bittergubben

ytterligare en av de kränkta vita männen

Feminismen och empatin

with 3 comments

Om du som läser detta är feminist, har jag inte mycket hopp om att du skall ta intryck av det som jag skriver om feminismen, men kanske att du kommer att ta intryck av det jag skriver om empatin? Kanske kommer du lägga märke till de mönster jag beskriver hos någon annan grupp, som rasister, sionister eller varför inte rentav hos en del antifeminister? Kommer du dithän kommer du antagligen någon gång, motvilligt, att börja lägga märke till dessa mönster även hos feminismen.

Empatin är subjektiv

Empati beskrivs ofta i svartvitt. En förmåga som man antigen har eller inte har, en förmåga att känna vad andra människor känner. Men det du känner är i själva verket bara vad ditt undermedvetna gissar att den andra personen känner. Och hur starkt du känner det är inte heller det objektivt, utan säger snarare något om dig själv. Det finns kombinationer av egenskaper/beteenden/omständigheter som du har stark empati mot – i objektiv mening orimligt stark – och andra kombinationer av egenskaper/beteenden/omständigheter där du har svag empatisk respons – i objektiv mening orimligt svag. Det är sant för i princip alla människor.

Analys av en konflikt där ens subjektiva empati främjar en part

Det är svårt att vara saklig i sin analys när ens empati främjar en part. Det finns dock vissa tecken att leta efter, vissa mönster för hur den subjektiva empatin förvrider analysen.

Analytiska fel 1: Prioritering

Vi börjar med den minst allvarliga, prioritering. Man prioriterar de frågor som gynnar den part man har empati för. Frågor som skulle gynna den andra parten ignoreras. Om man inte gör anspråk på att göra en heltäckande analys är det här inget fel alls. Den finns massor med problem här i världen, man kan inte kräva att någon skall försöka lösa dem alla för att få tillstånd att angripa ett av dem. Naturligtvis är det OK att ta en liten delmängd av världens problem och börja där. Men om man gör anspråk på att göra en heltäckande analys så är en så skev prioritering något allvarligt. Om man t.ex. gör anspråk på att göra en analys av relationen mellan könen, måste man betrakta båda könen.

Analytiska fel 2: Rationalisering av känslomässigt drivna beteenden

Utan empati kan det vara svårt att förstå varför någon utför ett känslomässigt drivet beteende. Utan empatin förnimmer man ju inte den andra partens känslor. Har man självinsikt om sin subjektiva empati, kan man ju kompensera, och förstå att personen har känslor som driver beteendet. Men saknar man både empati och självinsikt, hur skall man då förklara beteendet? Jo, man kan anta att personen har sådana preferenser att beteendet blir rationellt.

Analytiska fel 3: Rationalisering i termer av den främjade partens känslor

Scenario: A utför en handling mot B. Detta får B att må dåligt. Det är för det mesta bättre att förklara As agerande i termer av As känslor och preferenser. Att A skulle utföra handlingen i syfte att få B att må dåligt, är nästan bara relevant om det finns ett tydligt eller uttalat hämndmotiv. Men har man en orimligt stark empati mot B så blir det väldigt frestande att förklara As agerande i termer av Bs känslor.

Ett exempel, partnersmisshandel. Detta beteende är i allmänhet självdestruktivt och känslomässigt drivet. Oavsett kön på den som misshandlar och på den som blir misshandlad. Men i fallet att en man misshandlar en kvinnlig partner, vill många feminister rationalisera mannens agerande i termer av kvinnans känslor.

Analytiska fel 4: Individ vs kollektiv

Med empati ser man individens vilja, drömmar, hopp, känslor och så vidare. Sådana kvaliteter gör att individen inte kan reduceras till kollektivmedlem. En grupp individer består av individer, alla unika, och detta syns för en empatisk person som betraktar ett ”kollektiv” av individer. Utan empati kan dock en grupp individer reduceras till en grå massa, ett kollektiv, där individerna i någon mån definieras utifrån sin kollektiva tillhörighet.

Ser man gruppen med individer som ett kollektiv, ser man vilken enorm makt kollektivet har, t.ex. över samhällets normer. Med deras koordinerade handlingar kan de ju göra i princip vad som helst! Ser man istället individen ser man den enskilda individens marginella makt att påverka, en individ kan inte diktera samhällets normer utan får ofta se dem som utifrån givna, som dikterade av resten av samhället.

