Därför är kvinnoyrken lågavlönade

Män bryr sig mer än kvinnor om lönen.

Mer än så behövs inte för att förklara att kvinnoyrken har lägre löner. Sedan bestäms priset av tillgång och efterfrågan. Många feminister argumenterar utifrån någon form av rättviseperspektiv, där lönerna skall bestämmas utifrån någon form av saklig värdering av det som yrkesutövarna utför, beaktat olika faktorer som utbildning. Utbildning spelar roll men bara för att det påverkar tillgång och efterfrågan. Utbildning höjer förhoppningsvis den anställdes produktivitet, vilket höjer det pris arbetsgivaren är villig att betala. Och mer utbildning kräver ju en uppoffring så tillgången på personer som är villiga att utbilda sig till yrket vid en given lönenivå minskar. Så yrken där man behöver mer utbildning tenderar att ha högre lön.

Ponera att ett yrke är så pass tråkigt/tungt/farligt/vadsomhelst att det inte är tillräckligt många som vill arbeta inom yrket. Tillgång och efterfrågan driver upp lönerna för att attrahera den personal som behövs. Vilka är det som svarar på det incitamentet? Jo, de som bryr sig mest om lönenivån. Männen.

Ponera att ett yrke har väldigt stor skillnad i produktivitet mellan högpresterare och lågpresterare. Arbetsgivarna är då villiga att betala extra för att få de bästa medarbetarna. Vilka är det som svarar på det incitamentet? Jo, de som bryr sig mest om lönenivån. Männen.

Ponera istället att ett yrke är sådant att många människor vill arbeta inom yrket, och det är ganska låg skillnad i produktivitet mellan olika personer. Då räcker det att man betalar tillräckligt höga löner för att attrahera tillräckligt med personal. Vilka är det som undviker de låga lönerna? Männen. Kvar blir kvinnorna, och vi har ett kvinnoyrke med låga löner.

Så om antagandet ”Män bryr sig mer än kvinnor om lönen.” är signifikant för hur folk beter sig på arbetsmarknaden, följer strukturen med lågavlönade kvinnoyrken och högavlönade mansyrken.

Göra karriär på deltid?

En annan faktor är att många kvinnor väljer att jobba deltid. Det är i och för sig relaterat till att bry sig mindre om sin inkomst, annars skulle man ju inte kompromissa ner arbetstiden till deltid, men det har ett ytterligare pris för inte alla yrken lämpar sig som deltidsyrke. Yrken där produkten av arbetet är ungefär linjärt i arbetstiden funkar bra för deltid.

Men i många yrken måste man lägga en stor del av arbetstiden på att hänga med i vad som händer, hur projekten, teknologin, personalen, företagets processer, underleverantörer, klienter och så vidare utvecklas. Hur bra du fungerar som beslutsfattare kan vara en fråga om hur väl du hänger med i utvecklingen av alla de relevanta frågor som du behöver hänga med i för att göra de beslut som det ingår i ditt arbete att göra. Så förhoppningsvis blir dina beslut bättre när du arbetar mer. Det kan också ta tid att underhåller relationerna med de du behöver interagera med. Men samtidigt är det också så, att du hinner med att hantera fler fall, fatta fler beslut ju längre tid du arbetar. Fler och bättre beslut. Och då blir inte värdet av ditt arbete linjärt i nerlagd tid. Måhända det rentav blir kvadratiskt, eller skalar ännu mer.

Ju kraftigare ett yrke skalar, desto mer är arbetsgivare beredda att betala för att attrahera de personer som har viljan och kapaciteten att arbeta mycket. Den effekten är frånvarande i yrken som lämpar sig för deltid.

Det talas om att karriärvägar är ”mansanpassade” och att de skall kvinnoanpassas så att folk skall kunna göra karriär med måttliga arbetstider, tider som kan kombineras med småbarn. Men ibland är inte kompetens något man föds med eller något man lärde sig på universitetet för 10 år sedan, utan något som handlar om att hänga med i en ständigt föränderlig situation, som man löpande måste lägga ner ansträngning på för att hänga med i. Mycket ansträngning. Det kostar att ligga på topp. Det är inte något deltidsjobb.

Biologism?

En feminist kanske invänder något om att ovanstående skulle vara biologism, att det bara är samhällets normer som gör att folk beter sig så. Vilket är absurt, eftersom ovanstående inte på något sätt säger någonting om orsakerna till varför män bryr sig mer än kvinnor om lönen, och att kvinnor är mer benägna att arbeta deltid, utan bara konstaterar att det är så. Resonemanget påverkas inte av i vilken grad beteendet är biologiskt drivet eller kulturellt. Det enda som spelar roll i ovanstående är hur stor skillnaden i beteende är, inte vad som orsakar den. Att påstå att orsaken till beteendeskillnaden är samhällets normer är alltså inte någon invändning mot resonemangen ovan.

Men låt oss anta att det är så, och att vi skall utplåna denna könsskillnad. En viktig drivande faktor bakom mäns statusjakt är att många män bryr sig om vad kvinnors värdering av dem, och många kvinnor värderar män, i stor utsträckning, utifrån hur bra ekonomi de har. Så feminister, antingen får ni övertala männen att fullständigt sluta bry sig om vad kvinnor vill ha, eller också så får ni övertyga kvinnorna om att utförsäkrade snubbar är riktiga kap. Lycka till med det. Eller också kan ni ju övertyga männen att sluta värdera kvinnor utifrån deras skönhet, och istället börja värdera kvinnor efter deras inkomst. Lycka till med det. När det gäller att få män att sluta reagera på kvinnors fägring, då är jag biologist!