därmed inte får de verktyg som behövs för att kunna arbeta individuellt.” (Sid 22-23)

Möjligen? Tendens? Utmana? Är det inte rätt och slätt så att pojkar generellt är mer tävlingsinriktade? ”Moment som betonar individuell prestation i tävlingsform har möjligen en tendens att mer utmana pojkar.” (Sid 23)

SOU 2010:53, Rapport VII från DEJA, Pojkar och skolan: Ett bakgrundsmaterial om ”pojkkrisen”

Redan titeln slår an tonen, det är ingen kris med den antipojkskola vi har. Och med tanke på författarens bakgrund är det inte så överraskande hur han vill förklara att pojkarna hamnar efter. Finns det någon kritisk kvinnoforskning? “Michael Kimmel är professor i sociologi vid State University of New York, Stony Brook. Han är en av världens främsta företrädare för den kritiska mansforskningen, som studerar maskulinitetskonstruktioner och manlighetsideal.” (förord)

Han tar upp påståenden om att det skulle vara en flickanpassad, feministisk antipojkskola (även om han förstås inte använder de orden).

”Det är intressant att, som Ingrid Jönsson, notera att ”när flickor fick sämre resultat än pojkar betraktades detta huvudsakligen som en intellektuell brist, medan pojkars sämre resultat huvudsakligen har diskuterats i samband med brister från skolans sida”. (Jonsson, citerat i Gender Differences… 2006, s. 15)” (Sid 19)

Hmm, är det inte tvärtom? Är det inte så att kvinnornas underprestation hela tiden skylldes på strukturer och det onda patriarkatet som förtrycker dem med elaka mansnormer, och att nuvarande dåliga resultat för pojkarna beskylls på pojkarna, deras sena mognad, deras maskuliniteter och deras antipluggkultur?

”Även om det ligger något i alla dessa perspektiv stöder sig samtliga på vissa antaganden som är tvivelaktiga i empiriskt avseende. De stöder sig i synnerhet på små och ofta obetydliga biologiska skillnader mellan män och kvinnor. Dessa skillnader – i hjärnans kemiska uppbyggnad, hjärnans lateralitet, hormonskillnader osv. – får till följd att stereotyperna i fråga om flickor och pojkar förstärks. På så sätt 1) minimerar de de avsevärda skillnaderna bland pojkar och flickor, 2) förstorar de de små skillnaderna i genomsnittsvärden mellan pojkar och flickor, och 3) dämpar de betoningen av genus till förmån för betoningen av biologiskt kön. Den sistnämnda effekten – företräde för kön framför genus – är, enligt slutledningen i denna bakgrundsrapport, problemet och inte lösningen.” (Sid 20)

Om nu skillnaderna är så små och obetydliga, varför pushade då feminister så hårt för att flickanpassa skolan? Och varför fokusera på biokemiska argument, när huvudargumentet är empiriskt, att pojkar och flickor lär sig olika mycket och trivs olika bra med olika pedagogiker?

”För det första skapar det en falsk motsättning mellan flickor och pojkar, förutsatt att de utbildningsreformer som genomförts för att ge flickor möjlighet till bättre resultat verkligen har hindrat pojkarnas utveckling på utbildningsområdet. Men dessa reformer – nya initiativ, klassrumsutformning, lärarutbildning, ökad uppmärksamhet för elevernas processer och individuella inlärningsmetoder – ger i själva verket ett stort antal pojkar möjlighet till en bättre utbildning.” (Sid 23)

Falsk motsättning? Hur skulle pojkarna få möjlighet till en bättre utbildning av att man inte tar hänsyn till pojkars behov?

”När förkämpar för pojkar i skolan exempelvis framhåller vilka upplevelser pojkar behöver beskriver de i själva verket ofta upplevelser som barn behöver. Unga män vill bli älskade, ha sex och inte skadas, … [lista med saker som både pojkar och flickor behöver] … Pojkars behov visar sig därmed vara desamma som flickors behov. Flickor och pojkar är både mentalt och biologiskt mycket mer lika än olika varandra.” (Sid 23)

Att det existera likheter mellan könen utesluter inte att det också finns skillnader.

”Underlåtenhet att fokusera på genus – de innebörder som tillskrivs den biologiska fakticiteten män och kvinnor, dvs. ideologin med avseende på manlighet och kvinnlighet – är det främsta felet hos de flesta av de politiska diskussionerna om pojkkrisen. Det faktum att vi måste fokusera på genus – i synnerhet på den ideologi med avseende på manlighet som upplevs och uttrycks av unga pojkar – är det centrala argumentet i det här dokumentet.” (Sid 24)

Hmm, det främsta felet med andras förklaringar är alltså att de inte matchar hans förklaring?

”Med få undantag får amerikanska pojkar bättre resultat och åstadkommer mer än någonsin tidigare”, skriver Sara Mead. ”Men flickorna har helt enkelt förbättrat sina resultat ännu snabbare på vissa områden.” (Sid 29)

Han motiverar detta med över tiden förbättrade resultat på SAT och likvärdiga på ACT. Jag tycker inte det är särskilt övertygande, det är inte ovanligt med inflation i sådana prov, och det är bara en delmängd av studenterna som tar dem, de pojkar som hoppar av skolan och inte vill läsa vidare tar inte de proven. Och mig veterligen är det mycket vanligare med förberedelsekurser för SAT nu än det var för några decennier sedan, och de har ändrat så folk kan göra flera sittningar och bara ta det bästa resultatet.

Även om det skulle vara så att studenter i USA skulle ha förbättrat sina resultat (jag vet inte) så säger inte det särskilt mycket om svenska studenter, där resultaten fallit ordentligt, i synnerhet i matematik.

”För 25 år sedan fastställde psykologen Robert Brannon denna ideologi i fråga om manlighet i fyra grundläggande regler (se Brannon and David 1976).

1) No Sissy Stuff [var inte feminin] – man får aldrig göra något som ens i närheten påminner om kvinnlighet. Manlighet innebär att skoningslöst förkasta all kvinnlighet.

2) Be a Big Wheel [vara en höjdare] – rikedom, makt och status är tecken på manlighet. Vi mäter manlighet med hjälp av siffrorna på lönespecifikationen. För att använda den välfunna frasen från Reaganepoken: ”Den som har flest leksaker när han dör vinner.”

3) Be a Sturdy Oak [vara ”en präktig ek”, dvs. vara oberoende och endast förlita sig på sig själv] – det som gör en man till man är att han är tillförlitlig i en kris, och det som gör en man tillförlitlig i en kris är att han liknar ett själlöst objekt. Klippor, pelare och träd är kända manliga symboler.

4) Give em Hell! [Ge dem vad de tål!] – utstråla mod och aggression. Lev livet på gränsen. Ta risker.” (Sid 31-32)

Gott så, förutom den bisarra tolkningen av begreppet ”sissy”. Ordet sissy handlar om vara räddhågsen, att väja för även obetydliga faror, att inte anta utmaningar, att vara rädd för mörkret etc. Det översätts lämpligen som fjoll. Att vara fjollig är inte ens en nödvändig del av femininiteten, även om flickor är tillåtna att vara fjolliga. Det är löjeväckande att sätta likhetstecken mellan sissy och feminin.

Man har ju sett det förr, att feminister vill hävda att maskuliniteten går ut på att inte vara som flickorna. Jag tror det möjligtvis kan vara en meningsfull beskrivning om pojkarna lever i en mansbefriad värld, där alla vuxna är kvinnor och dessa dessutom är kvinnochauvinister som inte kan relatera till män. Fast det kanske är så illa för många pojkar idag?

Rapporten ger många exempel på antipluggkultur bland pojkar, och beskriver detta som att maskulinitet är orsak, men ger inga som helst belägg för att det inte skulle vara resultat av en antipojkskola som alienerar pojkarna. Det hävdas som ovan att maskulinitet handlar om att vara motsatsen till hur flickor är, och att det är därför pojkarna väljer bort skolan, men det är en bisarr definition av maskulinitet. Det är i många avseenden som maskulinitet skiljer sig från femininitet – det är i stor utsträckning utifrån skillnaderna mellan begreppen som man beskriver båda begreppen – men det betyder inte att vara pojke är motsatsen till att vara flicka.

Det hävdas även att maskuliniteten skulle vara emot arbete och prestation, vilket är lika absurt. Det pojkarna i första hand förkastar är inte prestation och arbete, utan den underordning och det fjollande som skolan kräver. Det är bara efter att skolan alienerat pojkarna som de ser det som negativt att prestera i skolan – eftersom det i flickskolan är något man bara kan göra om man accepterar att bli behandlad som flicka. Nej, det betyder inte sämre, men på ett sätt som är anpassat till flickor snarare än pojkar. Pojkar och flickor är olika, i en skola som enbart var anpassad utifrån pojkars behov utan hänsyn till flickors behov skulle på ett liknande sätt flickor bli alienerade. Mixade skolor är dock i princip aldrig sådana skolor, eftersom flickorna är mer sociala och verbala, och därigenom kan tala för sig effektivare än pojkarna och etablera bättre social relation med läraren, som därigenom kommer att beakta flickornas behov.

”Jag finner detta uttryck – pojkar är pojkar – de tre mest nedslående orden i utbildningspolitiska kretsar. När ”pojkförespråkare” som Michael Gurian eller Leonard Sax i USA, eller Steve Biddulph och Peter West i Australien, säger att pojkar är pojkar, menar de i grund och botten att pojkar biologiskt sett är programmerade att vara vilda, rovlystna djur. Enligt deras mening är män barbariska, rovgiriga, sexuellt allätande våldsamma skapelser, som kommer att våldta, mörda och plundra, om inte kvinnor utövar sitt civiliserande kall och hindrar oss.” (Sid 52)

Varför är feminister så patologiska med sådana halmgubbar? Att erkänna att det existerar biologiska skillnader mellan könen – som att pojkar är mer tävlingsinriktade och flickor mer sociala – innebär inte det som Kimmel ovan hävdar att det gör. Men han kan ju inte argumentera i sakfrågan – huruvida det finns biologiska skillnader mellan könen – så han kör istället en halmgubbeversion av motståndarnas position, en karikatyr, för att sedan hålla de som erkänner att det finns biologiska skillnader mellan könen ansvariga för Kimmels egna halmgubbar.

Genom att förneka att det finns skillnader mellan könen, förnekas att det skulle kunna finnas något sådant som skolor som är mer eller mindre väl anpassade till respektive köns behov. Det är då könets eget fel om det inte passar in i skolan, och finns inget behov av att se till att skolan tar hänsyn till båda könens behov. Det är istället genuset som skall socialiseras om så att det passar in i skolan, vars beteende anpassats till vadå? Könlösa barn? Eller kanske snarare till flickor? Skolan är en kvinnodominerad miljö, personalen har erfarenhet av hur det var att vara flicka, relaterar till flickorna, och har genom feminismen lärt sig att det är flickorna som de skall stödja och uppmuntra. När man då förnekar existensen av olika kön, och hävdar att det bara finns ett, så är det inte flickornas kön som man förnekar, det har lärarinnorna egen erfarenhet av och kan relatera till, nej, det kön som förnekas är pojkarnas kön.

”Det som höll tillbaka flickor från att lyckas i skolan var både institutionella och strukturella hinder liksom traditionella föreställningar om kvinnlighet. När kvinnor och män började ifrågasätta dessa traditionella föreställningar lyckades de med framgång utmana de institutionella hindren. Det som hindrar pojkar från att lyckas i skolan är att de traditionella föreställningarna om manlighet består. Att förstå denna föreställning är, enligt min mening, den bästa utgångspunkten för pedagoger och föräldrar som försöker vidta åtgärder till stöd för den aktuella pojkkrisen. Det är en förutsättning som skulle göra det möjligt för pojkar att till fullo anamma en bredare definition av manlighet – en manlighet som till och med skulle kunna uppmuntra dem att lyckas i skolan.”