Analytiska fel 5: Analysen förändras när rollerna byts

Om man bedömer handlingen snarare än irrelevanta egenskaper som kön och etnicitet, skulle man bedöma handlingen på samma sätt om man bytt plats på parterna.

Analytiska fel 6: Analysen förändras om man går från abstrakt individ till bekant individ

När du i analysen hanterar en okänd person, får dina fördomar om den gruppen fritt spelrum. Ju mindre du känner till, desto mer detaljer lämnas åt dina fördomar. När du sedan går till en riktig individ, en som du personligen känner, finns det mindre utrymme för dina fördomar. Det känns heller längre rätt med att reducera honom till kollektivmedlem, när det är någon du känner tillräckligt väl för att ha empati mot vederbörande. Så t.ex: – Alla män är potentiella våldtäktsmän! – Även din son/bror/pojkvän/pappa? – Nej, han är ju normal …

Om analysen var saklig och korrekt skulle den gälla både ”abstrakta” individer och konkreta individer.

Analytiska fel 7: Osakligt fördelaktiga tolkningar av om någon är aktiv eller reaktiv

Med stark empati mot någon som utför en destruktiv handling, så förklaras handlingen som reaktiv. Vederbörande blev grovt provocerad av någonting externt (vanligtvis utfört av någon som betraktaren har svag empati mot). Den destruktiva handlingen var bara en reaktion, utföraren ville ju egentligen inte göra någon sådan handling.

Utan empati mot någon som utför en destruktiv handling, så ignorerar betraktaren även de mest uppenbara provokationer, och förklarar istället handlingen med utförarens interna vilja. Vederbörande antas aktivt vilja utföra den sortens handling och skulle försökt utföra handlingen oavsett vilka omständigheterna varit.

Med stark empati mot någon som utför en god handling, så förklaras beteendet internt. Det är en god människa/grupp som aktivt vill göra goda saker, på eget initiativ. Även om handlingen bara förekommer vid kraftiga påtryckningar.

Utan empati mot någon som utför en god handling, ses den ofta som framtvingad av omgivningen, eller som ett försök att vinna gentjänster.

Det kan ju vara svårt att avgöra om en handling bäst beskrivs som internt driven eller externt provocerad, det intressanta här är om betraktaren gör osakliga skillnader i sådana tolkningar beroende på vem som utfört handlingen.

Moraliskt förkastligt 1: Kollektiv skuld

Kollektiv skuld skulle kunna sättas under ”Individ vs kollektiv”, men jag anser att det är kvalitativt värre. All analys som involverar kollektiv skuld är inte bara sakligt fel, utan även moraliskt förkastlig.

De handlingar som en del av individerna har utför blir associerade med kollektivet – måhända det är svårt att avgöra vilka individer det var som utförde handlingarna. Kollektivet får skulden för handlingarna. Och den skulden fördelas på kollektivmedlemarna. Har man istället empati, så ser man individen. Och man kan inte se varför en individ skall dömas för handlingar som han inte har något med att göra, bara för att han har samma kön som den som gjorde handlingen.

Moraliskt förkastligt 2: Avhumanisering

Om någon går så långt som till avhumanisering av stora grupper människor, enbart utifrån kön, etnicitet och andra medfödda egenskaper, är detta en tydlig demonstration på avsaknad av empati. ”Män är djur”. Kollektiv skuld och avhumanisering är två grundpelare i propagandan inför varje folkmord.

Advertisements

Written by bittergubben

14 maj, 2011 den 17:12

Publicerat i Uncategorized

3 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. […] den feministiska hegemonin bygger på en ytterst subjektiv analys och världsbild. Precis som bittergubben så väl visat tidigare så finns det inom feminismen enbart rum för empati åt kvinnor. Män förtjänar inget […]

  2. […] den feministiska hegemonin bygger på en ytterst subjektiv analys och världsbild. Precis som bittergubben så väl visat tidigare så finns det inom feminismen enbart rum för empati åt kvinnor. Män förtjänar inget […]

  3. […] Feminismen och empatin – Olika analytiska felslut som kan förekomma vid en skev empati, där man bryr sig mycket om den ena parten, men mindre om den andra. […]


Vill du svara på en indenterad kommentar, svara på första kommentaren i den sekvensen.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: