Feminismen är kvinnochauvinistisk

Chauvinism innebär att man tycker att det egna könet är bättre eller mer värt en det andra könet. (Ordet kan även användas om andra grupperingar, t.ex. om nationalitet, men här används det om kön). En del feminister blandar ihop chauvinism med manschauvinism. Men chauvinism innehåller även kvinnochauvinism – att betrakta kvinnor som bättre och mer värda än män.

Vad är feminism? Feminister har under årens lopp fört fram många definitioner på vad feminism är, de flesta inkompatibla med feminismens innehåll. T.ex. att feminism skulle handla om att människor inte skall dömas utifrån sitt kön. Men feminismen ägnar sig ju systematiskt åt att döma utifrån kön i alla situationer – män är skyldiga, kvinnor är offer.

Feminismen tycker kvinnor är bättre än män. Det är ofta man hör feminister tala om hur kvinnor är bättre än män på ditten eller datten, bättre på språk, social kompetens, lägre brottslighet, tillförlitligare som förälder etc. Men om någon föreslår att män skulle vara bättre än kvinnor på någonting – utom möjligen ren muskelstyrka – då får man höra att kvinnor är minsann minst lika bra som män, på vad det nu vara månde. Men om kvinnor är överlägsna män på en massa områden, och män inte är bättre än kvinnor på någonting, då måste ju kvinnor vara bättre än män, totalt sett. Hävdar någon att det egna könet totalt sett är bättre en det andra könet, så är det chauvinism.

Feministen må säga att hon tycker män och kvinnor är lika bra. Men sedan håller hon med om negativa saker som sägs om män, men protesterar när negativa påståenden görs om kvinnor.

Feminismen värderar kvinnor högre än män. Om en kvinna utsätts för ett brott så är det hemskt. Samhället borde göra någonting, för hon är som kvinna värd att skydda. Om en man utsätts för likvärdigt brott så gör inte det någonting. Han är ju man, så han förtjänar det. Han är inte värd samhällets skydd. Och tanken på honom som offer är ju bara fånig. En skolflicka skall uppmuntras så att hon skall kunna uppnå sin potential. En skolpojke är inte värd sådan uppmuntran, det spelar ingen större roll hur det går för honom, han är ju ändå bara en pojke. Om någon säger något grovt kränkande om kvinnor så tycker feministen att det är hemskt och sexistiskt. Men feministen säger själv motsvarande grova kränkande saker om män, de är ju ändå inte värda någon respekt.

Feministen må säga att hon tycker män och kvinnor är lika mycket värda. Men hon blir upprörd av en kränkning bara om det är en kvinna som blivit drabbad eller en man som är förövaren. När en kvinna utför samma kränkning mot en man är det bara kul. Girlpower. Han är ju man, så han förtjänar ju att bli kränkt. Det är rätt åt honom. Han är ju ändå priviligierad.

Feminismen är kvinnochauvinistisk. Ju mer kvinnochauvinistisk en text är, desto mer överens är alla om att det är en feministisk text. Någon kanske invänder att det jag pratar om bara är extremfeminism, inte den normala feminismen. Men om feminism skulle handla om jämställdhet mellan könen, hur kan då extremfeminism vara kvinnochauvinistisk – kvinnochauvinism är ju inte någon extrem form av jämställdhet! Hur är synen på mannen som en lägre stående varelse än kvinnan en extrem form av att könen är lika mycket värda? Hur är synen på att män alltid är förövare och kvinnor alltid offer en extrem form av att inte döma människor utifrån deras kön? Extremfeminism är extremt kvinnochauvinistisk, och mer måttlig feminism är mer måttligt kvinnochauvinistisk, men kvinnochauvinism är vad det handlar om.

En kvinna som bryr sig lika mycket om män som om kvinnor, som blir lika upprörd när en oskyldig man utsätts för ett brott som när en oskyldig kvinna drabbats av samma brott, och som är lika benägen att tänka ”rätt åt henne, det förtjänade hon”, när en kvinna som betett sig som ett svin drabbats av ett brott, som hon är att tänka så om det hade varit en man i en sådan situation, en sådan kvinna är inte feminist. Hon finner feminismen stötande.