Vore det inte lättare att ha en skola som tar hänsyn till båda könens behov än att socialisera om alla pojkar till att bli flickor så att de passar in i flickskolan?

Feminister tycker om könsnormer – förutsatt att feministerna fått definiera vad normerna skall vara. Andra könsnormer är hemska och feministerna kämpar för att byta ut dem med feministiska framtagna könsnormer, med motiveringen att det skulle innebära en befrielse från de gamla könsnormerna. Risken finns att många pojkar inte kommer trivas i den könsroll feministernas vill påtvinga pojkarna – det är ju redan så att många pojkar inte trivs med de roller som feministerna redan försöker tvinga in pojkarna i inom våra feministiska grundskolor.

SOU 2010:97, Rapport XIII från DEJA, Resultatuppföljning, läskvalitet och skolutveckling – tre bidrag till diskussionen om jämställdhet i skolan

”[eleven] ”Snabbljudar” men fastnar och ljudar vissa förhållandevis enkla ord”. Detta är en ganska vanlig variant av mekanisk avläsning. Just detta att eleven fastnar på enkla ord förklaras ofta av att förståelsen slår igenom och stör den i övrigt enbart avkodande eleven. 1981 var fenomenet mekanisk avläsning utan läsförståelse så vanligt att lärarna och projektledningen betraktade dåvarande punkt 12 som ett naturligt steg i utvecklingen. 1989 kom vi i kontakt med Emilia Ferreiro som empiriskt visade att mekanisk avläsning aldrig förekom hos barn som lärde sig läsa innan de började skolan. Vi insåg då att mekanisk avläsning nog borde betraktas som något onaturligt.” (Sid 89)

”Vid 1970-talets slut publicerades den brittiska rapport som åstadkom något av en synvända i debatten, Fifteen Thousand Hours (Rutter et. al., 1979). Där konstaterades att det finns skolor som trots svåra yttre arbetsförhållanden, vilket här betyder att flertalet elever kom från hem utan studievana, lyckades över förväntan. Därmed föddes en ny forskningsinriktning som undersökte vilka framgångsfaktorer det går att urskilja i skolarbetet. Efter hand lyckades forskarna urskilja åtta sådana indikatorer, däribland rektorers fokusering på utbildningens kvalitet, lärarnas möjligheter att variera arbetsmetoder samt förekomsten av tydliga krav och höga förväntningar på eleverna (Grosin, 2002; 2004).” (Sid 143)

Så flumskola funkar inte så bra då?

”Ämnen med nationella prov blir således starkare klassificerade och inramade än andra ämnen, eftersom proven får återverkningar på såväl stoffurvalet (klassifikationen) som arbetsformerna och tempot (inramningen). Som språksociolog har Bernstein uppmärksammats för sin tes om att arbetarmiljöer kännetecknas av tuffare spelregler och ett rakare språkbruk (synlig pedagogik), medan unga från akademisk medelklass är mer förtrogna med outtalade och underförstådda normer för hur man bör uppträda och uttrycka sig för att bli accepterad och belönad (osynlig pedagogik). Otydliga skolkrav och implicita bedömningsnormer tenderar därmed att slå ut barn, som inte kan knäcka skolans kulturella koder på egen hand (Bernstein, 1973).” (Sid 143-144)

Så flumskola leder till större klassklyftor i samhället?

Flickor, pojkar, individer – om betydelsen av jämställdhet för kunskap och utveckling i skolan, SOU 2010:99

Citat från ”Delegationens samlade analys”.

”Att skolan via läroböckerna ger en enkönad bild av exempelvis historien, litteraturhistorien eller samhällskunskapen, innebärande att i huvudsak

endast männens erfarenheter representeras, är ett allvarligt jämställdhetsproblem.” (Sid 233)

”Jämställdhetsarbetet måste orienteras bort från projekt och adhoc-insatser, för att i stället på allvar integreras i den ordinarie verksamheten. Det finns en risk för att jämställdhetsprojekten blir en ursäkt för att inte låta jämställdhet vara en central del av den ordinarie verksamheten.” (Sid 235)

Så vi skall alltså ha ännu mera feministiskt ”jämställdhetsarbete”?

”Det ligger en utmaning i att undvika att jämställdhetsarbetet betraktas som en form av särintresse.” (Sid 236)

Så länge ”jämställhetsarbetet” handlar om att ensidigt främja kvinnor och uttrycka förakt för män, så borde det väl vara ok att betrakta det som ett särintresse.

”I fokus för skolans jämställdhetsarbete har under olika tider framför allt varit särskilda grupper av elever. Det finns en tendens att fokusera en grupp i taget och kanske även ett problem i sänder. Exempelvis har jämställdhetsarbetet i skolan handlat om arbetet om att främja flickors intresse för teknik, om att minska flickors stress eller om att stärka flickors självkänsla. Det är givetvis utmärkt och vällovligt med projekt som syftar till att exempelvis minska flickors stress eller stärka flickors självkänsla. Samtidigt finns risker med att i jämställdhetsarbetet fokusera endast en grupp av elever. Risken är att jämställdhetsproblemet helt förläggs hos individerna i målgruppen, och lösningen ensidigt blir att ändra på individerna i gruppen (se SOU 2010:35).

Jämställdhetsarbetet skulle i vissa fall vinna på att i större utsträckning lägga fokus på relationerna mellan flickor och pojkar eller på relationerna mellan eleverna och skolans personal, och i gengäld i mindre utsträckning på enskilda grupper av elever. Det kan exempelvis vara så att attityder och beteenden hos grupper av pojkar i klassen och på skolan är en delförklaring till flickors sämre självkänsla. Om så är fallet, så bör även pojkarna vara målgrupp för de särskilda jämställdhetssatsningarna och förändringsambitionerna som har till syfte att ”stärka flickor”. Det verkar för övrigt vara vanligare att arbetet syftar till att ändra på flickor än att ändra på pojkar. Projekt för att stimulera flickors intresse för teknik har sällan sin motsvarighet i projekt för att intressera pojkar för vårdyrken, för att ta ett exempel.” (Sid 236)

Flera decenniers jämställhetsarbete för att stärka flickorna och flickanpassa skolan. Tycker man då att det är orättvist mot pojkarna och att man nu borde fokusera på att stärka pojkarna istället? Nej. Man tycker det är orättvist mot flickorna! Och att man nu istället skall stärka flickorna genom ytterligare angrepp på pojkarna, som om flera decennier med misandri inte räcker!

Man har länge satsat på att höja flickors resultat i matematik och de NO-ämnen där flickor varit svaga. Det könsekvivalenta vore att satsa på att höja pojkars resultat i svenska, där pojkar är relativt svaga. Men det har man inte haft något intresse för inom jämställhetsarbetet. Nej, istället för att stötta pojkarna i svenska, som de skulle ha nytta av, vill DEJA istället uppmuntra dem att söka till låglöneyrken, hur gynnar det pojkarna? Nej visst ja, det är ju alltid flickorna man skall gynna med jämställdhetsarbete! Hur det går för pojkarna är skit samma!

Man kommer senare in på att pojkar underpresterar i svenska läs och skriv. Men DEJA tycker inte det skall fokuseras på pojkarna utan snarare att det skall satsas på svaga elever. Hmm, lät det på det viset när man ville hjälpa flickorna i matematik? Nej, då var det ok att satsa på könet.

”En generell förbättring av läs- och skrivfärdigheter bör därför kunna bidra till att minska könsskillnaderna i skolprestationer. Det är dock viktigt att inte glömma att det även finns många flickor som har läs- och skrivsvårigheter, liksom det finns många pojkar som läser och skriver med liv och lust. Uppmärksamheten på pojkarnas relativt sämre skolprestationer och läsförmåga, får alltså inte skymma det självklara faktum att det också finns flickor som behöver extra stöd för läs- och skrivinlärningen. Det är viktigt att ett genusperspektiv läggs på kommande lässatsningar. Det är också angeläget att arbetssätt utvecklas och ges spridning, som skolorna kan tillämpa för att förbättra undervisningen i läsning och skrivning, för flickor och pojkar elever med läs- och skrivsvårigheter.” (sid 239)

”Pojkproblemet inom utbildningsområdet ska tas på allvar”

Det är en rubrik. Undrar hur de tänkte när de formulerade den rubriken? Vilken pojksyn har man inom DEJA som speglas i ett dylikt språkbruk?

”Ett uppmärksammat problem under senare år är ”pojkkrisen i utbildning” – dvs. fenomenet att pojkar som grupp tenderar att prestera sämre genom utbildningssystemet och att gruppen därmed riskerar att bli ”utbildningsförlorare”. Fenomenet har under senare år uppmärksammats inte endast i Sverige, utan även i flertalet jämförbara länder. Det finns dock ingen konsensus om problemets natur, eller ens om att det existerar ett problem knutet till pojkar och utbildning.” (Sid 240)

DEJA har alltså slagit fast att det är ett allvarligt jämställdhetsproblem att t.ex. historieböcker innehåller en större andel kvinnor, men att det skulle vara någon form av jämställdhetsproblem att ett kön får 10% högre meritvärde än ett annat, då är det oklart om det ens är ett problem? Då blir det blir citationstecken?

De två förklaringar man sedan ger är pojkarnas senare biologiska mognad och antipluggnormer hos pojkarna. Jag tror dock att motivation och lust inte handlar särskilt mycket om mognad, och pojkars negativa inställning till skolan mycket handlar om skolans negativa inställning till pojkar.

”Vi föreslår regeringen att … utifrån det av riksdagen antagna jämställdhetspolitiska målet formulera följande övergripande jämställdhetsmål för skolan: Jämställdhet i skolan råder när flickor och pojkar har samma makt och möjlighet att påverka skolan, det egna lärandet och den egna utvecklingen.” (Sid 243)

En sådan praktisk definition, då det blir ju inget jämställdhetsproblem att pojkar har 10% lägre meritvärde? Det är ju inte en fråga om avsaknad av makt utan att de har antipluggkultur och väljer att inte studera …

Rapport från Sveriges Kommuner och Landsting: Öppna jämförelser Grundskola 2011: Tema matematik

Till sist lite moderering av det ideologiskt drivna genusflummet, med en rapport som istället tittar på vad som hjälpt. SKL har tittat på kommer som har förbättrat sitt resultat i matematikundervisningen – Essunga, Sollentuna och Halmstad – och vilka åtgärder de tagit. Man har även tittat på provinsen Ontario, som också förbättrat resultaten i sin matematikundervisning. Huvudpunkter: resultatuppföljning och utveckling av lärarnas klassrumskompetens genom lärarsamarbete. Även förekomst av nivågruppering, alltså en mattegrupp med starkare elever och en med svagare, NCMs matematikverkstad och höga förväntningar på eleverna.

Advertisements

Written by bittergubben

15 juni, 2011 den 20:01

Publicerat i Uncategorized

Tagged with

2 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. […] Blandade citat från skolrapporter – Långt inlägg med ett antal citat från olika skolrapporter, som DEJA. […]

  2. […] Men sanningen är den att under de senaste 1-2 decennierna har svensk skola backat kraftigt. Se t.ex. citaten från skolverkets rapport för PISA 2009. Flickorna har inte gått framåt. Deras resultat har blivit sämre, men pojkarnas resultat har […]


Vill du svara på en indenterad kommentar, svara på första kommentaren i den sekvensen.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: