Könskvotera mera, men i kvinnoyrken

Enkönade yrken/arbetsplatser riskerar att bli chauvinistiska.

Dels är folk i allmänhet lite chauvinistiska, det är lättare att relatera till dem som är som man själv. Men det sker även ett visst urval. En person med god empati mot motsatta könet kanske inte trivs där det könet inte är representerat, utan vederbörande söker sig vidare till en blandad arbetsplats. På samma sätt, en person som är väldigt chauvinistisk kanske inte trivs på en mixad arbetsplats, utan söker sig vidare, tills vederbörande hittar en arbetsplats där det egna könet dominerar och chauvinism är mer accepterat.

I många yrken spelar det inte så stor roll. Om t.ex. en lagerarbetare är manschauvinist eller en veterinär är en kvinnochauvinist, vad skulle det spela för roll? Det blir ju ett arbetsmiljöproblem för personer av motsatt kön, men känsliga personer kan ju undvika sådana yrken/arbetsplatser. Och det måste finnas rum i samhället även för chauvinister, oavsett kön, de är människor de också.

Men det finns yrken där chauvinism skulle vara ett stort problem. Yrken där man har makt över individer, och där man måste förstå/bedöma/värdera dem. Betrakta en psykolog, som behandlar personer av motsatt kön. Psykolog var tidigare ett mansdominerat yrke, vilket feminister med rätta klagade över – det är inte bra om psykologkåren bara har kompetens att relatera till ena könet. Men det vore lika illa med en kvinnochauvinistisk psykologkår som med en manschauvinistisk.

Höga chefer tillsätter poster på lägre nivåer, och personer har en tendens att anställa personer som liknar de själva. Om höga chefer var en enkönad grupp (som det tidigare har varit) skulle vi alltså riskera att tillsättningar görs på ett chauvinistiskt sätt. Jag anser därmed att det kan finnas skäl att överväga kvotering, men med 25% kvinnor i styrelserna så är det redan en ganska mixad grupp.

Eftersom kvinnoyrken mycket oftare handlar om att arbeta med människor blir kvinnochauvinismen ett mycket större kvalitetsproblem än manschauvinismen. Om t.ex. dagispersonalen är chauvinistisk, så påverkar det kvalitén på dagiset. Dagispersonalen måste ju kunna relatera till alla barnen, oavsett barnets kön. Och om dagisfröknarna bara intresserar sig för att sina sociala relationer med flickorna men struntar i pojkarnas sociala utveckling, så är det en allvarlig diskriminering. Grundskola, om undervisningen helt anpassas till ena könets behov, av kvinnliga lärarinnor som kan relatera till flickorna men inte till pojkarna och deras behov. Är det acceptabelt? Eller betrakta genusvetenskapen. Hur bra är en enkönad, chauvinistisk genusvetenskap? Socialsekreterare som utreder om mamman eller pappan skall få vårdnaden – en kvinnochauvinistisk utredning kommer antagligen fram till att mamma är bäst, oavsett föräldrarnas relativa lämplighet.

I viss mån kan man komma runt problemen. Ponera ett dagis där dagisfröknarna prioriterar social interaktion med flickor över social interaktion med pojkar. På ett sådant dagis skulle man kunna ha en del av tiden könssegregerad, med lika hög personaltäthet vid respektive grupp. Dagisfröknarna har då inte möjlighet att välja social interaktion med en flicka över social interaktion med en pojke, och kan därmed inte utföra den diskrimineringen. Och när dagisfröknarna har etablerat närmare relationer med pojkarna påverkar det antagligen deras agerande även när man har mixade barngrupper. Men det skulle ändå återstå t.ex. frånvaron av manliga förebilder på dagiset.

Det bästa vore om båda könen var representerade inom sådana yrken som kräver god empati mot båda könen. Jag tror att könskvotering, som kräver att säg minst 30% av yrkeskåren består av minoritetskönet, vore motiverat inom t.ex. genusvetenskap, psykolog, dagisfröken, skollärare och socialsekreterare. (Enskilda arbetsplatser kan avvika, de kommer ändå att bedömas enligt de normer som utvecklas av yrkeskåren som helhet).